Tänker på prestationsprinsessor

Det är något jag vill tänka mer på, det här med prestationsprinsessor. På kvinnodagen kan man gå och lyssna på Cajsa Tengblad med titeln Prestation - privilegium eller piska. Jag skulle gärna gå och lyssna om jag inte själv var i färd att prestera, som ledare på Sportlovsläger.

På P1 efterfrågas fler kvinnor i ledande ställning. Prestationsprinsessorna, var är vi? Vad gör vi? Och varför? Lägger vi tiden på saker som ger oss belöning, eller på det som är obetalt och "roligt"?

Jag vet inte hur Cajsas resonemang går, eftersom jag inte läst eller hört ännu.

Själv känner jag mig trött på det dåliga samvetet för att vara prestationsprinsessa och undrar varför det inte fungerar. Jag tänker att min drivkraft just nu inte är att jag vill bevisa att jag kan och duger. Min drivkraft är att jag ser ett behov som jag kan fylla, något nytt jag kan lära mig, en utmaning som lockar. Mina hinder är att tiden och orken inte räcker till för allt jag vill. Det jag behöver är att prioritera det som är viktigt. Och känna att någon annan hanterar det jag inte tycker är prioriterat. Och att vila mellan varven.

Det här ska jag fortsätta att tänka på.

Ikväll har jag ägnat mig åt ideelt söndagsskolarbete samt ideelt styrelsearbete. Det utvecklar min ledarförmåga och ger mig styrelseerfarenhet, som jag kommer att ha nytta av i framtiden. Vad har du gjort?