Gips-sax

Som en fjäril som krånglar sig ur sin kokong är den gipsade armen när den befrias från sitt hölje. Lite skör, tunn och lite lätt kladdig. Snart, men inte än, är det dags att ge sig ut på första flygturen.
På sjukhuset i morse ersattes Saras tunga överkroppspaket av en marinblå mitella med ett praktiskt tumgrepp. När vi kom hem väntade en mycket efterlängtad dusch.
I badkaret. Med massor av riktigt vatten. På hela kroppen. Och det gjorde inget om det stänkte.
I trädgården i lördags lekte Sara enarmat vattenkrig med sina 11-åriga kompisar, i solen, tills gräsmattan förvandlades till vallgrav. Hon hade regnjacka, de bikini. Det var kul det med.

Dagens favoritverktyg är gips-sax.
Dagens favorityrke: vårdbiträde.

PS: Jag vet inte om det är snällt eller inte snällt att sprida denna association men jag kan försvara mig med att den är litterär. I en bok jag har läst finns en episod med: en gosse som hittar en kokong och vårdar den mycket ömt i flera dagar, kanske till och med veckor, och väntar på att fjärilen ska komma ut. Sedan tar han med sig den till Science-Class som man gör i alla anglosaxiska böcker, för att visa upp den.
Och det visar sig att det är... en kattlort.

Det tänker jag på ungefär varje gång jag tömmer kattlådan. Men vad heter boken? Känner du igen den? Det är en liten flicka som är huvudperson, hon är rätt så fattig, bor i någon överhettad amerikansk stad, troligen i södern, och det finns någon galen karl som blir predikant och får besök av en förkunnare som har bilen full med giftormar för att visa sin starka tro. Och flickan och hennes kompis känner sig tvungna att släppa ut ormarna. Och resten är en annan historia, som man säger när man absolut inte minns något mer.