Skönt att gå i säng här

Bra saker från idag:

• Kvällsmat på legdan (trots svia)
• Jag sprang igen ikväll, 3,7 km på en halvtimme
• Vi åt vinbärs- och rabarberpaj, med citronzest. (Fjolårsvinbär)
• Vi hade barnruta, jag, Oskar och Agnes. Vi pratade om hur Gud gett oss naturen och att vi har ansvar för att ta hand om den.

Nu är den sköna midsommarhelgen slut och den sista arbetsveckan stundar.

Rangordning

Idag funderade vi över vilken Narnia bok som var bäst och sämst och min rangordning ser ut så här:

Häxan och lejonet
Min morbror trollkarlen
Prins Caspian och skeppet Gryningen
Silvertronen
Hästen och hans pojke
Caspian, prins av Narnia

Idag läste vi ut Silvertronen och nu återstår den sista boken, Den sista striden. Sedan är vårt Narniaprojekt över. Det yngre barnet längtar efter något mer lättsmält.

Inte ett ruttet lingon

...tack vare att mamma gick ut för att kika i frysboxen om hon skulle ta med sig lite mat in till Umeå. Hm, en propp hade gått och all mat hade precis tinat, med lite frost runt omkring. Det blir till att laga och lukta och provsmaka lite försiktigt. Mina bär har blivit lingonsylt och blåbärssylt.

Bruskub

Nu vet jag vad som saknas i min garderob. Oh, så många finkläder jag har, men det saknas fulkläder. Några sköna urtvättade mjukisbyxor och en huvtröja med blixtlås. Eller ett par tre stycken.

På jobbat pratade vi om den nya satsningen "Företaget" Ung, för de som gärna vill ha och styra upp after work var och varannan kväll. Jag kontrade med att jag ville gå med i "Företaget" 40 +, för oss som gillar mysiga hemmakvällar och som social aktivitet kan tänka oss en skön lunchpromenad. Vi får se vad det blir med det.

Ikväll fick det bli en rutig bomullsklänning med lång ärm och polokrage, en urtvättad gammal kofta och ett par grå långkallingar. Jo, det funkade det med. Och filmen De vilda djurens hämnd.

Teknikens under

Jag har ett dualistiskt förhållande till teknikens under.

På ett sätt är jag helt förundrad och imponerad över att jag just nu sitter på en buss och:
1. laddar telefon och dator
2. jobbar med god och stabil internetuppkoppling.

Samtidigt är jag förbluffad hur uselt tekniken fungerar under en vanlig arbetsdag, där videosystemet låser sig, kommunikationssystemet låser sig så att jag inte kan tala till mina medarbetare, men höra dem... och att där är min enda förväntan att allt alltid ska fungera smärtfritt, fast det sällan gör det.

Hur det än är, teknik kan inte ersätta mänskliga möten, men det är skönt att kunna jobba när jag reser! Och, jo, efter ett antal minutersdatastrul fick vi igång mötet på jobbet också, (men varför ska det vara så svårt...)

Stororden

Ikväll sprang jag lillrundan, nästan hela vägen, nöjd! Sedan deklamerade jag en dikt högt för mig själv ute på lägdan. Jag skrev den i höstas till minnet av ett gott samtal, där jag tappade koncentrationen och slutade lyssna.

Jag ser att du säger något viktigt till mig.
Jag ser att det är viktigt för dig att säga det till mig.
Men jag tar inte längre in orden du säger.
Jag är fullt upptagen med att tänka: jag är viktig för dig!

Dina ögon lyser.
Ditt ansikte är vänt mot mig.
Du lyser mot mig.

Om du skulle fråga vad jag tänker på just nu
skulle jag kanske svara:

"Visst är det märkligt att jag tror att jag kan tolka din upplevelse,
när det enda jag kan veta något om är min upplevelse."

Men egentligen borde jag säga som det är:

"När jag sitter här och talar med dig,
är jag glad att vara precis där jag vill vara,
just nu."

Because I'm happy!

Live rejoicing, ja, det är ju inte så svårt när man får som man vill. En kär medarbetare kommer tillbaka och börjar jobba hos oss imorgon och han blir min chef. Det blir så bra!

Så klart att det ändå är så att jag har mycket på mitt bord och det blir ingen skillnad imorgon, men det här är hur som helst en positiv energikick!

Idag är jag glad och imorgon!

Födelsedagskalas!

Idag var det kalas för dotterns vänner från byn. Roligt, stojigt, ostyrigt och härligt. Alla charmiga på sitt sätt, med sin speciella betydelse i hennes liv. Och farfar och farmor var här. Jag kunde dock konstatera att funderar jag en annan gång på vad jag ska prioritera, så är det alla gånger köpes.

Bästa fikat:
Ica Maxis doughnuts
Ballerina
jordgubbssaft

Mina gröna liv-svampar från Mario, de var inte något barnen föll för. Jag som färgat och kavlat sockermassa, spacklat med jordgubbssylt och satt på vita prickar. Och muffinsen under sockermassan var fina med choklad i. Men allt det hade jag kunnat låta bli. Varför det inte är foto på dem? Tja, för att ni kanske skulle ge barnen rätt, deras yttre var inte precis säljande, även om de var goda.

Jag hade även trollat fram stjärnmynt, andra mynt, sonic-ringar, Yoshitungor och allt det var hur som helst kul och lätt att göra. Nu är kalaset avklarat och om några dagar börjar nedräkningen till dotterns nioårsdag...

Klucket av vatten över huvudet...

Jag hade ett fint samtal i helgen med Signe om den obändiga viljan att ta sig vatten över huvudet. Och visst, det är roligare att dyka än att simma torrsim. Men det är också skönt att uthålligt simma längd efter längd och växla mellan att ha huvudet ovan och under vatten. Att få flyt i andningen. Just nu känner jag en stor längtan efter att komma upp till ytan och dra ett djupt andetag. Men jag har dykt ner och håller andan och tror att det går att följa repet en bit till, men snart måste jag vända om från mitt djupdyk.

Imorgon kväll stannar jag hemma från allt, bara så ni vet. Stannar hemma och andas och städar.

Ordningen återställd

Vårdagjämning. Äntligen är ordningen återställd. Solen går upp i öster och ner i väster. Men det varar bara några veckor, sedan drar sig solen mot nordost och nordväst. Dagarna blir långa och nätterna kortare. Förhoppningsvis hänger den allmänna orken med i samma rytm.

Jag är hemma från Luleå, resan gick bra, trots snöfall. Och sedan drog jag iväg på ideelt uppdrag, nog finns det arbete... Det får bli en tidig kväll igen och imorgon är det fredag.

Jo, men snöfallet. Nu är det mer vitt än det varit på länge. Lökväxterna får vänta igen och jag är inte orolig, de klarar det om de klarar det.

Frågor som hänger i luften: vad innebär det här nya regeringsbeslutet om ekosystemtjänster? Blir det omtag och nya beräkningar?
Och den där utredningen om nya högre riktvärden för buller, blir det bra? Att studenter ska tåla mer buller i sin boendemiljö för att de är mer toleranta? Och att de bor kort tid?

Och norr om Skellefteå ligger Luleå

The long and winding road,
that leads to your door...

Imorgon kör jag längs E4. Stannar i Skellefteå och dricker kaffe. Planen är att hinna tänka medan jag kör. Kanske ringa, inte sova. Sedan träffa mina MEDARBETARE, träffa några chefskollegor och se hur det ser ut i Swecohuset. Se den beryktade ÅF-skylten. Vara med på gruppmötet. Logga ut och köra hem igen. Lika lång väg tillbaka.

Men det är imorgon. Just nu är jag trött och tänker att jag måste lägga barnen. Sedan vill jag göra tidig kväll. Det här andra, att plocka upp och undan, det får vara till ytterligare en annan dag.

Dag två på det nya

Idag har jag jobbat i mina projekt, vilket är roligt och stimulerande. Jag har skrattat vid fikabordet och skrivit protokoll. Skapat mig en överblick och guidat två parter genom deras gemensamma projekt och parallella processer. Ätit lunch med maken på vårt stamställe.

Ikväll har jag lagat god mat med andra chefer. Många med lång erfarenhet, jag med två dagar. Två långa, trevliga dagar. Vi fick laga risotto, torskrygg med butternutpumpa och palsternackmos och som avslutning Creme Brulee smaksatt med geishachoklad, toppad med balsamicoblåbär och Crunch.

Jo, livet som chef är ok, så här långt!

I lägerefterdyningar

Jag och barnen kom hem från lågstadieläger idag och behöver vila. Dagarna har varit långa och fyllda av aktiviteter från morgon till kväll, men med många inlagda pauser. Vi har hunnit leka i sporthall, gå på långpromenad, åkt pulka, bob och skrana i en isig pulkabacke, badat på badhus, sjungit, lekt, hört berättelser om att följa Jesus, bett, ätit god mat, spelat pingis, pratat, ritat, spelat spel, gått tipsrunda...

Barnen och jag har träffat vänner vi möter ofta och sådana som är mer sällsynta. Vi har haft det bra, men ikväll blir det en tidig kväll. Imorgon börjar det vanliga för barnen och det nya för mig. Jag ska gå upp lite i tid och börja vara chef. Men ikväll är jag bara jag, bara Bodil. Äh, det kommer jag att vara imorgon också. Bara jag, bara Bodil.

Åldrande kroppen

För inte så länge sedan läste jag om en äldre dam. Hon sa att det inte är tråkigt att vara 107 år. Jag hoppas att det är sant. Jag mötte en annan äldre dam i dag på ett äldreboende. Hon hör också dåligt, har svårt att gå och blir fort trött. Vi besökte henne i 10 minuter, hon blev uppmuntrad av att träffa mig och barnen, men verkade nöjd när vi gick. Kanske går tiden fort i den åldern? Jag tänker att tiden går fort nu, mitt i livet, månader passerar i en förvånande hastighet. Men hur upplevs tiden i senare delen av livet?

Larmen löser av varandra, socker, kött, bränd mat, bakterier, stress, sova för mycket, sova för lite, träningsskador och soffpotatism. Man dör av att leva.

Jag tänker att jag vill ta vara på mitt liv, jag vill vara nyfiken på vad det innebär att bli äldre.

Mitt i lovet

Mitt i lovet - mitt i livet.
Använder jag tiden rätt?

Jag gör väl som jag måste. Vilar lite, ringer några samtal till personer som är betydelsefulla, ger barnen mat och fika. Tjatar ut dem. Letar skidor och pjäxor, vallar barnen (inte skidorna) runt på åkern. Tänker på det nya stora att jag ska leda en grupp kollegor.

Innan vi kommer ut kaxar sig det ena barnet, att det kommer att vinna över det andra. Jag ber båda att tänka sig för och inte göra detta till en tävling. Så rätt. Det andra barnet svischar fram och det ena barnet hinner sätta tjugo rovor. Men vi har trevligt och roligt och spanar efter Pingbjörnar, sådana som lever på södra polen. Den som vi håller på att upptäcka. Det var det som tävlingen skulle gå ut på, vem av barnen som skulle hinna sätta upp sin imaginära flagga först av alla på södra polen. (Jo, vi menar inte sydpolen, vi menar den oupptäckta södra polen). Vi dokumenterar de små, söta, svarta pingbjörnarna med våra låtsas kameror och noterar platsen i vår GPS. Sedan vänder vi hemåt mot Sverige, som ligger långt borta i fjärran.

När alla är tryggt och säkert hemma igen, ger jag mig ut på en egen skidtur, elva varv runt åkern renderar 5 km i loggen. Träningen för Påskkärringrännet har startat. Igen. I perfekta förhållanden, +2 C, 20 cm snö, sista föret känns det som. Signe Rejdvik kommer att varva mig och jag kommer att... hurra! Får nog fundera på utstyrsel istället, men även där är konkurrensen hård.

Beslutet gott, allting gott

Idag är det fettisdag. Jag tolkar det så att det är på denna dag som det är sista chansen att äta semlor.  Så när detta är skrivet ska jag njuta av den sista halva semlan i kylskåpet. Sedan stundar fastan.

För min del har jag beslutat mig för att fasta från kött och fisk. 100 dagar blogg, 40 dagar lakto-ovo-vego.

Idag blev jag trött på att tänka på prestationsprinsessor och såg mig själv som en duglig och kapabel människa. Så jag sa ja. Om vi kommer överens om villkoren. Mer om vad, en annan dag. Hoppas du är nyfiken!

Uttrycka tankar

Masugnsbyn... Järnets väg... entreprenörskap som sträcker sig århundranden tillbaka i tiden.

Jag tänker vidare på prestationer. Jag är inte en prestationsprinsessa. Jag är välsignad med en spärr, jag blir trött och less och orkar inte driva mig till vansinne. Jag signalerar högt och ljudligt när jag tycker att det är för mycket, vilket gör att människor runt mig reagerar. Om de ids. Om det behövs.

Så har det inte alltid varit. Inte när jag var ung och grön och tyckte att jag borde klara allt mellan himmel och jord. Inte på den tiden då jag försökte lära mig jobbet medan jobbet rusade på. Då slöt jag mig och jobbade på. Räckte inte dagen fick det bli kvällen. Räckte inte veckan fick det bli helgen. Det är inte ett bra liv. Nu orkar jag inte det. Nu räddar min familj mig från det. Det välsignade året 2013-14 med kvarvarande föräldrapeng.

Men plötsligt blossar det upp. Javisst kan jag göra det. Lita på mig, det är lugnt. I'm your Prestationsprinsessa if you wan't me. Och när det betalda arbetet minskar fyller jag på med ideelt.

Så nu tänker jag att om denna obändiga vilja att bidra gick att styra, så skulle det vara trevligt. Och så undrar jag om det är min vilja att bidra, eller något annat som verkligen är mitt motiv. Jag tänker vidare.

Tänker på prestationsprinsessor

Det är något jag vill tänka mer på, det här med prestationsprinsessor. På kvinnodagen kan man gå och lyssna på Cajsa Tengblad med titeln Prestation - privilegium eller piska. Jag skulle gärna gå och lyssna om jag inte själv var i färd att prestera, som ledare på Sportlovsläger.

På P1 efterfrågas fler kvinnor i ledande ställning. Prestationsprinsessorna, var är vi? Vad gör vi? Och varför? Lägger vi tiden på saker som ger oss belöning, eller på det som är obetalt och "roligt"?

Jag vet inte hur Cajsas resonemang går, eftersom jag inte läst eller hört ännu.

Själv känner jag mig trött på det dåliga samvetet för att vara prestationsprinsessa och undrar varför det inte fungerar. Jag tänker att min drivkraft just nu inte är att jag vill bevisa att jag kan och duger. Min drivkraft är att jag ser ett behov som jag kan fylla, något nytt jag kan lära mig, en utmaning som lockar. Mina hinder är att tiden och orken inte räcker till för allt jag vill. Det jag behöver är att prioritera det som är viktigt. Och känna att någon annan hanterar det jag inte tycker är prioriterat. Och att vila mellan varven.

Det här ska jag fortsätta att tänka på.

Ikväll har jag ägnat mig åt ideelt söndagsskolarbete samt ideelt styrelsearbete. Det utvecklar min ledarförmåga och ger mig styrelseerfarenhet, som jag kommer att ha nytta av i framtiden. Vad har du gjort?

Hello world - igen!

Hej Signe, tack för att du håller kroppens flagga högt! Och håller liv i kära gamla Talkie Walkie, på det sättet. Håller liv i blodsystemet. 

Midvintern (vårdandets tid) var kort (räckte över SM-veckan och invigningen av kulturhuvudstadsåret) och sedan några veckor är vårvintern här. Idag firades den in officiellt på Rådhustorget och jag borde ha varit där för det är något att fira! http://umea2014.se/sv/evenemang/gijrradlvvie/

Här hemma firade vi i det lilla med att åka pulka och rattbob i en egen pulkabacke. Det är första gången min man skottat upp en sådan och det var ju inte ett år för tidigt. Tidigare snöhögar har vi bestigit och grävt i, men i år blev det en liten pist.

Men samtidigt strävar våren på i rabatten vid farstubron, pärlhyacint och krokus växer långsamt men envetet upp (de började redan i januari och verkar ha klarat kylan). Uppvaknandets årstid, så sant som det är sagt. Min favoritårstid i sina ljusa stunder och emellanåt tung och jobbig, med bakslag, snöflir, en doft av sura handskar och blöta overaller.

Vi får se vad vårvintern bjuder på i år och jag ska försöka täcka in den här på Talkie Walkie, blogga varje dag i 100 dagar. Genom hela vårvintern ända fram till våren (återvändandets årstid). Tack för att du läser!