Jobb...

... åh så fjärran. Klimatet på mitt jobb uppfattar jag som feminint och mjukt, att de som jobbar hos oss är snälla människor. Att det som driver dem är en vilja att göra gott och att hjälpa andra. Undrar hur de andra uppfattar vårt arbetsklimat?

Men nu var det såååå länge sedan jag jobbade. Jag har blivit inbjuden till en samverkansträff med jobbet i två dagar i juni på en SPA-anläggning i inlandet. Jag funderar på att fara, men har inte bestämt mig ännu. Förmodligen får A följa med i så fall. Både hon och jag kunde behöva en uppiggande behandling!

Bästa salvan jag vet är Silon, en salva som går att lägga på vätskande självsprickor och rodnande hud. Just nu förbrukar jag en del, arbete med jord torkar ut huden förfärligt. Nu har jag nämligen bråda tider med att hinna mina trädgårdsplaner, trots att jag försöker begränsa projekten. Det ska bli: ett komposteringssystem, en häck av vippslide och en entrérabatt. Men så skulle ju trädgårdslandet sås också... det får bli något litet typ lite sallad eller så. Gärna snart...

Good Housekeeping är det jag ägnar mig åt mest på dagarna nu och det är ju så lite varaktigt och belönande. Det tar lång tid att städa, kort tid för kaos att återinträda. A är den som får betala genom att snällt vänta tills jag är klar med dagens uppdrag. Trädgården känns mer belönande, det arbete som lagts ned finns kvar även följande år. Men det är klart, ju fler anläggningar man bygger upp, desto mer att underhålla. Någon fler som tycker att nyanläggning är roligare än underhåll?