Blommande växter på plantskola

Note to self. Om jag köper blommande växter i maj som inte är lökväxter eller penseer får jag finna mig i att bära dem in och ut ur huset. Om det sedan handlar om jordgubbsplantor så dröjer det en hel månad innan de hamnar i näringsrik och skön jord. Inte en så bra ide, men gjort är gjort och våren går fort...

Jag får nog sätta dem i någon slags lätt och stor hink som kan åka in och ut till det är dags att sätta dem i jorden.

Jag har även på andra sätt blivit påmind om livets korthet idag.

Glassmaskin - slushmaskin

Tyvärr blev det mjölkslush istället för mjukglass när jag skulle testa vår mjukglassmaskin, hur går det för dig, Signe? För lite gelatin tänker jag. Jag ska testa med köpes-smet innan jag ger upp för gott. Gett upp för gott har vår hårdglassmaskin från OBH Nordica gjort. Båda glassbehållarna är spruckna med utläkande saltlösning...

Nej, det är nog så att glass i alla former (och för den delen sockervadd) görs bäst i seriösa torg eller industrimaskiner. Tänker jag. Vad tänker du?

Klippt mig och nu skaffar jag inte mer jobb

Men håret är gulligt lockigt idag.

Nobelpriset i litteratur

Årets nobla pris i litteratur tilldelas Jorun Boklöv och det kom verkligen som en överraskning.

Upp flammar tanken
Men ingen penna går
Stordebutromanen
Står på tillväxt än ett år

Och ändå ska man prisas och rosas
av´rundhänt priskommitté
här ska det hyllas och gosas
man förstår inte riktigt de'

Mmm, säger förlagens representant
(en kladdig och ganska inställsam fjant)
Vi ville belöna en läsande tant
Och tacka generöst slash galant

Vi är så nöjda och glada
vi trycker ju mördareliten
Vi samlar stålars i lada
När ni kärringar köper skiten

Skriv inte. Läs - ännu ett år
så behåller vårt konto balansen
Du dyra snygga hyllmetrar får
och Läckberg slipper konkurrensen

Årets nobelpris i litteratur sponsras av Bokus, Amazon, Fnac och Filigranes

Man får inte alltid som man vill...

Tanken överkörd,
viljan stukad, känslan arg.
Ny dag, nya tag.

Musikåret 2013 - januari - ähum

Jag köpte en skiva i går som Jorun nästan inte stod ut att lyssna på, och S tyckte var värde-K.
Men vad spelar det för roll, tänkte jag, så länge som jag själv tycker om den.

Det bästa av allt med albumet "Black Market Music" var att det var så nytt. Mina jobbarkompisar som faktiskt gillar Placebo hade aldrig hört talas om att de hade gjort en ny skiva, vilket fick mig att känna mig lite välbehövligt cutting-edge. Albumet hade kommit ut i slutet av förra året, just före jul, stod det klart och tydligt i Fnacs databas när jag provlyssnade på det.

Och. 

Men.


När jag kom hem och la in musiken på min dator hävdade iTunes att skivan hade kommit ut redan 2000.
Nonsens, sa jag. Men Google och Wikipedia var överens. (I parentes sagt: tänk, att om jag hade genomfört samma utmaning år 2000, då hade jag kunnat lyssna på Black Market Music på eftermiddagarna när jag och S kom hem från hennes Montessoridagis på Ålidhem. Det är den sortens tidig indoktrinering som kan få tonåringar att senare i livet älska det som vid det laget är hopplöst utdaterad musik. Ännu en sak att föra in i katalogen för "Saker som borde ha gjorts bättre förritin").

Läget kändes alltså desperat, bara en dag kvar på janymusikari. Tack vare samlade insatser på Facebook lyckades jag dock i går kväll hitta något som känns Udda Och Samtidigt Nytt.
Och här kommer i alla fall slutligen januarivalet. Skivan kom ut i USA i slutet av förra året men släpptes i Europa 21 januari.
Här kommer smakprov på min nya skiva: "Big Inner" av Matthew E. White. (Tack Marie och Olov!)

L'eixample Barcelona

Lättnavigerad stadsdel, kvarteren består av likformiga rutnät. Hörnen är bortskurna så att det blir ett litet torg mellan kvarteren. Då var det tänkt att det skulle vara gott om plats för svängande häst- och vagntransporter. Nu är det gott om utrymme för parkerade bilar och soptunnor.

Vårt lägenhetshotell låg nära Joan Miro parken. En härlig park med palmer och sand. I ena hörnet statyn Kvinna och fågel. Och ett fint bibliotek, men dit gick vi inte. Det finns små snabbköp här och där i kvarteren, där man kan köpa frukt och vatten och annat som är bra att ha.

Att shoppa på en spansk affär tar tid, man ska läsa, gissa vad som finns i paket och lista ut var saker står på hyllorna. Frukten är fantastiskt god, men så är det ju när de spanska apelsinerna och päronen är närodlade. Tomaterna! Färsk salsicca är bra mycket billigare än hemma. Det fanns tio sorters chokladdryck att välja på och en sorts svart te, där ser man prioriteringarna.

Jag lyckades av misstag köpa sötad yoghurt och det var gott. Azucarado. Mindre lyckat var mitt spontanköp av frysta empanadas. Det visade sig att de skulle friteras. Jag gjorde ett försök med micro och stekpanna, men det blev sådär. Och så lyckades jag göra oss utan varmvatten i ett dygn, men det är en annan historia.

Come on, bad hairday!

Man har inte sämre hårdagar än man gör sig...

Dag 1: fixar håret med lite vax, Garniers Fructis, hundra år gammalt.
Dag 2: varför inte upprepa ett vinnande koncept? Men vänta nu, kändes håret inte lite kladdigt när jag tvättade det? Äsch det är väl ändå ingenting, i med lite produkt och iväg till jobbet.

Väl på jobbet insåg jag att, jo, det är möjligt, håret kan se fett ut och ändå vara elektriskt. Tack vare en unik formula som förmodligen bättrat på sig i badrumsskåpet genom åren. Vad göra? Försöka stå ut, få bukt på flygigheten med lite vatten, dra och fluffa och sucka. Fett hår är inte det nya svarta.

Idag försökte jag rensa ut eländet med: schampo, mer schampo, tvål och diskmedel. Efter denna skonsamma behandling blåste jag håret torrt, fuktade det lite för att få bukt med flygigheten och, ja, det blev väl rätt ok.

Men imorgon blir det chevaux naturelle, med en liten, liten kvardröjande minoritet av vax...

Att lära känna nya sidor av sig själv: diverse insidor

Man kommer dem så nära, läkaren och sköterskan, där man ligger och ulkar på sin brits och de rumsterar om i ens magsäck och tolvfingertarm. "Försök inte svälja; det är OK att dregla."
Ett cykelstyrehandtag i munnen så man inte råkar bita av hela den där feta kamerasladden som ormar sig runt i ens matstrupe, vilket eljest vore en ganska möjlig och på något sätt värdig reflex.

När man har försökt vila bort de värsta halterna av lugnande medel i post-gastroskopi-vilrummet kan man vingla ut till receptionen för att boka nästa avsnitt i lär-känna-dig-själv-inifrån-kursen. Sköterskan i receptionen kan då se direkt vilket virke man är gjord av. I mitt fall sa hon ganska tvärsäkert att narkos nog kunde vara en bra sak.

Det kan kännas som att det där med att lära känna sig själv inte funkar riktigt lika bra i medvetslöst tillstånd. Man kan då titta på en liten pedagogisk video om att den där undersökningen alls inte är något att vara rädd för.
Man kan häpna över hur lång en meter kan vara.  Man kan tycka att narkos verkar vara en riktigt riktigt bra sak.

I dagens anledning

Detta är ett fredagstextcollage:
Vi kallar det äventyr
Sökresultat
Ja hallå
Ribbing ryter
Soundtrack(spotify)
Man kan köpa en storpack gurka
Man kan ha svårt att kolla
Man hoppas och hoppas på dagen och stunden


Men på söndag reser vi utomlands

Epic fail

På en skala är det förstås mer episkt att missa flyget i New York än i Bryssel, men efter att ha provat båda: Det suger även på hemmaplan.
  Ändrade påskplaner!
    Dyr lärpenning.
        Och eländes eländes elände.
Fast eftersom vi är personer som ändå på något sätt landar på fötterna så finner vi väl alltid på råd.

(Bilden fann jag genom en google-bild-sökning på "tillkämpat leende" och snoddes från SVT:s blogg Vinterstudion)

För en filosof är det alldeles detsamma

.. om man lever eller dör men efter den här förkylningen är det mycket osäkert hur det ska gå med mig..."

Aaargh, just i dag är det lite synd om mig. Tänk milda tankar i min riktning.



(Citatet är från Tove Janssons Kometen kommer. Bilden är snodd från Camillas lilla vrå).

Det är inte hån, det är självkritik

I kväll tänkte vi laga rolig mat - vietnamesiska vårrullar. Det började bra - vi hade både hela och fina rispappersplattor och en oöppnad påse glasnudlar och nemssås. Tyvärr blev det inte så kul alls. Det som fattades var nog mest mynta och/eller koriander samt andra goda grönsaker, men det spelade också roll att jag glömt att salta vattnet till nudlarna, att gurkan mest bara smakade vatten, att fläskkarréstrimlorna var lite bleka och att sweet chili-såsen inte alls passade ihop med nemssåsen. Lägg till det att blötlagda rispappersplattor även en bra dag ligger farligt nära kondomer och/eller latexhandskar i färg och konsistens och vårens tristaste middag hittills är ett faktum. Vi tar det som en sedelärande berättelse, ser fram emot morgondagens lammiddag på temat "när katten är borta dansar råttorna på bordet" och publicerar detta på internet androm till varnagel. (Alternativt för att visa att allt inte bara är halleluja i talkieredaktionens köksregioner...)

Dagens haiku

Kroppen stannar hos

det dumma huvudet - full

av medlidande

Åh jag dör

Eller hoppas inte, men det verkar som att priset för fortsatt överlevnad skulle kunna innefatta en viss användning av den grå hink jag har ställt intill sängen. I onsdags åt vi buffélunch på jobbet, smörgåsar som var så utomordentligt goda att vi bestämde oss lite till mans att aldrig mer använda våran vanliga gamla tråkleverantör. Sedan dess har tre i min enhet och en tillresande kollega hunnit kräka sig less. (Det går ju å andra sidan ganska fort). Nåväl. Jag tror att grapefrukt och Dr House är gäller. (förresten, är det lagligt att titta på streamade tv-serier på nätet eller bör jag leta efter Doktorn har ordet eller liknande på SVT?)

Med facit i hand

Nej, jag somnade inte i soffan. Tricket är att inte lägga sig i soffan utan att sätta sig i sängen och se filmen på datorn.
Och att se en riktig läskig men inte särskilt bra film. 
Territories handlar om en billast unga amerikaner som - nu skippar jag hela handlingen och går direkt på sensmoralen - utsätts för samma behandling som fångarna i Abu Grahib eller Guantanamo. Fast de inte har gjort något. Här förväntas man tänka: Och-hur-kan-vi-veta-att-dom-där-andra-fångarna-har-gjort-nåt-då?
Det står skrivet i bokstäver stora som tefat på filmens alla rutor.
Men skurkarna som tar dem till fånga och torterar dem är inte representanter för staten utan några farliga skogspuckon och det är väl där som hela filmidén spricker. Det säger inget speciellt om ett land att där bor ett par sadister. Det är inte så intressant att se en hel lång film om folk som fryser och blöder och sitter i hundburar och är rädda och törstiga och blir slagna. Alltså, man kan ju bli storögt fängslad vid en sån film, utan att för den skull ha någon glädje av att se den.
Den film jag trodde att jag hyrde handlade om avarterna med Patriot Act och det tyckte jag vore intressant.
Nu ångrar jag att jag inte hyrde en annan film i stället.

Från plus till minus

Den där känslan av att det går mycket bra, har gått över i att nu är det bra mycket. Det yttrar sig i att jag löser problem på natten, hela, hela, hela dagen har fullt upp och att jag vet ungefär vad folk frågar om men jag måste prata på en stund innan jag kan formulera ett svar. Och så ska det vara till på onsdag kväll, men sedan är det höstlov.

Imorgon: ska ett jobb iväg i snygga pärmar, samtidigt som jag behöver vara med på ett tre timmars möte, samtidigt som jag borde avsluta ett viktigt dokument, samtidigt som jag borde skriva ett PM som saknas, samtidigt som jag borde skriva ett ställningstagande, samtidigt som jag borde ta fram ett inventeringsprotokoll, samtidigt som jag tänkte hämta barnen tidigt från förskolan och skolan.

På något sätt känns det som att den planen inte håller...

Hur man bloggar om vetenskap

Discover Magazine har en underbart smart struktur för sina texter om vetenskap. Här om bisfenyl i nappflaskor.
Jag skulle inte vilja var den som måste tvinga in ovilliga författare i det rutnätet - oj voj jag har tillräckligt många processer att styra upp som det är - men dramaturgin är så smart. "Not so fast" tror jag att varenda forskare med självaktning har sagt till de personer som efter en kort sammanfattning av forskningsområdet får stjärnögon vid tanken på alla spännande konsekvenser. Eller en stressad andhämtning vid tanken på allt som måste förbjudas ögonblickligen.
Uppdatering torsdag: plockade bort den idé jag grunnar på medan jag funderar vidare...

Loppisfynd sökes: Hjärna i bruksskick

Ah, sitter i efterdyningarna av Den Stora Konferensen och försöker återanvända de delar av min hjärna som överlevde sömnbristen och stressen.
Här ska tänkas strategiskt och konceptuellt på Helt Andra Saker.
Här tänks trögt och sakta på ... eh, helt andra saker. I den mån här tänks alls.

Siffror: USA ett årtionde efter 11 september

Jag vet inte hur man kan visualisera 708 miljarder dollar (USA:s militärutgifter i år). Sveriges BNP 2010 var 3 306 miljarder svenska kronor enligt näringslivets Ekonomifakta. Det blir 512 miljarder dollar enligt denhär sajten. Kan det verkligen vara så illa att hela den svenska ekonomin inte skulle förslå för att betala den amerikanska krigsinsatsen och de löpande militärutgifterna?

Jag vet inte heller hur man kan visualisera 1 021 döda (USA:s förluster i Irak och Afghanistan 2007) eller (observera spannet!) 66 000 till 1 miljon döda (beräknat antal döda i Irak).

Jag kan rekommendera ett besök på Wireds Danger room där de visar siffrorna grafiskt.