Tackar

Ikväll rev vi av en 19mannafest med mat och prat. Den föregicks av tre kvällar av matlagning, städning och dukande och gästerna hjälpte till med både buffé och fixande. Så sköna människor jag känner!

När man fyller 36 kan man t ex få:

en snickrad träminiatyr av sig själv

ett roligt spel

en massa kramar

en mjukglassmaskin

växande växter

coola träningskläder, presentkort på träning, hörsnäckor till musikspelartelefonen och en armbindel att lägga den i

en marängpaj med hemkokt lemoncurd

vegetarisk buffémat där gästerna kom med flera av rätterna

lyckan i fontanelldoft

en massa Facebookhälsningar

en räkmacka på Bureå dagledig-kafe

en lång bilresa i gott sällskap

ett lätt snöfall

spännande bilder

ett långfika chokladtårta med en vän

ett välkommet erbjudande om hjälp

ett telefonsamtal på franska

en bok om insekter

och glädjen i att klippa klarröd cornell med sekatör

Vårens första fågel (Sjung för mig)

En vårig popsång av Bell från Umeå: Sjung för mig om varma dagar, sjung för mig om ljusa nätter, sjung för mig om ljumma vindar igen och igen och igen.
http://open.spotify.com/track/4fglCtWKPKJMrWDVsITEBD

Teknikens under

Jag har ett dualistiskt förhållande till teknikens under.

På ett sätt är jag helt förundrad och imponerad över att jag just nu sitter på en buss och:
1. laddar telefon och dator
2. jobbar med god och stabil internetuppkoppling.

Samtidigt är jag förbluffad hur uselt tekniken fungerar under en vanlig arbetsdag, där videosystemet låser sig, kommunikationssystemet låser sig så att jag inte kan tala till mina medarbetare, men höra dem... och att där är min enda förväntan att allt alltid ska fungera smärtfritt, fast det sällan gör det.

Hur det än är, teknik kan inte ersätta mänskliga möten, men det är skönt att kunna jobba när jag reser! Och, jo, efter ett antal minutersdatastrul fick vi igång mötet på jobbet också, (men varför ska det vara så svårt...)

Den långa vägen hem

Så där, sitter på bussen efter vad som känns som en arbetsvecka, men två dagar. Nu har jag haft medarbetarsamtalen färdigt. Utvecklande för mig och förhoppningsvis för mina medarbetare. Jag har lärt mig en del om hur det går till att sätta mål, men behöver kanske jobba lite till på förankring av målen... Men min modell blev att diskutera individens kompetens och önskan om utveckling, prata kring uppdrag den har haft i närtid, som varit roliga och utvecklande och utifrån det satt målen för verksamhet och utveckling. Nästa steg blir att följa upp målen och se vilken effekt de ger på vår grupp och för de enskilda individerna. Jo, det känns riktigt bra.

Sjukt nöjd, bra jobbat säger jag till mig själv! (Och skönt att det är klart... den första fasen i vart fall.)

Hemma slog vitsippor ut

...i lördags. I Luleå slog brandlarmet till på hotellet 21.30. Så mycket för lugn och tidig kväll. Men nu är det lugnt igen, så god natt. Det var lite för varmt i köket bara.

Två är få

...men kanske bästa söndagsskolan ändå. Vi hann se varandra, prata om viktiga saker, leka och busa. Jo, det är så att ska man ha möjlighet att se barn får de inte var för många. Men söndagsskolan innan dess var också bra, med åtta barn. Och roligt att det äntligen är vår och varmt, vi var ute och lekte Är Trulle hemma, Du är bra och kull.

Nu väntar en upphackad arbetsvecka, först 2,5 dagar och sedan en bonusdag på fredag. Jag börjar med att dra iväg till Luleå och att läsa en hel del som jag behöver läsa. Sedan utvecklingssamtal till dess att det är dags att åka hem igen.

Rain check

Att ta en rain check på afterworken betyder tydligen att det tyvärr inte går just den föreslagna dagen men gärna en annan gång. Som ett slags löfte/garanti om att ha möjligheten innestående.
Google och ungdomliga vänner, vilken förträfflig kombo för att utöka vokabulären!

http://mystiskt.blogspot.com/2012/01/rain-check.html?m=1

Älska dig själv

Min kyrka experimenterar med dubbla gudstjänster, idag var det både 11 och 14:30. Jag hade söndagskola båda tiderna, dvs en mycket lång dag i Herrens gårdar. 

I denna märkliga tid av både uppblåst narcissism och utbrett självhat, rädsla för främlingar och därtill populära idéer om att vissa personer är energitjuvar som man ska hålla sig ifrån... Då är det en intressant utmaning att predika om att älska sin nästa som sig själv. De två samlingarna blev helt olika, den första hade jag en homogen grupp med bara 5-7åringar och delade ansvaret med en ledare till. Samling två var barnen 1-6 år, jag var nu ensam ledare men nu var många föräldrar med sina barn och ett av mina egna barn tog en framskjuten position som min sidekick. Ämnet hade behövt en tredje chans för att riktigt få fram min poäng, men det är väldigt intressant att leda de här grupperna. Man vet aldrig riktigt vad som händer.

Kroppsdjuret surar

Ska det var på det här viset, säger kroppsdjuret och drar täcket över mitt huvud, vill jag inte vara med. Jag stiger inte upp idag.
Åh, typiskt tänker jag. Jo, det blev väl ett supereffektivt och intressant möte för mycket igår. Och ingen motion. På hela arbetsveckan.
Kroppsdjuret får som det vill, vi stannar i sängen. Länge. Typ nästan hela dagen. Men framåt eftermiddagen och två migräntabletter senare rullar vi ur sängen och kan ta oss an dagen.

Gympadojjor och jacka handlas på sta'n till ett barn som hoppat över några mellanliggande storlekar och nu är redo att möte våren och sommaren i teal. Eller en blåare variant, men typ. Och det andra barnet fick äntligen sin vilja igenom, ett par crocs.

Appleninjan bjuder till

Idag hade jag med mig äppelpaj till jobbet, en smulpaj gjord på äpplen från mina kvarter som jag plockade och frös in i klyftor i höst. Vetemjölet var slut så det blev valnötter, maizena och havregryn istället. Och sirap och salt och smör och socker och mycket kanel.

Jag gjorde en hempaj också,  med blåbär, vanilj och lime i fyllningen och samma smulpajdeg men utan valnötter och sirap men med lite ströbröd också när den sista pjötten maizena inte räckte helt.

"Signe, du har räddat min dag" sa en av kollegorna. Appleninjan,  till er tjänst.

Gerillaodling

Det blev inget av mina gerillaodlade röda tulpaner och påskliljor. Men det gladde mig i fyra månader att vänta på att de kanske skulle spränga fram ur sina lökar, nedgrävda vid foten av trädet utanför mitt kontorsfönster.

Ta det lugnt

I efterdyningarna av stress känns allt så segt. Jag gör saker, men det känns som att det går i slow motion. Det är för att det är en kontrast till en tillvaro då det inte fanns tid till eftertanke och omställning från en sak till en annan. Nu tar jag mig den tiden och då hinner jag förstås mindre på en dag. Det är så det ska vara.

Att vara sig själv

Ännu en av Jan Stenmarks bilder.

Lugnet

Efter stressen och pressen har jag vilat och haft påsk. Sovit och ätit. Solat och rört på mig. Nu mår jag gott igen. Som jag har skrivit förut någon gång, det är så här jag mår när jag mår bra. Tack alla som bryr sig. Och det är tråkigt att det är så nära mellan härligt bekräftad och överstressad.

Värme

Kom hem igår kväll efter tio dagars påsklov och beredde mig på ett bistert KLÅNK i maskineriet. Som ett järnspett i ekrarna. Men det var helt ok att jobba idag, vi till och med solade ute på lunchen och gick till eftermiddagsmötet istället för att åka bil (och missade därför kafferasten, men vann sol, rörelseglädje och pollenpuder.)

Nu kom just ett lockrop från en vän som vill gå med mig längs älven ikväll. Och en gammal kompis hörde av sig och chattade om träning, han hade noterat att det varit ont om styrketräningsbilder på Instagram ett tag.

Och så råkade jag träffa en viktig tonåring på stan, som gav mig en fin kram och en pratstund innan han gled vidare på sin skateboard.

Och utöver detta så slafsade jag till en slarvkram i en dörröppning i förbifarten, runt någon som förtjänar bättre, mest liknade det något domare blåser straff för. Holding kanske.
Och så skrev jag några retsamma sms och stekte tacos. Och handledde praktikanter och hade möten och mailade och var maka och mor.

Det var väl det som hände mellanmänskligt den här första vårdagen i stan. 

godispizza

Svärmor bjuder på en smidig övergång från påskens sockerfrossande i fjällen till stadslivets fröjder: godispizza.

Jag ville inte åka hem. Men nu är vi hemma igen. Det är vår här. 

Barnarbete

Idag har jag åkt snowboard, det var roligt. Och den här notisen är också rolig.

En slags vinst

Jag vann damklassen i utklädningstävlingen i Påskkärringrännet. Inte skidtävlingen. Men ändå, gode nöjd.

Det en väljer att fokusera på

På plats var fjället nära och överväldigande: stort, vitt, strålande,  brant, skarpt. Helt klätt i snö, med varje brant och knix tydligt utmejslade.
På bild: ett vitt ludd i ena hörnet. Björkskog överallt,  nära björkar och fjärran björkar som ett oändligt lurv skiftande från svart till blåsvart.
Det gör skillnad, vad en väljer att fokusera på.

Eller som Jorun skriver,  det man vattnar det växer.

(Och sen åkte vi skidor tillbaka till byn, 16km.)

Spring

Åtta kilometer egentid med musik och sköna vyer. Det regnar idag. Pausade för att lägga ut en het selfie på Instagram, svettig blondin i blank VCT-jacka springer i regn och lera med fjällvy som bakgrund.

Tog av toppluvan, stylade Pumajackan och gjorde en lämplig min, så lämplig det går efter löpning.

Tog en selfie. 

Såg bara sträng och skitsur ut och det syntes på bilden att jag var för andfådd för att andas genom näsan. 

Tog en till.

Glasögonen hade immat igen av flåsandet.

Det blev inga selfies men så här ser det ut idag vid Vindelåforsen.

Vykort från Oudeschild

Hej

Vi hade lite komp att ta ut, så det blev semester i år också. Gör inget särskilt, hänger med polarna, käkar gott, jammar lite a capella  och kollar på tjejer.

Man får ta det som det kommer.

Gänget

Gudgrejen

Det är ju även påsk. Så vi gick till kyrkan.

Flaskpost från Den Helder

Kära Signe,

jag förstår att du har träffat en annan, du verkar inte ens ha märkt att jag gått till sjöss och börjat ett nytt liv. Nu har jag en flicka i varje hamn och tänker nästan aldrig mer på dig.

Hoppas du och Kroppsdjuret blir lyckliga. Om han någonsin sårar dig eller beter sig illa så hör av dig. Även om du lämnade mig utan att förklara varför kommer jag aldrig att glömma dig. Men nu hinner jag inte skriva mer för nu blir det rajtan tajtan i hamnbassängen.

Evigt din,
B

Lavar

Vi åkte en mil skidor idag.

Gamla prästgården i Ammarnäs är till salu

950 000kr hoppas säljaren få. Annonsen ligger på Blocket.

Och förresten så har vi åkt 7km skidor ikväll. Och jag har klätt om en skoterdyna på enklaste vis.

Snart framme

Vi räknar ner resan i tiondelar. Jag tröttnade vid Gubbträskkorsningen men nu är det bara två fingrar kvar, dvs 7/36 mil.
Eftersom det även ingått blomvattning hos mamma och tre mackar och Frasses och svanar tar det 7 timmar.

God ledighet

Min vän S kom förbi oss, sin Öbackafamilj, för brunch, skönt häng och hjälp.

Och så gjorde hon kylskåpsrenspizza på salami, jalapenos, blåmögelost, oliver och alla ostkanter.

Nu ska vi ner i viloläge, ledighet. Och iväg till fjällen. 

Bortbytingen

Längtar till Aitelnas Aiternas Aitenas och bildgooglade nyss på de olika stavningarna av samma plats. Snubblade över denna avskrift ur en bok, en berättelse om vad som hände där med en flicka som befarades vara bortbyting. 

Mystik, grundmanus och extramaterial

Jag har ägnat ett par dagar åt funderingar om extramaterial och tillägg, om förvanskade bibelberättelser och förmågan att plocka tumverser eller frisera karaktärer. Det började nog med storfilmen om Noa som går på bio nu. I den måste Noa slåss för att hålla de onda människorna utanför arken - jag ville invända att det inte stämmer med grundmanus. Det vet väl varenda söndagskolfröken att de onda grannarna hånar Noa och hans fåniga idé? För de väljer väl som att inte frälsas? Men det står faktiskt inget om att de inte ville bli räddade,  eller att de ringaktade hans försök att rädda sig och de sina.
Jag har resonerat om detta i lite olika forum de senaste dagarna och fått en massa intressanta aspekter på temat. Borde förmodligen skriva mer om detta - och läsa mer vad det egentligen står i Bibeln istället för att utgå från den mellan-raderna-version som känns mest bekväm. Sen får man ju förhålla sig till texten ändå och tolka den utifrån kultur och kontext och speglad i eget liv och allt sånt klokt...
Seriestripen här är från Jan Stenmark, en lika grundläggande del av min referensram som Leonard Cohens musik. Så grundläggande för mig att jag refererar till den som om alla kände till den. Jag slängde ut en fråga om nån hade bilden (på Facebook) och fick den som mms från en vän.
Här finns mer av Jan Stenmark.

seated leg press 160kg

Redo att köra fast med Yamahan i påsk.

Ett av mina två o-gillade instagram

Detta instagram fick inte ens en liten like idag, då jag rensade det ur mitt flöde. Hashtags #spänningshuvudvärk,  #postit och #kroppsdjuret.

Även denna gång släppte det utan medicin, av en stunds trivsamt samspråk.

Postit-lapparna sitter kvar till imorgon men kroppsdjuret har fått sig 7km löpning längs älven med tussilago,  mjukt eftergivligt gräs att springa på och ljudet av isar som guppar och frasar varandra till slush. 

Fornstora dar i andra bygder

Det finns så här fina byggnader i t ex Åsele och Vilhelmina. Pampiga trähus från förritin. De påverkar mig på något skumt sätt, jag känner omotiverad stolthet och vemod.

Inlandsresenär i andras Lappland

Det finns några standardtexter inom logopedi, texter som passar bra för röst- och talanalys eftersom logopeden hört den läsas 10 000 gånger och kan bortse ftån innehållet och fokusera på språkljud och röstklang.

Den ena texten handlar om en pappa,  en pojke,  en mössa och ett tåg. Mer avslöjar jag inte, men några enstaka tillfällen har jag varit med om att min patient brustit ut i ett skratt på slutet när poängen kommer.

Den andra texten är en sedelärande historia som börjar med "Nordanvinden och solen tvistade en gång om vem som var den starkaste..."

Och där finns en rad som matchar denna fina dag. "Då lät solen sina strålar skina helt varmt. "

Jäpp, det var den här dagen. Jag kommer att färdas 45 mil Lappland tur och retur, varav en tredjedel i bil med en vän och resten i buss. 

Och solen skiner. 

Och jag har god matsäck: potatis med mycket kapris,  citron, tomater och jalapenos (och olivolja, balsamvinäger, tabasco och nymald peppar om man vill rekonstruera anrättningen). Eko reko pk kaffe, äpplen och bananer. Hembakta kladdkakemuffins. Mjukfärsk lakrits. Vindruvor, havremjölk och cashewnötter. 

Och jag gjorde ett bra jobb.

Och jag hade dessutom en bra hårdag.

Hugsvalad

Idag hade jag spänningshuvudvärk nästan hela dagen, sen gick det över på några minuter utan mediciner - av att jag satte mig ner och pratade med en mycket bra person.

En magnolia till dagens dam

Grattis på födelsedagen, Bodil!

Till jubilaren

Midnattsljus och sommarens frihet! Snart och igen!

HästbruksOskar, min barndoms Oskar

Oskar har bytt namn till Fjellner och kör numera häst och har mustasch. Youtubeklipp här. Jämför med Bryssels sopkörar- hästar.

Och det där med hönserier

Det finns nåt fint man kan säga om tankar som är som fåglar som man inte kan hindra från att flyga över ens huvud, men att man kan hindra dem från att bygga bo.

Eller så kan man börja försåtligt med goda intentioner, bygga dem en holk, ett duvslag eller en hel kalkonfarm. Och hips vipa kan man ha hamnat mitt i en kolchos
(och det här blogginlägget handlar inte om hönsfarmaren i redaktionen, varken bokstavligen eller bildligt)

Packat!

Jo, jo, sorterade strumpor, det är grunden till en god packning! Nu har jag packat en jobbväska och en fjällväska. Skidskor, skoterskor, skidor... Tur vi har släpvagn. Packat och inte klagat. Det är nytt.

Hittar ingen rubrik

...men idag hittade kroppsdjuret mig och viftade lite på sig och drog med mig ut på en springtur i skogen. 3 km, på barmark och is. Mitt kroppsdjur trivs bäst i vårsol, plusgrader och när det finns lite fågelkvitter att springa till. Tack Signe för det goda springrådet: om du inte orkar springa, beror det på att du springer för fort.

Administrationsdjuret har dragit sig lite tillbaka, skäms förhoppningsvis över att hon skrämt mig. Det hon pekade på var viktigt och något jag behövde ta kontroll över och nu tror jag att jag vet hur jag ska hantera det. Men jag måste lära mig att tämja administrationsdjuret. Hon är jättefin att ha under dagtid och då behöver jag ge henne tid. Men hon måste lära sig att hålla sig på mattan till dess att jag kallar på henne.

Jag är inte helt återhämtad, men glad och ser fram emot en ny arbetsvecka. Sedan en vecka i fjällen!

Laga och rensa ut kläder

Idag har jag gjort så där som man ska, planerat i förväg att köpa ett specifikt plagg som saknas i min garderob,  tänkt ut vad vitsen ska vara med det och vilka egenskaper som behövs, gått till en butik och letat och provat tills jag hittat den perfekta marinblå och vitrandiga bomullströjan med båtringning.
Och så har jag börjat gå igenom rottingkorgen med trasiga kläder och slängt, lagat eller börjat sy om.
Och tänkt på en bekant som förmodligen tjänar mer än dubbelt så mycket som jag och aldrig skulle ägna en söndagskväll åt att laga barnbyxor, bland annat för att hen inte har några barn och för att hen är en han och för att man måste försöka se det som en hobby för att det ska vara mödan värt och hen har förmodligen coolare hobbies.
Uppdatering: sydde av en nål. Sydde med kärlek och glädje,  sydde med frustration. Borde ha köpt bättre tråd. En tshirt med molnmönster på blev laglappar och en mössa. Borde gjort en del på annat sätt.

Gammal skåpmat

Det är fascinerande att välja en etikett på måfå och följa inläggen bakåt i tiden. Ikväll har jag läst mörker och predikaren. Och nog var jag både trivsammare och mer inspirerande för några år sedan. Och jag är så glad för den här påminnelsen, tack Signe.

Strumpbingo

Så där då. Alla uddastrumpor sorterade, resultat: balansen återställd, vi har strumpor så vi klarar oss. Och de strumpor som fortfarande är udda är slängda eller ligger i strumppyssellådan och väntar på bättre tider.

Jag hoppas att det är som jag tänker att det kommer att gå lätt att packa sedan strumpfrågan är löst. Alla andra kläder är ju liksom sig själva nog och allt som behövs är tvättat.

Min roligaste förtröstanslovsång

Den här texten innebär för mig ett skönt möte mellan djup förtröstan och svart sarkasm.

"Allt som du har sagt kommer att ske, förr eller senare"

När jag sjunger med både tror jag på det innerligt och även inte.

Administrationsdjuret

Vi har väl olika maror. Mig rider administrationsdjuret.

Kl. 7 i morse knackade hon mig på pannan och sa:
- Det där du varit rädd för att du missat i veckan, det är det här. Det måste vara klart på måndag morgon. Kliv upp och gör det.
Jag vände mig på sidan och försökte sova.
- Hallå, jag menar allvar, du kommer inte undan, det måste göras!
- Men, vet du vad klockan är? Hon är 7 på morgonen och det är lördag, gå och stör någon annan.
- Du vet att du inte kommer att somna om, kliv upp nu.
Jag tog demonstrativt Norrländsk journal nr. 1 från sängbordet och läste om en bartender och började läsa en intressant artikel om kultur kontra kreativa näringar, men den var för tung för min trötta hjärna.
Till slut steg jag upp, skrev ett schema. En timme till administrationsdjuret, flera timmar till mig och barnen. Ytterligare 1,5 timme till hondänna, 1 timme till mig själv, tid till söndagsskolan.

Administrationsdjuret surade, högg mig i benen när jag lagade mat, malde på om jobbfrågor. Fick mig att skriva mitt hopplösa "så här borde jag jobba" arbetstidsschema som jag skriver i situationer som denna.

Jag undrar bara, kan inte återhämtningsdjuret höra av sig med samma självklarhet? Kanske måste sätta in en annons under borttappat.

Stororden

Ikväll sprang jag lillrundan, nästan hela vägen, nöjd! Sedan deklamerade jag en dikt högt för mig själv ute på lägdan. Jag skrev den i höstas till minnet av ett gott samtal, där jag tappade koncentrationen och slutade lyssna.

Jag ser att du säger något viktigt till mig.
Jag ser att det är viktigt för dig att säga det till mig.
Men jag tar inte längre in orden du säger.
Jag är fullt upptagen med att tänka: jag är viktig för dig!

Dina ögon lyser.
Ditt ansikte är vänt mot mig.
Du lyser mot mig.

Om du skulle fråga vad jag tänker på just nu
skulle jag kanske svara:

"Visst är det märkligt att jag tror att jag kan tolka din upplevelse,
när det enda jag kan veta något om är min upplevelse."

Men egentligen borde jag säga som det är:

"När jag sitter här och talar med dig,
är jag glad att vara precis där jag vill vara,
just nu."

Glada fläckar på min blus

(bildtext: Lever barndomsdrömmen : att poppa popcorn i en gryta med glaslock.  Och bär spår av vuxendrömmen : matfläckar på finblusen efter indisk långlunch.)
Igår flexade jag ut för 2,5km mjuk löpning och långlunch med en vän och hennes bebis. Det blev halloumiburgare med paprika, rödlök och italiensk lufttorkad skinka och när jag kom tillbaks till jobbet hade jag nykräkt bröstmjölk på axeln.

Idag flexade jag ut för 3km mjuk löpning och långlunch med en annan vän. När jag kom tillbaks till jobbet hade jag spillt sås nr 15 med "speciell indisk krydda" som hemlig ingrediens. En krydda som påminde lite om Fructis schampoo i smaken - på ett bra sätt! 

Långlunch med en vän, sånt sätter spår.

Reblogg: äktenskapsbalken

Backa i bloggen till mörka november 2009. En intressant handtextad wettexduk som jag gjorde då.

Klippt mig och nu skaffar jag inte mer jobb

Men håret är gulligt lockigt idag.

Pelargonrap

Ikväll ska mina sticklingar få jord.
"En pelargonrap för dem som förstår. För tanter me planter och dun fulla håre, för tjommar och tjomme... en pelargonrap fuck boom bap... respekt till alla tanter som älskar å vattna" (Eberhard Kcch)
http://open.spotify.com/track/2W1riSPs5q7ret5WPvbd5d

Landet Belgien

Fram till 1899 fick man i landet Belgien köra på vilken sida av vägen man ville.

Chokladtårta med långsamt långkokt fudgefyllning

En omtänksam bakande kollega har fyllt år.

Roligaste infrastrukturaprilskämtet

...bjöd Dagbladet i Sundsvall på. Det ska byggas ytterligare en bro över Sundsvallsfjärden, så att ortsborna ska slippa betala broavgift.

Själv har jag producerat mitt livs första anbud, vilket var allt annat än ett skämt. Nu ska jag varva ner med Norrländsk journal, nr. 1. Det blir bra det. God natt!

Lurviga kramtröjan på

Nöjd med dagens resultat: detta stickade plagg renderade 3 mjuka klappar/strykningar på axeln, två riktiga kramar och en sms-kram.

Beklädnadsteknisk strategi.

Ett aprilskämt - en lapp på favoritkaffemaskinen: trasig.

145kg

seated leg press. 145kg×12. Jo jag tackar jag!