Låt Frankrike välja...

... nu går jag och lägger mig.

På TV en politisk debatt som bara en fransk TV-kanal kan tänka ut den. Två journalister modererar. Två presidentkandidater debatterar.
Varje talad sekund mäts, och då och då får en av kandidaterna tillsägelse att vara tyst litegrann så att den andra kan prata ikapp. Tre minuters eftersläpning går snabbt att ta igen, visar det sig. Debattiden är två timmar nonstop.

Journalisterna ställer någon klurig fråga och sedan får presidentkandidaterna prata. Frågan kan vara, till exempel: Vad tycker ni om den sociala tryggheten när det gäller -- sjukvård, och bostäder, och pensioner?
Om då den ena kandidaten drar iväg på en tre minuters utläggning om hur man ska skapa mer tillväxt (tror jag det var) så är det som med vädret: man kan tycka att det är lite jobbigt men det är bara att gilla läget.

Det känns som om jag upprepar mig lite från ett tidigare inlägg så jag avslutar journalistspåret här. Ett par andra observationer:

1. Fru Royal levererade några snygga smash-upplägg till sin motspelare, och han var ofta elegant nog att smasha utan försmädliga gliringar. Hon nämnde fallet när en fransk kvinnlig polis blev våldtagen utanför polisstationen någonstans sent på kvällen och frågade retoriskt på vilket sätt regeringen har skyddat hennes säkerhet. Och så det osannolika vallöftet: När jag är vald ska jag se till att ingen kvinnlig tjänsteman ska behöva gå hem ensam om hon jobbar till sent på kvällen. En kollega ska följa henne till dörren. (Låt oss hoppas manlig kollega, annars har ju den andra kvinnan samma problem).
En problemlösning som skapar ungefär tio gånger så många problem som den löser.
Och smashen av Sarkozy: Så i ditt Frankrike blir det alltså två sorters poliser, en som skyddar fransmännen och en som skyddar statsanställda. Jag vill hellre göra gatorna säkra.

2. Herr Sarkozy höll sig väldigt lugn, och satsade sitt krut på att presentera vad han ville åstadkomma. Fru Royal angrep oförtröttligt från olika håll. Han föreföll klok och balanserad, hon var rätt mycket slugger. En annan smash av Sarkozy: "Madame Royal, hur kommer det sig att ni behandlar alla som inte tycker som er med ironi, på gränsen till förakt?"

3. Och när vänstern är över på högerns planhalva och slåss för Lag och Ordning, då blir det inte bättre än här högern gör sammalunda. Tycker jag. Sarkozy drämmer till med det lite lätt problematiska uttalandet att sexualförbrytare inte ska släppas ut från fängelset innan de har genomgått terapi och visat att de ändrat sig. Här vore det väl på sin plats att undra om tidsbegränsade straff trots allt inte är ganska fundamentalt i rättsväsendet? I stället saftar Royal till med ett "men det var väl ingenting!"-uttalande och säger: fast om jag vore president så skulle ingen pedofil få lämna fängelset innan en utskrivningsnämnd kan garantera att han aldrig kommer att göra om det. Och det kan inte ens Sarkozy slå. Men hur skulle en grupp psykologer, hur välmeriterade de än är, kunna ge några som helst garantier när det gäller en enskild människas framtida beteende?

Ja nu får fransmännen rösta som de vill. Om man ska bygga prognoserna på den här debatten tror jag Sarkozy gjorde ganska stora framsteg bland osäkra väljare i kväll. Men än är det i och för sig inte slut, bara för att jag tillfälligtvis lämnat min observatörspost.