Pappa berättade att mormor skulle ha fyllt 90 i dag om hon fått leva. I stället dog hon 1977, 58 år gammal. Så sorgligt att vi inte fick lära känna henne mer och längre. Minnet av henne försvinner lite i bruset av de två stora livskraftiga och bullriga släkterna som utgör resten av vår fyrvägskorsning.
Jag tänkte på henne häromdagen, hur förvånad jag blev när jag hittade en kursbok i finska i deras bokhylla någon gång när jag var barn. Det var mormor som tyckte att det skulle vara ett intressant språk att lära sig. Jag är sugen på finska eller italienska, och det blir nog det senare - det är betydligt nyttigare i min vardag. Men finska är så annorlunda, och det skulle vara så roligt att kunna förstå lite grand. Om inte annat skulle det överraska mina svärföräldrar som båda har byfinska som modersmål men som medvetet avstått från att föra det vidare till barnen.
Bodil och Jörel, vad minns ni av mormor?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar