31 januari 2013

Musikåret 2013 - januari - ähum

Jag köpte en skiva i går som Jorun nästan inte stod ut att lyssna på, och S tyckte var värde-K.
Men vad spelar det för roll, tänkte jag, så länge som jag själv tycker om den.

Det bästa av allt med albumet "Black Market Music" var att det var så nytt. Mina jobbarkompisar som faktiskt gillar Placebo hade aldrig hört talas om att de hade gjort en ny skiva, vilket fick mig att känna mig lite välbehövligt cutting-edge. Albumet hade kommit ut i slutet av förra året, just före jul, stod det klart och tydligt i Fnacs databas när jag provlyssnade på det.

Och. 

Men.


När jag kom hem och la in musiken på min dator hävdade iTunes att skivan hade kommit ut redan 2000.
Nonsens, sa jag. Men Google och Wikipedia var överens. (I parentes sagt: tänk, att om jag hade genomfört samma utmaning år 2000, då hade jag kunnat lyssna på Black Market Music på eftermiddagarna när jag och S kom hem från hennes Montessoridagis på Ålidhem. Det är den sortens tidig indoktrinering som kan få tonåringar att senare i livet älska det som vid det laget är hopplöst utdaterad musik. Ännu en sak att föra in i katalogen för "Saker som borde ha gjorts bättre förritin").

Läget kändes alltså desperat, bara en dag kvar på janymusikari. Tack vare samlade insatser på Facebook lyckades jag dock i går kväll hitta något som känns Udda Och Samtidigt Nytt.
Och här kommer i alla fall slutligen januarivalet. Skivan kom ut i USA i slutet av förra året men släpptes i Europa 21 januari.
Här kommer smakprov på min nya skiva: "Big Inner" av Matthew E. White. (Tack Marie och Olov!)

Inga kommentarer: