30 november 2007

Om tigrar och tyranner




Det finns personer man irriterar sig på helt oförskylt. En av mina sådana är Skansenakvariets Jonas Wahlström. Jag tror att det är en rest från när jag var så liten att jag inte visste att det vanligaste i Sverige inte är att vara skapelsetroende, utan att det anses rätt normalt att vara evolutionist. Då var jag upprörd över att en sådan gudsförnekare fick göra barnprogram.


Nu har det poppat upp ett konstigt lik i hans garderob: han samarbetar sedan åttiotalet med Nordkoreanska staten om djurvård. I radiointervjun framkom att han i och för sig räddat en jättesällsynt rovdjursstam så att de nu är 20 individer, men att han inte vågar kritisera Kim för att inte riskera djurarbetet och att det i nordkoreanska officiella utlåtanden står att Jonas skänkt diverse djur till kamrat Kim, så att det verkar som om Skansenakvariet stödjer regimen.


Journalisten påstod att det viktigaste i Nordkorea är hur människorna har det och Jonas tyckte att om han skulle vänta tills regimen har fallit så är den där jättesällsynta arten redan utdöd och det skulle han inte gilla.


Hm jag vet inte vem jag hejar på den här gången? http://aftonbladet.se/nyheter/article494370.ab

Det finns inget bättre än när det vänder

Härmed vare det sagt: I dag vid pass sju minuter över tolv, så vände det.

Ända sedan operationen har jag varit genomtrött, svag, andfådd och haft mycket högre puls än normalt.
Min privata husläkare Dr A förklarade för mig i morse hur allt hänger ihop.
Hjärtat, matsmältningen, hormonerna, nerverna, immunförsvaret, ... tillhör det autonoma systemet, som man inte kan påverka med viljan.
Och hur än min hjärna har försökt tala om för kroppen att allt är väl, har kungen i det autonoma systemet inte lyssnat, utan skickat outtröttligt iväg hord efter hord av alla tillgängliga vapenslag för att förinta inkräktaren. "Djingis Khan har brutit sig igenom muren! Djingis Khan har slagit upp sitt läger i självaste hjärtat! Döda eller dödas!"
Soldaterna har störtat iväg med flygande fanor och eggande musik. Kort där efter har de kommit tillbaka med trubbiga svärd och avbrutna lansar: "Vi rår inte på honom!"
Kungen har skickat ut dem igen. Och igen. Och igen. "Jag bryr mig inte om hur ni gör det, han ska ut!"

12.07 i dag blåste kungen av det autonoma systemet av attacken.
Nu slår hjärtat i en mild och behaglig rytm och blodet trallar runt i ådrorna. Och allt är väl. Någonstans i väggen mellan mina förmak håller de gamla soldaterna på att skola om sig till hantverkare. "Kungen sa att om vi inte kan riva Djingis Khans befästningar så får ta över dem och göra dem starkare"
Om ett halvår, sisådär, kommer det där paraplyet som stänger den förargliga passagen i mitt hjärta att vara helt övertäckt av kroppens egen vävnad, men redan nu tror jag att det är mitt.

28 november 2007

laryngit-retreat

Och nu detta: laryngit. Ont i halsen och ingen röst. Jag skulle ha haft intensiv röststyrke-övning med patienter via telemedicin idag men det går inte så bra om jag inte har någon röst (fast man skulle kanske kunna skriva instruktionerna).
Golvet i köket saknar fortfarande matta och alla är spaka, trötta och lite småsura. Men byggfläkten är i alla fall borta nu, alla kläder och madrasskydd är tvättade och ingen har kräkts på två dygn (vilket är rekordnotering senaste veckan).
Jag har laryngit-retreat i min ljusa julpyntade lägenhet, hostar omkring men är i övrigt tyst och dricker varmvatten. Väldigt konstigt för H, att jag inte läser för henne utan bara pekar på bilderna. Men vi kan i alla fall sova och spela piano ihop.
Jag har upptäckt att jag kan ta ut ackord på gehör. Inte snabbt och inte felfritt men så pass bra att man kan räkna ut vad det är jag spelar. Varför fick man inte träna på det i skolan i stället för att traggla Carl-Bertil Agnestig?

24 november 2007

Two White Horses

Oj så bra det här är.
http://www.myspace.com/2whitehorses

Mat som medicin



Jag fick för mig att när folk ska tillfriskna i amerikanska filmer så kommer deras vänner med chickensoup. Är det så? Vilka tillstånd hjälper det mot?
Svaret fanns naturligtvis på nätet:
det har genom historien ansetts hjälpa mot både förkylning, hemoroider, dåligt humör och lepra. Moderna forskare föreslår att det faktiskt skulle kunna påverka aktiviteten i vissa vita blodkropparna och därför verka antiinflammatoriskt och ge lindring från symtom.
Jag läser även att kycklingsoppa kan ha god placeboeffekt som "comfort food" och att den består av hemkokt hönsbuljong och om man vill lite annat.


Skickar en virtuell djuptallrik till Jörel, det finns visst en redd variant som kallas The " Gentse-waterzooi" som även är känd som “Belgian Penicillin”.
Jag funderar på att koka ihop något till mina post-vinterkräksjukan-spaka familjemedlemmar.

23 november 2007

Bye bye Saint-Luc

Nu är jag hemma igen och allt är väl, utom att jag känner mig genomtrött. Tillbringade tiden på sjukhuset med att
-- Läsa luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson - på franska, visst ger det några extra poäng?
-- Vara vårdbiträde till den italienska damen i samma rum som inte fick stiga upp ur sängen och därför behövde massor med hjälp.
-- Hacer el sueco, dvs låtsas som att jag inte fanns, som spanjorerna skulle ha sagt, när den italienska damen fick besök av syster, systerdotter och barnbarn mitt under måltiden, långt före besökstid. Jag hade just tagit mina första stapplande steg iklädd en fladdrig sjukhusrock, utan vare sig knäppning eller underkläder, och fick försöka se värdig ut så gott det gick där jag satt och gafflade i mig pasta.
-- Ängsligt bevaka min bärbara EKG-maskin som visade hög puls och ojämna hjärtslag... Om det finns en koppling mellan hjärtats beteende och stress kanske inte det var bästa sättet att lugna sig...
-- Bli bortglömd i korridorer... Sjukhuset har som trevlig vana att låta frivilliga tanter och farbröder föra patienterna till undersökningarna, så att man slipper irra ensam omkring och får träffa snälla människor. Tyvärr verkade de frivilliga tanterna och farbröderna ibland vara ute och irra i helt andra korridorer där jag befann mig...
Nu är jag hemma och det känns fantastiskt skönt att vara någonstans där man vet ungefär allt som händer, och vet vad man ska göra, plus får vara med S och A i stället för alla människor som hela tiden vill veta hur lång man är och hur mcyket man väger och om man har några allergier...

Länken nedan går till företaget som levererade det paraply som nu pryder mitt hjärta. Det finns några små filmer som visar hur det fungerar.
clipped from www.cardiainc.com

INTRASEPT is the next generation PFO Occluder. The dual articulating sails allow the easy deployment of the device as well as an extremely low profile within the atria. Introduced through trans-septal venous sheaths, the device offers a safe and reliable method for the percutaneous closure of PFO's including those with aneurysm.

 blog it

Livet är lätt i hyresrätt

Jag bor i ett land där man får betalt av det allmäna för att ta hand om sitt lilla barn när pappan som får betalt av det allmäna för att ta hand om barnet kappkräks med sin skyddsling.

Det var lite skrämmande när hon inte hade pinkat på nästan ett dygn men nu har hon mått bättre en liten stund och blivit sjuk igen och sovit fyra timmar på raken (medan pappan växlat mellan att kräkas och sova).

Jag lyssnar på P4, väntar på tvättid (imorgon imorgon äntligen imorgon) och kokar vätskeersättning till hela familjen. Och tar emot små grupper av hantverkare som vill pyssla hos oss. I morse kom förtruppen till mattläggaren, det var en äldre och en yngre man med mattknivar som skar bort, rullade ihop och tog med sig golvmattan i köket. Nyss ringde glasmannen som ska byta ut den spruckna vardagsrumsrutan. Byggfläkten står och mullrar i köket dygnet runt och nästa vecka hoppas jag att mattläggaren kommer.

Jag bor i ett land där det finns fräscha allmäna hyreslägenheter och där det kommer hantverkare och hjälper en om det inte är så.

20 november 2007

Saint-Luc, here we go again

Ja då var det dags - i morgon åker jag in till Saint-Luc, det sjukhus som är en integrerad del av allt fler släktingars och vänners minnen.

Dit körde jag en gravid vän som fick värkar alldeles för tidigt...
Dit åkte jag efter en ambulans en otäck dag när en vän hade fått ett stort elakt anfall.
Dit åkte jag med lilla S som envisades med att hon hade ont i armen, trots att jag sa att det bara var en sträckning (jo huvva, det var den gången jag lärde jag mig synptomen på armbrott)
Dit åkte A med ett elakt sår i handen, när ett trädgårdsredskap eller om det var en spik från något byggskräp hade trängt rakt genom handflatan.
Dit åkte jag med lilla S som hade sträckt foten så att hon inte kunde gå.
Dit åkte jag med ett avslitet korsband och fick höra att det är normalt att "kvinnor i min ålder" har lite svajiga leder (jo, hejsan - tur att det finns fler vårdgivare).

Den gemensamma nämnaren är att allt gick bra till sist i alla fall. Och
det ska det väl förhoppningsvis göra även den här gången.

Men Saint-Lucfebern släpper inte så lätt - nästa vecka ska jag återkomma med lilla S som ska le ett brett röntgenleende till tandreglerarens fromma.

Helkväll på sportbaren

Hej!Vi var på O´learys ikväll och fördrev lite tid med man, barn och era föräldrar - det blev vattenläcka i köket idag så det står en hemsk byggfläkt och mullrar så man orkar knappt vara hemma. Det har varit 7 (ja, SJU!) olika hantverkare/jobbare hos oss under dagen och trixat. Skönt att det är hyreslägenhet.

18 november 2007

julklappar - två

Om jag hade tid skulle jag brodera bonader och ge bort dem som julklappar.
Förnumstiga tänkespråk ska det vara, men det vore ju svårt att tänka sig att göra "granen vid vars rot ditt bo är fäst".
Och det är ju där skon klämmer - förutom att det tar tid att brodera. Man vill ju gärna att det ska vara så fantastiskt smart och genomtänkt. Och nyskapande. Och glatt fast samtidigt djupt.
Det tar fruktansvärt lång tid att tänka ut, för det får ju inte verka så där över-uttänkt heller.

Det vore lättare att sätta sig med en lista och bara börja från toppen.
Riklig fägnad, måttligt krus/ bjudes uti detta hus
Kaffetåren den bästa är/ av alla jordiska drycker
Förtro dig åt Gud/ i varje nöd
Var dag är en sällsam gåva / en skimrande möjlighet


Man skulle ju kunna använda sig av någon rockpoet man brukar glädja sig åt. Men de bästa stroferna är inte nödvändigtvis de bästa bonaderna...

17 november 2007

julklappar

Om jag hade tid skulle jag göra fantastiska pyssel. Jag har väldigt bra idéer i år, och ett inspirerande vuxenrum med hyllor och skåp fulla med tyger, pärlor, färger, papper, pennor, lim, garner och inspirationsböcker. Jag tror att idéerna skulle bli bra om jag förverkligade dem. Bilder utlovas om något blir av.

Julpynt

Jag vill börja nu. Lådan finns i källaren. Inspirationen finns nu. Men man måste vänta lite till.

Dagens favorit: Regina Spektor

15 november 2007

nöjd tre

Lyckans minut: det är långt efter läggdags. H är precis på väg att somna, jag är på vers fyra av fem på Trygga Rekan då hon kommer på att hon har fötter. Två stycken. Och då kan man ju inte sova. Hon kvicknar till, ligger och sträcker på benen och tittar roat på fötterna där högt ovanför huvudet, spottar ut nappen och försöker få tag på sina tår för att smaka lite på dem. Jag ligger och luktar på hennes svettklibbiga hår och tänker att det här kommer jag komma ihåg hela livet.

(den minut som är just nu; H borde ha somnat för ett bra tag sen men hon sitter och river sönder mitt oranga premiepensionskuvert)

Nöjd två

Ett perfekt ögonblick i livet: Streta upp för Nalovardo i blåst och snö - det blåste hårt men var inte speciellt kallt, jag tror vi skulle åka plastsäck.
Och Bodil vänder sig om och skrattar och säger:
"Om man skulle välja en dag att leva på, kunde man knappast välja en bättre dag än denna!"

Nöjd

I går fick jag anledning att fundera på ett perfekt ögonblick i livet, och mitt svar var det första minnet som dök upp.

Bilen fullpackad med tält, sovsäckar, trangiakök, blandade kläder, förväntansfulla barn, glad man och en bra karta. Huset släckt och stängt och post och blommor i goda händer. Många långa lediga dar i almanackan. Nyckeln i tändningslåset.

Vilket håll jag än svänger åt, var vi än stannar så har vi allt vi behöver.

13 november 2007

No, no, no, November

S och jag skrev en sång i helgen - eller rättare sagt en refräng.
Mycket bluesig: no, no, no, November.

Ute regnar det. Det smattrar mot takfönstret och rinner i tunga blöta rännilar.
I morgon ska jag jogga 06.30 och det kommer att vara beckmörkt, löven kommer att vara så regnmättade där de ligger på marken att det just inte är någon skillnad på lövhög och vattenpöl.
Och min kollega D som jag joggar med kommer att springa med sina karaktäristiska spänstiga springsteg som låter ana vilka pigga hastigheter hon skulle kunna hålla om hon inte hölls tillbaka av mitt lunkande.

No, no, no, November.

Om en vecka är det inläggningsafton, eller vad man nu ska kalla kvällen före.

Nåväl, det ska väl finnas några små glädjeprickar här och där, likt klumpar i Varma koppen. Faktiskt är det ganska imponerande att jag började jogga för elva veckor sedan, och hade svårighet att springa en hel minut med mina efter knäskadan förtvinade ben... och mitt nya uthållighetsrekord är 45 minuter. Jag springer inte så fort, så det blir väl inte så många kilometer, men ändå, det är stort.

På jobbet: jag har någon sorts maktlösa sorteringsfantasier, "tänk om jag inte skulle få några nya mail på en hel dag, och inga nya uppdrag i min inkorg, utan bara kunde ägna mig åt att ta itu med allt som radat upp sig, följa upp mina uppgifter och driva mina projekt ett litet steg framåt". Jag undrar hur folk gör som översköljs av samma antal mail som jag men håller sig flytande och har kontroll?

Nåväl, nu har jag klagat färdigt. I morgon är en ny dag och jag har en stark känsla av det är i morgon det vänder.

11 november 2007

Kaffegelé liksom lakritsgelé passar till allt

Jo det ska jag tala om . Kaffegelé passar till:
Endivetarte på 2 st endiver1 st apelsin(er)0,5 st citron(er)0,5 dl socker50 g smörsaltpeppar
Kronärtskocka1 st kronärtskocka/or0,5 st citron(er)smörsockersalt
Eller till en helt vanlig vitlökspurè.
Eller till ostkaka eller vit chokladsorbet.

Förresten används lakritsgelé även av försvarsmakten. http://www.rekryc.mil.se/tc/index.php?c=news&id=35293
"Team Culinar är en uppvisningsgrupp inom Försvarsmakten som tar till vara och utvecklar den militära koktross-traditionen till moderna kulinariska upplevelser. Grunden ligger i det militära fältköket. Alla rätter som gruppen erbjuder är komponerade för att kunna tillredas under fältmässiga förhållande till lands eller till sjöss med den utrustning som ingår i de normala fältförbanden."

Förklaringen till allt

Nu för tiden lägger jag H långt innan jag lägger mig själv.
Nu är det ovant och ganska tomt och ödsligt.
För att klara av att lämna lilla bebisen hemma och vara på jobbet heltid så vred vi hennes dygn så att jag kunde vara kvällsmamma och träffa henne alla lediga kvällstimmar.
Utan någon speciell ansträngning eller knappt med flit hamnade vi här - i att hon somnar normal dagisbarnstid.
Jag accepterar nu mycket motvilligt att bara träffa mitt barn tre timmar på hela dygnet.
Det här är alltså det normala beteendet.
Det är så här det ska vara.

naan-bröd

Vad är det de har på masala-naan-bröden som är så gott, de svarta prickarna, och hur bakar man det hemma? Har googlat men inte hittat någon beskrivning som låter lika underbar som mitt minne av hur gott det ska vara.

Halle


TV

Är det jag som har vant mig av med TV eller är det så här ointressant?
Ikväll har jag försökt titta i en timme, jag har tänkt att det kanske är dags att rulla ihop antennkabeln, sluta betala T -licens och bara använda den till att titta på filmer med. Men att jag borde försöka lite till, jag kanske bara har haft otur?
Ur zappandet: den där Bond-filmen igen, lite Mojito på Kuba och skoter på Island och skurken har diamanter i ansiktet och Halle Berrys klänning blåser up hela tiden (Die another day).
ZZ-top står och väntar på att få längre skägg medan de mumlar en gammal låt och rör sig stelare än Herreys. Under tiden filmar MTV deras inburade gogo-dansöser.
Johannes Brost gör en reklam där han får vara jätteprovokativ och frän (not) och säga suger k*k. Tio gånger. Gäsp.
Efter fyrtio Beck-filmer är det dags för lika många van Veteren-filmer. Och jag har redan sett kvällens film.
Biljard.
Golf.
Regionala nyheter och jag kan inte minnas ett enda inslag.
Ett debattprogram om hur Samhället ska förhindra massmord på svenska skolor. Troligt?
Utbildningsradion visar ett program om vad som händer om man dricker tio enheter alkohol. Jag missar tyvärr det eftersom jag sitter här, men jag gissar att de blir fulla.

Gick ut i köket. Åh nej, jag börjar tröttna på ostsmörgåsar också.

10 november 2007

Kaffegelé

Här kommer ett recept från mitt husorgan: morgontidningen Aftonen (Le Soir).

Kaffegelé
Räcker till sex burkar à 250 g

Ingredienser:
250 g finmalet mörkrostat kaffe arabica
800 g socker
3 dl äpplejuice

Tag en kastrull och koka 1 liter vatten. Lyft av från plattan, tillsätt kaffepulvret och låt dra i 30 minuter. Filtrera.
Mät upp 6 dl av vätskan (häll bort resten). Koka upp tillsammans med äpplejuicen och sockret - låt koka i 15 minuter på stark värme; rör om hela tiden.
Gör tallriksprovet (lägg lite av massan på en tallrik, låt det stå kallt i fem minuter. Om massan håller ihop och bildar en liten klump som inte rinner och som blir lite rynkig när man trycker på den så är massan klar).
Avskumma , blanda och häll upp massan i burkar.


Jag har inte hunnit prova - återkommer när jag har gjort det - men till dess har jag bara en brinnande fråga: vad kan man tänkas vilja använda denna gelé till? Morgontidningen Aftonen ger inga ledtrådar.

09 november 2007

Det går som tåget

I går torsdag var jag i regnfuktiga Bryssel på två möten som gick hyfsat bra även om folk kan vara dummare än man tror ibland. Sen gick Brysselsystern och jag på salong, frisérsalong, med ett oändligt tålmodigt barn i sällskap. Vi blev rätt snygga men fick inte familjerabatt. Sen skulle vi äta god mat men vi gick till fel resto och blev inte riktigt så belåtna som vi hade tänkt. Men vi hade i alla fall trevligt sällskap.

Sen åkte jag tåg och det var som att försvinna i ett svart hål. Jag vaknade i en mörk skog utanför en ort som faktiskt är ett hell-hole i levande livet, och tåget stod stilla. Konduktörerna gick runt och viskade till de vakna passagerarna att tåget inte kunde fortsätta på grund av - gissa vad?

Blöta löv på rälsen.

En halvtimma senare kom ett lok och knuffade på så vi kom i väg. Sen var vi tvungna att stanna på alla små stationer längst vägen eftersom tåget som skulle ha stannat där hade plockats ur trafik -förmodligen av löv- och fuktrelaterade skäl.

Det gick långsamt fram, men det gick ändå fram, och halv två vinglade jag av tåget, två timmar försenad. Att sen gå hem genom gareområdet med Nick Caves Murder Ballads i lurarna var kanske inte det optimala, det kändes ganska bra att klicka fram en av P1:s gamla lördagsintervjuer i stället. Avgående försvarsministern Mikael Odenberg som allvarligt mässade om att "då sa jag" och "då sa statsministern" kändes som ett artigt och korrekt sällskap hem genom svarta natten.

08 november 2007

2 december - visa att du bryr dig

Jag har gått med i Facebook-gruppen Stoppa alla världens problem nu!
Den 2 december kommer vi att manifestera genom att klä oss i en lite brunare nyans än mandelmassa.
Det går även bra att byta skrivbordsbakgrund till den färgen om man inte har lämpliga kläder.
Gå med i kampen!

04 november 2007

Två och en halv vecka kvar.

Jag har framgångsrikt lyckats hålla det ifrån mig ända sedan i augusti.
"Jo jag ska göra ett litet ingrepp, men det är inte förrän i november"
"Jo det är väl klart att det känns lite läskigt, det är ju trots allt hjärtat, men vad jag har förstått är det kul och enkelt ingrepp för kirurgen att göra."
"Och så känns det ju betryggade att det ska göras på barnavdelningen, för en kirurg som brukar hålla på och operera i nyfödda bebisars små hjärtan måste väl tycka att det är otroligt gott om plats i mina kärl."

Jag har nästan känt mig lite skuldmedveten över att inte vara mer orolig, när folk har uttryckt sin omtanke. Som om jag låtsades, eller det inte var på riktigt.

Men nu är det november. Dagens oro handlar om dagen före operationen. Jag ska läggas in klockan 14.00.
Varför måste jag komma så tidigt? Ska jag bereda mig på en lång och tråkig dags väntan eller på en massa undersökningar? Ska jag ha dropp och ligga till sängs eller sitta i sjukhusfiket och fördriva tiden? Borde jag ta mer mer än en bok? Tror de att man är galen om man tar med datorn? Tänk om den blir stulen när jag ligger nedsövd? Ska man ta med sin egen pyamas?

03 november 2007

Tatuering




Barnmat

H fick rökt lax till lunch. Kanske hennes godaste mat hittills.
Jag minns att vår kusin K älskade oliver i samma ålder.
Och jag gillade surströmming (men jag var kanske två eller tre då?)
Ska det va så eller finns det en genetisk defekt som drabbar smaksinnet?

Kinaleksaker

Ni vet ju alla kinesiska leksaker som dras tillbaka för att de inte är säkra för barn... Här är den senaste.
clipped from pranks.com
toy-recall.jpg
 blog it

Utsikten


02 november 2007

Hittade en gullig liten blogg

Som en gullig liten närstående har.
Kapten röd, kalakalacka
Så dom säger:
Kallakallacka, kallakallacka, kalla på Kapten Röd
Hela skutan går under utan ditt understöd
Kallakallacka, kallakallacka, kalla på Kapten Röd
Men när kapten passerar måste du göra honnör

 blog it

01 november 2007

Svenska sjukor

Finns Vinterkräksjukan och Influensan (i bestämd form) i den kontinentala världen, eller är det en svensk hösttradition?
På sjukhusjobbet tror jag mig ha sett ett system i att många insjuknar i stroke under sommarvärmen medan få drabbas under de månader då man både klarar sig i och inte klarar sig utan sin tunna fodrade jacka.
Och när det gäller insatser av mer planeringsbar karaktär, tränings/rehabperioder och utprovning av hjälpmedel så är intresset lågt under perioden då man kan klara sig utan foder i jackan. Intresset blir hetare när det blir svalare (ute) och tvärtom.

Allt är cykliskt
Är det så med alla branscher?

(eller så känns det som det är tokmycket nyinsjuknade bara för att man ensam täcker upp för en handfullkollegor medan det känns lite glest när man plötsligt har ett tiotal praktikanter att sätta i arbete)

En hösthälsning

Av någon anledning får jag Netdoktors nyhetsbrev varje vecka. I dag kom de här uppmuntrande raderna:

Hösten visar sig från sin bästa sida.

En uppfriskande vindpust, ett löv som sakta letar sig ner genom luften, en varm kopp choklad under en filt. Men lika säkert som att dagarna blir kortare kommer snart influensan att göra sig påmind, sedan också vinterkräksjukan.


Jamen jippi...

I morgon flyger jag söderut igen, till ljuset och värmen (nåja, marginell skillnad). I kväll blir det fika hos en man som någon jag känner hade en crush på som åttaåring (nästan 30 år sedan). Man får kanske anta att han sjangserat en aning sedan dess?