I dag var jag på bibelstudium om Kain och Abel. Det var så länge sedan jag var på bibelstudium senast att jag inte ens är säker på vilket årtionde det var... (Däremot har jag varit på många gudstjänster och andakter, så helt har jag inte tappat mina rötter!)
Av förklarliga skäl är jag lite osäker på hur bibelstudier brukar vara. Det här innehöll en rejäl portion av närläsning av grundtexten. Om man ser vilket hebreiskt ord som användes, och vet om i vilket annat sammanhang det också används, så kan det ju sprida ljus över texten. Allmänt sett tror jag dock att de där underbara sammanträffandena är roligast för dem som hittar dem, kanske?
Men det jag tyckte var knepigast var Vad-vill-den-här-texten-säga-oss-läsningen. Att den tvunget måste vilja oss något i dag. Och att lärdomen då blir psykologisk och moralisk. Kain som blir vred när han inte får stå i första ledet som vanligt, han som är äldsta barnet och faktiskt den första människan som fötts på jorden.
Kain som inte tittar Gud i ögonen, som inte pratar med sin bror, utan i stället slår ihjäl honom.
Och av detta kan vi lära oss... Tja att det är bättre att reda upp sina konflikter på ett bra sätt. Vikten av självbehärskning. Något litet om hur Gud uppenbarar sig. Frågan varför Kains offer inte var bra kommer nog alltid att förbli olöst.
Jag blev distraherad under bibelstudiet när jag snubblade över en annan text, mindre välkänd. Den mycket ingående berättelsen om Judas svärdotter Tamar och hennes sexualliv. Hennes svåger Onan är kanske mer bekant. Hennes strategi för att till sist få rätt är innovativ och modig och nästan lite otäckt desperat. Vad vill den här texten säga oss i dag?
Tänk om den här texten helt enkelt är en del av den mänskliga historien snarare än den gudomliga? 1 Mos 38
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
En svårpredikad text, den om Tamar. För att inte tala om hennes svärfar! Tänk om man skulle kunna ordna en predikanttävling, skulle inte det vara spännande?
Du fick mig att skratta högt, sys!
Ja naturligtvis måste vi ordna en predikanttävling. Var hitta deltagarna? Och var ska vi genomföra den?
Signe, berättelsen är enkel som ett filmmanus:
Tamar gifte sig med Er, Judas äldsta son. Av någon anledning dödade Herren honom.
Då gav Juda order till son 2, Onan, att "göra sin svågerplikt" och avla barn med Tamar för sin döda brors räkning. Onan verkar inte ha haft något emot att gå i säng med Tamar, men eftersom det eventuella barnet inte skulle anses vara hans använde han sig av preventivmetoden avbrutet samlag och "spillde sin säd på marken". Detta förargade Herren, och även Onan dödades.
Nu hade Juda bara en son kvar, tonåringen Shela. Eftersom Tamar verkade bringa otur ville han inte gifta bort Shela med henne, men det ville han inte medge. I stället sa han åt henne att flytta hem till sin far och leva som änka där tills Shela blivit vuxen.
Tiden gick, Judas hustru - pojkarnas mor - dog och fortfarande blev det inget bröllop. Tamar begrep att hon aldrig skulle bli gift med Shela, han var ju vuxen men ingen kallade tillbaka henne.
På ryktesvägar fick hon höra att Juda skulle till en annan stad för att vara med på fårklippningen. Tamar la undan änkekläderna, satte på sig en slöja och sminkade sig. När hennes svärfar kom förbi stället där hon satt trodde han att hon var prostituerad och han undrade vad det skulle kosta att få ligga med henne. De kom överens om priset: en killing. Eftersom Juda inte hade sina getter med sig fick han lämna en pant; sitt sigill, sin sigillsnodd och sin stav. De låg med varandra och hon blev gravid.
Juda skickade en vän för att byta tillbaka panten mot en killing, men "tempelflickan" fanns inte kvar och ingen i byn ville kännas vid att det funnits någon prostituerad där.
Juda sa: "Då får hon väl behålla panten. Bara nu inte detta drar skam över oss. Jag skickade i alla fall den här killingen, fast du inte kunde finna henne."
Tre månader senare började det gå rykten om Tamar. Hon var gravid, och måste ha en älskare. Hennes svärfar blev arg och ville att hon skulle straffas med döden.
Tamar skickade då panten till sin svärfar och sa: "ta reda på vem som äger de här sakerna, han är far till barnet." Juda fick medge att hon hade rätten på sin sida eftersom han aldrig uppfyllt löftet om att ge henne Shela. Men han låg aldrig mer med henne.
Tamar födde sedan två pojkar, tvillingarna Peres och Serach.
(Och det hör till historien att Juda i kapitlet innan sålde sin lillebror Josef som slav till ismaeliterna, vilket var aningen bättre än att döda honom, som några av de andra ville. Ett par kapitel senare skickas bröderna till Egypten av sin åldrige far och tas där emot av Josef. Juda var alltså tillräckligt gammal för att ha barnbarn själv.)
Jag kom just på en klockren predikan över texten: om man använder den som ett sätt att belysa kvinnors utsatta situation och hur deras värde/rättsliga vilkor baserats på moderskapet, hur desperat viktigt det var för henne att bli mor, och ev häftar man ihop hennes livsöde med ett par av de gamla mödrarna som fick sin livsfrukt av Gud (t ex Sara, Elisabet) och så några nytestamentliga texter som upprättar kvinnan - här är inte jude eller grek, man eller kvinna, slav eller fri, Jesus och kvinnan vid Sykars brunn, Maria Magdalena osv. Se där, en hel möteshelg.
Jorun, jag fattade handlingen i texten när jag läste den. Menade bara att kopplingen till överföringen till mitt vardagsliv var svår. Uttryckte mig otydligt i min tidigare (nu borttagna) kommentar, men tack vare det fick vi en fin sammanfattande uttydning av dig.
Jag har också en predikan på lut om det här. Den tar sin utgångspunkt i Matteus 1:3 (jag låter er bläddra i stället för att citera).
Den fråga som predikan ska beröra är huruvida den ensamma bortstötta kvinnans behov eller det abstrakta, mång-generationella Stora sammanhanget är det viktiga. Och vad svaret är... tja det grunnar jag väl lite på.
I am stunned. Predikantveckan kommer att gå till historien. Frågan är vem som vågar predika och vem som vågar lyssna. Det blir frigörande och förnyande och går genom församlingen som ett tveeggat svärd. Dagen kommer att skriva. Jag älskar er systrar!
Skicka en kommentar