Artighet

Jag har ett ganska ansträngt förhållande till en underleverantör just nu; den där sortens ansträngdhet som så lätt uppstår när man just underkänt 75 % av den produkt man fått sig levererad. Men vi är ju artiga och professionella ändå, som sig bör, om inte annat därför att vi jobbar med helt omöjliga deadlines och egentligen inte har tid att bråka. Jag fick ett mail som löd ungefär såhär: "Det brinner i knutarna, vi måste absolut få dina kommentarer snarast möjligt annars är det kört. Tveka inte att höra av dig senast onsdag." (Min kursiv).

Och så fick jag parkeringsböter i dag. Det finns något så avväpnande i det noggranna sätt som näsknäppar formuleras i det här landet. "Du har ställt dig på en parkeringsplats som betjänas av en parkeringsautomat. Med reservation för eventuella misstag kan vi inte se att du skulle ha betalat parkeringsavgiften. Vi antar därför att du avsåg att betala dagsavgiften som uppgår till 15 euro, och bifogar därför ett inbetalningskort på avsett belopp." Fast naturligtvis är det inte "du" utan "vous".

Slutligen vill jag inte undanhålla er de fransktalande artighetsfraserna som man avslutar brev med. Det är ungefär meningar som denna:
Var vänlig godta detta uttryck för mina allra mest högstående känslor.
I dag såg jag en ny artighetsfras som inte riktigt platsar i de allra finaste salongerna.

"Vi tackar Er för visat förtroende och ger Er, Madame, Monsieur, våra bästa artigheter".
Nja...