Skånsk vinter

Jag är imponerad av er Signe, att ni tog er med rattbobben till förskolan. Min föresats var att vi skulle åka spark, men vi stannade hemma, för A var sjuk. Det var en skön dag att cocoona. Hade hon varit frisk hade jag tagit bilen. Det hade gått bra imorse, då blåste det bara. Det hade varit besvärligare på eftermiddagen, då det drevat.

Det är en riktigt skånsk vinter, det har snöat horisontellt idag, så jag vet inte var snön hamnade till slut. Mot någon vägg i Umeå kanske? Hos oss har den hamnat i vallar på infarten, fläckvis är det blankpolerat och så kommer en kompakt vall. Grannen fastnade på en sådan på sin infart och fick dra loss sin bil med traktorn. Det är snöblint och fantastikt spännande att vara ute.

Den skånska vintern (som nu lyckligtvis började först idag och kanske slutar imorgon) måste vara en utmaning för pedanter. Det går inte att skotta på ett norrbottniskt sätt idag. Att lugnt och metodiskt handskotta en slät och ren yta, med distinkta snövallar. Det är bara att glömma. Det blir rufft, kanterna rundas av av blåsten och den snön hamnar ibland där man just skottat. Men norrbottningarnas vinter kommer. Imorgon ska det bli tio grader kallare, då slutar det nog blåsa och så lägrar sig friden. Pedanterna kan andas ut.

Min ursprungsplan (som jag beslöt mig för redan förra veckan, när jag bokade veckans föristider) var i alla fall att jag skulle skjutsa barnen på spark till föris och åka buss till jobbet därifrån. Det innebär att vi kan äta frukost hemma, men att vi kommer hem senare på kvällen för att busstiderna ska passa med arbetsdagens längd. Nu återstår detta att testa en annan dag. När det inte blåser...