Varför vara vanlig...

...när man kan vara spektakulär?!

Ta snyggaste trosorna utanpå jeansen nästa gång du går på fest och se hur omgivningens attityd förändras!

Dagens boktips

Jag har en belgisk väninna, C, som är gift med en svensk. De har en flicka på åtta år som går i den svenska sektionen. C talar mycket bra svenska, men berättade i går att hon har väldigt svårt att läsa och skriva språket. I sommar ska de vara sju veckor i sitt hus på västkusten och hon tänker ägna tid och kraft åt att läsa på svenska. Inga deckare, för det gillar hon inte. Hon tycker om bra litteratur och psykologi. Språket måste vara enkelt och korrekt, men det får inte vara banalt innehåll.

Jag skrev just så här till henne:
Bodil Malmsten, Priset på vatten i Finistere
Bodil Malmsten är en svensk poet och författare som flyttade till Frankrike. Den här boken är en samling korta texter, mycket handlar om hur det är att komma som främling i ett nytt land, om det franska språket, om kommunikation och om trädgårdsskötsel. En riktigt trevlig bok.

Majgull Axelsson skriver bra om kvinnors liv. Långt borta från Nifelheim finns säkert på biblioteket, den är mycket bra.

Marianne Fredriksson talade vi om i går. Jag har inte läst så mycket av henne, men "Anna, Hanna och Johanna" (Hanna et ses filles) har jag läst på franska och den har jag gett bort till flera väninnor. Har du inte läst den rekommenderar jag den varmt, på svenska eller franska.

Har du andra förslag?

Apropå deckare så befriade tre glada väninnor mig från drygt två hyllmeter pocketböcker härom kvällen. A win-win situation, som vi säger i Ojropa.

Hur man tjänar massor med pengar

Man går på Makro, den gigantiska affären som du minns. Och så väljer man noggrant ut en torkvinda i hyllan. Man jämför priser och kvaliteter, häpnar över allt allt är så dyrt men resignerar. De som verkar bäst är av märket Liebherr. Den kostar 109 € vilket känns billigt i jämförelse med någon annan variant som kostar 179 €. Och så lastar man in hela paketet under kundvagnen (två meter långt, kanske längre).
Sedan navigerar man genom hela affären till kassan. Betalar, börjar kryssa mot bilen, fast stannar till och läser kvittot.
144 € står det på kvittot, kostade den verkligen så mycket?
Man går tillbaka till hyllan och tittar. 109 €.
Man går till informationen och säger att det blev nog oväntat dyrt det här.
Man tar med sig damen i informationen till hyllan och visar prislappen.
På vägen dit ser man en annan torkvinda av samma märke som bara kostar 89 €. PÅ vägen tillbaka bär man med sig en av de andra torkvindorna, och när man väl är tillbaka vid informationen passar man på att byta torkvindan.
Och då får man en torkvinda och 58 € i handen. Och då känner man sig rik, på en halvtimmes arbete...

Amerikansk militär finansierar neuroforskning

Intressant referensmaterial den dag du ger dig in i thrillersvängen: Mymarkup.net: Hjärnkrig.

Boken Erik nämner har inte kommit ut än, så det blir inte den som blir din 40-årspresent. Bloggen som han citerar - Brainethics - finns däremot, men en snabbtitt ger vid handen att texterna kräver högre hjärnkapacitet än jag är beredd att satsa på bloggläsning just nu.

En av böckerna som väntar på dig hemma hos oss handlar om en spion som får en annan persons hjärna, om jag minns rätt.

Ett tyskt under

En liten läsövning från Wollfactory:

LINEA NATURA - die bessere Alternative für die anspruchsvolle Strickerin, die das Besondere sucht
...die beste Sommerkollektion kommt ohne Zweifel von ZITRON
Wenn Sie großen Wert auf hohe Qualität " Made in Germany " legen, gibt es keine Alternative zu den Garnen von ZITRON. Hier finden Sie den Unterschied zum " Einerlei " der angeblich großen Hersteller, die alle zwischenzeitlich in China, Türkei, Italien, etc. produzieren lassen. Keiner dieser Hersteller produziert selbst, sondern läßt sich die Kollektion von Produzenten vorlegen und produzieren. Bei ZITRON ist das anders. Hier ist jedes gestrickte Teil ein UNIKAT, welches Sie auch nicht an jeder Ecke finden - alle aus DEUTSCHLAND.

Handstrickgarne von ZITRON ohne Chemie - produziert in Deutschland - aus Verantwortung und Philosophie, also MADE in GERMANY.

Handstickningsgarner utan kemi, producerat i Tyskland - kan det bli bättre kvalitet än så? Fast nu undrar jag förstås hur de producerar sitt melerade bomull/viskos/akryl-garn utan kemi. Medelst magi?

Lättviktigt genom livet

En intressant text om hur man reser lätt till vardags. Själv bär jag omkring på en ryggsäck full med seriösa och bra saker. Borde gå igenom den. Hur mycket väger din väska?

Home living

Kan inte låta bli att länka till den sida du skickade.
Om glädjen i att växa upp i en patriarkalisk familj. Och att föra över samma mönster på sina barn.
http://homeliving.blogspot.com/

Barnen har inte rätt att tala vid måltiderna tills de visat att de kan tala på ett förnuftigt sätt (fritt översatt ur minnet).

Vad du än säger

En gång för länge sedan satt jag och läste horoskopen i VK och fick plötsligt en stark längtan efter att tro på dem. Så enkelt allt skulle vara om man bara kunde slå upp tidningen och se att i dag ska man vara försiktig med pengarna och minnas en avlägsen bekant. Ögonblicket efter stelnade jag till, för det var ju precis så man skulle se på sin kristna tro i den miljön vi då levde i. Gud hade en noga utarbetad plan för varje människa och det gällde bara att med öppna sinnen ta del av den.

Häromdagen läste jag en blogg, skriven av en amerikansk kvinna. (Svenska bloggare skriver inte på det viset) Hon hade flyttat till en ny stad och var säker på att hon skulle få ett visst jobb, men sen visade det sig att det fick hon inte alls. Så nu satt hon hemma med sina sommarlovslediga barn och hade nästan inga pengar och visste inte hur hon skulle få ihop det. "Ibland", skrev hon, "undrar man hur Gud planerat egentligen. Men det finns säkert en mening med det här också. Kanske tycker Han att jag behöver ägna mer tid åt mina barn."

Jag lyssnade just på Johnny Hallyday som sjunger om instinkten:

Je crois tout ce que tu dis
Fais ce que tu veux de ma vie
Tout ça n'est jamais qu'un jeu
Fais de moi ce que tu veux
Je crois tout ce que tu dis
Tout ce que tu dis

Men om Han inte säger något?

Fotbollsskola

Visst är det härligt med Sverige att det ordnas fotbollsskola för kidsen på en mängd olika ställen och att det kostar i runda slängar 300 kronor för en vecka?

http://www.landslagetsfotbollsskola.se/clubs/

Jag antar att förklaringen stavas a k t i v i t e t s s t ö d.

Det är egentligen ett väldigt effektivt styrmedel tänker jag , när jag jämför med de barnaktiviteter som ordnas här som ofta är välorganiserade och bra men nästan alltid kostar skjortan. I Sverige kan folk ställa upp på fritiden för att dra in pengar till sin förening, här ska folk försöka leva på det.

Någon måste betala

Jag hittade en mycket träffsäker och bra krönika av Lena Sundström i Aftonbladet. Såhär lyder näst sista stycket.

Den yngre generationen med Bergman-typer kommer att komma hem på kvällarna
eftersom de ska upp och laga frukost till ungarna på morgnarna. Och sedan blir
det inte så mycket självutlämnande litteratur (eftersom självutlämnande
litteratur tenderar att vara mer utlämnande för någon annan). Den yngre
generationen med Plath-kvinnor slipper på samma sätt förhoppningsvis gasa ihjäl
sig och författare som Lagerlöf slipper välja ensamheten för att de inte hittar
någon man.

Så långt är det väl PC och trevligt. Fast det är slutklämmen jag tycker är genialisk.

Lite sämre litteratur och lite sämre teater och lite sämre konst och lite sämre
fotboll. Kanske är det priset som vi alla får vara med och betala.

Vanlig hederlig svensk musik

Jag tänkte länka till en ny skiva som man kan lyssna på en liten preview av.

Tänkte fullständigt undvika ord som Knutby, Kristi brud, Åsa Waldau. Men då fanns det inte så mycket att säga om skivan. Det låter som Lisa Nilsson i arr av Anders Glenmark, ungefär. Lite färdigtuggat, arrangerat, melodifestivanligt.

Lyxproblem

Jag går ner i vikt; sakta* men säkert. Fler centimeter än kilon, på vågen ser det inte så imponerande ut men alla min favoritkjolar glider ner mot höftbenet och börjar visa mer mage än jag vill låtsas om att jag har. Min plan har varit att inte köpa kläder så länge min storlek ändrar sig, men förr eller senare blir man ju tvungen. Och vilken glädje det är att gå in i en provhytt med famnen full av kläder och sedan hänga tillbaka de flesata för att de inte var så snygga - i stället för att göra samma sak för att dragkedjan inte gick igen eller för att de satt för snävt. i dag köpte jag ett par sommarvardagliga kjolar, och förhoppningsvis ska den nya höstgarderoben bli ytterligare en storlek mindre. Fast dit är det förstås långt! (Förhoppningsvis är det längre till hösten än til storleksminskningen.)

* efter förra veckans dagliga champagneutsvävningar blev det ett litet stopp, men det var en medveten prioritering.

När banken brister ut i sång

Just nu på fransk TV finns en rolig reklam för Crédit Agricole. Upplägget är ungefär likadant i varje film. En kund på banken ställer en allmän fråga typ: vad kan er bank göra för mig som ung och nyetablerad med massor av projekt. Banktjänstemannen får något fjärrskådande i blicken och brister ut i en urgammal schlager. En reklam man blir glad av att se.

Ljungberg är Lunchberg

Kan inte låta bli att meddela att de franska fotbollskommentatorernas uttal av namnet Ljungberg var Lunchberg.

Och Kimkall-schtrom fick för enkelhets skull gå under namnet le Lyonnais.

Muskler

I dag på gymmet såg jag två kvinnor träna styrketräning. De satt i maskinerna för att träna insidan och utsidan av låren och så ställde de noggrant in vikten.
5 kg, det var det minsta som gick. Maskinen går upp till 135 kg.

Sedan satt de där. Den ena knep ihop sina ben, den andra bresade, allt efter maskinernas konstruktion. Sedan gjorde de ungefär en miljon repetitioner tills de blev less och då bytte de.
Själv hann jag köra igenom hela mitt träningsprogram i väntan på maskinerna, och kastade in en extramaskin i ett annat rum i ren tristess. Jag blev nog less på deras träningsprogram långt före dem...

Konstigt egentligen att det över huvud daget går att ställa in 5 kg på en maskin som är till för att träna benen. Hur mycket belastning har vi på våra ben till vardags där vi lunkar fram? Benen turas väl om att bära resten av kroppen, steg för steg, det borde väl stärka även insidan låren? Finns det någon människa som inte är rullstolsbunden som är så muskelsvag att det känns lagom att använda båda benen för att rubba en vikt på 5 kg?

Dagens favoritaktivitet: Lösa sudoku.
Dagens smak: Curry-kyckling.

Mjölkört

Min internetväninna Bodil skriver om lupiner idag, och i kommentarerna startade en liten diskussion om rallarros, mjölkört, rävrumpa. Jag drabbades av ett ögonblick av dialektafasi och kunde inte komma i håg vad vi brukade kalla dem för. Nu kommer jag i håg det, men hur ska man kunna stava ett ord med så tjocka l? Kanske "aLLmytjhe"? Det ser väldigt konstigt ut.

Brun klänning

En amerikansk kvinna har gjort ett projekt som innebär att hon varje dag under ett helt långt år ska bära samma klänning, en brun klänning som hon har sytt själv. Hon tvättar den och lagar den regelbundet.
Det är i protest mot modet.
Man kan tycka att man i protest mot modet lika gärna skulle kunna ha på sig omoderna vanliga gamla kläder ett helt år eller ett helt liv, men det skulle kanske inte göra sig så bra som konstprojekt.

Och så har hon tagit bilder på sig, då och då, för att dokumentera projektet. Ibland har hon randiga strumpor, ibland en kofta, ibland byxor under. Bilderna är märkvärdigt tråkiga.

Hela projektet avslutas med en dansuppvisning där hon ska ta av sig sin bruna klänning, äntligen. Nästa gång funderar hon på att enbart klä sig i egenhändigt gjorda kläder ett år.

Jag funderar över tendensen att göra sitt liv till ett projekt, den måste ha fått ett rejält uppsving med Internet? Äntligen en publik som följer en när man vandrar genom Amerika, lagar alla recept i en kokbok, går i samma klänning dag efter dag. Så man slipper gå omkring där och vara crazy alldeles för sig själv.
Och så funderar jag - naturligtvis - på vilket projekt jag själv skulle ha lust att genomföra.

Gips-sax

Som en fjäril som krånglar sig ur sin kokong är den gipsade armen när den befrias från sitt hölje. Lite skör, tunn och lite lätt kladdig. Snart, men inte än, är det dags att ge sig ut på första flygturen.
På sjukhuset i morse ersattes Saras tunga överkroppspaket av en marinblå mitella med ett praktiskt tumgrepp. När vi kom hem väntade en mycket efterlängtad dusch.
I badkaret. Med massor av riktigt vatten. På hela kroppen. Och det gjorde inget om det stänkte.
I trädgården i lördags lekte Sara enarmat vattenkrig med sina 11-åriga kompisar, i solen, tills gräsmattan förvandlades till vallgrav. Hon hade regnjacka, de bikini. Det var kul det med.

Dagens favoritverktyg är gips-sax.
Dagens favorityrke: vårdbiträde.

PS: Jag vet inte om det är snällt eller inte snällt att sprida denna association men jag kan försvara mig med att den är litterär. I en bok jag har läst finns en episod med: en gosse som hittar en kokong och vårdar den mycket ömt i flera dagar, kanske till och med veckor, och väntar på att fjärilen ska komma ut. Sedan tar han med sig den till Science-Class som man gör i alla anglosaxiska böcker, för att visa upp den.
Och det visar sig att det är... en kattlort.

Det tänker jag på ungefär varje gång jag tömmer kattlådan. Men vad heter boken? Känner du igen den? Det är en liten flicka som är huvudperson, hon är rätt så fattig, bor i någon överhettad amerikansk stad, troligen i södern, och det finns någon galen karl som blir predikant och får besök av en förkunnare som har bilen full med giftormar för att visa sin starka tro. Och flickan och hennes kompis känner sig tvungna att släppa ut ormarna. Och resten är en annan historia, som man säger när man absolut inte minns något mer.

Dagens predikotext

Damkören sjöng, barnkören sjöng, och så stod äntligen prästen i predikstolen.

Han talade och sade:
Du ska inte tro det blir sommar,
ifall inte nån sätter fart
på sommarn och gör lite somrigt,
då kommer blommorna snart.
Jag gör så att blommorna blommar
jag gör hela kohagen grön,
och nu så har sommaren kommit
för jag har just tagit bort snön.

- Vem är det som gör att det blir sommar och blommor? frågade han.
- IDA! ropade alla barnen
- Hmm, tja, det kan man ju säga, sa prästen och fortsatte:

Jag gör mycket vatten i bäcken,
så där så det hoppar och far.
Jag gör fullt med svalor som flyger
och myggor som svalorna tar.
Jag gör löven nya på träden
och små fågelbon här och där.
Jag gör himlen vacker om kvällen,
för jag gör den alldeles skär.

- Men vem är det som gör vattnet, och den vackra himlen?
Nu blev barnen lite osäkra. Hälften höll fast vid Ida, några av de andra gissade på Emil.
- He he, sa prästen.


Och smultron det gör jag åt barna,
för det tycker jag dom kan få,
och andra små roliga saker
som passar när barna är små.
Och jag gör så roliga ställen,
där barna kan springa omkring,
då blir barna fulla med sommar
och bena blir fulla med spring.

- Vet ni, sa prästen, den här sången har ju Astrid Lindgren skrivit texten till.
Jodå, det visste förstås barnen.
- Och vet ni, nu finns den med i barnpsalmboken också.
Jaha, det visste inte barnen. De visste inte ens att det fanns en barnspsalmbok.
- Vet ni var vi är nu?
Nu visste inte barnen riktigt vad de skulle svara. Luxemburg?
- Jo, men i vilket hus är vi?
- Tyska protestantiska kyrkan, svarade en ordningsam pojke.
- Ja just det, vi är ju i kyrkan! Vem tror ni då det är vi sjunger och pratar om?
Barnen var tysta en liten stund, innan en pojke muttrade:
- Jamen Gud och Jesus då.
- Ja just det, sa prästen. Ja just det.

Det officiella språket

Läste just om toppmötet i Bryssel att de har kommit överens om en försiktig formulering i relation till konstitutionen.
I tredje utkastet föreslogs: it is hoped that the process will be continued successfully
Detta ansågs dock vara alltför optimistiskt, hör och häpna, så det ändrades till: it is hoped that the process will be completed.

Hela artikeln finns på EUobserver, http://euobserver.com/9/21877/?rk=1

Ljungberg är kungberg!

Eins, zwei, drei
krossa Paraguay
sjöng de svenska fansen. Och så blev det. Att vänta till 89-e minuten var väl i djärvaste laget, men dramaturgin gick hem, vi satt som klistrade i soffan alla fyra.

Du får fundera på Tyskland så mycket du vill, vi flyttar till Sverige!

Enkelt och elegant

Jag är fortfarande inne på det där med kläder. En av stickbloggarna jag brukar läsa länkade till en annan som jag inte sett förr, Opportunity knits.

Kvinnan som skriver där blev sugen på att sy en enkel sommarklänning och hittade ett mönster som verkade lovande, hos Martha Stewart, som vi nog kan berömma oss av att ha upptäckt ganska långt före medelsvensson, om du minns?

Mönstret är så glatt optimistiskt: mät din kropp där den är som bredast. Klipp ut två rektanglar tyg som är sju tum bredare. Sy ihop dem, lämna hål för armarna. Trä ett snöre genom fållarna högst upp och knyt som eleganta axelband. Lämna en slits på ena sidan.

I princip handlar det om att sy ett påslakan med axelband och ett brett bälte i midjan. Som man kan vänta sig blev det inte så snyggt. Den tappra sömmerskan började klippa bort överskottstyg här och där, gjorde någon kil och försökte på alla vis förbättra situationen. "No matter, it still looked like a night gown - I mean the house coat kind that you wore to bed and not the kind that Julia Roberts would wear to the Oscars."

Hon klippte till sist av hela nederdelen så det blev ett linne, och frågade sn femåring vad han tyckte. Han undrade om hon sytt linnet av en gardin. Ridå.

Hade den klänningen funnits på min lista hade jag strukit den nu.

Fotbolls-VM på vinnarnas sida

Nej det kan inte hjälpas, i kväll var jag tysk.
Jag tvångsrekryteras redan i entrén och klistrade glada klistermärken från Nord-Rhein Westfalen på min jacka. Och det är svårt att inte ryckas med när hela salen gungar och skriker "schnell, schnell" när tyskarna får bollen och dribblar mot målet.
Plus att polackerna bjöd på så usla tilltugg. Vodka med talgmackor, typ.
Nej, i kväll var jag tysk. Fick en plastmugg med vå deciliter tyskt vin, en wurst och en matsked senap och sedan applåderade jag lydigt när Tyskland petade i sitt mål mot Polen i 90:e minuten.
Såg du matchen?

Fotbolls-VM på förlorarnas sida

I går såg jag matchen mellan Brasilien och Kroatien och hejade på Kroatien.
Brasilienarna dansade samba över planen med fotbollen fastklistrad vid sina säkra fötter, och när de tappade bollen skrattade de och gjorde komplicerade gester som betydde:
Såg du, jag trodde att du skulle springa åt det hållet men du trodde att jag skulle passa till vänster, vilken osis! Så tokigt!
Och jag hejade på Kroatien. Hela första halvlek. Varje gång de fick bollen var det som att musiken stannade upp och det blev tyngd och paus i spelet. A passar till B. B tar emot. B passar till C. C tar emot bollen och ser sig om. C passar till målvakten. Målvakten passar till A. A ser en lucka och rusar mot målet. Kanske till och med skjuter. Fast det blir inte mål för bollen studsar lite olyckligt på något brasilienskt ben som råkar hamna i vägen.
Och sedan fortsätter samban hela vägen tillbaka till Kroatiens mål och eftersom jag troget stöder de rödrutiga skjortornas arme håller jag solidariskt tummarna för att det ska vända.
Jag vet inte varför jag alltid måste heja på det sämre laget. Kanske för att det skulle vara lite fusk att heja på världens bästa lag... Kroatien var för all del inte dåliga, bara icke-brasilienska.
I kväll ska jag gå på en tysk tillställning med korv och öl och storbildstv. Och en minoritet inbjudna polacker. Och så jag, som antagligen om jag känner mig själv rätt söker polskt medborgarskap mot slutet av aftonen.

Sommarens måsten?

Vad tror du man helt enkelt måste köpa för kläder i sommar?

På min lista står
- ett par (vita?) pantacourts (3/4-längd, inte allt för vida)
- en riktigt somrig klänning
- en kjol eller två
- skor som bidrar till att stärka Sveriges anseende i världen.

Mitt senaste inköp: en ljusblå ullkappa, 70% rabatt. Monopol lägger ner, och jag ska ju norrut...

Fåglarna

Läste du om kråkorna i Finland? De har börjat anfalla människor utan synbar anledning. DNs reporter vet till och med att berätta att fåglarna anfaller "inte bara för att skrämmas, utan för att skada". Experterna i Finland kan inte riktigt förklara det som händer, "en teori är att sådana kråkor tidigare har blivit vittne till att människor dödat deras ungar". Kanske är finnarna ett ovanligt brutalt släkte visavi kråkungar? Annars vet ju vi som sett The Core att galna fåglar är ett första tecken på att jordens kärna håller på att tappa snurrfarten. Flygplan kommer att falla från himlen, pacemakers kommer att stanna och det är en Bad Idea att åka till Rom i sommar. Så blir det tills ett specialteam borrar sig in till jordens kärna och smäller av några strategiskt placerade kärnladdningar.

Nu visar det sig att The Core inte kan tas på allvar rent vetenskapligt, så det finns kanske en annan förklaring. Har du något bättre bud än finsk grymhet?

Fast du har kanske inte sett The Core? Sett några andra kalkoner nyligen? Eller kråkor?

Samtal på stående fot.

Som ett samtal när man går in och ut mellan affärer. Avbryter sig mitt i meningen för att man fått syn på ett osedvanligt oseriöst linne.
Och sedan fortsätter diskussionen som handlar om de stora djupa frågorna på botten av tillvarons hav eller de många lättsamma som guppar glatt på ytan. Eller kastas omkring i de rasande stormar som på ett ögonblick förvandlar den trivsamma havsytan till livsfarliga stålgrå berg av piskande vatten.
Typ.