Frankrike - igen

I dag valde fransmännen sin president: Nicholas Sarkozy, precis enligt opinionsundersökningarna.
Det var inte valvaka i den meningen att man fick veta valkrets för valkrets hur fransmännen röstade. I stället var det en nedräkning till klockan 20.00 när vallokalerna skulle stänga - då avslöjade TV-kanalerna opinionsinstitutens vallokalsundersökning (antar jag) som anses statistiskt säker.

Socialisten Segolène Royal höll ett tal som man skulle kunna tolka som ett segertal om man inte förstod vad hon sa: så glad såg hon ut och så glada lät valarbetarna när de applåderade. Det kanske behövs när valnederlaget är så svidande; Sarkozy vann med god marginal trots att så många människor tycker att han är ganska läskig som person. I sitt tal valde Royal att betona att det bara är början av en stor rörelse mot förnyelse. Bland alla socialistiska herrar som sitter i studiorna runt om i kanalerna så var det något mer förbittrade tongångar, men ingen öppen kritik mot presidentkandidaten - än.

Roliga och knäppiga grejor med fransk TV: som Jorun tidigare påpekat så är det intressant att fransk TV inte vet mer än någon annan... Vi surfar mellan kanalerna och ser på motorcykelkortegen som försöker följa Sarkozy, från olika kamerapositioner beroende på vilken kanal som har vilken motorcykel... Och så - hoppsan - blir kanalen TF1:s kameraman stoppad av polisen i direktsändning. Och i TF1-studion säger man att det där var ju orättvist, men vi får titta på vad någon av vår andra kameror där ute kan visa...

I ett av sina segertal betonade Sarkozy vikten av enighet och förståelse och att vara snäll mot dem som förlorade. Artister som gillar Sarkozy: Mireille Mathieu, Faudel, Johnny Halliday. Plus någon hjärnstöring som sjunger gospel "Oh happy day - when Nicholas was born". Och då slog vi av ljudet på TV-n.