Kroppen, t ex klitoris

Den här artikeln tycker jag är viktig. T ex berättar den att könsstympade kvinnor faktiskt kan återfå sensoriken, att det kirurgiskt går att flytta fram en djupare liggande del av det stora lustorganet klitoris. För det är ju ingen liten pärla, om någon fortfarande tror det - den är ju maffig och utbredd och kroppens enda organ vars endaste enda syfte är glädje. Och så talas det om lust och lyx. Herregud det är 2014 och det är fortfarande inte självklart med ömsesidig tillfredsställelse.
Och fortfarande är den kvinnliga anatomin en nyhet. Om än en glad nyhet. 

Jul, jul, strålande jul

En liten halvtimmesfilm om att vara 25 år och fira jul för första gången. Erik, som levt hela sitt liv som Jehovas vittne, har lämnat församlingen för att öppet leva som homosexuell. Nu har han bestämt sig för att fira jul som man ska i Sverige utanför vittnenas sfär. Men visst, man kan väl undra över varför man gör allt konstigt man gör.

En lite småmysig dokumentär av Kalle Lind (känd från En man med ett skägg, i länklistan till höger). (Jul för nybörjare - SVT Play till 18/1)

Den som vill se en både längre och bättre film och som talar finska, franska eller tyska rekommenderas att se den finska bastufilmen Steam of life. Jag vet inte hur länge den kommer att ligga på Artes hemsida.

Excell-lycka

Idag tackar jag Gud för gåvan att kunna bli alldeles tindrande entusiastisk. Den här dagen är höjdpunkten av otippad pepp:
Jag har gjort tre excellark som jag är omåttligt stolt över, på nivån att gå omkring med glittrande ögon och största flinet, dessutom har jag lusläst något som är sex-sju sidor extremt kondenserat och smalt nischat, ej löpande text utan kolumner och rader (nej jag ska inte trötta läsekretsen med vad innehållet var). Peppen håller fortfarande i sig, jag tänker i denna stund på min lediga kväll att jag nog hinner ta en stund med de där kolumnerna och raderna innan första mötet imorgon.
Jag som trodde att jag hatade Excell och att rutor, rader och kolumner var till för andra personlighetstyper. Under sker, man utvecklas.
Oj, fint, gilla.

Demokratiska processer

Åter igen ett årsmöte i en förening styrd av gubbar. Åter igen ett evigt tuggande av beslut som måste fattas och beslut som inte måste fattas på ett årsmöte. Ska vi stänga vägen för tung trafik under denna tjällossningsperiod? I så fall, för hur många ton? Vilken trafik vill vi ha? Ska avstängningen ske eller ska vi bara hota dem som kör på vägen med att avstängning kommer att ske om de inte lovar att återställa vägen i det skick den var innan de började köra? Måste vi annonsera i tidningen för att avstängningen ska gälla?

1. Detta är ett styrelsebeslut, inte årsstämmans beslut.

2. Det är vår väg och i vägförättningen står det att vi har rätt att stänga vägen under tjällossningsperioden.

3. Vi bör stänga av vägen för tung trafik under tjällossningsperioden och kan ge dispans från detta om vi kommer överens med den som kör att denne ska återställa vägen om den blir skadad.

Så tycker jag att det borde vara. Det var bara en punkt på dagordningen. Ni skulle ha hört diskussionen om utdebitering och den om vad som eventuellt är att betrakta som en standardhöjning av vägen.

Skönt att vara hemma igen två timmar senare...

PensionärsTV

En kollega tipsade mig om ett program på Kanal 5 där elmopeden Eloped spelar en bioroll. Ett dolda-kameran-humor-program om provocerande pensionärer som inte beter sig som de förväntas. Pensionärsj*vl*r heter det, finns här på Kanal 5 play. Oortodoxt.

Alex pratar i radio

Min barndomsvän som nu heter Alexander pratar i detta nu i Studio Ett, P1. Om att växa upp i inlandet i en frikyrka, gifta sig tidigt, få barn och byta kön.
"Tänk dig att du är vänsterhänt men tvingas att skriva med höger hand - trots att det känns så fel. Den liknelsen har Alexander Resare använt för att beskriva sin känsla av att ha ett biologiskt kön som inte passar ihop med den han verkligen är. Han föddes som flicka, växte upp i ett litet samhälle i Lapplands inland där frikyrkoförsamlingen stod för det sociala nätverket. Idag är han 31 år och sedan fem år tillbaka man. Och han lever fortfarande tillsammans med samma man som är pappa till hans tre barn."

Kopplingen: svåruthärdligt

Jag ber på förhand om ursäkt men jag kan inte låta bli. Bodil, den här sången är för dig.

Dagens tanke

Ur en intervju med författaren och poeten Charles Danzig (publicerad i Le Soir 29.9.2010). Snabb och fri översättning.

Jag anser att man måste läsa saker som går emot ens förkärlek och läggning. När man följer sin förkärlek går man mot det håll man lutar åt, man följer minsta motståndets lag. Vi är redan tillräckligt uppfyllda av oss själva, av det som stryker oss medhårs och det som kännetecknar oss. Jag tror att det är mycket användbart att gå emot sig själv. Jag är alltid förtjust i att läsa saker som går emot mig, för att jag har en känsla av (sant eller falskt) att mista en fördom.

Vad säger ni?

SD kommer in i riksdagen

Bloggämnen man gärna undviker

Huvva för en rikligt illustrerad fotvårdsblogg.

Vägkorsningar

1. På konserten med Angelique Kidjo berättade hon att när hon växte upp i Benin brukade de se indiska filmer som importerades av pakistanierna som bodde i landet.
Det fanns en film hon älskade så mycket att hon tittade på den om och om igen, och barnen gjorde en sång som handlade om filmen. Nu har hon lärt sig den riktiga filmsången och även texten, som är på hindu. Hon framförde den på sin konsert, Bollywood à la sauce africaine.
2. En rumänsk kollega berättade att i Rumänien är det brist på arbetare; alla har åkt västerut för att jobba. Arbetskraftimport från Turkiet, Kina och Irak. Rumänerna är vana vid utlänningar ända sedan kommunisttidens många studentutbyten med "fellow dictatorships". Och så har Rumänien en lång och komplicerad historia med broderlandet Turkiet, så irakierna kommer in på den turkiska biljetten.

Jag som tycker att det är helt normalt att en entusiastisk pingstvän från Gargnäs (visst var han?) lyckas övertala församlingsmedlemmar att satsa 25 öre var för att underhålla honom som missionär i Kina - varför skulle det vara konstigt att just Bollywood skulle slå i Benin på 60/70-talet, eller att Rumänien som så grundligt genomkorsats av folkvandringar skulle dra till sig gästarbetare från långt-bort-i-Asien?
Ändock tycker jag det är lite häftigt att upptäcka att varje vägkorsning är ett nav i just sin intressesfär...

Folk och folk

Jag ska inte ens försöka förklara hur det kom sig att hamnade på hovets sajt och specifikt på sidan med rapportering om kronprinsessparets lysningsgudstjänst. Där stod det i alla fall i texten att "Förutom Kronprinsessparet deltog även Kungaparet, Prins Carl Philip samt Herr Daniel Westlings föräldrar Ewa och Olle Westling, och syster Anna Westling Blom." Jag blev nyfiken på hur Ewa och Olle och Anna ser ut, vad de hade på sig och hur de förhöll sig till den nya släkten, så jag bläddrade igenom fotografierna från Storkyrkan. Familjen Westling fanns inte med på någon bild över huvud taget. Och det är klart, de tillhör ju inte Sveriges Kungahus. De får väl lägga sina bilder på sin egen familjs hemsida - eller bloggra på Facebookeller vad det nu är som vanligt folk gör med sina kort.

Balkongdrömmar

Planerna lutar åt tema bondkök. Ett av de orealistiska fantasiinslagen är en sommarkatt som äter och pissar nån helt annan stans och bara kommer förbi utan äckliga gnagare i mungipan och lägger sig i solen och slickar sin fräscha utekattpäls obs utan fästingar. Den ögonklöser inte ettåringar som luggar den och den behöver ingen tillsyn och luddar inte.

Rätten att vara lösaktig

Tonårspojke förgriper sig sexuellt på tonårsflicka och gör om det igen mot en annan flicka. Detaljerna spar jag. Jag har inte sett Uppdrag granskning men förstått att en av otäckheterna i det hela är att en smutskastningskampanj till stöd för den populäre pojken men för att underminera flickan med låg status dragit igång bl a på Facebook. Hon ska bland annat ha utmålats som lösaktig.
Nu har eländet blivit en snackis och istället har lynchmobben dragit igång säkert fem olika facebookgrupper till stöd för flickorna. En stilla fundering: på vilket sätt tänker de som går med i grupperna att det hjälper
a) flickorna att bearbeta traumat
b) pojken att inte återfalla
c) att stävja en kultur där barn hängs ut på sanna eller falska grunder i webforum och rykten sprids ostoppbart

Där till: hörrni mina damer och herrar, visst är det 2010 ändå varenda människas rätt att vara så väl "lösaktig" som pryd om hen så önskar, utan att behöva vara rädd.

Till märkligheterna i historien: det fingerade pojknamn Uppdrag Granskning valt i sitt reportage (som jag inte sett) råkar en annan pojke i samma klass ha och hans familj har nu valt att flytta för att slippa det hatdrev som missriktat gått igång mot honom.

Jag har som sagt inte sett dokumentären och de vänner jag har i Bjästa är inte med i historien. Det här med sociala medier har en puttenuttig myssida och en h-vetes massa skit med sig. Högstatuspojke lågstatusflicka rykten lynchmob är en klassisk tragedi som förekom tusentals år innan Facebook och jag tror inte att det hjälper någon mer än den indignerade allmänheten att gå med i grupperna.

Geisha

Jag har varit på klädparty med unge herr E ikväll. Två PK-nyheter från Me&I:
- De gör inte längre ekologiska kläder som är större än 86/92, dvs för mina barn
- De tycker att underdåniga geishor är ett kul tryck att ha på barn- och mammakläder. Geishorna på motiven utstrålar inte girlpower, snarare underdånighet. Min snabba Wikipediaresearch visar dock att geishor är mycket välutbildade underhållningsartister som ska vara hejare på en stor bredd av konstformer (konversation, kaligrafi, sång, spela instrument osv) och att det är en västerländsk missuppfattning att geishor säljer sexuella tjänster. Utom vissa. Och numera är det förbjudet att sälja sina barn till geishavärlden. Och det ingår inte längre i utbildningen att sälja sin oskuld till högstbjudande. (enligt samma wikipediaartikel).
Så då är det kanske ingen idé att jag retar upp mig mer nu eller att jag föreslår dem att ha red light som nästa skojiga mönsteridé. Är det bara jag som har missuppfattat innebörden?
Skulle andra tänka: Kul med en sån kreativ förebild för en liten tjej, en framgångsrik välutbildad yrkesarbetande kvinna med massor av spännande skills. Eller skulle fler än jag associera fel och fördomsfullt men inte rusa hem och wiki-söka? (och jodå jag känner till att det på Wikipedia är skrivet av vem som helst.)

Att ha testat allt

Texten i signaturmelodin till barnprogrammet Timmy Lamm påminner mig om ett begrepp från min skyddade uppväxt:

"Timmy lämnar hemmet för att se sig omkring. När det gäller bus så är han bäst. Han är med sina vänner så ofta han kan, han trivs och tycker livet är en fest. Timmy är ett litet lamm som vill testa allt".

Att ha testat allt betydde med min barndoms begränsade referensram: öl, cigaretter, snus, sex. Där tog fantasin slut. Narkotika kände jag ju till också så klart, via LP-stiftelsens rehabiliteringsarbete, men jag tänkte att det var något folk främst höll på med på 60-70talet och uppenbarligen en och annan överlevare från den tiden, men att alla nu för tiden (sent 80-tal) visste bättre och inte sysslade med sånt. Hade jag hört texten då hade jag troligen dragit slutsatsen att det kommer att gå illa för Timmy Lamm.
Ser på Kalla Fakta i TV4 om de södra förorterna och innerstan i Stockholm, att analys av avloppsvattnet visar att var 1000:e person där har tagit kokain en viss helgnatt. Vet de inte att knark är "farligt och förbjudet".
(i LP-vännernas berättelser om att ha "testat allt" inrymdes så klart en hel värld av misär och förnedring som mina trygga barnaöron inte hade omvärldsförståelse nog att skrämmas av, tack och lov.)

Myten om allätaren

Jag trodde att jag var en okräsen matglad person men så åt vi lutfisk idag och jag insåg att jag som alla andra också har en no-no-lista och den är längre än jag trodde.
Lutfisk blir det aldrig mer.
Ostkaka
Mannagrynsgröt
Mazariner
Rostad lök
Lökringar
Allt friterat på Kinarestauranger
Bostongurka
Quorn
Soyaprotein
Misosoppa

Borde lära mig:
Stjälkselleri

Island med mina ögon

Salka Valka, Världens ljus... ett tag var det ju Haldór som gällde, för mig som för er andra kära systrar, visst är det komiskt och hemskt på en och samma gång. Men jag har aldrig sett ön med mina egna ögon.

S beskrivningar av sommar med + 14 grader och shorts, häckar av vide och daggkåpa i rabatterna har gett mig bilder av landet som gör att jag kan svepa med blicken över ett fjällandskap med små grå hus och inte mycket till träd runt knutarna. Bubblande pysande jöklar och ett stort brusande hav runt alltihop. Svart lavasten och ett hårt arbetande folk. Sprit och musik till tröst.

Och så vulkaner som inte riktigt slagit sig till ro, terrängfordon som kör runt med lågt tryck i däcken för att ta sig fram på mark med dålig bärighet. Det är min osedda bild av Island.

Med familjen i finkulturen

Nån dag när jag får med mig någon vuxen medarbetare vill jag ta mina små till permanentutställningen Västerbottens museum - Forntid Samer Nybyggare. Jag var in dit för kanske 10 år sedan och minns en 3d-modell av Ammarnäs som byn såg ut förr. Det ska visst vara lite stenålder, uppstoppade djur och gammgrejer också. Sen kan man långfika i Bildmuseet och köpa roliga presenter affischer och vykort i deras museishop.
Det verkar som jag har lyckats övertyga Herr Partner, min förutfattade mening är att det blir för svårt att gå på museum ensam med ettåringen och treåringen.

Skånsk vinter

Jag är imponerad av er Signe, att ni tog er med rattbobben till förskolan. Min föresats var att vi skulle åka spark, men vi stannade hemma, för A var sjuk. Det var en skön dag att cocoona. Hade hon varit frisk hade jag tagit bilen. Det hade gått bra imorse, då blåste det bara. Det hade varit besvärligare på eftermiddagen, då det drevat.

Det är en riktigt skånsk vinter, det har snöat horisontellt idag, så jag vet inte var snön hamnade till slut. Mot någon vägg i Umeå kanske? Hos oss har den hamnat i vallar på infarten, fläckvis är det blankpolerat och så kommer en kompakt vall. Grannen fastnade på en sådan på sin infart och fick dra loss sin bil med traktorn. Det är snöblint och fantastikt spännande att vara ute.

Den skånska vintern (som nu lyckligtvis började först idag och kanske slutar imorgon) måste vara en utmaning för pedanter. Det går inte att skotta på ett norrbottniskt sätt idag. Att lugnt och metodiskt handskotta en slät och ren yta, med distinkta snövallar. Det är bara att glömma. Det blir rufft, kanterna rundas av av blåsten och den snön hamnar ibland där man just skottat. Men norrbottningarnas vinter kommer. Imorgon ska det bli tio grader kallare, då slutar det nog blåsa och så lägrar sig friden. Pedanterna kan andas ut.

Min ursprungsplan (som jag beslöt mig för redan förra veckan, när jag bokade veckans föristider) var i alla fall att jag skulle skjutsa barnen på spark till föris och åka buss till jobbet därifrån. Det innebär att vi kan äta frukost hemma, men att vi kommer hem senare på kvällen för att busstiderna ska passa med arbetsdagens längd. Nu återstår detta att testa en annan dag. När det inte blåser...