Avbrott

Nästa sak att ta itu med var att prata med chefen och alla kära kollegor.

Jo, det är så att jag har sökt och fått ett nytt jobb och jag tänker ta det.
Chefen: ge mig bara lite tid, ge mig bara en chans...

Men jag hade redan bestämt mig. På anställningsintervjun hade jag sagt: jag tar jobbet om jag får det.

Trots att det är så gör det ont att bryta upp. För jag trivs så bra med mina kollegor och de trivs med mig. Tillsammans gör vi fina uppdrag. Och jobbet har så länge varit en del av mig. Det har varit min vardag här i Umeå i 12 år. Och på annan plats tidigare.

Jag ägnade en dag åt att ringa upp folk och berätta den för mig stora nyheten. De önskade mig lycka till och sa att det var tråkigt för dem och bra för den nya arbetsgivaren. Tack för alla fina ord!

Efter den dagen med de samtalen var det svårt att ta mig samman och göra något. Uppbrottet hade påbörjats och hjärnan tog ett tillfälligt avbrott.

Blommande växter på plantskola

Note to self. Om jag köper blommande växter i maj som inte är lökväxter eller penseer får jag finna mig i att bära dem in och ut ur huset. Om det sedan handlar om jordgubbsplantor så dröjer det en hel månad innan de hamnar i näringsrik och skön jord. Inte en så bra ide, men gjort är gjort och våren går fort...

Jag får nog sätta dem i någon slags lätt och stor hink som kan åka in och ut till det är dags att sätta dem i jorden.

Jag har även på andra sätt blivit påmind om livets korthet idag.

Ibland händer osannolika saker

En vän åkte stressad och trött från sitt jobb, till ett viktigt möte. Hen la sin plånbok på biltaket. När hen passerade Pingstkyrkan flög den av och hamnade på en plats, där den senare hittades av någon som la in den i Pingstkyrkan. Min vän fortsatte till sitt viktiga möte, upptäckte förlusten, tog en extra sväng för att se om hen kunde hitta plånboken, men icke. Hen suckar och spärrar sina kort.

En annan vän som just varit på bön i Pingstkyrkan får plånboken i sin hand. Hen kollar med min körledare om någon i den övande kören förlorat en plånbok. Ingen hade gjort det. Hen lånar körledarens telefon och ringer mig för att höra om en person vid namn NN finns i min kör. Nej, men jag har en vän med det namnet. Hen läser upp ytterligare ett namn som finns i plånboken. Plånboken måste tillhöra min första vän! Åldern stämde, mellannamnet stämde. Min första vän känner inte min andra vän.

Jag SMS:ade min första vän att plånboken fanns hos min andra vän. Slutet gott allting gott. En liten vink från himlen? Eller bara tur i oturen?

50 000 ord

Halva redaktionen har anmält sig till årets omgång av NaNoWriMo vilket i praktiken innebär att Jörel och jag kommer att ha skrivit var sin 50 000-ordsroman den 1 december. Det kommer jag att fira, just den dagen, med ett minst lika trevligt glöggkalas som i fjol och jag börjar redan nu undra över hur jag ska hinna förbereda den tillställningen.

Ska man få ihop 50 000 ord på månad får man skriva fem, sex A4-ark om dagen (om man kör med standardinställningen Times 12 p och 1,5 radavstånd. Det är ganska mycket... Naturligtvis kan man fuska och förhandsskriva men hela grejen med det här är ju att man ska kasta sig ut i galenskapen och bara randa ner ord. Redigera får man väl göra under åren som kommer. Det är tillåtet - och rekommenderat - att fundera på ramhandling och personer i förhand. Jag tror Jörel har kommit längre än jag med det arbetet, men jag är på väg och jag vet var berättelsen ska börja och hur den ska sluta. Det gäller bara att styra upp de 40 000 orden på mitten så de pekar åt rätt håll.

När jag letade efter en text att kontrollmäta hittade jag ett havererat skrivprojekt som Jörel och jag startade för några år sedan. Inte så dumt, faktiskt. Jag funderar på en liten utmaning till er som inte deltar i NaNoWriMo. Vad säger ni om jag lägger upp texten vi skrivit och ber er jobba vidare på den i november? Det kan bli en spännande och rolig berättelse och ni kommer inte att ha något krav på er vad gäller omfång. (Med reservation för min medförfattares godkännande...)

Zut alors

Det här är en klagovisa som handlar om: hur många gånger på en månad ska en människa ha ont i mage. Jag skulle säga noll. Min mage säger: hur många dagar har en månad nu igen? Stå ut.

Och jo, jag har varit hos doktorn. Och jo, jag har genomgått den mildaste av de undersökningar som pärlbandsradaruppsig, och har fått tid för nästa. Och jo, jag har försökt undvika alla födoämnen som innehåller mat.
Men kan vi inte bara enas om att det får vara nog nu. 

Självnominering

Min nominering till utmärkelsen "Den person som det är syndast om i världen just nu" motiverar jag med:
1. Priset för att få ta ledigt två dagar i slutet av veckan visade sig bestå av att pressa in en arbetsvecka på tre dagar. Alltså om jag räknar hur många timmar jag jobbat så är det inte mycket som fattas.
2. Priset för att jobba så där tokmycket är bland annat att det inte blir så mycket mat köpt och hemburet. Vilket spar pengar men just i kväll, när jag kommer hem ap-sent, kall och hungrig, så finns det inte mycket i skåp och lådor som låter sig konsumeras på stående fot.
3. Dagens middag blev därför fem digestivekex med ost.

Det kan hända att dottern är spekulant på samma utmätkelse: brist på kvalitetstid med sin mor är väl en sak, men var är maten...!

Jag inser att det finns folk som det är betydligt syndare om är jag -  o ja, finns det folk som har det jobbigt nu. Och nu när digestivekexen börjat göra verkan, och fingarna tinat och de sammanbitna målmedvetna måste-bara-få-det-här-ur-världen-dragen har slätats ut och tanken på ett bad slagit rot... ja då kanske jag kan dra tillbaka min kandidatur och börja se fram emot att jag faktiskt är ledig nu, klart och betart.

Skivomslagsestetik: Bob Hund

För att citera min gymnasieklasskompis Anders:

Ha ha. bob hund verkar ha låtit annons-x:et i arvidsjaur designa kommande skivan.

Och här är länk till nämnda lokala annonsblad, för en objektiv analys.

Saker som jag är orolig för just nu

... Bradley Manning, ni vet han som anklagas för att ha läckt hur-många-dokument-som-helst till Wikileaks. Han som angav honom vittnade igår och det är märklig läsning. Inse att priset för den där kittlandet wikileaks-känslan av att se rakt in i den amerikanska administrationen är att en ung man riskerar dödsstraff. (Ja, jag vet att man kan säga att hans avslöjanden gjorde livet farligare för amerikanska soldater i Irak, och jag vet att jämfört med det stora antalet människor som dött under kriget så är kanske ytterligare ett liv bara en krusning på ett mycket större hav av det oacceptabla). Men ändå. Nu är det just den här modiga killen.
... Belgiens änkor. Som en del i regeringsuppgörelsen beslöts att man ska göra sig av med överlevandepensionen (tilldelas änkor, änkemän och föräldralösa men jag gissar att änkor är största gruppen). Beslutet innebär att man går från ett generöst system där den överlevande får 80 % av den avlidnes pension (eller fiktiva pension om han/hon fortfarande arbetade). Till vadå? I morse sa Le Soir att det var till a-kassa och socialbidrag. Detta har nu dementerats, så just nu är det mäkta osäkert hur det går. Men faktum kvarstår: om de gör stora förändringar av änkepensionen medför det att många rationella val som folk har gjort under årens lopp bara sopas bort. Människor upptäcker sent i livet att den ålderdom de alltid hade betraktat som tryggad är mycket osäker. Det vore intressant att titta på statistik hur det har gått för de svenska änkorna sedan änkepensionen avskaffades.
... Euron.  Och allt det som seglar i samma båt. Men det får jag fortsätta utreda på en annan dag, ohoj.

Mitt liv som Facebookmuseum

“Millions and millions of people have spent years curating the stories of their lives, and there’s no way to share them,” Facebook CEO Mark Zuckerberg said.

Nu har Facebook kommit på en ny produkt, man ska kunna göra den totala egoutställningen med en tidslinje. Så att intresseklubben till exempel kan hållas underrättad om vilken musik man lyssnade på för tre år sen.

Högtidsstund

House is in the house.

Playa 2011 - bikinlinjen

Ett råd i all förtrolighet:
Vax? Nix.

Danmark del 2 - dryck

När vi åkte tog vi med en tioliters dunk Stöcksjövatten som vi hade glädje av. Vattnet i kranarna i Danmark är rejält klorerat, så det var gott att ha eget vatten att tappa upp på flaska och ha med på utflykter etc.

Dryck ingår bara till maten på Mc Donalds, annars är det ett rätt dyrt tillägg till menyn. Kildevann eller läsk drack vi.

Second hand Lycksele

Lycksele pingstförsamling driver en secondhandaffär som i sommar kommer ha öppet tisdagar och torsdagar kl16-19. Under Lapplandsveckan kommer de dessutom att ha extra öppet på Torsdag eftermiddag 7/7. Där tänker jag passera.

Mustaschodling?

Måste man odla mustasch, nu när man fått högre lön?

Män tillhör ett gynnat kön,
har mustasch och högre lön

Pelargon-dementi

Nej, pelargon är inte en festlig smaksättare i maten. Det smakar pelargon, punkt slut. Vilket lite får mig att tvivla på Tareq Taylor och Pernilla Månsson Kolt i Trädgårdsfredag, tänk om mjölkskum med granbarrsmak inte heller är supergott? Eller kirskål. Tanken svindlar, tvivlet gror.
Men jag har i alla fall haft späda maskrosblad i salladen ett par gånger i vår med framgång.

Bläk

Jag sitter på jobbet och jobbar och det är tråkigt. Suck! Det var vad jag ville säga. Kom.