Bakläxa

I går var jag hos doktor Välsnaggad och fick bakläxa på mitt knä. Jag hade tappat muskelmassa sedan förra gången. Jag som vant mig vid att vara hans jätteduktiga patient tyckte att det kändes lite hårt, särskilt eftersom jag faktiskt får skylla mig själv.
Ska man rehabilitera sitt knä måste man rehabilitera sitt knä, var kontentan. Och om man som jag ägnar sina kvällar åt att stillasittande motionera sina grå celler så kan man inte räkna med att det gör att knäna blir starkare.
Nåväl. Det är väl som allt annat, man får justera sina bäringar, korrigera sin kurs, dra ett djupt andetag och starta om.
I morse satte jag mig på motionscykeln och cyklade så svetten lackade medan jag läste morgontidningen Le Soir. Det gick bra men läsningen var beklämmande finanskrisdominerad.