Ondskan

En väninna och jag promenerade en sväng i går och eftersom vi jobbar på samma ställe gled delar av samtalet in på hur allt fungerar och inte på jobbet. "Jag har bestämt mig för en sak," sa hon, "och det är att andra får tycka att jag är för mjuk och för naiv, men jag vägrar bli hård. Det vet jag att jag kommer att få kämpa med hela livet, men det är vad jag bestämt mig för."

Lite senare frågade hon: "Är det inte omöjligt att försöka övertyga sina barn om att det goda vinner över det onda till slut? Jag menar, när de hör dig berätta om jobbet måste de ju tro att det är det hårda och det onda och de som struntar i andra som vinner. Alltid."

Jag blev lite handfallen och sa att jag inte brukar prata om mitt jobb eller mina kolleger i de termerna. Jag tycker inte jag ser mycket ondska i min värld. Girighet, lathet, missunnsamhet, strävan efter makt, självcentrering och ren och skär ointelligens, visst, men ondska? Nej. Men jag kan inte säga att jag definierar mig själv som genomgod heller. Jag försöker i alla fall. Till skillnad från min kollega tillåter jag mig ett skyddande skal.