Jag anser att man måste läsa saker som går emot ens förkärlek och läggning. När man följer sin förkärlek går man mot det håll man lutar åt, man följer minsta motståndets lag. Vi är redan tillräckligt uppfyllda av oss själva, av det som stryker oss medhårs och det som kännetecknar oss. Jag tror att det är mycket användbart att gå emot sig själv. Jag är alltid förtjust i att läsa saker som går emot mig, för att jag har en känsla av (sant eller falskt) att mista en fördom.
Vad säger ni?
1 kommentar:
Intressant och troligen sant. Men när jag har tid att läsa annat än historia vill jag gärna bli smekt medhårs, åtminstone lite grand.
När jag tänker på saken synar jag nog ändå hans påstående. Det verkar ju faktiskt som att han tycker om att läsa böcker som gör motstånd. Då är det ju det som är njutning för honom. Lite grand som att säga till en maratonlöpare att hon är så duktig som ger sig ut och springer varje dag. Det är ju det bästa hon vet.
Skicka en kommentar