Hål i tiden?

Jag dyker upp som en utter ur min lilla tjärn av adrenalin och koffein. Jag har så många och stora saker att göra att jag blir som förstenad ibland, sen vaknar jag till och jobbar som en galning. Det är inte lätt att göra kreativa och nyskapande saker när tempot är så här uppskruvat.

Medan jag drack mitt morgonkaffe tittade jag på några av mina favoritbloggar och två av dem toppade underligt nog med inlägg från 3 maj. På DNs sajt fastnade jag med blicken på en glad rubrik om att Fuglesang inte är kvar i rymden. Mitt icke koffeinväckta nervsystem började genast hoppas på att jag hamnat i en tidslucka, och att det är 3 maj idag och att jag fyra veckor till på mig.

Men så är det väl inte?

Nähä.

Tyvärr kan ni inte räkna med att jag kommer att ha särskilt mycket att tillföra samtalet här den närmaste iden.

Bok: hela våren har jag läst kurslitteratur och flygplatsböcker. Nu läser jag "How to be a graphic designer without losing your soul." Vet inte än om den är bra.
Musik: Det senaste jag köpte på CD var Sällskapet, Thåströms nya. Sen köpte jag Best of Bowie från iTunes för ett tag sedan.

Klart slut

Kulturenkäten

1. I klostret läste jag en mycket intressant bok som handlade om konsten att be, av Anthony de Melo. Utgångspunkten var: Ber gör man inte med hjärnan och med en massa ord, det är ett tillstånd snarare än en handling.
En övning han föreslog var att ta som vana att känna efter vad ens kropp känner... Fokusera sin uppmärksamhet på sina olika kroppsdelar, känna hur klänningstygen nuddar vid benen, fingrarna nuddar vid bordsskivan. Mycket avstressande och lugnande och paradoxalt nog ett sätt att öka koncentrationen.
2. "Bra musik", här vet jag inte vad jag ska svara för jag känner mig så pinsamt dåligt allmänbildad som bara kan komma på gamla exempel...
3. Sara fick en skiva med Black-Eyed Peas av sina morföräldrar i födelsedagspresent och jag blir glad när jag lyssnar på den, jag tycker att de är smarta och roliga musikaliskt även om deras texter är debila.

Prioriteringar i vården

Jag vet inte om svenska medier har skrivit om morgondagens stora TV-händelse i Nederländerna - ett program där en dödssjuk kvinna ska välja vilken av tre kandidater som ska få hennes njure när hon har haft den färdigt. De Grote Donor Show - den stora donatorshowen.
Tittarna får SMS-a och rösta på den kandidat de tycker är mest behjärtansvärd, men beslutet fattas i slutändan av den svårt sjuka kvinnan.

För TV-historien måste det här väl vara ett nytt bottennapp. Och tänk på kvinnan - varför ställer hon upp? För att kunna utöva lite kontroll över livet, nu när hon inte kan kontrollera döden?

sommar

Den här bilden har jag som skrivbordsbild. Som en arkeolog kan se mening i en skavd benknota, ser jag i den tydliga spår: det är en lämning av
... Ammarnäs,
... den där vidunderligt heta veckan i augusti i fjol,
... lille O-s smörglada ansikte,
... och det där matbordet som alltid har funnits,
... barndomens älskade veteknäcke.

Andra kanske ser något helt annat?

Spridda observationer och en enkät

• Det är kul att ha ett hål rätt genom huset. Svindel får man så klart, när man står på övervåningen och blickar ner genom mellanvåningen till bottenvåningen. Vilken tur att vi inte bygger källartrappa just under. Men plötsligt blir det möjligt att tala mellan våningarna utan att använda telefon...
• En väldigt uppseendeväckande politisk kampanj i det belgiska senatsvalet som jag inte vet hur jag ska beskriva på ett rumsrent sätt... Målet med partiet NEE är att ge belgarna - som enligt lag är skyldiga att rösta - möjlighet att protestera mot de etablerade partierna som partiet anser lovar runt men håller tunt - liksom Tania Derveaux, får man hoppas. Ett mandat för partiet NEE är en tom stol i senaten.

Slutligen en liten kulturenkät.

1. Vilken bok läste du senast - med behållning?
2. Vilken artist eller grupp tänker du spontant på när man säger "bra musik"?
3. Vilken ny artist eller grupp har du upptäckt på sistone?

Organisationer och självskryt

Kompostortopeder var ett bra uttryck för den stackars nykomlingen i yrket som blir som ett flugpapper för alla möjliga hedersuppdrag... Här kallar vi det Fonctionnaire poubelle - soptunnetjänsteman. Been there, done that...
Nu tänkte jag skriva att det är väl märkligt att organisationer ska bli så fruktansvärt fragmenterade att ingen har tid att göra något ordentligt och alla ska splittra upp sig i mindre och mindre partiklar och försöka hinna allt mer. Jag hade tänkt säga att det skulle kunna ha något att göra med att att politiska organisationer inte kan säga nej.

Men så tänkte jag att vad är det för samtalsämne mitt på blanka pingstdagen, när man fortfarande är mitt i långhelgen och ser fram emot årets första cykelutflykt med sin dotter i morgon...
Så jag ska i stället skryta med att jag har flyttat komposten, gödslat tomaterna, flyttat två bokhyllor, Saras alla kläder, ett skrivbord för att utrymma övre hallen så att trappmakaren på tisdag kan göra hål genom alla våningar, samt cyklat fyra pass på den nyinköpta motionscykeln.
Inte illa av en som gick på kryckor så sent som i tisdags.
Plus gjort klart fåtöljen. Men inte lyckats lägga bilden rättvänd på sidan...

Hendrik

Jag var förresten på ett ´sammanträde där en deltagare konstant kallade en person Hendrik och reste´n av deltagarna var bara tvungna att korrigera i förbigående fast övertydligt.
- Hur går det för Hendrik nu?
- Jo, det går ganska bra för HENRIK.
- Men har Hendrik fått...
- Jo HENRIK har fått...
osv. Det var veckans roligaste möte.

Isse, Henke, Tommy och Kaj

Vi har precis repat med http://www.myspace.com/karamazovpop inför gårdsloppis/kulturfest på Hagaplan om två veckor. På vägen därfrån träffade jag ett helt gäng golfspelare från Sorsele! Isse som jag och Steffe lekte med innan jag började skolan, Henke som gick i min klass från föris till ettan på gymnasiet, Tommy som gick i min klass från fyran till ettan på gymnasiet, grannen och ungdomssamlingskompisen Kaj. Killar jag kände förut. De ser likadana ut som då fast äldre. Antagligen jag också. Jag visade upp mitt barn och de berättade att de i vanliga fall brukar spela på golfbanan i Arvidsjaur, men att den inte öppnat än. Tommy vände sig till min H och sa
- Skratta du. Du är inte den första och lär inte bli den sista. Vi sa ha det bra och skildes åt.

Kompostortopeder

Min favoritkollega M och jag pratade om våra splittrade arbetssituationer. Att det var just vi som hade tre olika arbetsplatser. Att det var just vi som arbetade med något som ingen annan arbetade med. Att det var just vi som alltid blir så smickrade och entusiastiska och nappade på varenda erbjudande om att göra något extra och annorlunda- som vi tolkade som hedersuppdrag.

När det kanske egentligen är så här:
Det finns en tunna matrester. Som ingen vill handskas med. Någon måste bära ut den, tömma den bland det andra avfallet och röra om. Och det vill ingen. Utom vi, som i självgodhet tror att det är ett hedersuppdrag och att vi är utvalda som extra lämpliga för att göra detta.
(Nu tänker jag inte skriva ut mitt egentliga yrke, men M och jag kallar oss ungefär "Kompostortopederna".)

Det har gått ett par år sedan denna insikt. Just nu har både M och jag färre uppdrag. Däremot finns det nästan ingen kollega som "bara" har en arbetsplats. Vi irrar runt varandra, kommer och går i korridorerna olika dagar och ber om ursäkt när vi råkar sitta på stolen på fel arbetsdag (så att någon av de andra tre i samma rum blir utan stol). Kompostortopedin har blivit norm. Det är snurrigt, stressande men omväxlande. Jag hoppas att de andra kollegorna också känner sig extra lämpade och utvalda.

Kompost

Hoppas att fotöljen är omklädd och att du är nöjd Jörel! Själv är jag strålande nöjd efter att ha åstadkommit mitt kompostsystem. Nu står fyra enkla metallnätbehållare för trädgårdsavfall och en varmkompost för hushållsavfall i en snygg rad bakom äppelträden. När jag grävde om fjolårskomposten resulterade det i ca 100 liter fin mylla som hamnade i trädgårdslandet och i den nya rabatten. Härligt! Men lite patetiskt om man betänker att det motsvara jord för ca 40 SEK om man köper den. Och då har jag noga varvat olika material, ägnat någon timme till att gräva om komposten och en kompostbehållare kostar 125 SEK.

Det är inte mycket man kan göra nu för tiden som inte blir bättre och billigare om någon annan gör det. Genom att kompostera mitt trädgårdsavfall kan jag vara hemma från jobbet i 25 minuter under ett år och ändå ha samma levnadsstandard... Men å andra sidan skulle jag ju kunna göra annat på min fritid om jag inte grävde i en gammal kompost och sprang i affärer på jakt efter kompostnät...

Är det ens någon idé att räkna på vad man tjänar på att städa själv, sylta och safta, klä om möbler? Skulle livet fungera om alla bara gjorde det de var bäst på vilket vi får anta är det som man får betalt av sin arbetsgivare för?

Som man klär om får man sitta

I dag ska jag med frejdigt mod klä om en fåtölj (en av de där rosa fåtöljerna ni vet).
När mamma var här hjälptes vi åt att ta loss tyget, rita mönsterdelar, köpa tyg, klippa ut, nåla, sicksacka och börja sy, men hann inte klart. I dag ska det bli klart och jag ska försöka publicera en bild på resultatet. Jag tror att det kommer att bli fint.

Tänk om man var en sån där duktig person som folk alltid sa till: jag förstår inte hur du hinner allt! Så bekräftad man skulle känna sig och så många omklädda fåtöljer och finurliga lösningar och vackra tavlor man skulle ha.

På skalan nyanläggning--underhåll i hemmet och angränsande anläggningar är jag så lågpresterande att mätaren knappt gör några utslag. Huvva. Så jag får väl i stället göra ett inlägg i salvdebatten. Bästa handkräm: Neutrogena norwegian formula. Bästa bodylotion: Eucerin.

Jobb...

... åh så fjärran. Klimatet på mitt jobb uppfattar jag som feminint och mjukt, att de som jobbar hos oss är snälla människor. Att det som driver dem är en vilja att göra gott och att hjälpa andra. Undrar hur de andra uppfattar vårt arbetsklimat?

Men nu var det såååå länge sedan jag jobbade. Jag har blivit inbjuden till en samverkansträff med jobbet i två dagar i juni på en SPA-anläggning i inlandet. Jag funderar på att fara, men har inte bestämt mig ännu. Förmodligen får A följa med i så fall. Både hon och jag kunde behöva en uppiggande behandling!

Bästa salvan jag vet är Silon, en salva som går att lägga på vätskande självsprickor och rodnande hud. Just nu förbrukar jag en del, arbete med jord torkar ut huden förfärligt. Nu har jag nämligen bråda tider med att hinna mina trädgårdsplaner, trots att jag försöker begränsa projekten. Det ska bli: ett komposteringssystem, en häck av vippslide och en entrérabatt. Men så skulle ju trädgårdslandet sås också... det får bli något litet typ lite sallad eller så. Gärna snart...

Good Housekeeping är det jag ägnar mig åt mest på dagarna nu och det är ju så lite varaktigt och belönande. Det tar lång tid att städa, kort tid för kaos att återinträda. A är den som får betala genom att snällt vänta tills jag är klar med dagens uppdrag. Trädgården känns mer belönande, det arbete som lagts ned finns kvar även följande år. Men det är klart, ju fler anläggningar man bygger upp, desto mer att underhålla. Någon fler som tycker att nyanläggning är roligare än underhåll?

Salva

Mjukhet ja... H hade alldeles rödfnasigt på hakan och under så vi fick en jättestor pumpflaska med mjukgörande Miniderm utskrivet av läkaren. H grät varenda gång man smorde henne så det blev mer och mer sällan. Hydrocortisonsalva däremot gick bra. När vi nämnde det för distriktssköterskan sa hon att vi genast skulle sluta med den utskrivna mjukgörande salvan eftersom den har som vanlig biverkning att den svider.

Så nu har vi typ en halvliter svidande salva som kostade nästan 250kr. Jag har testat att ha den som ansiktskräm, den är jättefet så man blänker lite men all fnasighet fettas ut.

Ondska och mjukhet

Jag har grunnat på ditt samtal med kollegan, Jorun, och jag måste säga att jag inte alls tycker om hennes resonemang, jag undrar om det inte är lite passiv/aggressivt...
Jag är mjuk och snäll och vill allas bästa.
Andra är hårda och elaka och vill sitt eget bästa.
När jag får min vilja igenom segrar godheten, när jag inte får min vilja igenom segrar egoismen.

Det finns en sorts fälla i det där självförhärligandet som jag håller på att jobba med i mina egna resonemang. Om man ser interaktionen med andra som ett slags förhandlingsspel så hade jag en tendens att se mina öppningsbud som "prutat och klart". Jag hade redan tagit vara på allas intressen innan de ens hade hunnit lägga fram dem, och när de ifrågasatte mitt förslag så ifrågasatte de min heder, moral och den rådande världsordningen... För mig har det tagit alla dessa år för att komma ner lite på jorden och våga medge åtminstone inför mig själv att mina förslag framför allt tenderar att vara bäst för mig själv. Undrar om inte din kollega också borde knäppa loss sina änglavingar och stoppa in dem i nedersta skrivbordslådan?

Jag köpte på lunchen en "Good Housekeeping", en väldigt amerikansk damtidning. Jag har nu bläddrat igenom den och tittat på varje sida och jag blir så beklämd. Is this all there is to life? Såhär får du barnet att städa rummet. Titta vilka fina nagellack/sommarklänningar/soffor det finns. Såhär tar du bort majonnäsfläckar. Titta vad smal och söt Kirstie Alley har blivit, tänk att hon är 56 år och nu har hon börjat dejta igen.
Tidningen vänder sig troligen till en något äldre läsekrets än mig men jag hoppas att jag aldrig kommer att känna mig hemma i dess universum...

Ondskan

En väninna och jag promenerade en sväng i går och eftersom vi jobbar på samma ställe gled delar av samtalet in på hur allt fungerar och inte på jobbet. "Jag har bestämt mig för en sak," sa hon, "och det är att andra får tycka att jag är för mjuk och för naiv, men jag vägrar bli hård. Det vet jag att jag kommer att få kämpa med hela livet, men det är vad jag bestämt mig för."

Lite senare frågade hon: "Är det inte omöjligt att försöka övertyga sina barn om att det goda vinner över det onda till slut? Jag menar, när de hör dig berätta om jobbet måste de ju tro att det är det hårda och det onda och de som struntar i andra som vinner. Alltid."

Jag blev lite handfallen och sa att jag inte brukar prata om mitt jobb eller mina kolleger i de termerna. Jag tycker inte jag ser mycket ondska i min värld. Girighet, lathet, missunnsamhet, strävan efter makt, självcentrering och ren och skär ointelligens, visst, men ondska? Nej. Men jag kan inte säga att jag definierar mig själv som genomgod heller. Jag försöker i alla fall. Till skillnad från min kollega tillåter jag mig ett skyddande skal.

Beroende

Här om natten sov jag i eget rum för att få sova en hel ostörd natt, första gången sedan någon gång i februari. När jag vaknade kändes det skönt men också tomt. Det var det här jag längtat efter så länge, men jag kände mig bara... som vanligt. Inte som ny utan som jag gjort andra morgnar för några månader sedan. Jag orkade förstås kliva upp klockan åtta och jag orkade genomföra dagen utan konstigheter men ja, jag vet inte vad jag hade förväntat mig. Natten efter satt jag först uppe sent och sov sedan ryckigt med mina barn och vaknade lyckligare. Jag är väl beroende av mina barn?

Att mina barn är beroende av mig är ju så klart. Men O pangade på mig i dag och då frågade jag honom vem som skulle ge honom mat om jag försvann. -Pappa, svarade han förstås utan att tveka. A skulle få hjälp av någon annan på natten. Men vem skulle jag vara utan A och O?

Hon kan färdas!

Hon kan ligga på mage på golvet och hasa sig bakåt genom att lyfta fötterna från underlaget och skjuta på med händerna. Och så kan hon sitta och sträcka sig riktig långt framåt tills hon når den stora blomkrukan och dra sig framåt genom att hålla ett stadigt grepp i kanten. Och äta jord. Och så kan hon kasta sig på mage från famnen ner i soffan eller ännu hellre över soffkanten. Och så kan hon sitta och tugga på sina tår. Och så kan hon sitta utan hjälp i badbaljan och dra sig fram längs kanten. Och rädda upp balansen när hon halkar.

Jag skulle gärna lägga ut jättegulliga bilder här
men jag är lite rädd för slemmisar på nätet.
Jag har nog bestämt mig
för att varken skriva hennes namn
eller lägga ut bilder där man ser hur hon ser ut.

Knän och kryckor

I dag har jag
1. träffat ortoped-kirurgen (Diagnos: främre korsbandet har gått av. Eljest ser det ganska bra ut)
2. lämnat mina kryckor på jobbet och promenerat iväg på ett möte i en helt annan byggnad flera hundra steg härifrån
3. överlevt och till och med uppskattat mötet
4. överlevt och till och med uppskattat promenaden
5. skrivit in datum för operation i min almanacka

I dag känns det som att utvecklingen trots allt går framåt.

Fröken har ringt

Konstiga reklamsaker dyker upp i mailboxen, det här var dagens underligaste. Hittills i alla fall.

Busring med Csmilla Läckberg

Vad vet jag, kanske är det både bra och roligt. Men jag tvivlar på det.

Klosterliv

Ja då kan jag berätta att vi har hittat vårt andliga stamställe i den här familjen och det visade sig lite otippat vara ett benediktinkloster några mil från Bryssel.
Det finns mycket att säga om bröderna, här är några glimtar.
1. De har tre klosterlöften: stabilitet, gemenskap och lydnad. Stabilitet innebär att de ska stanna där de är, geografiskt, och att de inte fladdrar hit och dit för vart vindkast i läran. Gemenskap är bland annat att de inte har några egna saker. Munken G, som satt med oss och berättade om sitt liv för oss, drog i sin blå bomullsskjorta och sa: den här till exempel, den kan vem som helst ta i morgon om han vill. Jo, glasögonen är väl förresten mina, det väl ingen annan som kan använda dem. Det är också att de måste stå ut med varandra. Jag behöver inte tycka att de är bra människor, men jag måste älska dem. Jag får tänka på att Gud älskar var och en av dem, och försöka se det Gud ser. Lydnad innebär att de underställer sig sina överordnade i allt. Vår munk hade på egen begäran gjort ett uppehåll från klosterlivet för att köra taxi och träffa sekulariserade människor. Tills den dag så de överordnade krökte på pekfingret och sa att de ville ha honom tillbaka i klostret.
-- Det svåraste i klostret är inte det man tror. Det är inte speciellt svårt att stiga upp lite tidigare på morgonen, att gå i de här kläderna, att inte ha någon familj. Inte för mig i alla fall. Den stora utmaningen är att stå ut med varandra år efter år. Vi lever med varandra i tjugo, trettio, fyrtio år och vi kan inte välja bort någon eller flytta, för vi har lovat stabilitet. Han tog tag i duken på soffbordet och sköt den snett diagonalt åt sidan. Om man till exempel har ett känsligt skönhetssinne, och så är det någon som överhuvudtaget inte bryr sig, och lägger fram saker hur som helst... Jämt. Han log lite generat och lade duken rakt igen. Ögonblicket senare sträckte M diskret ut handen och centrerade den. Det finns helt klart kloster där de sjunger bättre än vi, där de är mer strikta, och är duktigare. Men jag tror att vi är bra på att älska varandra.
2. Belgiens kloster åldras. Våra munkar var vithåriga de flesta. En nunna på besök med gråstrimmigt lockigt hår och glittrande ögon berättade med ett visst vemod att hennes kloster hade åldrats till den gräns att hennes överordnade en dag hade bestämt att alla nunnorna hade blivit så gamla och sjuka att det var dags för dem att gå in på ett vårdhem. Det var bara hon som var för ung; hon fick tillstånd att leva ensam och att gå in i yrkeslivet igen Det var femton år sedan det hände; hon försöker leva klosterliv men det är inte samma sak ensam i en lägehet. Nu arbetar hon som lärare och besöker grovt kriminella fångar på sin fritid. I fängelset är alla tecken på religiös härkomst förbjudna; hon får ta av sig sin slöja och sitt kors och går dit i vanliga långbyxor och kallas Madame. Fångarna vet inte om att hon är nunna.
3. I kapellet varje dag, kl 07.00, 12.00, 18.00 och 20.30 var det bön och sång. Munkarna stod i sina vita kåpor och sjöng sig genom kyrkoåret, med en vaksam blick på oss svenska gäster med vår fumliga oförmåga att hitta rätt sida i sångpärmen. De turades om att - utsökt taktfullt - smyga fram till en av oss, sträcka fram en uppslagen sångpärm och peka på rätt versrad, och ta en av våra förvirrat bläddrade pärmar tillbaka.
De skulle bara veta vad det var P kunde läsa och förstå bland orden han så noggrant följde med i i pärmen: .... Jerusalem..... .... .... .... hosianna ----- -- --- ----- halleluja ---- --- ---- --- Eller höra hans inre monolog (som han berättade efteråt): "Och så stod det ord som kunde vara hur som helst, J E U I X C Q V..., och så stod jag där och tänkte 'ha! hur ska dom klara av att sjunga det där?'- Och så kom de fram till det ordet och så lät det inte alls så".
4. I fredags kväll försov vi oss, mannen och jag, och vaknade en kvart innan kvällsgudstjänsten skulle börja. Jag sa: Å nej, jag orkar inte skynda mig. Vi har ju varit på alla gudstjänster hittills, nu tar vi en paus. Han sa: Visst, vi kan ju vila i stället. Vi låg kvar i var sin säng i en halv minut och sedan satte vi oss upp med ett ryck. OK, vi går väl då.
När vi lämnade klostret och skakade hand med våra närmaste bröder lovade vi att vi skulle komma tillbaka. Snart.

Småkusinerna

Två riktigt små kusiner i en fjällpulka.

A & H påsken 2007.

Purjolycka

Jag vill bara berätta att jag blir lycklig av att se

människor som köpt purjolök.

Det verkar dessutom vara säsong för det nu.

Bra, härliga människor som kommer gående

eller ännu hellre cyklande

och så sticker en pigg och glad purjo upp halsen ur kassen

(eller ännu hellre ryggsäcken)

och breder ut sin gröna kalufs åt höger och vänster.

Det ser friskt ut.

Purjo är inte tröstmat.

Purjo är inte dåligt samvete.

Man slänger inte i sig lite purjo.
Det ser ut som någon som har tänkt - ja, purjolök!

Dessutom är det roligt med en grönsak som smakar olika i vardera ände.

Ormar

Läste just att österrikarna har kommit på det enda fungerande sättet att få män att sluta stå och kissa vid vägkanten. De sätter upp skyltar med en bild på en kobra och texten "Se upp, dödlig fara! Ormar!", på tyska, polska och engelska.

Det finns några trappor och gränder i Bryssel där det skulle sitta fint med en sådan skylt.

Magnetisk resonans

I morse forslades jag in i en magnetisk resonanstunnel och fick min knä skärskådat ur alla möjliga vinklar. Jag vet inte hur mycket som var inbillning och hur mycket verklighet men det kändes om att jag kunde känna magnetfälten durra, pirra och surra i kroppen. Jag tänkte att man skulle kunna göra new-age-operationer på det sättet, med fokuserade magnetstrålar. Det kanske kommer i en senare uppgradering av systemet.

Teknikern tyckte att jag inte skulle gå ut och dansa i helgen, för han tyckte korsbanden såg lite ledsna ut. Jag har för övrigt helt andra planer för helgen: på torsdag åker vi på retreat till klostret Clerlande och det kan bli hur bra eller konstigt som helst.

OT: Till den som eventuellt undrar

För tillfället kommer man bara till webbhotellet Oderland om man försöker komma in på Life de Luxe. Det ska inte vara så, och jag hoppas på ett lugnande och snabbt besked.

Jag har alltså inte lagt ner!

Rätt låt vann - både i Sverige och Helsingfors

Jag har läst lite förstrött vad olika kommentatorer sagt om Melodifestivalen och det Stora Svenska Fiaskot, och tänkte meddela vad jag själv kommit fram till, ifall någon undrar...

Jag tror att svenska musikbranschen i allmänhet försöker vara för smarta när det gäller melodifestivalen, och att det leder dem fel. Det som behövs för att vinna är att ett stort antal individer i ett stort antal länder ska tycka att ens låt ska bli nummer ett, och tycka att det är värt 5,70 eller vad det kostar i deras länder, för att få berätta det. Jag tror att man är helt fel ute när man betraktar melodifestivalen som en sorts geopolitik eller grannlandspakt. Jag tror också att man är fel ute när man försöker konstruera låtar som ska passa en sorts teoretisk alleuropeisk publik. Eftersom alla dessa individer sitter i helt olika länder med olika musiktraditioner och kulturer är det omöjligt att förutse vad som ska få dem att greppa luren och ringa. Jag tror att man helt enkelt ska göra sin grej för att visa upp vilka bra artister och låtar man har i sitt land, punkt slut. Och så får det gå som det vill.

Själv tyckte jag att The Ark gjorde väldigt bra ifrån sig. Men min belgiska väninna som såg uppträdandet blev beklämd, hon såg inte samma kompetenta band som jag såg, utan ett gäng hårdsminkade flickpojkar som stod och gjorde bort sig inför hela Europa... jag tror inte ens hon hörde låten. Kanske föll Ola Salo på sitt halsband och sin bara överkropp? Kanske var det värt det?
Serbien var helt klart värda att vinna tycker jag, det var genuint och bra och originellt, och verkade ha skrivits av artisten och inte marknadsavdelningen...

Tvär-hemma

Mannen ringer mig på jobbet; han har fått magsjuka. Jag pratar med alla jag har möten med idag, cyklar hem, gör gröt, sover lunch med babyn, äter smörgåsrån med smör, lyssnar på ett radioprogram om Björk, badar babyn.
Hon är lycklig.
Jag är lycklig.
Stackars mannen har magsjuka.

What would Linné do?

Vad skulle Linné gjort om han levt nu och inte fötts för 300 år sedan? Enligt spanarna, eller närmare Per Naroskin http://www.sr.se/cgi-bin/p1/kanalarkiv.asp?ProgramId=516&NrOfDaysInArchive=30 , så skulle han inte räkna ståndare och pistiller. Istället skulle han stiga upp tidigt på morgonen och kryssa registreringsskyltar. I programmet diskuteras företeelsen att människor kan utbrista: "Vet du, igår hade jag så tur att jag på en och samma plats såg 647, 648 och 649!" Det skulle tyda på en allientation från naturen och att hjärnan har en överkapacitet som måste användas. Vilka nummer är ni uppe i nu? (Själv står jag och stampar på nollan...)

Frågeformulär

Jag kan inte undanhålla er detta frågeformulär. Ur verkliga livet. Detta är ett utdrag, många andra frågor är mindre konstiga.

Fråga: När jag äter fisk känner jag mig... (svar på en skala mellan:
dålig--bra
otillfredsställd--tillfredsställd
otrevlig--trevlig
tråkig--spännande
hemsk--underbar
negativ--positiv.

Fråga: håller du med eller inte med om följande påståenden:
Jag känner mig dålig om jag serverar snabbmat till min familj
Jag tycker att det är OK att servera snabbmat till mina vänner
Jag försöker alltid gottgöra om jag har ätit snabbmat
Jag försöker alltid gottgöra om jag har serverat snabbmat
Att servera snabbmat till mina barn får mig att känna mig som en dålig person
Innan jag använder snabbmat tänker jag alltid på vad mina vänner skulle göra
Jag känner mig tvungen att ge min familj hälsosamma måltider.

Hej hå, hej hå...

...vi nu till gruvan gå. Visslande. Det är ganska roligt att vara tillbaks på jobbet. Men även väldigt roligt att få komma hem igen.

I morgon ska jag vara hallåa/presentatör på Kommunikations & Kognitionsmässan. Mina äldre jobbarkompisar uppfattar inte det genanta i att kalla mässan KK-mässan. Jag rodnar men ska försöka låta bli att dra något skämt om det, i alla fall inte inför publik. Jag ska nog försöka undvika att dra skämt över huvud taget. Men kanske citera lite Torgny Lindgren. Eller säga något fint om kommunikation. Eller inte.

Som att vakna och häpet inse

... att visserligen känns har jag rätt så ont i benet men det känns trots allt som att allt sitter ihop som det ska.
Sedan sträcka på sig och inse att hoppsan, det där var mitt friska ben.

Master

Jag vet inte om ni visste om det, men vi har en syster med mastersexamen nu.

Franska valvakor - uppdatering

Min sjukgymnast berättade just något intressant:
-- I Frankrike får, enligt lag, valresultatet inte publiceras förrän vallokalerna stänger.
-- I Belgien finns ingen motsvarande lag.

Alltså visste belgarna långt före fransmännen vem som blir näste franske president.
(Samt fransmän med internetuppkoppling som kan stava till .be ).

Frankrike - igen

I dag valde fransmännen sin president: Nicholas Sarkozy, precis enligt opinionsundersökningarna.
Det var inte valvaka i den meningen att man fick veta valkrets för valkrets hur fransmännen röstade. I stället var det en nedräkning till klockan 20.00 när vallokalerna skulle stänga - då avslöjade TV-kanalerna opinionsinstitutens vallokalsundersökning (antar jag) som anses statistiskt säker.

Socialisten Segolène Royal höll ett tal som man skulle kunna tolka som ett segertal om man inte förstod vad hon sa: så glad såg hon ut och så glada lät valarbetarna när de applåderade. Det kanske behövs när valnederlaget är så svidande; Sarkozy vann med god marginal trots att så många människor tycker att han är ganska läskig som person. I sitt tal valde Royal att betona att det bara är början av en stor rörelse mot förnyelse. Bland alla socialistiska herrar som sitter i studiorna runt om i kanalerna så var det något mer förbittrade tongångar, men ingen öppen kritik mot presidentkandidaten - än.

Roliga och knäppiga grejor med fransk TV: som Jorun tidigare påpekat så är det intressant att fransk TV inte vet mer än någon annan... Vi surfar mellan kanalerna och ser på motorcykelkortegen som försöker följa Sarkozy, från olika kamerapositioner beroende på vilken kanal som har vilken motorcykel... Och så - hoppsan - blir kanalen TF1:s kameraman stoppad av polisen i direktsändning. Och i TF1-studion säger man att det där var ju orättvist, men vi får titta på vad någon av vår andra kameror där ute kan visa...

I ett av sina segertal betonade Sarkozy vikten av enighet och förståelse och att vara snäll mot dem som förlorade. Artister som gillar Sarkozy: Mireille Mathieu, Faudel, Johnny Halliday. Plus någon hjärnstöring som sjunger gospel "Oh happy day - when Nicholas was born". Och då slog vi av ljudet på TV-n.

Sån´t jag skulle skriva om jag hade en blogg

Idag är det en skön söndag.

Klär upp mitt barn, klänning i brun smalspårig manchester med limegrönt foder med zebror på http://www.gnuttis.se/index.php?main_page=product_info&products_id=247. Till detta en body design Sigrid Strömgren. När det blev smutsigt fick hon byta till sin röda plysch-klänning med en stor döskalle på magen.

Promenad med familjen. Träffar en snäll liten gubbe i felknuten slips som Mannen haft som klient förut. Gick på café Schmäck www.schmack.se och åt mackor och delade en jättekanna kaffe med Mannen. Han ville köpa en chokladkaka för 45kr men kön var för lång.

Köpte druvjuice och kardemummakärnor på ICA Gourmet och gjorde älggryta med asiatisk smak (Tasteline). Gott.

Gosar och spelar lite piano. Lyssnar på vår nysläppta LP-skiva http://www.myspace.com/themagiclanternsweden som fått bra recensioner. (Finns även på CD). Vi kanske ska spela i Vänortsparken på Kulturnatta. Barnet somnar på lekfilten innan middagen.

Mannen repar med ett annat band nu. Barnet gråter på lekfilten, håller på att få tänder. Vi ska titta lite på Teletubbies.

Just like everything else

Det här ler jag åt idag:


(Klicka för större bild.)

Bilden kommer härifrån: xkcd

frikyrka/sekt

Klass 8C i Piteå ska lämna in sina arbeten om "frikyrka/sekt" vecka 18 (enligt Talkies utsände korrespondent som är inkvarterad på en högstadieskola över helgen).

I en av Walander-filmerna som gick på TV4 i vår säger polisen att man ska leta efter gärningsmannen bland Jehovas vittnen, pingstvänner och Livetsordare.

När vi växte upp var drygt 10% av kommuninvånarna pingstare och alla barn i min klass utom kanske två-tre stycken gick ibland till Filadelfias Hobbygrupp på onsdagar.

Jag läste för någon månad sen om hur mkt församlingarnas barn- och ungdomsarbete minskat, jag tror det var från 100 000 till 20 000 barn men jag har inte artikeln.

Frikyrklighet förknippas med Åke Greens homosexpredikan, Knutby och någon slags amerikansk höger-pro-life... osv och de flesta i 8C har antagligen ingen egen relation till frikyrkokristna - eller svenska kyrkan heller för den delen. Eller kanske fler i EFS-Piteå än på andra ställen.

Jag är rädd att frikyrka och sekt har blivit synonymer och att det redan nu är ganska problematiskt att förknippas med en frikyrka. En kompis berättade att hennes bekanta tänker välja kristen friskola till sina barn för att det blir för hårt för ett kristet barn i vanliga skolan. Jag håller inte med, jag ser det inte som ett barns uppgift attastå upp för något och vara mini-apologet. Men jag undrar förstås vad mitt barns klasskompisar kommer skriva när de går i 8C.

Street-mode

Jag tänkte göra en sån där trendspaning som modegurusar gör. Kolla gatumodet och inspireras, försöka förutse kommande trender. Ok, vad sägs om:

- Blundande människor på rad med ryggen mot en södervägg

- Planlösa människor

- Knubbiga människor

- Tjocka människor

BRA:

Matchande dunväst + barnvagn

Små korta koftor som värmer boobsen

Delikatess-chokladbutiker i varje kvarter

Ganska många röda skor

Lång lugg

Skärp

Rosa BMX med långhårig rosa glitterfuskpäls på styret och sadeln

Jeans som man ser ut som en morot i

SVÅRT:

Fleecejacka med motivet älgar i rödgul solnedgång

Riktigt högklackade pumps till svarta jeans

Shorts ovanpå tights

Grupper av finklädda par som håller om varandra (klungor på tre par som försöker se exakt lika lyckliga ut, helst mamma&pappa och deras två vuxna barn med pojk/flickvänner)

Och så har landstinget rekommenderat att man inte använder Crocs (Foppa-tofflor) på sjukhuset eftersom de kan alstra så mycket statisk elektricitet att medicinsk apparatur slås ut. http://www.vk.se/Article.jsp?article=117514 . Vi får se om det kan få bort denna styggelse från gatubilden.

Jag ska gå en sväng idag igen och se om jag kan se någon riktning i trendgyttret.

Beskära

I vår trädgård finns en massa gamla träd och buskar. Eller fanns, vi plockar ner dem ett efter ett. Idag kapade jag ner två hagtornsbuskar som blev till benrangel efter en illa regiserad motorsågsmasaker för något år sedan. Det är dock inte kört för dem, de har skjutit massor med skott och genom att kapa ner dem rejält hoppas jag att de ska föryngras fint. Det är värre för deras grannar. De blev halvhyfsade träd efter masakern. Och de har endast skjutit ett fåtal skott. Ska de stå kvar eller ska de få lämna plats till något nytt?

Trädgårdsskötseln pågår mer i mitt huvud än i trädgården. Vad ska vara kvar, vad ska bort? Var ska något nytt planteras, vad ska det vara? En snöbollsbuske och några prydnadsaplar står på önskelistan. Hur anlägger man ett buskage? När ska jag lyckas flytta Bergenierna? När ska den nya rabatten vid rundeln komma till?

Kära systrar, har även ni hobbies som ni hellre ägnar er åt på planeringsstadiet än i verkligheten?

Såld

När man väl börjat lägga ut sitt lösöre till försäljning på Blocket är det svårt att sluta.

Med lysande ögon går vi ner i källarförrådet och ser Möjligheter. Lite möjligheter till lite pengar. Men mest möjligheten att få lite mer utrymme. Sålt hittills: beg rakapparat (äckligt va?), en babysitter, en babylift. Det finns en flyttkartong full med saker som ska till loppis. I fjol sålde jag en vaxduk som legat ute på balkongen två somrar. Och ett halvtomt nagellack.

Hundbajspåsar

Jag har kommit på en jättebra metafor som jag inte kommer på någon användning för.
"Det är ju precis som med hundägare som plockar upp hundbajset i svarta påsar, knyter igen dem och slänger dem på trottoaren."

Jag ska träna in det så det låter spontant och droppa min punchline när ögonblicket kommer. Några förslag?

Ordförklaring

Ibland blir det väldigt handfast den här kommunikationen på främmande språk. Som när jag haltade in på tidningsaffären och farbrorn bekymrat förhörde sig om mitt knä och ville hänvisa mig till sin läkare. Han är nämligen väldigt bra på K-n-ä-n, sa han på franska, med en tydlig nick mot mitt onda knä, samt även på H-ö-f-t-e-r, och då var han tvungen att gå fram och klappa mig på höften så jag inte skulle bli förvirrad.
Merci, sa jag och tog emot lappen där han hade skrivit namnet på sin favoritortoped. Good luck, lady, sa han och höll upp dörren för mig.
Jag tyckte att det var så pass pinsamt att jag inte har kommit mig för att gå tillbaka till den affären, men jag har beställt tid hos hans ortoped...

Ibland skulle man önska mer abstrakta resonemang. Som när min sjukgymnast förklarade lymfsystemet för mig och därifrån sladdade in på celluliter.
- Jaså finns dom i verkligheten? sa jag dumt.
- Javisst, sa han, och nöp tag i hullet på mitt lår. Det är såna här.

Hemlängtan

M skriver i sin blog:
"jag törs inte berätta för mina kollegor hur mycket jag längtar hem". För hennes del handlar hemlängtan om att vara 100mil från sina fjäll, sin sjö och sin skog.

På jobbet övertrumfar tjejkvinnorna varandra i historier om smärtan i att skiljas från sina barn.
- Jag visste inte att du tyckte att det var så hemskt, varför ringde du inte hem? Som om det skulle hjälpa att ringa.
Om att försöka plocka vinbär i regnet medan barnet är ensam hos dagmamma.
Om att längta efter att komma till dagis fast man inte ska, på inskolningen, och gå runt med vagnen när barnet sover.
Om att cykla så benen blir som pinnar för att man tror sig höra barnet gråta på flera kvarters avstånd.
Om att stänga dörren framför ett barn som står i hallen i stövlar och pyamas.

Jag säger ingenting och skriver ingenting.

På jobbet

- Måste man tänka åt alla? undrar min kollega matt.
- Ja.

Låt Frankrike välja...

... nu går jag och lägger mig.

På TV en politisk debatt som bara en fransk TV-kanal kan tänka ut den. Två journalister modererar. Två presidentkandidater debatterar.
Varje talad sekund mäts, och då och då får en av kandidaterna tillsägelse att vara tyst litegrann så att den andra kan prata ikapp. Tre minuters eftersläpning går snabbt att ta igen, visar det sig. Debattiden är två timmar nonstop.

Journalisterna ställer någon klurig fråga och sedan får presidentkandidaterna prata. Frågan kan vara, till exempel: Vad tycker ni om den sociala tryggheten när det gäller -- sjukvård, och bostäder, och pensioner?
Om då den ena kandidaten drar iväg på en tre minuters utläggning om hur man ska skapa mer tillväxt (tror jag det var) så är det som med vädret: man kan tycka att det är lite jobbigt men det är bara att gilla läget.

Det känns som om jag upprepar mig lite från ett tidigare inlägg så jag avslutar journalistspåret här. Ett par andra observationer:

1. Fru Royal levererade några snygga smash-upplägg till sin motspelare, och han var ofta elegant nog att smasha utan försmädliga gliringar. Hon nämnde fallet när en fransk kvinnlig polis blev våldtagen utanför polisstationen någonstans sent på kvällen och frågade retoriskt på vilket sätt regeringen har skyddat hennes säkerhet. Och så det osannolika vallöftet: När jag är vald ska jag se till att ingen kvinnlig tjänsteman ska behöva gå hem ensam om hon jobbar till sent på kvällen. En kollega ska följa henne till dörren. (Låt oss hoppas manlig kollega, annars har ju den andra kvinnan samma problem).
En problemlösning som skapar ungefär tio gånger så många problem som den löser.
Och smashen av Sarkozy: Så i ditt Frankrike blir det alltså två sorters poliser, en som skyddar fransmännen och en som skyddar statsanställda. Jag vill hellre göra gatorna säkra.

2. Herr Sarkozy höll sig väldigt lugn, och satsade sitt krut på att presentera vad han ville åstadkomma. Fru Royal angrep oförtröttligt från olika håll. Han föreföll klok och balanserad, hon var rätt mycket slugger. En annan smash av Sarkozy: "Madame Royal, hur kommer det sig att ni behandlar alla som inte tycker som er med ironi, på gränsen till förakt?"

3. Och när vänstern är över på högerns planhalva och slåss för Lag och Ordning, då blir det inte bättre än här högern gör sammalunda. Tycker jag. Sarkozy drämmer till med det lite lätt problematiska uttalandet att sexualförbrytare inte ska släppas ut från fängelset innan de har genomgått terapi och visat att de ändrat sig. Här vore det väl på sin plats att undra om tidsbegränsade straff trots allt inte är ganska fundamentalt i rättsväsendet? I stället saftar Royal till med ett "men det var väl ingenting!"-uttalande och säger: fast om jag vore president så skulle ingen pedofil få lämna fängelset innan en utskrivningsnämnd kan garantera att han aldrig kommer att göra om det. Och det kan inte ens Sarkozy slå. Men hur skulle en grupp psykologer, hur välmeriterade de än är, kunna ge några som helst garantier när det gäller en enskild människas framtida beteende?

Ja nu får fransmännen rösta som de vill. Om man ska bygga prognoserna på den här debatten tror jag Sarkozy gjorde ganska stora framsteg bland osäkra väljare i kväll. Men än är det i och för sig inte slut, bara för att jag tillfälligtvis lämnat min observatörspost.

Mamma, mamma, kristna skivor i hemmet!

Det finns en tjock man i grå kläder som ropar på mig ibland.
- Mamma, mamma, kristna skivor i hemmet!
Och så en fortsättning som jag inte hör, något om hur bra det är. För barnen. För familjen. För atmosfären. Vad ska man svara? Jag brukar le så lyckligt jag kan, nicka mot honom och mot barnet i min vagn. Jag försöker peka ut honom för andra ibland men misslyckas alltid, han visar sig bara för mig. Tvärs över gatan, över en stor parkering eller i bibliotekets entré.
Mamma, mamma.

Förnumstiga råd

I julas kände jag ett starkt behov av att bli en bättre människa och köpte då en liten trave böcker om sådant. Hur man slutar skjuta upp saker på jobbet, hur man får mer energi i tillvaron och hur man får ett välordnat hem.
Boken om hur man får ett välordnat hem har blivit liggande på toaletten och i brist på annan lektyr har jag låtit min hjärna impregneras av förnumstiga råd. Hittills har jag avverkat två och är nu på mitt tredje.

1. Om det tar mindre än en minut att göra det - gör det nu.

Alltså: i stället för att lägga jackan på stolen kan man hänga in den i garderoben direkt. Och plocka upp det där papperet och kasta det i papperskorgen. Skönheten med det rådet är väl att om det tar längre än en minut slipper man att göra det direkt. Men man inser att man hinner ganska mycket på en minut...

2. Om man ska röja upp en rörig yta kan man ta fem saker varje gång man passerar eller har tid(kasta, ge bort, lämna tillbaka, sortera in...) och så blir det klart på några dagar. Det är bättre att sortera sakta och ta reda på allt man sorterar direkt, än att försöka bli av med sina högar genom att lägga saker i nya högar som sedan blir liggande.

Och råd tre, slutligen:
Varje gång man lämnar ett rum ska man titta efter om det inte finns något man borde bära med sig.

Det är det tredje rådet vi håller på med just nu, vi började i morse, får se hur länge det tar innan det blir en vana.

Kräkmedel och fnitterpulver

Jag vet inte hur John Pantrys omslag som förhånades av Cross Rhythm ser/såg ut, men jag har just med häpnad bläddrat igenom en massa hiskliga omslag. Worst Album Covers Fulast genom tiderna påstår de att Europes "Final countdown" är. Kanske för att den är en av de mer bästsäljande av de 100 utvalda.

Det är svårt att välja bland alla horrörer, men det omslag som fick mig att stirra mest var nummer 7, Bongo, som på något sätt bekräftade det man alltid trott om rockers och deras gitarrer...

Uppdatering: Jacob Dahlins statistroll på Alla Pugatjovas "Superman" (#94) är också värd att uppmärksamma...