19 november 2009

Elisabethtown


Kirsten Dunst är söt på ett Tornedalsfinskt vis. Just nu är det ett steppdansnummer som är så rörande att jag måste blogga en stund.
Senare: en örn i papier maché brinner och jag har en tår i ögonvrån.
Ännu senare: en roadtrip som får mig att längta efter att åka bil och att sätta ihop blandband till resan.
Filmen artar sig.

Inga kommentarer: