Ondska och mjukhet

Jag har grunnat på ditt samtal med kollegan, Jorun, och jag måste säga att jag inte alls tycker om hennes resonemang, jag undrar om det inte är lite passiv/aggressivt...
Jag är mjuk och snäll och vill allas bästa.
Andra är hårda och elaka och vill sitt eget bästa.
När jag får min vilja igenom segrar godheten, när jag inte får min vilja igenom segrar egoismen.

Det finns en sorts fälla i det där självförhärligandet som jag håller på att jobba med i mina egna resonemang. Om man ser interaktionen med andra som ett slags förhandlingsspel så hade jag en tendens att se mina öppningsbud som "prutat och klart". Jag hade redan tagit vara på allas intressen innan de ens hade hunnit lägga fram dem, och när de ifrågasatte mitt förslag så ifrågasatte de min heder, moral och den rådande världsordningen... För mig har det tagit alla dessa år för att komma ner lite på jorden och våga medge åtminstone inför mig själv att mina förslag framför allt tenderar att vara bäst för mig själv. Undrar om inte din kollega också borde knäppa loss sina änglavingar och stoppa in dem i nedersta skrivbordslådan?

Jag köpte på lunchen en "Good Housekeeping", en väldigt amerikansk damtidning. Jag har nu bläddrat igenom den och tittat på varje sida och jag blir så beklämd. Is this all there is to life? Såhär får du barnet att städa rummet. Titta vilka fina nagellack/sommarklänningar/soffor det finns. Såhär tar du bort majonnäsfläckar. Titta vad smal och söt Kirstie Alley har blivit, tänk att hon är 56 år och nu har hon börjat dejta igen.
Tidningen vänder sig troligen till en något äldre läsekrets än mig men jag hoppas att jag aldrig kommer att känna mig hemma i dess universum...