Mormor Ing-Britt dog innan jag föddes så jag har inga förstahandsminnen av henne. Men jag har skapat mig en känsla för vem hon var, ett collage hopklistrat av mammas berättelser, berättelser om andra människor som levt samma årtionden och hantverk som hon lämnat efter sig, t ex den här noggrannt sydda och batikade barntunikan och den här fina virkade koftan som mamma och mormor tillsammans virkade, en till jorun och en till Jörel.
Det skulle vara roligt att berätta för henne om mina återanvändningsprojekt, säkert skulle hon hitta smartare och elegantare lösningar på hur man kan slakta ett par vuxenbyxor så de blir fina barnbyxor. Och det hade varit bra om hon hade tagit sig en titt på fåtöljöverdraget jag försöker sy. Kanske skulle hon haft synpunkter på valet av sånger när jag var med och ledde sången i kyrkan idag? Säkert skulle hon tycka att jag borde kliva fram, bli radikalare och "vittna" ibland. Och att jag borde plocka mer bär och fortsätta lära mig svamp.Som nittioåring skulle hon så klart vara gammal, men tänk så mysigt det hade varit om hon levt och varit pigg för tjugo år sedan, om tonårsversionen av mig fått gå på konditori med mormor Ing-Britt, helst i Uppsala. Eller allra helst att cykla iväg på picnic ihop.
Det är väldigt tidigt att ryckas bort som 58åring! Och jag är så glad att mina egna barn har en mormor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar