och obegränsad oro

Jag fick en liten ångeststen i bröstet i dag när vi satt i möte och diskuterade vad som hade gjorts och måste göras.
Det projektet som jag slet så hårt med i fredags är inte klart. Jag fick en snärtig smäll på fingrarna om det - det förutsägbara argumentet att deadline hade varit känt i en månad och att det verkligen borde ha gått att undvika att göra allt i sista minuten. Vad kan jag annat än hålla med.
Dessutom upptäckte jag att verkligheten faktiskt är värre än vad jag har tänkt. Jag måste förutom allt som jag hade räknat med att göra också skriva en artikel på 600 ord. Den borde ju också ha varit klar i fredags.
Nu har vi kommit fram till att den ska vara klar på torsdag i stället. Känns uselt att helt enkelt inte ha sakerna under kontroll.

och obegränsat tvättande

Idag är det tvättstugeförmiddag och mina tånaglar är nymålade i kulören Tobago. Om fem månader är jag på jobbet, engagerar mig i policyarbete och ger telefonkonsultationer. Jag är lycklig idag och hoppas det känns så då också.

Ett dygn av obegränsat fikande

Familjegudstjänst med kyrkfika (mackor, chokladboll). Buss till ett barndop med efterföljande fikabuffé (rödbetstårta, vaniljhorn, bulle, kakor...). Bil till treårskalasmiddag med hallontårta till efterrätt. En vän kom förbi i morse med nybakt bröd och andra hotellfrukosttilbehör. Efter lunchen åkte jag till dopfamiljen och frossade i resterna (chokladtårta, bulle, vaniljhornen igen).
Kanske kommer jag prova att göra vaniljhorn själv, eller detoxa på vita gifter (vitt mjöl, socker, mejeriprodukter, salt).

Mattmars hotell

Kusin K:s pojkvän har köpt ett spännande kråkslott/övergivet hotell. Fint bildspel.

Zappa till svt 1 nu!

"Kl 22: Searching for the Wrong-Eyed Jesus K special. Jakten på den amerikanska söderns hjärta. Den amerikanska söderns genuina musik utforskas av Jim White som guidar oss tittare. Vi färdas på motorvägar, genom skogar, blötmarker, i kyrkor, hos lastbilschaufförer, på barer, i fängelser och på många andra ställen där autentisk musik ger oss en sannare bild än många andra av atmosfären i de södra delarna av USA . Även i SVT1 5/4." Bland annat David Eugene Edwards spelar musiken.

Poesistunden: Löwenhjelm

En textstrof dök upp i mitt huvud och jag letade och fann att det var Harriet Löwenhjelm som skrivit den.

Inledningsorden sammanfattar dagens dominerande känsla. Som helhet är dikten ändå många nivåer mer tragisk än ens denna dag har varit. Författarinnan låg på sanatorium och kämpade med TBC, sjukdomen vann och Löwenhjelm blev bara 31 år gammal.

Är jag intill döden trött,
ganska trött,
mycket trött,
sjuk och trött och ledsen.
Lång var vägen, som jag nött,
ingen liten vän jag mött.
Jag är trött,
ganska trött,
sjuk och trött och ledsen.

Säg, var hålls min lille vän,
rare vän,
ende vän
i den vida världen?
Hjärtat har jag hårt i bänn.
Kommer, kommer du igen,
lille vän
rare vän
i den vida världen?

Kom och hjälp mig för Guds skull,
för min skull,
för din skull,
du, som ensam kan det!
Världen är av sorger full,
allt som glimmar är ej gull.
För Guds skull,
för min skull,
hjälp mig, du som kan det!

Ibland var hon lyckligtvis muntrare. Kanske känner du till hennes Jakt på fågel? (Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront,
en dront har jag skjutit med luntlåsgevär...)

Ur samma diktsamling kommer de här små bitarna saltlakrits:

Je vous assure
min kärlek är så pure
att jag kan mycket väl ibland
ha kärleksäventyr.

och

Gud i himlen har jag hädat
och min nästa har jag smädat
och bedragit på allt sätt och vis.
Det är försent att återvända
mina båtar äro brända,
jag har givit mig åt Satan till pris.

Och nu så är det bäst att skynda
med att göra ont och synda
den lilla korta tid, som jag har kvar.
Jag vill mörda, jag vill bränna,
tills jag plötsligt till Gehenna
efter Herrans stränga vilja nederfar.

Man borde kanske ta reda på lite mer om denna dam? En intressant början finns i de här artiklarna av Anna Maria Claesson:
Ett
Två
Tre

Det börjar likna dygnsrytm banne mig

sån´t där som händer andra, tänka sig. Det verkar vara så att pojken somnar åtta och vaknar 06:15 - men för all del, jag kan ha fel.
(Men det går fortfarande inte tre timmar mellan amningarna)

Inga gruvor i mina fjäll

VK skriver om att de som vill provborra efter guld i Vindelfjällens naturreservat har fått nej från Länsstyrelsen. Läs kommentarerna. Jag vill inte ha provborrning, vill du?

Natten mot lördag

Nu är klockan två och jag saknar min tvååring.

Fredagkväll

Tvååringen är hos sina farföräldrar medan maken är på festival med kusin K och hennes kille. Jag har just kommit hem med bebisen från en helkväll i plyschsoffan hos C och hans kattor. Vi har druckit te och (alkoholfri) öl, ätit saltlakrits och popcorn och lyssnat på skivor. Vi började svårt med en massa LP-skivor funk och disco från skarven sjuttio-åttiotal; han har köpt någons gamla skivsamling för att sälja vidare. Sen blev det bättre; en svensk jazzsångerska från sjuttiotalet, lite Miles Davis, Nick Caves band Grinderman, Radioheadsångaren Thom Yorkes soloprojekt...
Förr i tiden hade vi suttit med varsitt skissblock i händerna, nu hade jag en bebis och han en katt. Jag har helt kommit av mig med att rita och måla förutom när jag "målar pensel" med tvååringen. Det blir inte så mycket skivspelande här hemma men nya U2skivan snurrar ibland och idag hörde jag på musik i bilen så det är på väg åt rätt håll.

Fredagkväll

Chips, Babe den modiga lilla grisen, kvällsbad, A och O busar i soffan.

Nu bjuder O in till lekar. - Du är på mitt lag, A. Kolla på mig! Och A svarar med att klättra över sin förmåga. Eller att strunta i att kolla på O krombukter. Då säger O "Katten, kolla på mig!" Och då kan inte A inte motstå utan tittar på när O gör galna upptåg och båda skrattar. Det är härligt med syskon. Det får man tänka på när A börjar om med: "O, du är dum". Och O svarar: "du är dum, A". Fram och tillbaka, fram och tillbaka.

Jag och broder T hävdade: vi bråkar inte, vi diskuterar.

Miljö-mat

Läste en ledare av Karin Olsson i Expressen med titeln: "Stick hål på ekomyterna" där hon går hårt åt ekologisk odling.
Och undrar vad ni tycker om hennes argument - speciellt Signe!

Den 27 mars

Jag tror inte att det går att berätta det här utan att framstå som en fullständig nöt. Men det får jag kanske bjuda på.
I dag kl 17 ungefär, sa en kollega: "Är ditt stora skrivprojekt klart att lämnas in i morgon?"
"Jajamensan", sa jag med fast röst.

Sedan lade jag på luren och ångrade mig redan innan jag hade släppt luren. Varför hade jag inte sagt som det var: Jag hade inte skrivit just något alls, men det är ju faktiskt ingen brådska. Enligt vår planering behövde det ju inte vara klart förrän den 27:e.

Just det ja. Hallå almanacka. Hej hjärna. Välkommen tidsuppfattning.
Hej då, nattsömn.

Uppdatering 27 mars morgon: Jag har skrivit som en racerbil. Fick sova ett flertal timmar och nu, om nu allt går som det ska, så finns det gott hopp att det kanske kanske kommer att gå vägen...
Dottern kommenterade: tycker du inte ibland att jobbet tar lite för stor del av ditt liv?

Godast idag

Jag kommer nog inte sluta helt med kött, men öka andelen fisk och veg. Idag stekte jag ekologiska OCH "närodlade" fläskkotletter och det var såklart jättegott och PK. Något annat som är jättegott är havreknäcke och Bregott med havssalt. (E verkar tåla att jag äter mejeriprodukter igen!)

Klimatsmart mat

Jag lyssnar på webbradio på Meny i P1 19 mars som diskuterar vilken mat man bör välja för att vara miljövänlig. Växthusodlade närodlade tomater eller ekologiska beresta? Välj en morot istället och om man nåste äta tomater, gör det på sommaren. Jag känner mig mer och mer obekväm med att äta kött.
(Planen var att det här inlägget skulle bli snäppet smartare men bebisen vaknar nu. Det är i alla fall bra med kranvatten och amning.)

Art...ur

Är inte det här en lite overkligt skitsnygg frisyr med tanke på att det ska föreställa kung Artur från Förr i tiden. Många i TV-serien Merlin är overkligt välfriserade (Merlin själv har en lite väl tantgullig klippning).

Artighet

Jag har ett ganska ansträngt förhållande till en underleverantör just nu; den där sortens ansträngdhet som så lätt uppstår när man just underkänt 75 % av den produkt man fått sig levererad. Men vi är ju artiga och professionella ändå, som sig bör, om inte annat därför att vi jobbar med helt omöjliga deadlines och egentligen inte har tid att bråka. Jag fick ett mail som löd ungefär såhär: "Det brinner i knutarna, vi måste absolut få dina kommentarer snarast möjligt annars är det kört. Tveka inte att höra av dig senast onsdag." (Min kursiv).

Och så fick jag parkeringsböter i dag. Det finns något så avväpnande i det noggranna sätt som näsknäppar formuleras i det här landet. "Du har ställt dig på en parkeringsplats som betjänas av en parkeringsautomat. Med reservation för eventuella misstag kan vi inte se att du skulle ha betalat parkeringsavgiften. Vi antar därför att du avsåg att betala dagsavgiften som uppgår till 15 euro, och bifogar därför ett inbetalningskort på avsett belopp." Fast naturligtvis är det inte "du" utan "vous".

Slutligen vill jag inte undanhålla er de fransktalande artighetsfraserna som man avslutar brev med. Det är ungefär meningar som denna:
Var vänlig godta detta uttryck för mina allra mest högstående känslor.
I dag såg jag en ny artighetsfras som inte riktigt platsar i de allra finaste salongerna.

"Vi tackar Er för visat förtroende och ger Er, Madame, Monsieur, våra bästa artigheter".
Nja...

Omvändelse

Ikväll vände sig E från rygg till mage med morbror U som coach.

Pension

I dag fyller mamma 65 och blir pensionär "på riktigt". Tänk så ung hon var - och är!

Återseende

Igår missade jag ett fyrtioårskalas för att istället tillbringa ett halvt dygn med fem kursare. En av dem har jag inte träffat på sex år. Det var jätteroligt men lite overkligt; sist vi sågs var vi cyklande studenter i pyttelägenheter. Sen dess har det tillkommit samboskap och äktenskap, 11 barn, 5 hus, jobb, bilar... Mycket på kort tid.
Idag bidrog en uthälld flaska möbelrengöring till att jag fick en titt under soffan. Ser man på, ett par försvunna låneböcker och allt möjligt försvunnet som är 7mm eller tunnare. Ett mindre kärt återseende är den där gamla vanliga känslan i bröstet (mini-mjölkstockning) och så lite hosta och snuva som dekor på toppen.
På återseende!

Läggdags

Om man inte lägger sitt lilla barn i tid får man inte se Beckfilmen.
Om man tar från de rika och ger till de fattiga får man inte se hur filmen slutar.

Kattfakta

För att vara en person som absolut inte vill ha en svart kattunge med vita strumpor måste jag ändå medge att jag tänker oproportionerligt mycket på katter. Konstigt.

Äntligen helg igen

Klarinettgrannen spelar en vacker melodi, jag äter pannacotta till fredagsdessert och det är äntligen, äntligen, helg igen. Helg som i två helt lediga dagar som kan ägnas åt studier och uppsats och ett minimalt antal andra måsten.

Det slår mig plötsligt hur overkligt lång tid som gått sedan det senast var helg här i det lilla hemmet.

För en vecka sedan var det tidningskonferens fredag till och med söndag.
För två veckor sedan var jag i Skellefteå och strandade på Arlanda natten mellan söndag och måndag.
För tre veckor sedan åkte jag till Bryssel för att sedan färdas norrut.
För fyra veckor sedan var jag konstigt nog också i Skellefteå.
För fem veckor sedan var jag här.
För sex veckor sedan var jag i Skellefteå
Och för sju veckor sedan åkte jag dit.

Att tillbringa två dar här inne med boktravar och pdf-filer känns inte bara nödvändigt utan också väldigt behagligt.

En bra människa ändå

Låt mig återintroducera Den Snälle Grannen. Jag tror han förekommit i förbifarten tidigare, om att jag uppskattade att han kom ut ur sin lägenhet och kollade om det fanns någon vuxen som tog hand om H när hon var ute i trapphuset och grät (ja, det gjorde det, jag var där då).
Idag var han ute i vårsolen och pratade med några som såg misstänkt Jehovas Vittnes-aktiga ut i klädstilen. Jag hörde bara slutet på det manliga vittnets replik "en bra människa ändå". Jag uppfattar också Den Snälla Grannen som en bra människa, bra och jättesocial. Han bär en namnskylt på jackan och håller koll på det mesta i grannskapet, t ex hittade han min kompis T:s vante och kände igen att den var hennes. Och han vet att min kompis S brukar hälsa på "familjen med bebisen". Igår gick han runt och tipsade grannarna om en diskmaskin som bortskänkes, han hade med sig en lapp som han hittat på stan. När vi får tjocka kuvert i posten, som idag från kusinen i Grekland, brukar han ta med det upp till lägenheten och knacka på och om vi inte är hemma fäster han det vid dörren. En gång kom en lapplisa och ville lappa vår bil, då gick han ut på sin balkong och hojtade att vi var på väg.
Och i gengäld, vad gör jag? Ibland när jag är i tvättstugan kommer han med korsord och frågar, senast var det smeknamnet på David Beckhams fru fyra bokstäver han fick hjälp med. Och så har Mamma instruerat honom hur man manglar. Annars är det väl mest att jag är trevlig tillbaks som är gentjänsten.
Jag har märkt att inte alla uppskattar hans omsorger men jag tycker det är trevligt, han känns som en bra människa (ändå).

Great minds think alike

Den här bilden tyckte jag var rolig. Tyvärr har jag ingen aning om vem som har tagit den; websidan den kommer från ger ingen information.

clipped from www.blogs.uni-osnabrueck.de

Mys-misär

Alla normala pålägg är slut så kvällsfikat blev tunnbröd med mjölkfritt bordsmargarin och senapssill.

På Frostmofjället

Det må vara att det är ljuvligt påsklovsaktigt väder ute men det känns ändå som Barnen på Frostmofjället när det inte går att ta med barnvagnen över snövallen till lekparken så jag måste stå med ett trött skrikande tvåmånadersbarn inlindad i en filt medan en arg tvååring pulsar iväg långt långt bort och jag trampar igenom klobbsnö upp till knäna och inte törs amma utomhus. Så vi gick hem till gården istället och det blev ju också bra.

Kvinnor som oroar sig

Jag har fladdrat ut och in ur kontoret de senaste dagarna och förberett möten och löst akutsaker och inte hunnit göra ett par saker som jag verkligen borde ha gjort och när jag kom in idag hade jag flera "missade samtal: XXX har ringt" i min inbox. Eftersom jag vet vad XXX och YYY vill har jag gått omkring och våndats över att de inte fått det de vill ha och över att åtminstone XXX faktiskt inte kan få det hon vill eftersom kollegan jag samarbetar med är på kurs.

Till sist tog jag i alla fall tjuren vid hornen och ringde XXX och sa att tyvärr, tyvärr, kan vi knappast presentera något den här veckan, men nästa vecka, alldeles säkert. Och hon sa "Jamen det blir ju jättebra! Jag ville bara höra hur du hade det på din semester och om du vill ha något mer material från oss. Vi är verkligen nöjda med det ni gjort så här långt." Och YYY svarade ungefär likadant.

I går höll jag i en presentation och fick beröm för det och jag funderade än en gång över hur jag så länge kunnat tro om mig själv att jag inte tycker om att tala inför folk.

En minnesanteckning till oss tonårsföräldrar och till er som kommer att bli det en dag: Jag tror det är viktigt att försöka se sina barns självbild och försöka hjälpa dem justera den. Det kan säkert formuleras bättre och paketeras i en bok med en snärtig titel men det överlåter jag till andra, för jag är ju inte en sån som gillar att skriva böcker. Eller hur var det nu?

Hypertänk 2

Begreppet verkar finnas i en självhjälpsbok som heter Kvinnor som tänker för mycket. Det låter ju smickrande att höra till den kategorin. Tror inte det är jättestrykande åtgång på boken Kvinnor (eller män?) som tänker för lite - inte så många vill skryta med det i bokhyllan kanske. Eller?

Hypertänka

Jag har fått frågan om jag brukar "hypertänka". Nu har jag googlat lite på begreppet och försöker minnas hur det var förr i tiden, när jag hade överskottskapacitet. Nu gör bebisföräldertillvaron att jag inte orkar bygga upp oro utöver det vardagliga. Vid tillfälle ska jag läsa och kanske skriva mer om begreppet, det verkar intressant.

Lätt pastellartad

Ute är det ett underbart påsklovsväder. Jag har tok-ammat inatt så jag stannar inne och slumrar lite mellan turerna till tvättstugan (körde 6 maskiner innan tvättiden var slut). Efter dagishämtningen hoppas jag på en stunds utelek i snö och sol så att det här matta ansiktet blir högblankt och rosenskimrande. Jag har goda förhoppningar om att min skadade lilltå ska klara andra skor än skoterskor innan snön tinar bort helt.

I röd färg

Jag har hittat manualen till baby-bilbarnstolen på tillverkarens hemsida. Den går i korthet ut på att om man inte följer det som står i röd skrift hotar allvarliga skador och dödsfall. Tänk på att inte ställa bilbarnstolen med bebisen i i bagageutrymmet, den måste spännas fast i ett säkerhetsbälte. Tänk på att inte ställa bebisen i bilbarnstolen på ett bord nära kanten. Tänk på att inte sätta någon eller i alla fall inte en tung person i sätet bakom bebisen eftersom barnet kan bli mosad om man krockar (antar att de tänker att man kör bälteslöst?).
"LÄS och FÖRSTÅ innebörden av de röda varningstexterna." Jag blir skitnervös.

I skiraste pastell

I går ägnade vi oss åt den belgiske konstnären Jean-Michel Folon. Förutom den omfattande samling som kamrat Google har lyckats få ihop, verkar konstnären själv vara sin bästa samlare - på Fondation Folon finns ett stort antal verk som konstnären själv donerat. Det är poetiskt, skirt, drömskt och vackert.
Och, för att citera en arg femåring som recenserade utställningen på klingande svenska så det ekade in i museishoppen: "Det spelar ingen roll att det är fint, det är i alla fall tråkigt!"

Hej vinter, hej vår

Idag hade vi en härlig dag i Bräntisbacken. Vi swischade ner för backen på bobbarna, jag och A på en, O och U på den andra. Igen!

Sedan åkte vi hem och städade i lekrummet. Här är en gammal bekant som hälsar våren välkommen och tackar för sig. Hans spruckna huvud går inte att laga och nej, han var väl aldrig PK. Var kom han ifrån? Frid över hans plingande minne.

Melodifestival

Det ska bli kul att se hur långt La Voix tar sig i den internationella tävlingen. Jag har gett upp om att göra prognoser om vad som kan gå hem i stugorna, men inte om att ha åsikter riktigt än - för mig är låten fruktansvärt kitschig.
Däremot tycker jag att det säger något fint och bra om de svenska stugorna att Caroline af Ugglas kom tvåa.

St Patrick´s day

På tisdag firar dagiset Irlands nationaldag med att alla barn har gröna kläder. Jag har just sytt om mitt gröna linne till en kjol. Kampen för en "grönare" konsumtion fortsätter, idag i skepnad av återvinning. Observera den yngste konsumenten/aktivistens höjda näve... I Chicago firades dagen för några år sedan med att färga flodvattnet, kolla!

Energisk

Energi är temat just nu för mig. Jag håller på att göra en stor investering för att byta elförsörjning till huset, det kommer att löna sig på sikt men kortsiktigt kosta skjortan. Det ska bli väldigt skönt att få det gjort - jag har en misstanke om att stora projekt som man inte orkar ta itu med drar mer energi än en medelstor svensk stad.

På ett mer metafysiskt plan har jag upptäckt att när jobbet, huset och föräldraskapet tagit sitt har jag nästan ingen energi kvar. Om man antar att lösningen inte är att snåla på den energi man har genom att dra ner på energislukande aktiviteter, sänka värmen eller tilläggsisolera sig (oj så oväntat sorgligt det blir när man använder energi-deklarationsmetaforer...) så kan man i stället tro att bästa boten måste vara att öka på både tillgången och förbrukningen av energi.
Med andra ord, se till att ha mer roligt, se till att satsa sin energi på saker som ger något i stället för att låta den sippra iväg på allt och inget.
Nu undrar jag om melodifestivalen egentligen är det mest givande jag kan satsa en lördagskväll på. Och så undrar jag hur ambitiös man måste vara för att styra upp sin håglösa tillvaro - ska man hela tiden Fånga dagen?

Kulturens stöttepelare

Efter två dar på designkonferens struntar jag i kvällens vernissage/cocktail på stiliga muséet Mudam. Det är ju melodifestivalsfinal på Crossfire!

Men i morgon bitti blir det mer tidningar.

Tillflykt

Ikväll har jag sett filmen Tillflykt där David Sandström i lite olika skägglängder kollar på hus i Västerbottens inland, varvat med hans musik, visdomsord av Sara Lidman, Sune Jonssons bilder och högläsning ur psykiatrijournaler. En bra film.

Denna veckas frukostar

När vi var små hade lillasyster och jag varsin favoritgröt, jag kornmjöl hon havregryn, och den enes älsklingsgröt var den andres absoluta hatgröt. Jag ger mig nu efter årtiionden av förnekelse och medger att havregrynsgröt (kokt på kvalitetsgryn utan vassa skalbitar som fått koka lite längre i lite mer vatten och där vattnet är kallt och inte uppkokt) faktiskt är gott.

Denna veckas mornar

Fredag den trettonde och en helt lugn morgon. På jobbet redan halv åtta och inget oväntat inträffade. Annat har det varit de tidigare mornarna denna vecka.

I måndags tänkte jag skriva en text om att jag skulle ha en bättre morgon nästa dag, när jag inte skrek åt A och tjatade på O, kom sent till förskolorna och kände mig stressad hela förmiddagen.

På tisdagen fick jag istället en adrinalinkick av ett "Christine-moment" och A gjorde sin hittills kortaste dag på förskolan.

Jag hade parkerat utanför O förskola i svag utförsbacke på en strax-före-åtta-full föräldraparkering. Jag hade hoppat ur bilen och börjat lasta ur grejor när stereon i bilen slogs igång med Eye of the Tiger på hög volym. Sakta började bilen rulla framåt, neråt. Jag rusade fram till förardörren, hoppade in och lyckades få stopp på ekipaget 30 cm från en röd grannbil. Eye of the Tiger är en rätt bra bakgrundsmusik till en sådan händelse: Just a man and his will to survive.

Vi lämnade O på förskolan och på väg till A förskola sjönk komentaren "Jag kunde koppla loss mig själv" in. Troligen startade O stereon och råkade lägga ur växeln på vägen. Först var jag övertygad om att det blivit något fel på bilens elektronik och att den börjat löpa amok.

Väl på A förskola visade det sig att A var sjuk, så det var bara att ringa efter U för hämtning, innan jag drog vidare till jobbet. Men jag var inte irriterad utan lämpligt uppjagad för att kunna ha en effektiv förmiddag på jobbet.

På onsdagen och torsdagen hände inget värre än att datorn vägrade boota ett par gånger innan den under hot om blåsning hostade igång.

Det är med andra ord inte säkert att en morgon blir bra, bara för att det inte är fredagen den trettonde och vice versa.

Härskartekniker...

Jag har just sett Grillad och suckar. Samma gamla härskartekniker. Bollarna stutsar mellan hannarna, ju äldre dessto fler bollar. Alla komiker och skådespelare (2 kvinnor och 7 män i studion) har samlats för att hylla och dissa Per Morberg och slänger lite skit på varandra också. Kvinnorna nämner och förminskar varandra genom att berätta hur tråkig den andra komikern är och hur okänd. Männen glömmer kvinnorna, någon bollar till en av dem. När Per summerar kvällen nämner han alla utom en av kvinnorna.

Det gosigaste som finns

... är katter som får barn.
Här är Lina.



Ungarna finns på min nya blogg Förmodligen. (OK jag medger, det är ett billigt knep för att skapa trafik dit...).

Slumpens skördar

Det går inte alltid att planera innan vad man vill hitta på secondhandaffären men jag är ändå nöjd med dagen skörd. Förutom själva inköpen är jag nöjd över att både ha hunnit med tvåmånadersbebisen till Myrorna innan jag hämtade på dagis och dessutom gå på den kommunala returbutiken med både honom och tvååringen utan problem. Det var modigt av mig och duktigt av barnen tycker jag.
Dagens inköp blev:
- två röda plastpulkor
- tre VHS filmer (Emil, Saltkråkan, Tummen)
- magnetiska bokstäver i glada färger
- knappar till en kofta
- en liten korg att bära runt bokstäverna i
- ett (parmesan)rivjärn till leksaksköket
- en kokkaffepanna som är av rostfritt stål och inte aluminium, eftersom bror påminde mig om att det finns misstänkt samband mellan aluminium och Alzheimers demens.
- två gardinlängder från sextiotalet (?), se bild.
Idag hann jag dessutom klä en låda i en bit William Morris-tapet. Bebisens leksaker ska ligga i den.
Vännen L var hitbjuden på vardagsmiddag ikväll. Jag bjöd på mitt patenterade goda mjölkfria potatismos och i gengäld hjälpte hon mig piffa med gardinerna (vi klöv dem och fick fyra längder). Ett annat glädjeämne är att E tränar på att skratta högt, det går ganska bra. En bra dag.

Om jag går till bibblan

Om jag kommer mig för att gå till biblioteket någon dag och om bebisen sover, då tänker jag ta en titt på tidskriften Kloka hem. Bibliotekets hemsida skriver:
"Denna nya tidskrift tipsar om en vackrare och mer hållbar vardag. Kloka hem startades 2008 och kommer med fyra nummer per år. Här finns tips och inspiration till hemmet och trädgården med ett hållbart samhälle som ledstjärna. Klimatsmarta produkter, miljömärkta varor och mycket naturmaterial. Ansvarig utgivare är journalisten, publicisten, debattören och författaren Johan Ehrenberg. Läckra bilder och intressanta reportage gör den till färgstark och klok uppstickare i heminredningsfloran."

Jag längtar till Aitelnas

Jag skulle vilja gå ut i ladan och hämta in ved, eller ta mig ner till T:s kallkälla och se om det går att hacka hål på isen. Jag vill åka skidor upp till Granatgrottan och jag vill provsitta det nyrenoverade dasset (fixat av lillasyster m sambo). Jg vill åka pulka med H i branta backen vid Hallonbäcken. Jag vill sjunka ner till höfterna i ren snö. Jag vill tända stearinljus och läsa i gästboken. Jag vill äta årgångs-knäckebröd med falukorv.
Jag vill ha på mig stugkläder och på den punkten är tillvaron i alla fall helt rätt just nu; kanske är jag den enda föräldern på vårt city-dagis som hämtar i skoterskor och mjukisbrallor.

Habegär

Några saker jag skulle vilja hitta på Myrorna idag, till jättebra pris:
Ostkupor i pressat glas med fina knoppar till handtag - som miniväxthus
Ramar till några förstoringar jag beställt, i precis rätt mått
En plafond till vardagsrummet (i min fantasi vet jag precis hur den ska se ut)
Några videofilmer till H, helst Labolina
Tyger som passar i någon av kartongerna "fina inredningstyger", "till barnkläder" eller "märkliga pysseltyger".
Knappar till min kofta
En plastpulka med plats för både ett barn och en vuxen
En grund liten hylla som kan användas som barnskohylla i hallen
Boken Börnetöj 0-3år (symönster till barnkläder, på danska)
Ska bara kolla om Herr Partner har tagit bilen.

Självbild

Det här hittade jag hos iHanna (som jag tror att Signe träffat någon gång)

Inspired by Alex Shalman and his article The Socratic Method To Great Living (5 Simple Steps) I’ve written down what I consider to be the essence of me. Here they are:

1. I’m special and unique

2. I’m an inspiration to others

3. I live to document and share what I see

4. I am a creative force that will not be silenced

5. I find happiness, peace and love as I walk my own path

Stora och vackra ord. Kanske borde man göra något sånt en dag, men helt säkert är den dagen inte idag. För då skulle alla fem punkterna handla om att stå med klackskor i en kladdig lerpöl och försöka knuffa upp en långtradare ur diket. Eller något lika muntert. Men ni behöver inte skicka fjällräddningen, snart är vi uppe på vägen igen.

Sytt

H fick gula fleecebrallor som jag sytt för att passa under galonisar: de är har en hög mjuk midjeresår, mycket rörelsevidd över rumpa och ben och så smalnar de rejält från knät och avslutas med en mjuk mudd. Mormorn tycker att det ser ut som teletubbies och med tanke på hur mkt de filmerna gått hos mig vore det inte otroligt om jag inspirerats lite.

Mantlar

E vaknade när vi kom till förskolan så jag passade på att kvalitetskontrollera lite i smyg, under täckmantel att han behövde ammas. Favoritfröken har nyss gått på mammaledigt så jag var nyfiken på hur det funkar nu. Jo det funkar bra. H trivs och näst bästa fröken har axlat bästa frökens mantel.
Nu är det tema kroppen och barnen gör små böcker med fotavtryck, näsa- och munavtryck och foton på barnens gosdjur. Just näsavtryck är oroligt gulligt på förskolebarn, de har så söta små knoppar till näsor. (Fast när jag tänker efter så ser nog även den största vuxenkranen ut som en liten plupp eftersom det är ett tvådimentionellt avtryck av nästippen och läpparna!)Storbarnen har vitmålat olika pastasorter och klistrat dem på svart papp och målat med kladdkrita, det är skelett. Jag är nöjd med mitt studiebesök (och valet av förskola).

Civil utmattning

Jag sitter och försöker boka flygbiljetter inför påsken och det är så oändligt svårt. Flygbolagen drar ner på antalet flighter och destinationer, tiderna passar inte, priserna går upp och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Eller jo, jag vet precis vart jag ska ta vägen. Men hur?

Ett klassiskt blogginlägg borde sluta med en liten knorr. Gris.

---

Uppdatering:
Har biljetter och hotellrum, maken bokar tåg och skoterhyra, tur att det kommer en löning till innan påsk. Det här livet är dyrt så man kan dö.

Civil oartighet

I dag passerade jag minst två gränser. Belgien--Luxemburg rent fysiskt. Och i personlig-utveckling-hänseende, gränsen mellan att tänka att egentligen borde man säga ifrån, och att faktiskt räcka upp handen på kursen och göra det.
En av deltagarna i kursen jag gick på ville i detalj diskutera sitt projekt med kursledaren och endast kursledaren, och var oförmögen att ta emot synpunkter ens från honom. Konstig situation: hon hade ihållande klagat på att hennes webplats är oöverskådlig och har ganska misslyckad design. Men så fort hon fick konkreta förslag på ändringar måste hon med en terriers hängivenhet försvara varenda liten felplacerad oförklarlig ikon. Till sist satt alla och läste tidningar på webben eller höll privata möten med bänkgrannen.
"Nu känns det som om den här kursen har övergått till en privat konsultation" sa jag när det blev outhärdligt. "Finns det något mer kvar av kursen eller kan vi avsluta den nu?"
Varpå nästan alla blev glada och min aktie steg med någon liten eurocent på sanningssägarbörsen, och vi kunde äntligen avrunda en intensiv kursdag och jag kunde anträda återresan hem.

Väl hemkommen blev jag glad och lättad över att upptäcka att vi fortfarande bara har två katter.

När civilkurage riktas mot mig

När jag gick fram till klungan högstadielärare som satt på cafeét och pratade vitt och brett om sina elevers personliga egenskaper och ohyfsade beteenden (med för- och efternamn) och jag påpekade deras brist på sekretess och fräste om att de borde visa lite respekt mot sina elever, då tyckte jag att jag visade civilkurage.
Idag snäste en förpasserande man åt mig när jag var ute med syskonvagnen. Jag kastade nämligen ifrån mig en 15cm istapp i snön bredvid gångvägen. "Vem har du tänkt ska plocka upp den där då?" undrade han. "Men det är ju bara en isbit, den smälter ju" sa jag.
När jag fräser ifrån är jag modig. När civilkurage riktas mot mig är det felriktat.

Lunchdate

Idag hade jag lunchdate med Herr Partner på indisk restaurang. E sitt i sin bilbarnstol och sova under bordet och H är på dagis. Det var lyxigt och roligt att umgås en hel timme ostört, konversera och hålla tråden (flera turer, för att använda samtalsanalysspråk). Jag har köpt nya snygga skinnstövlar men eftersom jag "måttade fel med mina tår" och slog sönder lilltåns nagelfäste mot ett fåtöljben får jag linka omkring i makens skoterskor de närmaste veckorna. Även på restaurang.
Vid gårdagens tjejlunch med jobbet insåg jag att vi gett vår son samma namn som arbetskamraten i rummet bredvid har på sin son. Oops.
Vem vill luncha med mig imorgon?

Orangea kuvertet

PPM-kuvertet kom idag. Kanske öppnar jag det den här gången.

Istället för sömn

Idag testar jag att medvetet osynka barnens sovningar istället för att försöka sova med dem. Så jag missar min egen middagslur men vinner ljuvligt gosig bebistid och snart ljuvligt energisk tvååringstid. Ska snart väcka henne, antagligen för sent så det blir uppesittarkväll ikväll. Djupt andetag, nu är det väckningsdags.

Istället för arbetslunch

Tack vare min föräldraledighet kan jag luncha med mina arbetskamrater på fritiden istället. En helt vanlig måndag. Det blir roligt.

Istället för närhet

Hittar läskiga saker på Blocket som får mig att blomma ut i full attachment-parenting-förälder (mer om det senare). Om lille bebisen fick vara nära nära i en bärsjal hela dagarna och fick naturlig vyssjning hela tiden, skulle det då behövas en sån här babygunga:
"Våran lilla har blivit för stor... (babygungan) kan både gunga och vagga, den har 6 hastigheter,8 melodier och 3 lugnande vattenljud. Sittdelen har remmar så barnet sitter fastspännt och kan lutas i två lägen. Mobilen både snurrar och lyser i olika färget. Från nyfödd upp till 9 kg. Rekommenderas till kolikbarn och de som gärna vill vyssjas till sömns." Men jag har inte haft kolikbarn så jag ska inte vara så fördömande.

En liten bukett av tankeställare

Det kanske är så att bilverkstäder är vinnare i lågkonjunkturen, i alla fall var det knökfullt på verkstaden när jag rullade dit i onsdags morse med min stackars smutsiga och tillknycklade bil. (Nej, det har inte skett någon olycka - det var med flit men utan någon särskild kompetens som en småskurk för någon månad sedan försökte göra inbrott i min bil. Han fick inte upp dörren men lyckades buckla till den ganska mycket). Jag skämdes när jag räckte bilnycklarna till mannen på verkstaden som skulle bedöma skadan, min bil såg så dammig, smutsig och allmänt oälskad ut. Jag undrade om det i hans ögon var ungefär lika illa att vara en dålig bilägare som att vara en dålig förälder. När vi hade pratat klart och jag skulle sprinta till jobbet för att hinna med ännu ett Stort och Viktigt möte fick jag gena genom utställningshallen där friska nya bilar stod och utstrålade Kvalitet och Körglädje. Där fick jag en flashback, till den där dagen för sex-sju år sedan när jag gick runt och kände på dörrhandtag och rattar och säten och trodde att om jag köpte en ny och fräsch bil skulle jag magiskt förvandlas till en fräsch och cool bilägare.
I dag dammsög jag bilen grundligt och dammtorkade den, till minne av optimismens år 2002, och tro't eller ej, men det fungerade.

Den andra insikten är svår att formulera i enlighet med god farstu-sed men man kan grunna på vad detta uttalande säger om en person: "Jag hinner inte med något ordentligt sammanbrott just nu... men kanske mot slutet av nästa vecka?"

Jaha, då finns det bara en insikt kvar att meddela. Fullt utslag i båda ändarna av skalan gulligt--knäppt: en komplicerad transaktion som innebar väldiga förskjutningar av tidsaxeln. Det normala vore väl: 1) faktura, 2) betalning, 3) kvitto. Av olika kalendertekniska skäl blev i stället överenskommelsen: 1) betalning, 2) faktura, 3) kvitto. Tyvärr kunde köparen inte rada upp alla sedlar som krävdes på en gång. Och det osannolika utfallet blev: 1) delbetalning. 2) ingen faktura. 3) kvitto på hela beloppet. 4) "tja, resten får du väl betala senare".
Och insikten: Livet är så många gånger lättare om man gör saker i rätt ordning. Men mitt i all den röra som skapas om man snurrar till det: är det inte fantastiskt skönt med tillitsträning?

Nyttig snabbmat

Ett köptips: Findus frysta laxpytt. Friterad potatis, lax, linser, palsternacka, potatis, morötter, broccoli, lök, dill.

Lördag i lågkonjunkturen

Idag har vi fått två jackors dragkedjor fixade av skomakaren. Jag hörde i P1 att lågkonjunkturens vinnare är skomakare och bilverkstäder. Tidningen Eco Queen listar skäl att älska lågkonjunkturen - i korthet går det ut på att det är bättre för miljön och relationerna att satsa på kvalitet, återanvända och reparera. Fast jag tänker att det är så lagom mysigt i de familjer där en eller två inkomster i hushållet försvinner, vardagen blir ett enda pengatjafs och man måste återanvända varandra för att man inte har råd att separera. En av mina socionomkompisar berättade att hen som naiv ung singel och student reste sig upp i klassrummet och protesterade när de fick lära sig att många förhållanden spricker pga ekonomiska problem. Nej, inte Kärleken, Kärleken övervinner allt.
(Jag köpte nya skinnstövlar också, på halva reapriset, Och lunchade ute. Och fikade ute. Och köpte självhjälpsböcker och frukost.)

Borde fira

Idag är det Internationella Logopeddagen. Hurra! Logopeder arbetar re/habiliterande och förebyggande med röst-, tal-, språk- och sväljproblem. (Men annars är det som många andra jobb; man kollar mailen, ringer några samtal, skriver utlåtanden, fikar, planerar, blir omorganiserad.)

Borde packa

Imorgon ska vi åka till farfar och farmor och jag har inte packat och nu sitter jag här och skriver. Men det behövs inte så mycket, tre av allt till mig, fem av allt till barnen, vilket är för mycket, men ändå, man vill ju vara på den säkra sidan.

O och A bobbar, skidor, min och U skotrar har U redan packat.

Nej, det är dags att ta sig i kragen.

A har nytt rekord, fyra steg!

Kroppsarbete och äckelpäckel

Idag fick jag behandling av en tandhygientist. Det känns fräscht och bra i munnen - men det måste vara ett lite småäckligt jobb?! Och jobbig arbetsställning.
När jag tänker på läskiga jobb minns jag hur det var när min kollega med fotfobi som under utbildningstiden fick en patient som var fotvårdare. Patienten hade arbetsrelaterade problem; röstproblem efter år av högljudda samtal i slipdamm. Min kompis fick i uppdrag av sin praktikhandledare att göra ett arbetsplatsbesök och det var ungefär det äckligaste hon kunde tänka sig...

Fast det här fick mig att skratta

För att se själva poängen måste man klicka på bilden - tyvärr ryms inte två av rutorna...
Serietecknaren JanAndersson.be verkar tyvärr inte vara bosatt i Belgien men här är i alla fall en källhänvisning.

Headshake

I dag upptäckte jag hur hårfin skillnaden är mellan "nästan på gränsen" och "över gränsen". Ungefär lika minimal som strået som knäckte kamelens rygg eller droppen som fick bägaren att flöda över.
Nu återstår bara att utforska begreppet "ta nya tag".

Milkshake

Förlåt att jag glömde bort att "milk" i milkshake betyder läskig magkrampsframkallande komjölk. Jag slurpade nyss i mig 3dl gift. Jag lovar att bära dig i famnen tills du blir glad igen.

Målgrupp småkusiner

Jag tyckte att det var en kul idé att skriva målgruppsanpassat.
Det här är till två små tjejer som jag är ganska säker på inte läser bloggen.

Hej A och H!
Jag hoppas allt är bra med er!
I går såg jag en tant sjunga den här sången på TV. Den heter Rataplan. Jag tyckte att den var rolig. Vad tycker du?



Moster Jörel

City life (Charlie)

På vintern, om jag tar av mig glasögonen och begränsar synfältet till ett par grader i mitten, ser utsikten från mitt vardagsrum nästan ut som en storstad. Man ser en upplyst bro och ett belyst köpcentrum i fjärran och himlen är mörkt aprikosrosa av gatlyktorna.
Här känner jag alltid igen någon när jag passerar torget. Jag vet vilka butiker som har trängre än 76cm mellan hyllorna. Jag vet vilka som är äldre än 30 som kommer vara på konserten (vi, han med mössan, kanske någon gammal pingstvän och några som var veganer förut). Här har jag gått på varenda lunchrestaurang och café som annonseras i nöjesguiden. Jag ser mig inte om när jag går hem ensam längs älven. Jag litar på mina medmänniskor (endast 30% av amerikanerna och britterna gör det). Här är kranvattnet gott och grannarna obeväpnade.
Jag kommer nog aldrig åka till New York. Främst för att jag inte har någon längtan dit. Jag tänker mig att allt är för stort och utspritt så jag inte vet åt vilket håll jag ska gå och att jag skulle tycka att det vore för pinsamt att vinka in en taxi och dessutom alldeles för dyrt. Jag skulle irra planlöst som en pank turist" och känna mig beklämd, sen skulle jag köa ganska länge för att köpa flottig snabbmat för att sedan komma ihåg att jag inte gillar friterat. Jag skulle försöka ta mig till en park och gå runt där en stund, kanske hyra rullskridskor, kanske äta yoghurtglass på natten som Charlotte i Sex and the City. Det häftiga med att shoppa skor har jag inte fattat, inte heller längtan efter att bli insläppt på en jätteexklusiv klubb. Jag skulle känna mig pank och oplanerad och stressad över att det troligtvis händer tusen miljarders spännande och upplevansvärda saker just där just då men att jag inte har koll och så skulle jag slumpvis hamna på högljudda stålrörscaféer som säljer skitdyra delikatobollar och irra runt på motsvarigheterna till Skopunkten och studentdiskot Corona i jakt på det där.
Men kanske kanske - om jag hade med mig någon som visste vart man ska och hur man gör -att det kunde vara lite roligt ändå. Kanske.

Swedish life

I Skellefteå finns det i runda slängar hur mycket snö som helst. Jag har tillbringat det mesta av dagen inomhus med att läsa andras uppsatser om assimilation och integration men framåt eftermiddagen tröttnade jag och började med en absolute makeover av trettonåringens rum. Nu talas det om att borra i både tak och väggar och min föresats att allt skulle bli klart innan aftonen verkar inte bli verklighet. (Är det vad föresatsen gör, rent lexikaliskt?)

Annars är tioåringen febrig och hostig. Han var själaglad när han fick gå ut en kvart och leka i snögrottan som hans far byggt i stora drivan här utanför, men sen var han trött och svag och behövde vila lite på soffan.

I Bryssel promenerade vi förbi krokuskluster i går, här känns sådan fägring mycket avlägsen. Kanske kan det ändå bli en snöpromenad senare i kväll, om vi bara kommer lite längre med vårt projekt.

Christian Life

Låten the Christian Life framfördes först av gruppen The Louvin Brothers, som gjorde sig odödliga bland annat genom följande skivomslag.


Tyvärr långt före den ironiska generationen...
Bilden är lånad från Wikipedia.

The Christian Life

Den hör låten sjöngs på countrygudstjänsten jag var på: The Christian Life med The Byrds. För mig som är från den ironiska tidsåldern känns den lite svårsmält - har den någonsin varit på allvar? DEt som stör mig mest är att jag blir så provocerad av texten - det borde jag väl inte bli?

"My buddies tell me that I shouldve waited
They say Im missing a whole world of fun
But I still love them and I sing with pride
I like the christian life

I wont lose a friend by heeding gods call
For what is a friend whod want you to fall
Others find pleasure in things I despise
I like the christian life

My buddies shun me since I turned to jesus
They say Im missing a whole world of fun
I live without them and walk in the light
I like the christian life

I wont lose a friend by heeding gods call
For what is a friend whod want you to fall
Others find pleasure in things I despise
I like the christian life
I like the christian life"

Hej ni andra!

När jag skriver tänker jag (förutom på mina storasystrar) på några av dem jag vet brukar passera den här bloggen; M på jobbet, S här i stan, P i förortsbyn, A som flyttat hit, T som flyttat söderöver, A som flyttat västerut, syster S, kusin O, kusin K, en systerdotter och våra föräldrar. Tolv personer som mer eller mindre ofta läser, som sällan avslöjar sig i kommentarer men som ibland refererar till sånt vi skrivit när vi träffas. Roligt att ni trivs i vårt sällskap!
Du som läser detta och inte har blivit omnämnd, ge dig till känna så ska jag skriva ett specialinlägg för just dig.