Och nu detta: laryngit. Ont i halsen och ingen röst. Jag skulle ha haft intensiv röststyrke-övning med patienter via telemedicin idag men det går inte så bra om jag inte har någon röst (fast man skulle kanske kunna skriva instruktionerna).
Golvet i köket saknar fortfarande matta och alla är spaka, trötta och lite småsura. Men byggfläkten är i alla fall borta nu, alla kläder och madrasskydd är tvättade och ingen har kräkts på två dygn (vilket är rekordnotering senaste veckan).
Jag har laryngit-retreat i min ljusa julpyntade lägenhet, hostar omkring men är i övrigt tyst och dricker varmvatten. Väldigt konstigt för H, att jag inte läser för henne utan bara pekar på bilderna. Men vi kan i alla fall sova och spela piano ihop.
Jag har upptäckt att jag kan ta ut ackord på gehör. Inte snabbt och inte felfritt men så pass bra att man kan räkna ut vad det är jag spelar. Varför fick man inte träna på det i skolan i stället för att traggla Carl-Bertil Agnestig?
Jobba med friskfaktorer – 8 säkra sätt - Suntarbetsliv
3 veckor sedan
3 kommentarer:
Örtteer med lakritsrot är bra, och lite honung.
Tror du inte att det lite lite grand är CBAs förtjänst att du hittar tonerna?
Jag köpte en keyboard för att försöka lära mig spela piano, men det hjälpte inte. Förmodligen måste man öva, och kanske går det bättre om jag hittar transformatorn som aldrig kom fram efter flytten.
Honung köptes hem idag.
Ja, visst är det delvis cba:s förtjänst. Men tänk så bra jag hade blivit på att kompa om jag fått mer peppning åt det hållet? När jag tänker efter var det iofs det jag gjorde sista året i musikskolan. Och det var även då jag spelade på skolavslutningen i kyrkan, kompade Sigrid o Amanda som spelade en Beatleslåt på tvärflöjt.
Lycka till m transformatorn, jag tror definitivt att spelandet blir intressantare om du hör tonerna.
Laryngit har jag hunnit med och om det sär samma diagnos i Sverige som i Luxemburg så är det inte kul...
Jag gick till en pytteliten läkare som jag valde ur telefonkatalogen för att det inte var så långt att gå och för att hon hade ett så roligt namn: Dr Marx.
jag fick några jättesmå tabletter att äta en i taget, och det tog en evighet att bli frisk, en vecka tror jag, minst.
Erfarenheten av laryngit ledde till upptäckten av ett nytt fenomen: omvända psykosomatiska sjukdomar. Innan jag träffade Dr Marx trodde jag helt enkelt att jag var permanent gråtfärdig - och om man känner sig gråtfärdig finns det ju aldrig någon brist på sorger...
"I don't know why I feel so bad" sa jag.
"But you are sick, my child", sa hon, med en tung tysk brytning. Och så blev allt bra, till sist.
Skicka en kommentar