Chefens bak

Idag bjöd min chef på egenhändigt hembakat, två tårtliknande kanelsockerkakor (trettio-fyrtio bitar). Bara för att det är allhelgonahelg. Gissa kön och ålder på chefen...

Kring bakbordet

Tioåringen och hans klasskompis T bakade med mig i kväll. T lyste med ögonen och sa: "Jag älskar verkligen att baka!" och "Tänk att jag aldrig har bakat förut, det är ju roligt" och "Å, tänk om vi var bröder J, då kunde vi baka varje kväll..." Jag fick ett anfall av sanningskärlek och erkände att vi inte brukar baka jätteofta, två gånger om året är väl ungefär vad det brukar bli. Själv rör jag väl ihop någon äppelkaka ibland, men småkakor blir det sällan.

I dag blev det först häxfingrar, knyckliga mördegsrullar med ristade hudveck och skållade mandelnaglar. Den andra halvan av degen (som J nöp ihop själv, efter mina instruktioner) blandade vi med hackad blockchoklad och kanel och nu ligger den i en rulle i frysen, i väntan på nästa bakafton.

Innan han gick hann vi få ihop stora kardemummamuffins men de stod fortfarande i ugnen när T var tvungen att cykla hem. Han kommer tillbaka i morgon!

Belgiskt doftkrig

I går kom våra modiga grannar på besök. Jag hade noggrant förklarat för dem om surströmmingens lukt, smak och rykte, så man kan inte säga att de inte var förvarnade. Ändå bleknade de lite när burken pyste upp, riktigt så där hade de nog ändå inte kunnat tro att det skulle vara...

B förklarade och visade surströmmingskonstens regler. Granne F rensade modigt en fisk, den räckte både till honom och granne N. Lilla S och jag åt med gott humör tills löken och potatisen var slut; då fick det räcka. Och lille O kalasade på spaghetti med belgisk korv och en bit potatis.

Granne F:s omdöme: smakar inte alls så dumt, men lukten...

Sedan lagade han efterrätten, små varma ostmackor med en ost som tydligen skulle vara en av Belgiens mest starkdoftande ostar, med fruktsirap.

Tja, belgarna gör så gott de kan, men när det gäller dofter ligger de rejält i bakkant...

Kläder

Kollegorna har ordnat klädinsamling åt mig.
Fått: tre par byxor och en tröja.
Tjugo lånade plagg: en tunika, två kortärmade gravidtröjor, två kjolar, två byxpar, tre linnen, fyra amningströjor, fem långärmade gravidtröjor.
Schyst. I kombination med de coola kläder jag lånat av vännen S, resterna från förra graviditetsgarderoben och systrarnas balla retroplagg håller jag mig oförklarligt skitsnygg hela vägen. (Hade jag inte varit gravid hade jag kanske tagit lite illa upp, nu är jag stormförtjust!)

Fest

Ett av alla presentkort på födelsedagen kommer användas till att betala inträdet på Popup-festivalen. Teddybears, Hello Saferide, Markus Krunegård, Sugarplum Fairy, Parken, Detektivbyrån, Syket och Spokenwordbingo. Svärföräldrarna kommer vara barnvakter. Bebisen ombedes betänka att det är 33 dagar kvar till partum och stanna i sitt lugna bo.

Rensing

I dag tog jag en halvdag ledigt från jobbet för att bland annat kasta skräp.
Det är underbart konstigt att det fungerar såhär: Varje halvår får man kasta två kubikmeter grovsopor gratis, och det är bara att beställa hämtning.
Det tog lång tid innan jag vågade mig på det. Sedan intalade jag mig att det troligen inte kunde vara så svårt att ringa renhållningsverket som jag trodde - det borde väl vara upplagt så att vem som helst kunde klara det. Efter det behövde jag bara gruva ett par veckor till innan jag tog mod till mig och faktiskt ringde... (ja ibland undrar jag också hur jag är funtad).
Nåväl. Kvinnan som tog beställningen verkade tycka att det var ganska enkelt hon med. Vi enades om ett datum och jag fick veta att jag måste ställa ut soporna på gatan före klockan 14.00 och sedan hålla mig hemma till klockan 21.00. Inom den tidsrymden skulle de komma.
Gubbarna dök upp klockan 16.00, och det var ett rent nöje. Två sopbilar som dubbelparkerade mitt på gatan. En massa renhållningsmän som skuttade fram och tillbaka mellan min trottoar och sopbilarna och plockade med sig allt jag hade ställt ut. Jag fick skriva på ett papper om att hämtningen hade utförts i vederbörlig ordning och att volymen var 2 kubikmeter, medan gubbarna lassade på det dubbla på sina lastbilar.
Det var som en virvelvind. Vi är chock-arbetslaget, skämtade gubbarna. Och sedan var allt klart, jag fick kasta en extra sak som jag inte hade haft mod att ställa ut, och så vinkade gubbarna farväl så käckt som i en musikal. Och det var precis på gränsen att jag fick slängkyssar, men jag tror de drog gränsen precis där.

Omskakad

Jag är hemma på lunch efter en halvdag på jobbet, ska till barnmorskan snart. En kraftfull förvärk eller magknip eller att bebisen gjorde ett karatetrick 8eller alla tre samtidigt?) ruskade mig nyss klarvaken - en påminnelse om orsaken till att jag ska sluta jobba om tre veckor. Nu är det lugnt i magen igen men jag ska lägga mig på soffan en stund innan jag cyklar iväg. Ska bara vanka ner till tvättstugan först - men allt som kräver gnugg och handtvätt får vänta. Dags att ta det lite lugnare.

Omaskerad

Tio gånger om dagen dagdrömmer jag om vilken cool utstyrsel jag ska ha på "Husfesten", det närmaste firmafest man kommer i min branch. Med både Politikerna, Revisionen, Informationsenheten, Turismen, Smittskyddet, Barnhälsovården och Nya Jobbet. Det är skräcktema och ett fint pris utlovas till den best utklädda.
Och tio gånger om dagen kommer jag ihåg att ja just ja, festen är ju inställd pga för få anmälda.
Bjud mig på fest, ni har fem veckor på er!

Maskerad

Syr en dräkt till dotterns dagismaskerad. Den är i töjbart högblankt silvertyg. Tänk ett linne som är jättelångt, men uppvikt fäst mot insidan och slitsat så att det blir åtta långa påsar från låret och ner till halva underbenet. Planen var att fylla påsarna med vadd, måla ögon på bröstet och göra en bläckfiskklänning. Men nu när jag provat den på så är den jättesöt redan utan vadd och ögon. Så det kan lika gärna bli en riddarklänning eller en ängelklänning eller...

Fler förslag?

Skrattpaus

Det är rätt så tunga dagar just nu, trista utgifter som radar upp sig, oförutsedda problem som sammanfaller med redan kända, och långt långt kvar till nästa lön. Men i dag på vägen hem från jobbet fick jag stanna på trottoaren och ta mig en diskret liten skrattpaus.
Orsaken? Jag såg en hantverkarbil med trycket ETS Toiture.
Toiture betyder tak. ETS - insåg jag - måste betyda établissement. Vad vad det som var så roligt med det?

När jag hade en hantverkare hemma för någon vecka sedan frågade han hur jag hade fått tag i hans nummer. Jag berättade att jag hade hittat en firma på gula sidorna, men de hade haft fullt upp och hade därför gett mig hans nummer.
- Jaha, vilken firma då? sa han nyfiket.
- E T S hette den, sa jag. Det var något ord till också i namnet, men det minns jag inte.
Han grunnade länge men kom inte på en enda firma som hette så. Vi fick avfärda det som ett av livets många mysterier.

Som härmed är uppklarat. ETS är nog helt enkelt den fransktalande motsvarigheten till F:a - "firma".

Solidarisk och välorganiserad

Jag har kanske trettio par strumpbyxor, varav tre passar eftersom jag är höggravid. Är det en solidarisk och bra idé att skicka dem med klädinsamling till Fistula-sjukhuset i Addis Abbeba, för att klippas av och användas som trosor till jätteunga tjejer som råkat riktigt illa ut i underlivet på grund av könsstympning, graviditet i för unga år och bristande förlossningsvård.
Eller är det ett billigt trick att få känna sig präktig alldeles gratis och dessutom extrapräktig eftersom en hel hylla i garderoben frigörs?
Just nu är det folkpartiets kvinnor som samlar in. (Om man lämnar på deras lokalkontor kostar solidariteten inte ens porto!) Sossarna har också samlat in tidigare, och medicinska föreningen på Universitetet.
Jag ska kolla igenom lådan och se vad jag kan avvara. om det blir tillräckligt många par lämnar jag in det. Blir det för lite skickar jag en peng till en barnmorskeassisterad förlossning i Afrika på webaidshop istället...

Vankar i medlut v 35

Alla presentationer är avklarade, halsflussen kom aldrig och nästäppa finns det spray mot. Kursdagen idag blev riktigt bra! De sista tre jobbveckorna ser både rimliga och roliga ut.
På hemmafronten är nästan allt redo för Bebisen, jag ska bara beställa TENS, friska upp profylaxen lite och packa väskan. Herr Partner har kvar att fixa bakjoursbarnvakt de datum varken syster B eller vännen S kan. Och så ska han skaffa en bilbarnstol och höja sängbotten i spjälsängen till nyföddhetsläge. Sen är allt klart! H har till och med börjat kunna säga /r/ ibland, så urvalet möjliga namn ökar...

Paus i gnället

Dagens evenemang blev inte sjukgymnastbesöket, utan teaterföreställningen Lifsens rot på Västerbottensteatern. Riktigt bra och väldigt sorgligt. (Mer på Life de Luxe)

Hos sjukgymnasten var det glitter och applåder, det jag kan göra så här långt gör jag bra. Men det är ju senare som det verkliga rehabiliteringsarbetet börjar, och då i hård konkurrens med allt annat som ska hinnas med.

TV-tips

Världens härligaste män, på Kanal 5.

Bakjour?

Bebisen kommer om 6 veckor+-2. Så då borde man väl sätta ihop ett bakjour-schema för fyra veckor, så H har någon att vara med. Vi har ju förskolan vardagar dagtid, och så har vännen S gett mig sitt schema. Farföräldrarna kan komma med någon timmes varsel. Så vem rycka in om H måste hämtas på Dagis onsdag 19 nov? Eller sova över måndag 24 nov? Eller helgen 28-30 november? För att inte tala om december?

Evenemangstips

27 okt är det en föreläsning om matfusk som vore intressant. författaren har skrivit två böcker om tillsatser i mat. Jag tänker ibland på att maten vi åt när jag var liten nästan alltid var tillagad från grunden av rena råvaror: Havregryn och fil. Kålsoppa. Kokt fisk. Köttsoppa. Blåbärspannkaka. Pulvernyponsoppa med Pappa i Aitelnas och smältost på tub på semestern, det är nog det enda artificiella jag kan minnas.

Arbetets värde och pris

Tidigare denna vecka träffade jag en vän som berättade om hur det är för henne att jobba halvtid. Pga kroppsliga besvär klarar hon inte att jobba mer än så. Men hon står inte ut med att vara hemma så mycket! Lite bättre är det nu när alla arbetspass är på dagtid så att all arbetstid ger kontakt med andra människor. Dessutom har hon fått omfördela sina arbetstimmar så det blir så många arbetsdagar som möjligt.
Jag var på en föreläsning med Tomas Sjödin för ett par år sedan, där han hävdade att den viktigaste arbetsuppgiften är att vara en god arbetskamrat.
Det är viktigt.

Gnällpaus

Mitt motto rakt genom den här fotledsperioden har varit En dag i taget, ett steg åt gången. Det har gått bra. Men åååå nu börjar det slita på mig, det här sittandet, det här väntandet, det här fokuserandet på nästan ingenting dag ut och dag in.

Det är nollgradigt ute och det regnar och om två timmar ska jag ut på ispiggarna och gå till sjukgymnasten. Och det är den här dagens händelse. I går kväll tänkte jag att om någon ville ge mig en insomningstablett som skulle lägga mig i dvala i två veckor så skulle det inte vara ett självklart val att säga nej. Men visst, det är roligt att hinna umgås med pojkarna och det är skönt att kurslitteraturläsningen inte kantas av ångest och omöjliga klockslag. Det finns människor vars hela liv ser ut så här. Man får tänka på det.

Och man har ju inte roligare än man gör sig, heller.

Minne

Tänkte förströ mig med lite webbradio och hittade detta digra arkiv av vetenskapsradioinslag på temat Hjärnan. Roligt att bara ögna igenom rubrikerna och läsa ingresserna, t ex om forskningen på förstagångsmammor med småbarn"När ett barn skrattar så går mammans belöningssystem igång och hon får en kraftig dopaminkick som kan liknas vid när man tar droger, enligt ny amerikansk forskning". Eller könsskillnader i seretonin-systemet som förklaring till att "bara" drygt var femte svensk man men nästan var tredje kvinna någon gång i livet kommer att insjukna i depression. Och så lite fiskolja och jogging. Kolla vid tillfälle.

Inge perfekt alls

Ikväll är jag trött och ledsen.
Jag + kompisen S hade biljetter till författarafton med P-O Enqvist. Jag jobbade, jobbade och jobbade över för att förbereda seminarium, föreläsnin goch kursdag och hade så fullt upp att jag glömde gå. Kompisen ringde när det var 2 minuter till start, då satt jag framför jobbdatorn med alla tankar som lösa trådar, biljetterna hemma och utan middag i magen. Lite komiskt är det att det jag gjorde tidigare idag var att delta i en heldags nätverksträff bland annat om kognitivt stöd och struktur för att få ordning på tillvaron.
Ikväll och på morgonen måste jag förbereda klart.
Sen är det full fart på Gamla jobbet till lunch och prat och prat hela eftermiddagen fram till dagishämtning.
Och i morgon kväll borde jag förbereda torsdagens kursdag. Eller så gör jag det på torsdagmorgon. Den här veckan kommer gå snabbt.
UPPDATERING: nu har det gått några timmar sedan författaraftonen började. Jag har ätit äppelkräm och ostmackor, berättat en saga för H och pratat lite med kompisen S och Herr Partner. Och bara gett mig själv tre minuter att ögna igenom de hemmailade pratutkasten inför morgondagen, utan att gå in och peta i dokumenten.
Upplägget blir jättebra, lite för många tankar kanske men relevant och genomtänkt, både förankrat i forskning och bottnande i egen erfarenhet. Läste på kompis blogg om att inte sätta målen så högt att man kräks. Sa till dottern H att hon inte får lugga sig själv, "för man måste vara snäll med sig själv också med". Så är det.
Det blir ledigt resten av kvällen, P-O Enqvist pratar på TV och imorgon blir det en långsam promenad till jobbet och full närvaro i de ärenden som är inplanerade, men inga telefonsamtal eller öppnande av mailbox. Det får vänta till på torsdag efter kursen eller till nästa vecka då jag gör min allra sista arbetsdag på Gamla jobbet.

Perfektionism

Vi har några nya kompisar, fröken J och herr K, som vi träffade i helgen, och samtalet gled in på perfektionism. Jag som är en blandning av rigid perfektionism inom vissa områden och "låt hundra blommor blomma" inom andra, söker både efter mer och mindre disciplin...
K sa han en smart sak som jag tänkte skriva upp för att återkomma till det senare.

Om man är perfektionist kan man inte sluta vara det bara för att man vill. Men man borde välja inom vilka områden man strävar efter perfektion. Om man försöker göra allting perfekt knäcker man sig och får ett ganska uselt liv. I stället borde man bestämma att det område man strävar efter perfektion inom är själva sättet man lever på - det sätt man hanterar sina åtaganden, hanterar sin tid, sina ambitioner och sina intressen så att man ger sig själv möjlighet att leva ett bra liv.

Och nu är det dags att gå till jobbet.

Livel rodel

Och för att det är en bra låt och en cool video.

Det ljusnar!

Jag har fått vikarie på Nya jobbet.

Barnmusik

Jag har hittat ett alternativ till att måsta se Teletubbies hela tiden... och det är mer än välkommet! SR bjuder på streamad lycka, det är ju redan kännt. Ny favorit är webbradion med enbart barnvisor i klämmiga arrangemang, Visbubbel. Till den musiken kan hon leka riktigt bra, just nu leker hon Koka kaffe till Mamma och i leken ingår att krypa på golvet och torka upp vattnet. Så det gör inget att jag börjar ha svårt att nå ner.
Det bästa med webbradio är att man kan hoppa över när det blir jobbiga låtar.

Varg

Ikväll såg vi filmen Varg (klicka för recension), med manus av Kerstin Ekman och med Peter Stormare i en av huvudrollerna. Överraskande bra, någon som inte sett den än?

Apgoda bär

Idag är det Måltidens Dag. På dagens meny:
- gelé kokt av svåger U på rönnbär, till potatis från Ammarnäs
- sylt kokt på svåger T:s hjortron, till fil
- saft kokt på svärfars röda vinbär, stjärnanis, vanilj och socker
- frusna osockrade blåbär som Herr Partner plockat, tinade i rykande varm mannagrynsgröt

Apdåligt

Det här trodde jag inte kunde hända. Små apor till salu helt öppet i Belgien - jag hittade inte mindre än fem annonser på samma annonsforum. Jag läste på något forum om hur (folk säger att) det går till: man fångar en aphona med ungar, dödar henne och föder upp ungarna med flaska, vilket gör att man tämjer dem. Sedan är de redo för export.
Jag vet inte hur det fungerar med vaccinationer etc, för att inte tala om införseldokument. Det måste väl vara helt och hållet illegalt och mot alla konventioner, för att inte tala om risken att importera något elakt apvirus som kan överföras till människa... För att inte tala om hur hemskt det måste vara för den lilla apan. Och i längden - undrar hur kul det är att ha en apa som aldrig kan bli rumsren. Blöjor blöjor blöjor...

Dagens initiativ

I morse mötte vi tapetkillarna i hissen. Tydligen lämnade jag mobilen hemma för när jag kom hem hade jag fyra missade samtal och ett ivrigt meddelande från kvartersvärden:
Vi hade enligt honom kommit överens om att rum 1 skulle tapetseras om, men det rummet var ju fullt möblerat med gardiner och tre inproppade sängar och kläder överallt och instuvade saker. Rum 2 däremot verkade tömt på allt utom ett par ihopstyrda förvaringsmöbler i mitten av rummet. Så hur skulle vi ha det? Han måste få veta innan han kunde ge hantverkarna klartecken att sätta igång. (fast hans beskrivning var inte lika stökig som min).
När jag kom hem till min glömda telefon vid femtiden var rummet i alla fall klart. Utan inblandning från mig eller Herr Partner.
Det tömda rummet. Det andra rummet. Det rätta rummmet!

Dagens blåsning

En blixtrande arg pizzeriaägarinna stormade in på förskolan just innan stängningsdags och frågade efter någon som utgett sig för att heta Sara Nilsson och arbeta där. Kunden i fråga hade lovat betala sin och sin tonårsväninnas lunch i efterhand men inte dykt upp.
Nej, det finns ingen sådan person på vår rekorderliga förskola, inte ens på någon av grannavdelningarna. Ingen heter så och ingen går ut och äter pizzalunch, alla sitter med barnen och petar i sig grå fisk med aromatkrydda i pedagogiskt syfte.
Ganska fräckt litet bedrägeri, eller hur?

Husmorsakuten

Kan man ha avokado i fruktsallad?

(Bodil, tänk efter innan du svarar, du kommer att få äta upp resultatet)

Dags för ett nytt liv?

På Blocket kan man just nu fynda ett Liv i Lappland. Åtta månaders snögaranti ingår!

Fem-minuters-akademikern

Det är löjligt att plugga på halvfart när man inte ens i fantasin kan frigöra 20 timmar under en vecka - långt mindre i verkligheten.
Saken blir kanske inte heller bättre av att jag när jag kommer hem från jobbet och har fixat mat och umgåtts med dottern måste ägna minst en halvtimme åt att varva ner och kolla lite på internet - och hoppsan sedan brukar det alltid vara dags att gå i säng.
Disciplin är ett nyckelord att leta efter (fågel, fisk eller fjäril). (Hur lyckad var den liknelsen på en skala???)
I alla fall. Jag har just laddat hem en timer från internet till min lilla dator. När jag startar programmet säger datorn med stel digital intonation: "Start working now my friend. You have got ten minutes. It is enough".
Hoppas det stämmer. Nu kör jag.

Dagens andliga upplevelse

Gammeldags böneringsmöte med en grupp som hållit på sedan 1978. Tre par i 60-75årsåldern och en Ungdom som visade sig vara våran Vindelkompis A som vi ska sjunga med i kyrkan på söndag. Vi passade på att sjunga igenom söndagens segertonersånger (Hur ljuvligt det är att möta och Saliga visshet). H var glad och sprallig och applåderade "Braboo, Braboo" efter varje sång. Det var en trivsam kväll komplett med hembakta bullar, äppelkaka, ost- och skinksmörgåsar och så klart smörgåsrån till Farbror Diabetiker... men huvva sent med tanke på att det är dagis imorgon (kom hem 22). Och så måste vi hinna tömma tredje rummet, för imorgon kommer Målarn.

Dagens telefonsamtal

I dag har varit så hektiskt på jobbet att jag har känt mig som en höggravid kompostortoped, ungefär. Jag vickade för en kollega som nog skulle ha haft fullt upp även om han hade varit där; nu var jag dessutom tvungen att klara mitt eget jobb på lediga stunder.
Det fanns en man jag var tvungen att få tag i för att godkänna en text, jag jagade honom med alla till buds stående medel. Telefon, mail, personliga besök hos honom, hos hans kolleger, hos enhetens sekreterare, hos angränsande enheter. Jag lyckades till sist lokalisera honom och kunde genom ombud framföra min vädjan: "Snälla läs och kommentera!". Det här är den värsta delen av mitt jobb - min förmåga att leverera är helt avhängig av någon annans goda vilja.
Sedan väntade jag och väntade och väntade. Jobbade som en galning under tiden men vågade inte lämna datorn eller rummet. Var till sist ändå tvungen att småspringa ner till restaurangen just innan den skulle stänga och trycka i mig en halv portion mat - den halva som inte behövde tuggas så mycket. Joggade tillbaka, väntade.
(Här kan jag flika in att texten inte riktigt var så spännade som det kanske verkar. Om jag hade publicerat den här på sajten skulle ni gäspande säga att det var vanligt myndighets-bla-bla. Fast det skulle ju i så fall visa att ni inte var införstådda med det adrenalinstinna risktagande som ligger bakom varje "emellertid".)
Nåväl.
Vid det här laget var det långt efter deadline och jag satt och krattade ur mig mail efter mail för att röja i min att göra-lista.

Och så till sist ringde telefonen, jag såg hans namn på displayen, och stressen upplöstes som vattenånga.
Samtalet i dess helhet - jag tror att det var avklarat på tre sekunder och jag tror att min kontakt nog enbart hade tre sekunder att avvara.

- Hi K!
- Hi; it's fine; text is good; bye.

Röster från vår gemensamma forntid

Jag har just lyssnat på en intervju med missionären och barnmorskan Barbro Mainwaring i P1 "Samtal pågår" (filen finns kvar en månad från första sändningsdatum)

Intressant. Tankarna går till Evert & Matty, Harry & Elsie, Richard & Birgitta och alla de andra hjältarna från då. Vad drev dem, vad blev det av dem, hur blev det med barnen?

Det livade studentlivet

Jag pluggar vidare och betalar kåravgift och får Mecenatkort, visserligen utan rabatt hos SJ och SAS, men ändå. När man lossar kortet från följebrevet hittar man den här säljande texten: "Aktivera ditt kort på mecenat.se för att få alla rabatter och få möjlighet att bli en vinnare. Du kanske har vunnit 10 000 kondomer?"

Tanken svindlar, men kanske är julklappsfrågan löst de närmaste tio åren?

18 år

Idag har jag arbetat 18 år på Vägverket. Jag bjöd på godis och jobbade sedan flitigt tills det var dags att åk hem. Det blir förmodligen inte 19 år, Vägverket Konsult och Banverket projektering sambolagiseras efternyår och sedan jobbar jag i Konsultbolaget. (Det riktiga namnet avslöjas senare.)

Udda saker jag gjort på mitt jobb:

Jag har varit utställd på Kvinnor-kan-mässa och berättat om väghyvlar. Jag har aldrig kört väghyvel. I montern fick jag frågan av Ulla Skoog vad Vägverket gör för de små djuren som vill passera stora vägar med mittbarriärer av betong. En komisk fråga tyckte jag då, men nu finns ju både grodtunlar och viltbroar.

Jag har plockat in otillåtna skyltar vid vägen och nu 17 år senare är jag med och skriver en handbok om reklam intill väg. En farbror jag stötte på då försörjde sig på att sälja rökt fisk, sätta upp olagliga skyltar och bo i fängelse på vinterhalvåret. Det gör han än idag.

Jag har undersökt möjligheterna för turister att resa med bil, buss, tåg och järnväg efter E12-stråket.

Jag har varit med och projekterat en av de första mitträckesvägarna i landet och bor nu efter den vägsträckan.

Jag har åkt hiss upp på en av Höga Kusten-brons pyloner under byggnadstiden och gått ned för catwalken där de spann kablarna till hängbron. Det var högt och jag tänkte kan man jobba här så kan man promenera här.

Sedan har jag projekterat hyllmeter med arbetsplaner och bygghandlingar för gamla vägar som behövde en ny överbyggnad och skrivit spaltmetrar i olika utredningar om ömse. Jag har haft roligt, haft ångest, varit uttråkad och trivts och det är bättre att jobba för Vägverket idag än det var när jag började.

Intet ont anande

Dagens replikskifte:
- Vill ni komma hem till oss och äta jäst svensk fisk?
- O ja, jättegärna, det låter väldigt intressant! Vad ska vi ta med oss? Vad dricker man till jäst fisk? Vitt vin?

Andlig och mental hälsa

H var på förskolan idag. Herr Partner lovade personalen att de fick ringa om hon skulle visa sig vara för sjuk för att orka med dagen. Jag flängde runt som en tok på både Nya och Gamla jobbet och hann med en tiominuterslunch; ett glas vatten och en apelsin i väntan på att micromaten skulle bli varm, sen blev bebismagen stenhård av stressen och jag började må illa och fick slänga maten och kicka iväg på sparkcykeln till nästa möte.
När eftermiddagen sista möte blev inställt efter brådskande förberedelser (efter en halvtimmes väntan ringde jag, de hade annat för sig) var jag nästan gråtfärdig. Ringde dagis, allt lugnt med H, jag kunde fortsätta jobba dagen ut. Berättade för min kloka kollega B om hur det kändes och hon skickade hem mig. Jag tog med mig material till nästa veckas föreläsningar och fick nästan två timmars förberedelser till i lugn och ro, utan stressande jobbmail. Nåt enstaka strösamtal på jobbmobilen bara.
En liten bit av mig gillar att det är full fart, att vara behövd och snabb och effektiv. En allt större del av mig pallar inte med de där fasonerna... utan att trigga igång förvärkar. Tjugotvå arbetsdagar kvar, varav åtta är halvdagar.
Ikväll ringde en senior granne och erbjöd plats i deras bönegrupp, det blir tacksägelseämnen. virkade prydnadskuddar och hembakta kakor imorgonkväll. Det är nog precis vad jag behöver.

I vecka 34

Kanske får jag en vikarie i alla fall? berättade min Nya Chef när hon ringde i förmiddags. Nästa vecka ska jag predika om fyra olika saker vid fyra olika tillfällen: tvåtimmars föreläsning för Universitetet, en timmes seminarium för mina fd jobbarkompisar, en tjugominuterspresentation för ett länsnätverk av "branschfolk" från kommuner och landstinget och avslutningsvis håller jag en heldagskurs med en kollega. Idag jobbade jag hemifrån med att a) göra min dotter frisk (8 timmar) b) diska-städa-vika tvätt (3 timmar) c) vila (3 timmar) d) förbereda nästa veckas presentationer (2 timmar). Dagens middag kom övernattare M (vännen T:s man) med: en komplett cateringmåltid inklusive saltlakrits till kvällsTV:n.
Idag har jag både hört mig själv (på förmiddagen) föreslå att jag kan komma in på strötimmar även efter jag slutat, ända fram till Partum, för att sedan (på kvällen) fundera över om jag över huvud taget orkar jobba mer nu. H får lov att vara frisk i morgon för hennes båda föräldrar är så oumbärliga i karriären...
På Utbildningsradions TV visar de nu en dokumentär om USA och krig, om bombningar, invasioner, ockupationer under 50 år av presidenter som hävdar att de älskar fred. Oj vad jag och bebisen ska se på utbildningstv när H är i förskolan. Ännu en sak att se fram emot.

Mat i långa rader

Jag vet inte riktigt hur jag ska meddela detta, eller ens varför. Men det handlar i alla fall om den mat vi stoppar i oss.
I går: lunch sushi. Middag: en osannolik blandning mellan färsk getost, långlagrad belgisk gul ost, knäckebröd, grekiska skorpor, sesamkex, smör, granatäpple, oliver, majskolvar och sist men inte minst: foie gras. Jag vet inte vilket land man ska låtsas att den maten härstammar från.
I morse: mannagrynsgröt à la surprise: det var muskot och inte kanel jag strödde över tallriken.
Kulmen på detta mäktiga cross-overprojekt är dagens palt med lingonsylt, rimfläsk och smör.

Paltkoma.

Enbart i Dalom?

Vad säger ni småbarnsmammor? Kan man ha sånt här fint på sitt lilla barn om man bor norr om Siljan? (Det ligger inget underförstått löfte i frågan...)

Vi cashar in

Pengarna för modelljobbet har kommit. Familjen får totalt 1200kr före skatt. Jag tror inte jag har rätt att publicera bilderna så här är en kraftigt beskuren och förminskad glimt!

Vi vabbar

Vid söndagssteken hos syster Jorun bestämde vi oss (Herr Partner och jag) för att H är så pass matt, hostrosslig och febrig att hon inte kommer orka vara på förskolan imorgon. Nu är vi alltså där, efter två friska dagismånader.
Med exakt fem arbetsveckor kvar (varav tre dagar på Gamla Jobbet) är det rätt speciellt att omboka saker: det finns nämligen inga luckor kvar. Allt som inte kan ske på avsedd tidpunkt får hända utan mig. Som det verkade förra veckan är det dessutom tveksamt om de hittar någon vikarie för mig på Nya Jobbet.
I natt drömde jag att jag hade glömt bort att jag ska vara bakjour för Mottagningen i Vasa (Finland). I drömmen satt jag med kalendern över de sista tre dagarna på Gamla Jobbet och jag hittade en lucka för finska patienter kl 15:30 onsdag om en vecka. När jag vaknade grämde jag mig över hur jag kunnat glömma bort detta åtagande, oroade mig lite för de finska patienter jag inte skulle hinna med och dessutom var jag lite fundersam över hur jag ska hinna tillbaks med färjan innan dagis stänger 16:45.
Inte lätt att vara oumbärlig ;-)

Vi boar

Det kommer blir så fint! Hallen har fått ett dussin extra krokar och flera skohyllor. I köket finns äntligen en plats att stuva undan kvitton, post, tidningar och papper. Datorn och skivsamlingen ska återförenas med stereon (i tidsparentesen mellan att H slutat riva ner skivor på golvet och att Bebisen börjar). Syhörnan återuppstår. H får en egen vrå i musik/pysselrummet att sova i, med sänghimmel, klädförvaring och sövningssångfåtölj bredvid. Lapptäcket som syster Sigrid sydde åt mig när jag fyllde arton ska pryda Laalaa-sängen. Bodil har shoppat på IKEA åt oss så hela familjen kommer ha både madrasser och kuddar. Återkommer med bilder när tapeterna är på plats, just nu har vi både tömt balkongen och utrymt det tredje (större) rummet så det är lite galet trångt.
Vi kommer bo kvar här.

Jag ska nog inte förblöda

Vid rutinultraljudet fick vi beskedet att moderkakan låg fel och att vi skulle leva som vanligt fram till 32:a veckan då det skulle bli en ny undersökning. För det går ofta till sig av sig själv och sitter den fortfarande för lågt är det ändå ingen fara förrän på slutet.
Jo tjena, försök att inte tänka på det och leva som vanligt efter att ha bläddrat i mammas läkarbok och surfat runt lite. Ett tänkbara scenario som presenterades var att om moderkakan skulle ligga "för utgången" skulle den fortsätta tänjas och tänjas tills belastningen skulle bli för hård, jag skulle akut störtblöda med risk för mitt och barnets liv. För att undvika det var inläggning på vårdavdelning och sängläge de sista månaderna en lösning som föreslogs. Ett annat förslag var att vara hemma med täta kontroller och inga resor, inga lyft, inga större rörelser, inget sex, bara vara stilla och hoppas.
Skulle störtblödningen ändå komma måste barnet förlösas med akut kejsarsnitt, oavsett hur långt gånget fostret skulle vara. Min barnmorska tyckte också att jag skulle leva som vanligt fram till den uppföljande kontrollen. Hennes inlindade framtidsscenario var att man efter kontrollen får en tid med läkare för att planera fortsättningen, som t ex kan vara ett planerat kejsarsnitt någon vecka innan beräknat förlossningsdatum.
Idag före lunch var vi på den efterlängtade kontrollen. Det var inte så lätt att jobba i morse! Allt var bra sa barnmorskan på specialistmödravården. Moderkakan sitter på ett bra ställe. Det är lagom mycket fostervatten, navelsträngen var fin och barnets hjärta slog, noll fel och det hade samma kön som förra gången vi kollade. Det är enligt undersökningen inte större risk för mig än för någon annan att råka ut för hemskheter.
Shit vad jag har fått anstränga mig för att hålla oron borta, tänk er sjutton veckor. Nu är det alltså dags att sluta oroa sig och bara invänta en helt vanlig jättelätt förlossning utan komplikationer.
(Idag kom jag på att det tog två dygn och åtta timmar från värkstart till att H var född. Inte ett och åtta. Minnesrabatt!)

Virusskydd

Kära familj och vänner (för det är väl bara ni som läser det här?)

I går satt jag större delen av dagen och kämpade med en hopplös uppdatering av virusskyddet på min dator. Till sist ringde jag kundtjänst och de skickade en lång farlig förklaring (ändra de här fem raderna i datorns registerfiler men skriv inte en enda bokstav fel för då kan du förstöra allt och det är i alla fall inte vårt fel för det fattar man väl att vanligt folk inte ska vara inne och skriva reg delete hkey local machine om de inte har någon aning om vad de håller på med.) Det var med viss lättnad jag insåg att jag inte behövde följa deras anvisningar eftersom ftp-länken till superavinstallationsprogrammet i deras första listpunkt inte fungerade. Jag improviserade fram en annan lösning som verkar fungera.

Om man bortser från det här eländet har Norton ett effektivt virusskydd och vi har aldrig råkat ut för något farligt på våra datorer trots att vi allihop är uppkopplade rätt mycket. (Hårdvarufel hjälper programmet tyvärr inte mot...)

I dag kom en enkät där Symantec ville veta hur jag upplevde supporten. När jag skickat in den kom följande meddelande upp, kanske kan det vara till nytta för någon av er?

Som ett bevis på vår uppskattning får du 25 % rabatt på ditt nästa inköp från vår Internetbutik. När du vill utnyttja rabatten besöker du www.symantecstore.com/global och anger kupongkoden g2jlfiipl90 när du köper en produkt. Kupongkoden är giltig till och med 1 december 2008. Du får gärna dela med dig av koden till familj och vänner!

Homeopatisk press

Jag kanske inte borde citera en så låg artikel på detta förnämliga forum. Men jag tycker att Expressen förtjänar en ros för att de lyckats späda ut denna tunna lilla nyhet till en riktig artikel med så väl rubrik som ingress och brödtext... Och en bildbyline till reportern som hittade detta scoop (i en annan tidning).

Det här är alltså hela artikeln utom reporterns namn som jag av ren snällhet utelämnar.

clipped from www.expressen.se Pink saknar sin ex-makes penis! Det är inte mycket list-ettan Pink, 29, saknar efter skilsmässan från motorcykelstjärnan Cary Hart. Egentligen bara en sak: - Jag älskade verkligen min makes snopp. Den var verkligen vacker, säger Pink till brittiska Metro. Popstjärnan Pink skilde sig från sin make Cary Hart i början på året, och separationen har gått galant enligt sångerskan. Hon saknar egentligen ingenting från äktenskapet med Hart berättar hon för brittiska Metro. Utom en sak. – jag saknar min ex-makes penis!

Läsläxa

Jag har läst ut en bok igen! Eller faktiskt två.
Lågintensivt försöker jag läsa fina andliga böcker: Desmond Tutus självbiografi, en bok om en norsk Wycliffe-bibelöversättarfamilj på Papua Nya Guinnea, en bok om föräldraskap och andlighet och en självhjälpsbok/uppbyggelseskrift med en rutschbana på framsidan . Men det tar månader och kanske år att ta sig igenom fina böcker.
Senaste dygnet har jag klämt lättsmälta chick-litt-pocketen Mossvikenfruar av Emma Hamberg och en rolig bok om arga lappar av David Batra. Den tidigare var ett lämpligt resesällskap som i sin lättlästhet gjorde att jag kunde läsa lite i hissen, lite i taxin, lite på flyget och lite till sömns. Lånad från det improviserade hemlåningsbiblioteket på jobbet dit alla tar sina utlästa pocketar och annat som inte platsar i skrythyllan hemma.
Den senare boken kom som en oväntad hjälpsändning på posten från vännen T och har höjdpunkter så roliga att jag skrattar högt tills det kommer tårar.

Hemläxa

Ur veckobrevet: på tisdag ska förskolebarnen ha med sig frukt och pengar till utflykt. På onsdag ska alla barn ha gröna kläder. På torsdag är det temaavslutning med vernissage 14-16, föräldrar och syskon är välkomna och barnen förväntas vara klädda i sina favoritfärger. Just den här veckan behöver inte femåringarna ha med sig föremål hemifrån som börjar på en viss bokstav.
Det är en bra förskola med engagerad personal men jag är rädd att vi någon dag kommer glömma något och framstå som snäppet mindre duktiga än de andra föräldrarna.

Google är det nya Kreml

I dag var jag på en superintressant kurs om hur man optimerar sina websidor för att sökmotorer ska hitta dem och ge dem bra rankning bland sökresultaten.
Jag gick därifrån med en hel lista på saker jag måste fundera ut hur jag kan omsätta i praktiken på jobbet.
En sak fick mig att skratta högt, vilket blev lite pinsamt eftersom det inte var någon annan i hela salen som tyckte att det var roligt (vi var väl ett femtiotal, det var ett evigt småpratande från olika hörn hela tiden utom just när mitt HA HA lämnade mina läppar).
Mitt skratt utlöstes av lärarens förtjusta min när hon berättade på vilket listigt sätt som SEO-samfundet (the search engine optimisation community) hade kommit på att bindestreck är bättre än understreck i filnamn. Jag trodde att hennes min var del av ett lite självironiskt skämt om hur nördiga de är i samfundet, men tydligen var bindestrecket något av ett genombrott...
Det är så vansinnigt gulligt att tänka sig att just nu sitter en hel virtuell församling och lusläser en av Googles ingenjörers blogg, och försöker lista ut vad det är han antyder. Tydligen har han förbundit sig att inte avslöja de logoritmer som Google använder, men någon gång då och då råkar han avslöja något om hur de tänker, därav genombrottet med bindestrecken. Fast om det är som samfundet tror så finns det mellan 50 och 500 kriterier som påverkar en sidas placering bland Googles sökresultat, så jag antar att frågan om bindestreck eller understreck inte kan vara allena saliggörande.

På vägen hem kom jag på att det inte är så nördigt att vara intresserad av sökresultat. I dessa tider är det nog en fråga om liv eller död för många företag att bli hittade på nätet.

Klungan kommer

Lördag 18 oktober blir det kalas i Skellefteå; Klungan kommer hit med sin nya föreställning "Det är vi som är hemgiften". Gissa vem som kommer att sitta på rad tretton och fnittra...

För er som inte kommer att vara där: Thunder!!! och Lars Stenberg hälsar på.

Bakläxa

I går var jag hos doktor Välsnaggad och fick bakläxa på mitt knä. Jag hade tappat muskelmassa sedan förra gången. Jag som vant mig vid att vara hans jätteduktiga patient tyckte att det kändes lite hårt, särskilt eftersom jag faktiskt får skylla mig själv.
Ska man rehabilitera sitt knä måste man rehabilitera sitt knä, var kontentan. Och om man som jag ägnar sina kvällar åt att stillasittande motionera sina grå celler så kan man inte räkna med att det gör att knäna blir starkare.
Nåväl. Det är väl som allt annat, man får justera sina bäringar, korrigera sin kurs, dra ett djupt andetag och starta om.
I morse satte jag mig på motionscykeln och cyklade så svetten lackade medan jag läste morgontidningen Le Soir. Det gick bra men läsningen var beklämmande finanskrisdominerad.

Född i kabinen?

"Norwegian vill dock upplysa om att personalen ombord inte har utbildning för att förlösa barn. Norwegian tar inte ansvar för eventuella komplikationer som kan ske om förlossningen sker ombord. Ansvaret vilar helt och hållet på den enskilda individen som utsätter sig för flygning under graviditeten."
Tur att det är Malmö Aviation jag ska flyga med imorgon. Handbagaget får dock bara väga 8kg totalt så jag spar lite plats i packningen åt bebisen...

Det låter finare på latin

"Där är där man inte är
här är här som man är
och här har man alltid med sig."
Han citerade det på latin också, professor Wikström. Veckans minnesvers?

Vecka 32, 12 cm ovan naveln

Nu säger Internet att livmodern ligger som allra högst, toppen ska vara 12cm ovanför naveln nu. Ja det hoppas jag, kommer den högre ryms i alla fall inte jag.
Mormor Mamma och Morfar Pappa har hjälpt oss med logistiken kring att inhandla en grårutig finsk syskonvagn (Ora) av "Stockholmsmodell", dvs den är 5-7cm smalare än sina svenska konkurrenter och skall enligt sägnen ta sig fram i båd moras och morän samt lokaltrafik och butik. Och vad viktigare är, den går in i hissen! Vid tillfälle ska Moster Signe, Herr Partner och H åka till Jorun och titta på gipset och hämta vagnen.
Kvällens författarmöte med Owe Wikström var givande. Den här gången skriver han om det lilla och det stora vemodet. Om vemodet i musiken, naturen och livscykeln. Och om döden. Det är väl där nånstans 12 cm ovanför naveln det sitter, vemodet?

Lång dags färd mot natt

Kom hem från jobbet för en halvtimme sedan och det är exceptionellt sent. Lilla S, stackarn, har fått sitta och knapra på de små matbitar hon har hittat. Jag har suttit på jobbet och hållit på med något så visionärt som vår årsrapport där det ska framgå hur duktiga vi är.
Ja huvva, nu får det vara slut på att jobba sena kvällar. En bra början är troligen att komma till jobbet i någorlunda tid.

När jag ska räkna mitt eget plus/minuskonto ska jag säga att jag har skrivit klart min inlämningsuppgift och skickat in den. Det blir intressant, och ruskigt läskigt, att få kommentarer från mina kurskamrater. Det var alltså dagens plus. Själv ska jag kommentera en text som jag tycker var riktigt tråkig, slarvig och ogenomtänkt. Svår utmaning för jag har bestämt mig för att vara konstruktiv och positiv.
Dagens minus, ja listan kan göras lång. På grund av jobbet med den ointressanta rapporten missade jag föräldramötet i S' klass. Och så har jag fått ett strängt myndighetsbrev om en blankett jag inte har skickat in, och gruvliga hotelser om vad som händer om jag inte snarast gör det. Det känns bedrövligt att jag som är byråkrat och allt ska vara så dålig på allt som har med blanketter att göra.
Ändå måste jag säga att det är underbart att bo i det här landet, just när man är så dålig på vissa saker som jag. I Sverige - tror jag - skulle inbetalningskortet från myndigheten med straffavgiften redan ligga i kuvertet. Här skriver myndigheten, fritt ur minnet för jag får lite ont i magen av att titta på det där brevet...

... Bästa medborgare, enligt lagen (referens) och enligt det meddelande vi tidigare skickat (referens) är det Er skyldighet att skicka in Blanketten (referens). Sista datum var för flera veckor sedan. Så vitt vi vet har Ni inte skickat in Blanketten. Om Ni inte har fått uppskov, vilket vi dock inte har någon uppgift som tyder på, så ligger Ni pyrt till. Om Ni inte skickar in Blanketten inom tolv dagar får Ni en saftig böter.

Jag ska gå till myndigheten på torsdag och le mitt menlösa leende och medge att jag nog tyvärr råkade kasta bort Blanketten men att jag är mer än villig att fylla i den.

Och sedan får jag nog försöka rycka upp mig lite grann med pappersarbetet.

Parasitrapport

Trojanen är tillbaks efter fyra virusfria dagar. Samma trojan. Men vad muntrare är; i helgen var det förebyggande luskontroll för första gången i vårt dagis-liv och vi är inte drabbade! (än)

Storstrejk Belgien

08.02: 251 km trafikstockning på vägnätet.

Och just nu sitter jag och väntar på att det ska komma en karl och göra den årliga servicen av vår avkalkningsmaskin, innan jag hastar till jobbet. Spontant känns det inte som ett bra sammanträffande.

Trendspaning - Iphonedödaren

Jag vet inte hur många gånger jag har sett notiser med rubriken Huka dig Iphone, nu kommer.... eller något snarlikt. Nokia har en, Sony har en, jag tror Ericsson har en och nu kommer israeliska Edelweiss. Alla är svarta och högblanka och har långa listor på alla intressanta funktioner.
Ja då var det sagt och jag kan inte skjuta upp det längre utan måste tvinga min hjärna att återgå till att grubbla över modernitet och globalisering... Deadline närmar sig med stormsteg.

Liten

Jag målar skogar åt dig där du kan gå in
en hel katedral av mossa och löv
du har det som krävs för att hitta in
du är liten och tunn som en insekt av guld

När dimman stiger ur sjön börjar vingarna slå
du jagar en dröm i sniglarnas spår
det hördes ett dån från en motorväg
men här står det still, så stilla att det gör ont

Det är hela texten till Liten, en alldeles magisk Lindell-låt från mitt åttiotal. Jag lyssnar och läser med misstro, för det var ju inte det här den sången handlade om då. Här kan man lyssna på Liten. Och på "Blöta marmorgolv" som däremot handlar om precis exakt samma sak nu som då.

Uppdatering: För att inte tala om Brev i snön. Läs texten här, lyssna på musiken.

Köpt

Nu är den här gladröda nästan nya barnstolen köpt, och både (nya) galonisar, tusen fingervantar, (nya)varma skor och (ny)vinteroverall till H. Mjuklift kommer vi få låna av en jobbarkompis. Så då är det bara syskonvagn kvar, alternativt att börja leta efter lämpliga brädbitar i vägkant och dikesren (för att på Joruns pyssliga vis använda som sittbräda i gamm-vagnen).

Om en vecka kommer målaren och tapetserar.

Pengar pengar pengar (2)

Jag vet inte om det framgått i Sverige hur svajigt det är med bankerna här i Belgien just nu? Jag känner mig, som tidigare framgått, välsignat utestängd från den allmänna oron. Å ena sidan säker anställning, å andra sidan ingen förmögenhet att hacka upp i bitar och flytta mellan konton.
En kompis till mig berättade just att hon tillbringat Hela Veckan med att öppna nya konton och flytta stålars. Hon har bland annat fått resa till banksekretessens Mekka Luxemburg.

Här kommer en mycket långsökt övergång: Min kompis strävan är att inte lägga alla ägg i samma korg. Här kommer några som gjorde precis tvärt om. Ginger Rogers och Fred Astair med: I'm putting all my eggs in one basket.
Skälet varför ni borde titta på den här videon är
-- mycket straaaaange text
-- mycket straaaaange koreografi, i synnerhet om man tänker på vad sången handlar om
-- och så vill min stepdansande familj gärna sprida just detta virus över nätet. Alltså intresset för stepdans.

Vagnval

Åh kolla vilken fin vagn... men orimlig (en svart liggvagn med broderade? blommor på från 1978, där barnen bara kan ligga ner, inte sitta, och där de måste hålla sams)

Namnval

Hilmer kanske är gulligt, trodde jag. Och presenterade namnet för dottern. "Ja! Himmler". Nä.

Virusrapport

Datorn är rensad. En snäll man som borde få presenter har gjort det åt oss. Han säger att han hittade 40 olika virus men att han har sett andra som haft över 3ooo virus. Jag vet inte om han skojar men jag är glad att datorn är frisk igen. Men hur fick vi dem? Dags för försiktigare vanor, dags för bättre hygien.

Väderleksrapport

Mamma promenerade ut i den halvsoliga luxemburgshösten för att göra ett viktigt ärende åt mig och för att njuta av stadens möjligheter och utsikter. Nu vräker regnet ner, hon har inget paraply och här sitter jag och kan inget annat göra.

Pengar pengar pengar

Mina kolleger oroar sig över att insättningsgarantin på banken bara täcker ett visst belopp. För att vara säkra på att skydda sina pengar borde de därför bli kunder hos flera banker. Jag var för finkänslig för att fråga hur många banker de behöver.
Bokstavligt talat ett lyxproblem.
Själv sitter jag just nu och våndas över lyxartiklarna hushållsel och dito gas. Priserna skenar, mycket beroende på att vi har ett elavtal som är avsett för storförbrukare (höga avgifter och låga kilowattpriser) vilket är ganska korkat när man är ett måttfullt hushåll som kör med lågenergilampor. Jag räknade just ut hur mycket pengar jag lagt ut på energi sedan midsommar och det är så mycket att jag skäms att berätta det.
Nu väntar byte av värmepanna (den nuvarande sjunger på sista versen) och tecknande av nytt elavtal med installation av nytt elskåp. Om man kunde ta alla euroslantar som jag kommer att spendera under kommande månader och lade dem i en lång rad skulle den räcka till... ja ganska exakt till mina energiutgifter.

Vad skulle jag inte göra för att få oroa mig över att insättningsgarantin på banken bara täcker 20 000 euro...?

Färdigfotade

Det blev jättejätteglada bilder på en sittande Herr Partner, med H i helfigur stående på soffan i bakgrunden (hemma) och min mage skymtande i mitten. Bara magen, för jag står. Nu väntar vi på att Annsofie ska skicka pengarna, att Gösta ska maila hit bilderna och att universitetet ska publicera dem.

Åh nej drömlägenhet igen

Det finns just nu en fyra ledig i vår trappuppgång. Till i morgon måste vi bestämma oss om det är en bra eller dålig idé att åka hiss med ett piano i famnen på datumet för beräknad förlossning. På minussidan ligger argumenten dyrare hyra just när vi får mindre pengar, städ och stök och flytt exakt när det är som krångligast, en jul i flyttkartonger och att vi förlorar älvsglimten eftersom vi sjunker två våningar.
Och så finns det en fyrarums radhuslägenhet några hundra meter från mitt nya jobb, fördelat på två våningar i ett tvåvåningshus (ja, den har både uteplats och balkong och finns i ett bilfritt område). Men dit kan man inte åka hiss. Och den har inflytttningsdatum nyårsafton eller nyårsdagen. Då är tillgången på frivilliga flyttkarlar och städhjälpare kanske som allra lägst.
Båda lägenheterna har två toaletter.
Åh nej.