Belgiskt doftkrig

I går kom våra modiga grannar på besök. Jag hade noggrant förklarat för dem om surströmmingens lukt, smak och rykte, så man kan inte säga att de inte var förvarnade. Ändå bleknade de lite när burken pyste upp, riktigt så där hade de nog ändå inte kunnat tro att det skulle vara...

B förklarade och visade surströmmingskonstens regler. Granne F rensade modigt en fisk, den räckte både till honom och granne N. Lilla S och jag åt med gott humör tills löken och potatisen var slut; då fick det räcka. Och lille O kalasade på spaghetti med belgisk korv och en bit potatis.

Granne F:s omdöme: smakar inte alls så dumt, men lukten...

Sedan lagade han efterrätten, små varma ostmackor med en ost som tydligen skulle vara en av Belgiens mest starkdoftande ostar, med fruktsirap.

Tja, belgarna gör så gott de kan, men när det gäller dofter ligger de rejält i bakkant...