Avbrott

Nästa sak att ta itu med var att prata med chefen och alla kära kollegor.

Jo, det är så att jag har sökt och fått ett nytt jobb och jag tänker ta det.
Chefen: ge mig bara lite tid, ge mig bara en chans...

Men jag hade redan bestämt mig. På anställningsintervjun hade jag sagt: jag tar jobbet om jag får det.

Trots att det är så gör det ont att bryta upp. För jag trivs så bra med mina kollegor och de trivs med mig. Tillsammans gör vi fina uppdrag. Och jobbet har så länge varit en del av mig. Det har varit min vardag här i Umeå i 12 år. Och på annan plats tidigare.

Jag ägnade en dag åt att ringa upp folk och berätta den för mig stora nyheten. De önskade mig lycka till och sa att det var tråkigt för dem och bra för den nya arbetsgivaren. Tack för alla fina ord!

Efter den dagen med de samtalen var det svårt att ta mig samman och göra något. Uppbrottet hade påbörjats och hjärnan tog ett tillfälligt avbrott.