Valvaka

Ja happ, backar verkar det som. Valdeltagande över 50 % i alla fall. Det mörknar i Bryssel. Ja huvva.

More heat than light

Nej hörni, lika bra att erkänna det. Slacker-året 2012 blev i runda slängar en vecka långt, sedan har det varit löjligt överarbetat.
I dag har jag jobbat med tre saker som alla är av kalibern "Men borde hon inte ha tänkt på det här lite tidigare". Och ställt en fjärde på vänt för den blir super-urgent först i morgon. I går fick jag uppleva ett mirakel som bara tidsoptimister kommer på att ens be om. Det krävdes en samordning av flera osannolika saker, som att den enda personen som hade möjlighet att lösa mitt problem av en tillfällighet kom in från sin semester, och att en avdelning av lusläsande och grundliga människor ryckte på axlarna åt att jag hade gjort alldeles FEL och hoppade över flera paraplysteg i processen. "Sånt händer".
Fast där jag befinner mig just nu behöver jag sådana mirakler flera gånger om dagen. Att direktören finns tillgänglig att läsa texten ögonaböj och inte har några ändringar. Att de där kollegerna håller sig friska och levererar det som jag har bett dem om. Att inget gått fel och att lorten inte träffar fläkten.

Till sist vet man inte om man egentligen gör något utom att bekämpa paniken. Och sedan får man en liten respit och har ett roligt samtal med någon och så är det något som går lite bra och så prickar man in en lunch med någon man blir glad av att se. Och så hankar man sig fram mellan mirakler och fallgropar. Och på något sätt kan man strunta i att det egentligen inte går alls, det här. För det går ju, uppenbarligen.

Nationalekonomisk långfrukost

En ny och givande bekantskap är Ekonomifaktas utmärkta website! Vi har suttit hela morgonen och jämfört olika länders bytesbalans, exportandel av BNP och andra käcka siffror. Att försöka förklara ländernas olika kurvor är starkt utmanande för faktaminnet: hur var det nu med Island 2008...

Ett litet quiz: hur fördelar sig Sveriges varuexport mellan verstadsvaror, skogsvaror, mineralvaror, kemikalier, övriga (såsom livsmedel, kläder, möbler))? Svaret finns här.  

Vad skulle hända om jag helt enkelt lät bli att jobba så mycket?

... frågade någon smart människa en gång.
Svaret är: Det lär vi aldrig få veta.

Men i dag har jag i alla fall lärt mig många intressanta saker. Endera dagen lär det dyka upp ett pressmeddelande nära er som har samband med detta project som jag tycker är ganska spännande: the Global Atlas & Information Centre for Conflicts and Natural Resources.
Och så har jag tagit ett stort stycke kvalitetstid och omvandlat det till små små paket av outhärdligt tråkiga detaljpetningar i ett dokument som ska beskriva vår framtida webbsajt. I runda slängar har jag avverkat en femtedel av allt som helst skulle ha varit gjort innan jag åkte till Spanien. Det betyder att framtiden är ljus och framför allt lång.

Och nu är det kväll. Här är mitt soundtrack.


Uppdatering torsdag 07:34: Svenska Dagbladet har en artikelserie om prestationsberoende. "Man kan alltid driva sig själv ett steg längre". Känner ni igen det här, systrar, vänner, läsare?

Aufguss i Grimbergen

I dag har vi firat Europadagen med att gå på spa i Grimbergen norr om Bryssel.
Oj vilken dag. Ansiktsbehandling, helkroppspeeling, massage. Bastu i parti och minut. Bad i bubbelpool.
Skönast: massage med någon sorts växtolja.
Häftigast: aufguss. Det går till så här: Man sitter i en stenbeklädd bastu (egentligen kunde det nog vara vilken bastu som helst). Bastuvärden kommer in och delar ut karitésmör i stora klickar. Det ska man smörja sig i. Sedan får man sitta och steka. Då och då häller bastuvärden vatten på stenarna (tydligen ska det vara eteriska oljor i men jag tror att vi körde oparfymerat just den här gången). Sedan tar bastuvärden och svingar sin handduk så man får ilar av de heta ångorna. Och så fladdrar han med handduken så man får en pust av en riktigt het vind. Och vindpusten träffar ens ansikte flämtar man till, det går liksom en kollektiv flämtning med lätt fördröjning runt hela bastun.
Och så sitter man där men en hel hord flamländare och lyssnar på deras skojsamma reflektioner, allt medan svetten rinner. Man har rest mindre än två mil och är i ett helt annat land. Det här kommer vi nog att göra om.

Glad - skärrad - förväntansfull

Jag har fått ett nytt jobb!!!
Samma arbetsgivare, liknande arbetsuppgifter, fast en helt annorlunda värld. Forskning och framsteg, here we go!

Länk: Samma stad, annan infallsvinkel

Morgondagen har vi inte sett

I morgon väntar två möten av kategorin stressande och potentiellt omvälvande. De illustreras bäst enligt nedan och kommer inte att kommenteras på ett tag.

Min sorg över valutgången

Kanske är det mer än vreden över att nazister kommit in i riksdagen. Kanske är det en yrvaken sorg över att Sverige inte är så tolerant och härligt som jag i en annan slags nationalromantik trott. Som om vi var lite vettigare än de där länderna med främlingsfientliga partier.
Och då blir den råkristna nittiotalsinlandsfeministpunkaren i mig besviken.

Omdömeslös

Jag tycker att jag är smart och bra på mycket och det förvånar mig inte ett dugg om ni håller med om det. Men just nu sitter jag och skriver en text där jag ska marknadsföra mig själv och det är plötsligt stört omöjligt för mig att avgöra vad som är bra eller viktigt, relevant eller bara jättekorkat.

Delvis beror det nog på att jag valt ett format som bryter mot normerna för den här sortens texter, delvis beror det alldeles säkert på att jag så hemskt gärna vill lyckas med det jag försöker uppnå.

Men jag tror jag är på rätt spår, trots allt.

Men Grekland och Island då?

Jag hoppas innerligt att det är slut på vabbandet och svabbandet i detta hushåll ety vi pallar icke med mera. Som vanligt försöker vi stå ut med en 48timmars barriär mot omvärlden, det ska ha gått två dygn sedan senaste symtom innan man får komma till förskolan och det försöker vi tillämpa med enstaka undantag men idag var mor och far här och förmiddagsfikade efter 36 timmar eller så.
Någon borde följa upp och krafsa ner en insiktsfull kommentar om Islands finanskris och askmolnet och om lånet Grekland får.
Läsarskaran kanske?

Med flit vag

I morgon 10.00. Då ni.

Island och EU

Som sagt var: jag skrev en lång text förra natten och lyckades tappa bort den.

Ingen idé att återupprepa det som redan skrivits, och ingen idé att återge en massa information som redan finns summerad på exempelvis Wikipedia eller Visit Iceland.

Island har anmält intresse för EU-medlemskap och under nästa vecka kommer EU-kommissionen att meddela om de tycker det går an att starta förhandlingarna. Frågan finns på kommissionens dagordning inför mötet 24 februari, men det är förmodligen en formalitet. Den nya svenska kommissionären Cecilia Malmström skriver till example "En positiv nyhet är att Island strax är redo att börja förhandla om medlemskap. Kommissionen kommer att lämna sin s.k avis nästa vecka och förhandlingar kan därefer inledas." i ett inlägg på sin blogg.

Att Island ansöker om medlemskap är en direkt följd av finanskrisen. Landet är litet (320 000 invånare, dvs avsevärt mindre än Luxemburg som numera närmar sig en halv miljon.) Wikipedia säger att "Island befinner sig just nu i den värsta ekonomiska krisen en västerländsk demokrati någonsin råkat ut för. Alla stora banker på Island har tagits över av staten i spåren av finanskrisen 2008. Islands lilla befolkning gör att statens kostnader för finanssektorn uppgår till stora belopp per enskild invånare. Den isländska kronan har försvagats kraftigt, och handelsunderskottet mot omvärlden är tvåsiffrigt i procent av BNP" men det ska noteras att stycket saknar källhänvisningar.

I mångt och mycket borde medlemsförhandlingarna gå lätt, Island har inga svårigheter när det gäller demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter. Jag tror att två frågor kommer att dominera debatten: fisket och de isländska bankernas agerande under finanskrisen.

Helt klart har Island en oerhörd naturresurs i och med de rika fiskevatten som omger ön. Det kan tänkas att andra fiskenationer vill ha en bit av den kakan för att godkänna medlemskapet. Även efter Lissabonfördraget måste det finnas total enighet inom EU för att nya medlemsstater ska släppas in. Det medför att enskilda länder kan driva sina frågor rätt hårt gentemot ansökarländer. (Något som är tydligt i relationerna Slovenien - Kroatien och Grekland - FYROM)

Det andra stridsämnet, de isländska bankernas agerande, berör i första hand relationerna med Nederländerna och Storbritannien efter den isländska internetbanken Icesaves fall. Wikipedia har en kontinuerligt uppdaterad artikel i ämnet som verkar tillförlitlig.

Jag skulle gärna resa till Island på semester, men i sommar kan det hända att det blir Sicilien i stället. (Eller Grekland, eller Tunisien, vi är rätt flexibla i vårt hushåll...)

Grekland

Orsaken till att jag kastade ur mig utmaningen om Grekland är att någon hävdade att Grekland mycket väl kan bli 2010 års Lehman Brothers, ni vet banken vars kollaps triggade hela finanskrisen 2008.
Dagen innan hade min chef (grek) hade just nämnt att Grekland alltid var på förstasidan på Financial Times. Och jag hade då nickat på det där korkade jo-precis-sättet som man alltid kan ta till när man inte har någon aning om vad någon pratar om.
Så jag trodde att Grekland var värt att titta närmare på, just nu, och ville gärna ha era synvinklar på det hela. Tack Bodil för din intressanta redovisning, tack för Signe för den härliga resebilderna, och Jorun, du får väl återkomma när du har sett på nyheterna lite mer regelbundet ett tag...

Här kommer mitt bidrag som mest blir frågor att fundera mer på. Jag önskar jag hade något vettigt att säga men det blir mest referat från Le Soirs rapportering.
1. Vad är det som händer? Som jag förstår det: Greklands enorma underskott underminerar hela euro-samarbetet. Leder till spekulation mot euron (som har fallit med 9 % under de tre senaste månaderna), trovärdighetsförluster särskilt för Grekland men också för hela eurosamarbetet (enligt reglerna fick inget land ha ett underskott i statsfinanserna större än 3 % - Grekland har ett underskott på 16 %. EU-staterna har låtit det passera, delvis på grund av att statistiken från Grekland har varit undermålig. EU:s statistikorgan Eurostat har tydligen begärt att få utökade befogenheter för att på plats undersöka situationen i Grekland men fått nej).
2. Situationen i Grekland: häftiga protester mot nedskärning av löner i offentliga sektorn och höjning av pensionsåldern.
En grekisk vänsterledare menar att Grekland får spela rollen som försökskanin för EU. "Europa tvingar oss vidta anti-sociala åtgärder för att se hur långt man kan pressa folket och ekonomin. Spanien, Portugal och Irland kommer härnäst. Det är en lång kedja, vi måste organisera oss kollektivt mot detta".
24 februari är det generalstrejk. (Min kommentar: jag känner igen argumenten från tidigare krisuppgörelser och åtgärder. "Dom" utnyttjar krisen för att genomföra sin politiska agenda, medan det uppenbarligen finns andra som hellre borde betala. När jag ser det på bekvämt avstånd tänker jag att socialt acceptabla sparalternativ troligen inte växer på träd.)
3. Påverkan på eurosamarbetet: Herman van Rompuy har funderat högt om det inte krävs mer djupgående samarbete i den ekonomiska politiken. Läskigt perspektiv för alla som blir stressade av ord som överstatlighet och federalism. Jag vet inte vad som är alternativet. Det vore ju så enkelt om länderna följde mottot "regler är till för att följas", men reglerna verkar snarare vara till för att låta sig inspireras av... Jag har inte sett någon analys om vilka euroländer som till punkt och pricka uppfyllt reglerna, men det är väl ganska många som inte skulle ha möjlighet eller intresse av att kasta första stenen.
4. Hur själva krisen ska lösas: En gissning är väl att det kommer att svida i Grekland och att andra länder på något sätt lär få skjuta sitt strå till stacken. Vi får väl hoppas att det inte sätter igång någon domino-effekt som drar med sig andra försvagade länder.
En stor fråga som återstår är väl: hur mycket ska ett land få bryta mot reglerna för euro-samarbete och ändå fortsätta få använda valutan? Och vad är alternativet?

Hemmaföräldrar

Jag borde kanske skriva något summerande om egna erfarenheter (två fallstudier, ej generaliserbara sanningar) av att vara höggravid och de första tre månaderna av bebisliv och om att jobba heltid när bebisen är 7-8månader eller om att ha en man som är hemmaförälder. Men inte.
Här är reaktioner från någon annan (för mig okänd)om att nya EU-ministern är gravid. Jag delar inte skribentens åsikter rakt av och tycker inte heller precis tvärtom, orkar/integritetsvill inte summera mina erfarenheter här. Men den som känner mig eller har läst bloggen mellan raderna tre-fyra år kan ana både mina pros och cons...

Fjärde festen

Den fjärde festen var en fest där värdfolket bjöd på glögg och gästerna hade med sig hembakt. Herr Partner bakade kokosdrömmar och förbättrade receptet genom att byta ut rapsoljan mot citronolja - oerhört gott!
Ett av kvällens samtalsämnen blev utbildningssystem. Jag minns att vi fick lära oss om det tyska systemet när jag gick på gymnasiet och att min summering då var att det var ett elakt system som sorterade ut barnen alldeles för tidigt så att barnen tvingades följa det utstakade spår de valt (i tolvårsåldern? kan det stämma?) och inte hade en chans att byta spår senare. Ikväll belystes ämnet ur perspektivet att praktiska utbildningar behöver uppvärderas i Sverige, att ett utbyggt lärlingssystem vore bra och att duktiga praktiskt lagda personer onödigtvis tappar sugen i ett likriktat gymnasium där alla måste pressa sig igenom samma teori. Jag kände att mina tyska åsikter är femton år gamla och att mina faktiska kunskaper i ämnet Tysklands skolsystem är mycket grunda. Ett annat ämne i samma samtal var särskolan. Sedan refererade någon till den borgerliga alliansens förslag på förändrad skolpolitik och även där kände jag mig oinsatt. Intresset kommer nog öka om ett par år när mina egna barn börjar skolan.
Jag tror mig i alla fall veta att de traditionella teoretiska utbildningsvägarna ser svårpromenerade ut för dem som inte har språk/läsning/skrift som sina starkaste sidor. Eller?

Van Rompuy

Hela gårdagen tänkte jag att om jag var en riktigt bloggare skulle jag skriva ett insiktsfullt inlägg om Herman Van Rompuy, belgaren som blir Europeiska unionens råds förste ordförande.
Det har skrivits så ytterligt fåniga texter om honom i svenska medier, som har handlat om att han är så okänd och så anonym och att EU därigenom missat en viktig chans att profilera sig internationellt. Någon gjorde jämförelsen med Obama. USA har Obama och vi har en blek gammal belgare som ingen har hört talas om, var argumentet.
Och det jag skulle ha skrivit om jag hade varit på hugget och framför allt, om jag hade haft tid:
En premiärminister i ett EU-land är per definition inte okänd. Det säger kanske mer om svenska mediers intressehorisont än om Van Rompuy att svenskarna inte alls känner till honom. Jag undrar hur många politiker från andra EU-länder som vi kan räkna upp på den här bloggen? Även om vi har ett försprång genom att halva redaktionen faktiskt bor utanför Sverige så tror jag inte att listan blir särskilt imponerande.
Vad är det man önskar när man pratar om den stora politiska profilen som borde ha valts i stället? Är det en längtan efter den starke mannen som ska komma och styra upp situationen? Eller en ren PR-personlighet? Tony Blair som tidningskommentatorerna hellre hade velat se verkar vara en mer säljande personlighet men jag tror att hans visioner för EU inte sträcker sig mycket längre än frihandel.
Slutligen, den här blide Van Rompuy: det är nog inte genom att skriva haikuer han har blivit toppolitiker i ett land som är så notoriskt svår-regerat som Belgien. Le Monde byggde ett personporträtt med folks anonyma kommentarer om honom, vilket kanske är en lite farlig publicistisk metod men resultatet var ganska intressant. Under den blida ytan döljer sig en djupgående cynism, säger Le Monde. Någon beskrev honom som att det var så tufft att förhandla mot honom att förhandlingsparten hade som rutin att ta en lång dusch efter förhandlingen för att återhämta sig.
Det ska bli kul att se hur EU-politiken kommer att utvecklas under det nya systemet. Det verkar som om den nye ordföranden mer kommer att vara EU:s samlande faktor inåt än ansikte utåt. Tant mieux som vi säger på kontinenten.

(Uppdatering efter kommentar från Bengt O: ändrade vad jag skrev om att "svenskarna" ville ha Blair till att "tidningskommentatorerna" ville ha Blair)