Det här är ju tokspännande. Om Sigrid får ca 600 röster till hamnar hon bland fem i topp och får då möta en jury som avgör om det blir hon som får hyra en lägenhet i Majorna ett halvår. Rösta och rösta igen lite senare. Varje gång jag kollar har det blivit femtio röster till... Om ett dygn är röstningen över.
Heja heja! http://www.359kr.se/#/entries/goteborg/
31 oktober 2009
We got away
När jag ser ditt underbara ansikte, hör dina förnumstiga ord och ser dina stapplande steg tänker jag: Vi kom undan älskling, vi kom undan. Jag tänder ett ljus för dem som inte gjorde det, men vi kom undan.
30 oktober 2009
Lobbybloggen
Om Sigrid Strömgren får lite drygt 3000 röster till har hon chans att vinna en fin hyreslägenhet i Majorna. Man går in på den här kampanjsidan och letar reda på henne och röstar genom att klicka. Kom igen nu alla ni 3000 som följer Talkie Walkie dagligen... En vecka kvar av tävlingen.
(korrigering: tävlingen tar slut 1/11 och det räcker att hon hamnar på fem-i-topp för att gå vidare till jurybedömning. Alltså hundratals röster, men inte tusentals.)
2010 blir Sigrids år!
(korrigering: tävlingen tar slut 1/11 och det räcker att hon hamnar på fem-i-topp för att gå vidare till jurybedömning. Alltså hundratals röster, men inte tusentals.)
2010 blir Sigrids år!
29 oktober 2009
Diskussionsforumsbloggen
Om det här vore ett diskussionsforum för barnfamiljer på nätet skulle jag skriva "Hej jag fick just ett tips om magsjuka. Bädda med badlakan istället för täcke, eller om barnet är fruset, vik fast ett badlakan ovanpå täcket. De flesta barn som kräks på natten sätter sig upp när de kräks. Och lägg en svart sopsäck i tvättkorgen så är det bara att fulla på den under natten när det kommer nya laddningar. Korgen håller sig fräsch och det går att stänga påsen mellan varven för att slippa lukten. Har ni några andra fräscha tips?"
Men nu är ju inte det här ett diskussionsforum för barnfamiljer på nätet.
Men nu är ju inte det här ett diskussionsforum för barnfamiljer på nätet.
Vardagskärlek
Letade egentligen efter något helt annat men snubblade över detta kloka bröllopstal av Linda Skugge. Ett utdrag: "Att vaka över sjuka barn tillsammans är vackert. Att snabbt sanera en nerkräken säng efter en magsjuk unge är vackert, det finns nåt oerhört vackert i det teamwork som uppstår. Du tar ungen och duschar henne, jag tar lakanen. Du blandar klorin och ajax, och skurar så bäddar jag nytt. Man jobbar i samförstånd mot gemensamma mål. Det är vackert.
Det finns en fara med kärleken och bebisarna och det är sömnen. Sömnbrist dödar kärleken. Gräla inte när ni är trötta. Sov. Ge sömn som en gåva till den andra.
Sov och ge varann tid och plats och beröm och stöd. Bara finnas där för varann. Lugna och trygga.
Håll ihop i vått och torrt."
Det finns en fara med kärleken och bebisarna och det är sömnen. Sömnbrist dödar kärleken. Gräla inte när ni är trötta. Sov. Ge sömn som en gåva till den andra.
Sov och ge varann tid och plats och beröm och stöd. Bara finnas där för varann. Lugna och trygga.
Håll ihop i vått och torrt."
28 oktober 2009
Det är kul att stoppa korv
Det här vore en utmärkt lucka i den årliga Life de Luxe-julkalendern men jag kan inte bärga mig så länge. Jag kom ihåg att detta inslag var roligt men inte att det var roligt på så plågsamt många nivåer. Fram till 1:15 är det bara gulligt och vanligt, sen blir det mer och mer skruvat.
Kungafamiljen stoppar korv 1985.
Kungafamiljen stoppar korv 1985.
27 oktober 2009
Det är kul att åka buss
Det är det! Skönt och avkopplande. Jag har tre minuter till hållplatsen från jobbet och åtta minuter från hållplatsen hem. Turen tar cirka en kvart. I fredags gick det väl till överdrift, jag klev på 11 Hörnefors vilket visade sig vara en direktbuss till just nämnda ort, utan att passera gå. Så istället för att komma hem tidigt som jag tänkt, kom jag i normal tid men med en extra rundtur i bagaget. Och bussföraren var så vänlig att släppa av mig vid min hållplats på vägen hem.
Inte på grund av det . Och inte på grund av att Talkie just har blivit så överpräktigt med källsortering och förälskelse i det digitala samhället. Men imorgon tar jag bilen. Och Signe, det är ingen idrott imorgon, så vi har inte bråttom efter middagen.
Inte på grund av det . Och inte på grund av att Talkie just har blivit så överpräktigt med källsortering och förälskelse i det digitala samhället. Men imorgon tar jag bilen. Och Signe, det är ingen idrott imorgon, så vi har inte bråttom efter middagen.
Min sista potatis
Det här var de sista potatisarna av årets egenodlade skörd. Det blir en bister vinter.
Höstbrunt
Cerise blir en fin vinröd och ljusrosa blir en kall nyans av brunt när man färgar över med Herdins mörkbrun. Ränderna går inte ur, sömmarna behåller sin kulör och har man tur klarar sig även trycket. Ekonomiskt är det ingen jättevinst, färg + härdsalt kostar ungefär som ett nytt barnplagg.
Så här bra blev det.
Rituell sopsortering
Jag har under mässande lagt alla tillbehör och delkomponenter av amningspumpen (de delar man måste köpa själv när man hyr den kraftfulla elpumpen från sjukhuset)i en plastpåse och begravt i soprummets återvinningskärl för hårdplast. Farväl min vän. Vi har kämpat på bra ihop men nu får det räcka. Hoppas du blir återvunnen till något mer odelat positivt.
No more mjölkstockning.
No more mjölkstockning.
Samhället min vän
Nu har jag chattat med Försäkringskassan och det gick ögonblicksfort och var tydligt och klart. Och ingen kö. Konversationen kan man maila kopia på till sig själv.
Och så ringde jag Folktandvården för att kontrollera en tid, de hade ring-upp-system så jag knappade tre för övriga frågor och blev uppringd några minuter senare.
Om jag skaffar en PIN-kod till mitt bibliotekskort kan jag förlänga lån och reservera böcker hemifrån.
Ah dessa livsförenklande tekniker. För mig som kan.
Och så ringde jag Folktandvården för att kontrollera en tid, de hade ring-upp-system så jag knappade tre för övriga frågor och blev uppringd några minuter senare.
Om jag skaffar en PIN-kod till mitt bibliotekskort kan jag förlänga lån och reservera böcker hemifrån.
Ah dessa livsförenklande tekniker. För mig som kan.
Den absoluta mittpunkten
Doktor C är i stan på konferens och vi ska ses i kväll. C står naturligtvis för ett namn, men kanske ännu mer för världens Centrum. Det är en människa som är så häpnadsväckande egocentrisk att jag inte riktigt kan bli arg, utan mest bara fascinerad. Men en kväll om året är nog ungefär vad jag står ut med...
26 oktober 2009
I dag
Åkte dottern till Paris med sin far.
Jobbade jag så länge att tidregistreringssystemet talade om för mig att det - av ren omtanke, kan tänkas - tänkte ignorera all tid jag hade suttit på jobbet som översteg 10 timmar.
Och så dansade jag till denna fantastiska musik. Oum Kalsoum, ladies.
Av de tre var det nog dansen som vann.
Jobbade jag så länge att tidregistreringssystemet talade om för mig att det - av ren omtanke, kan tänkas - tänkte ignorera all tid jag hade suttit på jobbet som översteg 10 timmar.
Och så dansade jag till denna fantastiska musik. Oum Kalsoum, ladies.
Av de tre var det nog dansen som vann.
Kul
Det ena ledde till det andra, någon lade ut lite Flight of the Concords-klipp från Youtube här, jag basunerade ut att jag tyckte det var kul (på Facebook) och så fick jag låna en hel DVD med avsnitt efter avsnitt med nämnda humor.
Åh, dessa sociala medier...
Åh, dessa sociala medier...
25 oktober 2009
Androm till varnagel
En man jag känner (inte Herr Partner) skulle bjuda oss på stavmixad örtsås provencale men så trasslade persiljan/vitlöken/basilikan in sig och då måste man ju pilla loss den med fingrarna men då är det lätt hänt att man kommer åt startknappen med den andra handen om man blir för ivrig.
När vi kom till middagen fick vi först hjälpa till att torka blod från tak och väggar. Sedan åt vi (något annat).
Fingret sitter kvar.
När vi kom till middagen fick vi först hjälpa till att torka blod från tak och väggar. Sedan åt vi (något annat).
Fingret sitter kvar.
Sytt
Igår sydde jag klart fyra fantastiska plagg till treåringen: manchesterbyxor, mjukisbyxor, en paljettbeströdd slängkappa och en kattdräkt.
Manchesterbyxa: nederdelen av ett par avlagda vuxenbyxor, inkl snygga sidsömmar och nedre fåll. Använde byxmönster i vid modell, piffade lite extra genom att fodra sista decimetern med blommigt tyg så uppviket blir fint. Ett band av det blommiga följer fållen på insidan, bara för att glädja man klär på sig. Bred resårkanal, bältesbrett gummiband. (på bilden är brallorna lite yoghurtfläckiga)
Mjukisbyxa: Ärmarna på Herr Partners sweatshirt. Använde byxmönster i tight modell. Fäste samma sorts gummiband som i föregående men med en bred tät zickzack istället för en raksömskanal. Dubbelvek handledsmuddarna så de blev lagom långa fotledsmuddar.
Slängkappa: Sprättade bort yttersta raden paljetter på ett paljettbestrött chiffongtyg så det gickk att zickzacka på maskin utan att förstöra nålen. Gjorde en skön halskrage av dubbel muddväv som är minskad med bortklippta kilar på den sidan som inte är mot kroppen (ser ut som en veterinärtratt) och ihopsydd med paljetttyget. Lätt att ta på sig, mjuk och skön och multifunktionell, kan nog funka som släp till princessklänning också.
Kattdräkt: svartvit koimitation som på avigsidan ser ut som vct. Improviserade en klänning i linnemodell där det viktigaste var att den är lätt att ta på sig; stor halsringning, stora armhål. En huva med öron (hopvikta dubbla halvcirklar) och en svans. (på bilden har en rosa nalle på sig dräkten)
Jag har samlat tid och kraft och gjort lite i taget under några veckor men nu är de klara och jag är så nöjd och peppad på nya projekt.
Mixerns lov
I helgen har jag mixat till en basilikakräm bestående av färskost, basilikablad, salt, peppar, olja,vinäger och lite citron. Mums till kött. Vidare rotmos, även detta gott till köttresterna dagen efter.
Annars är det mest mammas lov jag sjunger, jag har unnat mig en halv sjukdag idag och låtit henne roa barnen medan jag sovit för att kurera min förkylning. Får se om jag går till jobbet imorgon. Och förresten sjunger jag inte, det är jag för hes för.
U är i NY och skådar ut från ESB. Again... Lyllos.
Annars är det mest mammas lov jag sjunger, jag har unnat mig en halv sjukdag idag och låtit henne roa barnen medan jag sovit för att kurera min förkylning. Får se om jag går till jobbet imorgon. Och förresten sjunger jag inte, det är jag för hes för.
U är i NY och skådar ut från ESB. Again... Lyllos.
22 oktober 2009
Den akademiska karriären
Högskolepoäng totalt: 292.5 (i moderna Bolognapoäng räknat). Irriterande ojämnt, så därför har jag sökt en kurs i vår som kommer täppa till den förargliga glipan så det blir 300 blankt.
I erfarenhetsbanken finns bl a 0,3hp plastikkirurgi, 3p administration och juridik och 7,5p nyisländska. Många strängar har man på sin lyra minsann.
I erfarenhetsbanken finns bl a 0,3hp plastikkirurgi, 3p administration och juridik och 7,5p nyisländska. Många strängar har man på sin lyra minsann.
Språk
Jag har varit på Utökad Samverkan i Skellefteå i två dagar och där har vi satt upp gemensamma mål för projektet. Och vi har målat och målat, så till den milda grad att jag varit vaken på natten och tänkt på visioner. Idag skulle vi bryta ner målen till handlingsplaner, men det blev bara delmål och undermål. Samverkansledaren sa att han inte kunde tänka sig att vi inte hade konkreta tankar av vad vi ville göra i projektet och vi hävdade nyttan av att hålla sig på en hög abstraktionsnivå. Men innan juni 2011 måste många konkreta åtgärder formuleras och beslutas. Och vi vet att vi kommer att fixa det, men jag tror vi har en viss skräck för att sänka oss från det abstrakta till i alla fall en nivå som kan uttryckas i ord. Vi har gått och sagt att vi vill ha en hållbar utveckling i Skellefteå och vet att vi menar något med det. Men för den som lyssnar låter det som vi barar staplar klyschorna på varandra.
Visionen:
Vi arbetar tillsammans i det hållbara Skellefteåprojektet som är lönsamt och känt... eller som gör alla till vinnare eller som är känt och vinstgivande eller... Nej som sagt, det var aldrig mitt uppdrag att formulera den visionen. Godnatt.
Visionen:
Vi arbetar tillsammans i det hållbara Skellefteåprojektet som är lönsamt och känt... eller som gör alla till vinnare eller som är känt och vinstgivande eller... Nej som sagt, det var aldrig mitt uppdrag att formulera den visionen. Godnatt.
Tisdag duger
Vi kör med storstädning på tisdag och småstädning de andra dagarna om vi orkar. Städning av lekrummet på fredag och sedan fredagsmys. Om vi orkar. Annars bara fredagsmys...
För övrigt lutar jag åt att jag måste gå upp till 80 % för att må lite bättre. Hinna det jag ska på jobbet så jag kan vara ledig när jag är ledig.
För övrigt lutar jag åt att jag måste gå upp till 80 % för att må lite bättre. Hinna det jag ska på jobbet så jag kan vara ledig när jag är ledig.
Samma bra dag - längre söderut
I dag hade vi den stora skräckdagen på jobbet - vår avdelning höll en kurs för samtliga intresserade kolleger. Och mitt lilla arbetslag hade en och en halv timmes programtid att ansvara för.
En och en halv timme är ungefär 9000 ord om man pratar oavbrutet men inte så fort. Nu var jag bara ansvarig för 6000 av dessa ord, eftersom kollegan R skulle hålla i en av programpunkterna. Men det kändes mycket i alla fall...
Och hur hinner man förbereda sig när man har 1576 olästa mail i sin inkorg och varje papper man lyfter från skrivbordet är en påminnelse om ytterligare något man borde ha ägnat sig åt? Igår var kursförberedelserna så akut att alla andra saker fick vänta. Jag satte mig ner och skrev en mödosam powerpoint-presentation. Nervös som jag var skrev jag väldigt utförliga minnesanteckningar om vad jag skulle ta upp. Alltså väldigt utförliga. "Den här presentationen handlar om... Jag tänkte börja med att berätta om ..., sedan fortsätta med..."
Stödord, vad är det?
När mina kollegers arbetsdag närmade sig sitt slut hade jag skrivit klart min presentation och även tillverkat en sammanfattning att dela ut. Vid det laget kände jag mig svårt influensavimmelkantig och förvarnade dem om att om allt gick som jag hoppades skulle jag vara förhindrad att hålla det hemska föredraget och de skulle få ta över.
Enda smärre problemet: jag hade fortfarande inte förberett den andra presentationen. Så jag högg tag i den. Våndades, skrev, skrev om. Klockan åtta tvingades jag bryta för att vara mamma i några timmar. Sedan satt jag, hör och häpna, till tolv på natten och jobbade på... något helt annat, och mycket roligare. Mellan tolv och två på natten tog jag mig äntligen samman och jobbade på den där förargliga presentationen. Tog en liten sovpaus. Satte väckaren på sex och skrev en timme till. Vid sjusnåret var jag så klar att jag utan att sätta mina kolleger i klistret alltför mycket skulle kunna kosta på mig att vara hemma. Men då mådde jag ju faktiskt ganska bra.
Och hur gick det då? Helt OK. Jag som hade våndats över hur i hela friden jag skulle kunna dryga ut min första presentation så den skulle fylla en halvtimmes programtid, upptäckte sent omsider att jag hade dragit över tiden med 25 minuter. Fick presentera mitt andra ämne i raketfart vilket var tur eftersom jag då kunde sladda över vissa luckor. Jag upptäckte att jag gärna kunde tänka mig att prata oftare inför publik. Och att mina mångordiga minnesanteckningar var riktigt, riktigt mysiga att hålla i handen och strunta i. Jag vet inte vad som är lärdomen. Kanske att det lönar sig att våndas.
En och en halv timme är ungefär 9000 ord om man pratar oavbrutet men inte så fort. Nu var jag bara ansvarig för 6000 av dessa ord, eftersom kollegan R skulle hålla i en av programpunkterna. Men det kändes mycket i alla fall...
Och hur hinner man förbereda sig när man har 1576 olästa mail i sin inkorg och varje papper man lyfter från skrivbordet är en påminnelse om ytterligare något man borde ha ägnat sig åt? Igår var kursförberedelserna så akut att alla andra saker fick vänta. Jag satte mig ner och skrev en mödosam powerpoint-presentation. Nervös som jag var skrev jag väldigt utförliga minnesanteckningar om vad jag skulle ta upp. Alltså väldigt utförliga. "Den här presentationen handlar om... Jag tänkte börja med att berätta om ..., sedan fortsätta med..."
Stödord, vad är det?
När mina kollegers arbetsdag närmade sig sitt slut hade jag skrivit klart min presentation och även tillverkat en sammanfattning att dela ut. Vid det laget kände jag mig svårt influensavimmelkantig och förvarnade dem om att om allt gick som jag hoppades skulle jag vara förhindrad att hålla det hemska föredraget och de skulle få ta över.
Enda smärre problemet: jag hade fortfarande inte förberett den andra presentationen. Så jag högg tag i den. Våndades, skrev, skrev om. Klockan åtta tvingades jag bryta för att vara mamma i några timmar. Sedan satt jag, hör och häpna, till tolv på natten och jobbade på... något helt annat, och mycket roligare. Mellan tolv och två på natten tog jag mig äntligen samman och jobbade på den där förargliga presentationen. Tog en liten sovpaus. Satte väckaren på sex och skrev en timme till. Vid sjusnåret var jag så klar att jag utan att sätta mina kolleger i klistret alltför mycket skulle kunna kosta på mig att vara hemma. Men då mådde jag ju faktiskt ganska bra.
Och hur gick det då? Helt OK. Jag som hade våndats över hur i hela friden jag skulle kunna dryga ut min första presentation så den skulle fylla en halvtimmes programtid, upptäckte sent omsider att jag hade dragit över tiden med 25 minuter. Fick presentera mitt andra ämne i raketfart vilket var tur eftersom jag då kunde sladda över vissa luckor. Jag upptäckte att jag gärna kunde tänka mig att prata oftare inför publik. Och att mina mångordiga minnesanteckningar var riktigt, riktigt mysiga att hålla i handen och strunta i. Jag vet inte vad som är lärdomen. Kanske att det lönar sig att våndas.
Den bra dagen
Idag var livet som det borde vara oftare. Efter dagis gick vi direkt till vänliga människor som bjöd på sin vardag. Jordgubbskräm, familjeliv, mat och prat. Nu är klockan knappt sju och stortjejen sover utmattad efter att ha lekt och lekt timme efter timme med en annan storasyster.
En rutin som flera andra familjer verkar ha upptäckt är att göra veckostädet på torsdagen så är det fräscht till helgen och man slipper ägna lördagen åt det. Ska testa ikväll om det är lika lockande i verkligheten.
Nu tänkte jag brodera ut det lite mer om att människor behöver varandra och sånt fint men så avbröts jag av det roliga ljudet av en tiomånadersbebis som står och skrattar genom ett kaffepannalock av modell vissla.
Iiiiii.
En rutin som flera andra familjer verkar ha upptäckt är att göra veckostädet på torsdagen så är det fräscht till helgen och man slipper ägna lördagen åt det. Ska testa ikväll om det är lika lockande i verkligheten.
Nu tänkte jag brodera ut det lite mer om att människor behöver varandra och sånt fint men så avbröts jag av det roliga ljudet av en tiomånadersbebis som står och skrattar genom ett kaffepannalock av modell vissla.
Iiiiii.
21 oktober 2009
20 oktober 2009
Klädstrategier
Om man tänker att man ska bli lite lättare och smalare och ska välja kläder att ha på sig kan det hända att man får välja mellan något som man nästan tappar och något som man inte riktigt ryms i.
En ovetenskaplig studie på för få försökspersoner under för kort tid ger vid handen att det är bättre att ha för stora kläder - då känns det som om dieten ger resultat och är värd att följa. Går man omkring i en aningen för snäv kjol kan det tänkas att man tar en bit chokladbanankaka till kaffet på flygplatskaféet och en kanelbulle på planet och en ostmacka på nästa plan eftersom det ändå känns som om inget hjälper. Och det är ju kontraproduktivt så det räcker. Om man hela tiden måste hålla en hand på linningen för att inte tappa byxorna minskar man möjligheten till okynnesätande med flera procent.
Svamlandet ligger på oförändrad nivå.
En ovetenskaplig studie på för få försökspersoner under för kort tid ger vid handen att det är bättre att ha för stora kläder - då känns det som om dieten ger resultat och är värd att följa. Går man omkring i en aningen för snäv kjol kan det tänkas att man tar en bit chokladbanankaka till kaffet på flygplatskaféet och en kanelbulle på planet och en ostmacka på nästa plan eftersom det ändå känns som om inget hjälper. Och det är ju kontraproduktivt så det räcker. Om man hela tiden måste hålla en hand på linningen för att inte tappa byxorna minskar man möjligheten till okynnesätande med flera procent.
Svamlandet ligger på oförändrad nivå.
Förpackningar
Köpte vaniljsocker, ville visa er den exotistiska/kolonialistiska omslagsbilden, kollade upp företaget och tyckte att nästan alla loggor var fina. Helt vanliga matvaruloggor. Är nog hungrig.
De refuserades galleri
Jag har blivit en sån där som samlar refuseringsbrev från bokförlag.
Manuset handlar om främmande planeter, rymdresor, Norrlands inland, elaka och snälla barn samt filtpyssel.
Bokförlag 1 (i september): du skriver trevligt men det passar inte vår utgivning.
Bokförlag 2 (i dag): asså vi ger ju inte ut just några barnböcker, varför inte kontakta ett barnboksförlag?
S tycker att jag ska skicka manuset till så många förlag som de personer som har läst och tyckt om boken. Då får jag nog leta rätt på lite fler förlag.
Får fundera på bästa strategin.
Manuset handlar om främmande planeter, rymdresor, Norrlands inland, elaka och snälla barn samt filtpyssel.
Bokförlag 1 (i september): du skriver trevligt men det passar inte vår utgivning.
Bokförlag 2 (i dag): asså vi ger ju inte ut just några barnböcker, varför inte kontakta ett barnboksförlag?
S tycker att jag ska skicka manuset till så många förlag som de personer som har läst och tyckt om boken. Då får jag nog leta rätt på lite fler förlag.
Får fundera på bästa strategin.
19 oktober 2009
Ny årstid - igen!
Var det inte alldeles nyss jag köpte sommardäck, växlade årstid på kläder och skor och riggade balkongen? Det har snöat i morse och det är hög tid att ägna sig åt vinterdäcken. Mönsterdjup och dubblängd på de befintliga är kollade och jämförda med riktvärden på nätet om hur det bör vara.
Cyklarna kanske också borde få vinterdäck?
Cyklarna kanske också borde få vinterdäck?
Nästa resa: Nice. Supernajs.
Hastigt och lustigt blev det bestämt att jag åker till Nice och firar alla helgon. Liggvagn på TGV, jag kommer att somna hur fort som helst...
Ressällskap
Nä, jag orkar inte repetera allt konstigt min stolsgranne satt och sa i sin telefon på bussen. Och jag hade för trevligt med kvinnan från Finansdepartementet för att publicera något ur vårt samtal på planet. Men jag kan berätta om mannen som satt på raden framför och skrev på sin laptop. Jag tittade upp från min bok och såg att han skrev att han var på väg till en namngiven tidnings övernattningslägenhet i Bryssel, och jag tänkte att det kanske var en krönika till morgondagens tidning som jag kunde få läsa en dag i förskott. Men jag insåg snabbt att det var en mycket mer privat text, kanske ett brev, kanske en dagbok. Jag ville inte smygläsa vidare, det kändes alldeles för privat. En mening fastnade ändå på näthinnan och i minnet. "Nu attack-hatar jag inte längre mig själv." Jag hoppas du kan fortsätta så, mannen.
En annan gång när jag reste från Bryssel så satt Marita Ulvskog snett framför mig och läste ett politiskt dokument på engelska som i sammandrag var ungefär så här:
"en naturlig följd av detta blir att arbetslösheten går ner, skatteintäkterna ökar, miljön förbättras, människor blir lyckliga, allt blir bra och vi får fred på jorden." Jag funderade över vad som skulle kunna få alla dessa underbara konsekvenser, hon skrev stora frågetecken i marginalerna.
Jag har ett annat papper med frågetecken i marginalen i min väska - ett jobb som jag inte vet om jag vill söka. Kanske borde jag göra det ändå, det riktigt stora beslutet behöver ju inte tas förrän de säger att de vill ha mig. Och det är det faktiskt få som vill. Anmärkningsvärt få, kan man tycka.
En annan gång när jag reste från Bryssel så satt Marita Ulvskog snett framför mig och läste ett politiskt dokument på engelska som i sammandrag var ungefär så här:
"en naturlig följd av detta blir att arbetslösheten går ner, skatteintäkterna ökar, miljön förbättras, människor blir lyckliga, allt blir bra och vi får fred på jorden." Jag funderade över vad som skulle kunna få alla dessa underbara konsekvenser, hon skrev stora frågetecken i marginalerna.
Jag har ett annat papper med frågetecken i marginalen i min väska - ett jobb som jag inte vet om jag vill söka. Kanske borde jag göra det ändå, det riktigt stora beslutet behöver ju inte tas förrän de säger att de vill ha mig. Och det är det faktiskt få som vill. Anmärkningsvärt få, kan man tycka.
18 oktober 2009
7e dagen
Idag är det sjunde dagen och vi vilar. Vi har sovit inatt, på madrasser i Renoveringslägenheten, ostört utan barn. Dr T m fam har just åkt iväg med flygtaxi och vi leker med barnens synt och mikrofon. En bra dag så här långt.
Dagens dänga
"taxi är en bil med en tax i
taxi är en bil med en tax i
när en tax åker bil, heter det taxibil
taxi är en bil med en tax i"
Jujja o Thomas Wieslander (Mamma Mu)
taxi är en bil med en tax i
när en tax åker bil, heter det taxibil
taxi är en bil med en tax i"
Jujja o Thomas Wieslander (Mamma Mu)
17 oktober 2009
16 oktober 2009
Drottninglandet
Bok Drottninglandet med bland annat de här bilderna av Elin Berge och musik av Frida Hyvönen. Om Thailändska kvinnor i Västerbotten. Jag talar inte om vem som ska få det i present imorgon...
I rosenrött jag drömmer
Nu sussar båda barnen, dr T med familj har gått till sitt hotell och jag har ett par lugna timmar för mig själv. Imorgon ska jag på disputation. Svärföräldrarna är barnvakter. På kvällen är det disputationsfest. Jag ska vara toastmadame och har köpt en plisserad fodrad chiffong-klänning med smala axelband och rynkat omlott-liv i empireskärning. Kulören är svalt rosenrött eller snarare en fin nyans av cerise som jag valde för att jag tänkte att Jorun skulle passa bra i den. Till detta smalt högklackade stövlar och en glest virkad sjal i petrolgrönt.
Färgmötet mellan en viss nyans petrolgrönt och rätt nyans kall röd känns i kroppen på mig. Jag tror det härrör från det året på lågstadiet (troligen trean) då vi istället för de klassiska grundfärgerna fick varsin kritask med vackra mellannyanser. Inte en enda normal kulör, petrolgrönt gräs och mörkcerisa stugor och en lätt senapsgul sol. Men ack så skönt. Sen bättrades nog känslan på av att jag i den känsliga ålder då man absorbtionsförmågan för smak är som bäst (1989?) lusläste H&M Rowells höstkatalog med travar av tunna ribbade bomullströjor i ungefär samma nyanser som lågstadiets kritask.
Så gott folk, i morgon är jag cerise. Eller "en kall nyans av rosenrött" som jag föredrar att säga. Och det kommer vara fint.
Färgmötet mellan en viss nyans petrolgrönt och rätt nyans kall röd känns i kroppen på mig. Jag tror det härrör från det året på lågstadiet (troligen trean) då vi istället för de klassiska grundfärgerna fick varsin kritask med vackra mellannyanser. Inte en enda normal kulör, petrolgrönt gräs och mörkcerisa stugor och en lätt senapsgul sol. Men ack så skönt. Sen bättrades nog känslan på av att jag i den känsliga ålder då man absorbtionsförmågan för smak är som bäst (1989?) lusläste H&M Rowells höstkatalog med travar av tunna ribbade bomullströjor i ungefär samma nyanser som lågstadiets kritask.
Så gott folk, i morgon är jag cerise. Eller "en kall nyans av rosenrött" som jag föredrar att säga. Och det kommer vara fint.
ur Rosencrantz and Guildenstern are Dead
Som Jörel antytt var vi på teater för ett par veckor sedan. Vi såg Rosencrantz et Guildenstern sont morts av Tom Stoppard (född i Tjeckien 1937). Nu har jag hittat boken med manuset och här kommer ett utdrag för ert höga nöjes skull.
(Detta har hänt: Ros och Guil är två kringvandrande figurer som inte vet varifrån de kommer eller vart de är på väg - de har kallats till danske kungens hov för att ta hand om sin förvirrade barndomsvän Hamlet. I slutet av berättelsen har de fått i uppdrag att föra Hamlet till det engelska hovet. De har med sig ett brev som de tjuvläser och där står det att Hamlet ska avrättas. Hamlet läser också brevet och byter ut det mot ett annat. Båten anfalls av pirater och när våra hjältar kommer till sans är Hamlet försvunnen och de är ensamma kvar med fripassagerarna - ett kringresande teatersällskap som även de misslyckats med att ändra Hemlets dåliga humör. De beslutar sig för att trots allt fortsätta till den engelske kungen, eftersom det är det som är deras uppdrag. De läser brevet ännu en gång och inser att det står att de ska avrättas. Teatertruppen spelar upp en serie dramatiska dödsscener.)
Teaterdirektören: (Dying amid the dying - tragically, romantically.)So there's an end to that - it's commonplace:light goes with life, and in the winter of your years the dark comes early...
GUIL (tired, drained, but still an edge of impatience; over the mime): No ... no ... not for us, not like that. Dying is not romantic, and death is not a game that will soon be over ... Death is not anything ... death is not ... It's the absence of presence, nothing more ... the endless time of never coming back ... a gap you can't see, and when the wind blows through it, it makes no sound ...
ROS That's it, then, is it?
(No answer, he looks out front.)
The sun's going down. Or the earth's coming up, as the fashionable theory has it.
(Small pause.) Not that it makes any difference.
(Pause.)
What was it all about? When did it begin?
(Pause. No answer.)
Couldn't we just stay put? I mean no one is going to come on and drag us off ... They'll just have to wait. We're still young ... fit ... we've got years ...
(Pause. No answer.)
(A cry.) We've nothing wrong! We didn't harm anyone. Did we?
GUIL I can't remember.
(ROS pulls himself together)
ROS All right, then. I don't care. I've had enough. To tell you the truth, I'm relieved.
(And he disappears from view.)
(GUIL does not notice)
GUIL: Our names shouted in a certain dawn ... a message ... a summons ... there must have been a moment, at the beginning, where we could have said - no. But somehow we missed it.
(He looks around and sees he is alone.)
Rosen---?
Guil---?
(He gathers himself.)
Well, we'll know better next time. Now you see me, now you---
(And disappears.)
(Detta har hänt: Ros och Guil är två kringvandrande figurer som inte vet varifrån de kommer eller vart de är på väg - de har kallats till danske kungens hov för att ta hand om sin förvirrade barndomsvän Hamlet. I slutet av berättelsen har de fått i uppdrag att föra Hamlet till det engelska hovet. De har med sig ett brev som de tjuvläser och där står det att Hamlet ska avrättas. Hamlet läser också brevet och byter ut det mot ett annat. Båten anfalls av pirater och när våra hjältar kommer till sans är Hamlet försvunnen och de är ensamma kvar med fripassagerarna - ett kringresande teatersällskap som även de misslyckats med att ändra Hemlets dåliga humör. De beslutar sig för att trots allt fortsätta till den engelske kungen, eftersom det är det som är deras uppdrag. De läser brevet ännu en gång och inser att det står att de ska avrättas. Teatertruppen spelar upp en serie dramatiska dödsscener.)
Teaterdirektören: (Dying amid the dying - tragically, romantically.)So there's an end to that - it's commonplace:light goes with life, and in the winter of your years the dark comes early...
GUIL (tired, drained, but still an edge of impatience; over the mime): No ... no ... not for us, not like that. Dying is not romantic, and death is not a game that will soon be over ... Death is not anything ... death is not ... It's the absence of presence, nothing more ... the endless time of never coming back ... a gap you can't see, and when the wind blows through it, it makes no sound ...
ROS That's it, then, is it?
(No answer, he looks out front.)
The sun's going down. Or the earth's coming up, as the fashionable theory has it.
(Small pause.) Not that it makes any difference.
(Pause.)
What was it all about? When did it begin?
(Pause. No answer.)
Couldn't we just stay put? I mean no one is going to come on and drag us off ... They'll just have to wait. We're still young ... fit ... we've got years ...
(Pause. No answer.)
(A cry.) We've nothing wrong! We didn't harm anyone. Did we?
GUIL I can't remember.
(ROS pulls himself together)
ROS All right, then. I don't care. I've had enough. To tell you the truth, I'm relieved.
(And he disappears from view.)
(GUIL does not notice)
GUIL: Our names shouted in a certain dawn ... a message ... a summons ... there must have been a moment, at the beginning, where we could have said - no. But somehow we missed it.
(He looks around and sees he is alone.)
Rosen---?
Guil---?
(He gathers himself.)
Well, we'll know better next time. Now you see me, now you---
(And disappears.)
Rosorna vid vägen
Nästan varenda morgon när jag cyklat till jobbet har jag tagit den snutten av cykelväg där ett tjälskott gjort att man kan hoppa lite med cykeln om man tar fart. Nästan varenda morgon har jag stannat vid nyponrosorna och luktat lite, rafsat med mig ett kronblad eller i alla fall noterat om det börjat bli några nypon.
Jag antar att det är sån´t livscoacher tipsar om.
Jag antar att det är sån´t livscoacher tipsar om.
15 oktober 2009
Klimatosmart
För några dagar sedan försökte jag ta äran åt mig för Bryssels milda höstväder.
Nu får jag äta upp det.
I går föll temperaturen till 16 grader i köket och då slog jag på gaskaminen.
Det gick finfint.
På lunchen åkte jag hem och upptäckte då - ähum - att temperaturen i köket låg på 27 grader. Gaskaminen funkar finfint utom kanske just termostaten.
Valet står mellan att byta termostat, använda fönstret som temperaturreglerare och helt enkelt stänga av kaminen och låtsas tro att den ovanligt milda hösten kommer att fortsätta vara ovanligt mild ända till nästa får. Den som känner mig vet väl ungefär vad jag valde.
I morse var det ungefär 15 grader i köket. Min prognos är att jag kommer att komma mig för att ringa rörmokaren när det är 12 grader varmt i köket, och att han då kommer att ha två veckors väntetid.
Men det kan ju bli en ovanligt mild vinter, man vet ju inte.
Nu får jag äta upp det.
I går föll temperaturen till 16 grader i köket och då slog jag på gaskaminen.
Det gick finfint.
På lunchen åkte jag hem och upptäckte då - ähum - att temperaturen i köket låg på 27 grader. Gaskaminen funkar finfint utom kanske just termostaten.
Valet står mellan att byta termostat, använda fönstret som temperaturreglerare och helt enkelt stänga av kaminen och låtsas tro att den ovanligt milda hösten kommer att fortsätta vara ovanligt mild ända till nästa får. Den som känner mig vet väl ungefär vad jag valde.
I morse var det ungefär 15 grader i köket. Min prognos är att jag kommer att komma mig för att ringa rörmokaren när det är 12 grader varmt i köket, och att han då kommer att ha två veckors väntetid.
Men det kan ju bli en ovanligt mild vinter, man vet ju inte.
I mörn äre freda
...alltså ingen idé att stressa upp sig. Men det är ju just det. Att det är så mycket fritid och lite jobbtid. Och det där projektet som kommit på kant, kommer aldrg på rätt köl, det har gått troll i det. Det måste bli klart, men det finns ingen tid. Och jag kommer inte på något bra sätt att gena.
Imorgon är det fotografering på jobbet. Och fredagsmöte. Och tidsskrivning. Och anbudsbevakning. Och en annan grej jag ska fixa. Och så ska detta här läskiga lilla projektet få vad det tål...
Imorgon är det fotografering på jobbet. Och fredagsmöte. Och tidsskrivning. Och anbudsbevakning. Och en annan grej jag ska fixa. Och så ska detta här läskiga lilla projektet få vad det tål...
På spellistan
Stefan Sundström, Mauro Scocco, Plura mfl: Alla ska sova för nu är det natt
Carola: det regnar här i Stockholm idag
En duett mellan Perssons Pack och Annika Norlin: Stenad i Stockholm ikväll
Tomas Andersson Wij
En hyllningsskiva till Olle Adolphson
osv
Carola: det regnar här i Stockholm idag
En duett mellan Perssons Pack och Annika Norlin: Stenad i Stockholm ikväll
Tomas Andersson Wij
En hyllningsskiva till Olle Adolphson
osv
13 oktober 2009
HettNett
Skellefteå har fått status som pesthärd och det finns folk som tycker att skolor ska stängas och barn isoleras tills vaccin finns så det räcker åt alla.
Landstinget har skickat ut information om vaccinering där det sägs att alla bör ta sprutan
- för att skydda sig själva (de flesta blir inte särskilt sjuka men man kan ha otur och få svåra följdsjukdomar)
- för att skydda andra (nästan alla känner någon som riskerar att bli allvarligt sjuk av influensan: astmatiker, hjärtsjuka, gravida etc)
- för att hindra smittspridningen - minska antalet möjliga värddjur
De första doserna vaccin anlände till NUS i Umeå i morse, så det kommer knappast att finnas tillgängligt för icke-riskgrupper som inte jobbar i vården innan jag reser härifrån. I Luxemburg och i det vårdsystem jag tillhör där verkar det inte alls finnas någon tanke om massvaccinering. Eller har jag missat den informationen?
Hur tänker ni göra, med er själva och era barn?
Landstinget har skickat ut information om vaccinering där det sägs att alla bör ta sprutan
- för att skydda sig själva (de flesta blir inte särskilt sjuka men man kan ha otur och få svåra följdsjukdomar)
- för att skydda andra (nästan alla känner någon som riskerar att bli allvarligt sjuk av influensan: astmatiker, hjärtsjuka, gravida etc)
- för att hindra smittspridningen - minska antalet möjliga värddjur
De första doserna vaccin anlände till NUS i Umeå i morse, så det kommer knappast att finnas tillgängligt för icke-riskgrupper som inte jobbar i vården innan jag reser härifrån. I Luxemburg och i det vårdsystem jag tillhör där verkar det inte alls finnas någon tanke om massvaccinering. Eller har jag missat den informationen?
Hur tänker ni göra, med er själva och era barn?
12 oktober 2009
Klimatsmart
Det låter som självskryt fast det är absolut inte min förtjänst.
Det är den 12 oktober i dag och jag har fortfarande inte satt på värmen i huset.
Jag är ju som bekant ingen härdig inomhusplanta - när det blir kallare än 18 grader inomhus får sommaren officiellt sätt betraktas som avslutad. Men hittills har vi skrapat oss fram på soluppvärmda takfönster och kanske en liten filt på kvällen.
Nästa vecka börjar det bli dags att sparka i gång pannan tror jag. Men först ska vi till Göteborg.
Det är den 12 oktober i dag och jag har fortfarande inte satt på värmen i huset.
Jag är ju som bekant ingen härdig inomhusplanta - när det blir kallare än 18 grader inomhus får sommaren officiellt sätt betraktas som avslutad. Men hittills har vi skrapat oss fram på soluppvärmda takfönster och kanske en liten filt på kvällen.
Nästa vecka börjar det bli dags att sparka i gång pannan tror jag. Men först ska vi till Göteborg.
Fuskolle
Det borde väl inte vara så svårt att sticka en bebishalsduk "fusk-olle"? Förutom att jag inte kan läsa en stickbeskrivning och inte kan patentstickning. Får väl improvisera som vanligt!
Rock
Nu ska jag försöka lägga barnen medan barnafadern rockar med the Right´n Tigh ones (som inte heter så men det är ju en så rolig ordvits. Rajtantajtan alltså. Hehe.)
Vårdprojekt
Idag har jag som privatperson träffat en läkarsekreterare, en läkare, en undersköterska, en receptarie, en tandläkare och en tandsköterska. Jag har glömt nästan alla namn så jag kan varken googla eller facebook-stalka dem och lägga ut omdömen om deras prestationer med länkar.
Men jag är helt urladdad efter denna dag som innehöll 90min arbete, några timmar på vårdinrättningar, ett långfika på Gamla Jobbet med dottern och ett par timmar inomhusliv med familjen. Hörde på radion idag att lågutbildade är sjukare än högutbildade.
Jag jobbar i vårdsvängen och känner till hur organisationen ser ut.
Jag har grundläggande medicinska kunskaper.
Jag har erfarenhet och utbildning för att ställa anamnestiska frågor och orkar inte personalen fråga om det de behöver veta har jag självförtroende att berätta i alla fall.
Jag har läst åtminstone en handfull webbsidor om det som föranlett de olika besöken och tror mig om att kunna urskilja vilka som är tillförlitliga.
Jag känner folk som är kunniga i ämnena och törs fråga dem.
Jag har till och med varit på biblioteket och kollat upp några saker (överkurs).
En sån här dag undrar jag hur mindre lyckligt lottade lyckas få ut något vettigt av sina vårdkontakter. Och så fantiserar jag om hur tryggt det skulle kunna kännas om man träffade samma person varje gång, kanske rent utav att alla i familjen hade kontakt med samma, eller att de i alla fall tog sig en snabb titt på sina föregångares noteringar.
Men jag är helt urladdad efter denna dag som innehöll 90min arbete, några timmar på vårdinrättningar, ett långfika på Gamla Jobbet med dottern och ett par timmar inomhusliv med familjen. Hörde på radion idag att lågutbildade är sjukare än högutbildade.
Jag jobbar i vårdsvängen och känner till hur organisationen ser ut.
Jag har grundläggande medicinska kunskaper.
Jag har erfarenhet och utbildning för att ställa anamnestiska frågor och orkar inte personalen fråga om det de behöver veta har jag självförtroende att berätta i alla fall.
Jag har läst åtminstone en handfull webbsidor om det som föranlett de olika besöken och tror mig om att kunna urskilja vilka som är tillförlitliga.
Jag känner folk som är kunniga i ämnena och törs fråga dem.
Jag har till och med varit på biblioteket och kollat upp några saker (överkurs).
En sån här dag undrar jag hur mindre lyckligt lottade lyckas få ut något vettigt av sina vårdkontakter. Och så fantiserar jag om hur tryggt det skulle kunna kännas om man träffade samma person varje gång, kanske rent utav att alla i familjen hade kontakt med samma, eller att de i alla fall tog sig en snabb titt på sina föregångares noteringar.
10 oktober 2009
Tågragg 10/10
Tonårsflicka raggar upp tonårspojke på tåg och snabbspolar vi femton år är de gifta och har två barn. Grattis till oss 15 år idag.
09 oktober 2009
Andra projekt
Idag flyttade vi in i vårt nya kontor på Rådhusesplanaden. Too cool for your school.
Flyttprojektet har drivits av en fantastisk 72-åring som drivit på ombyggnad av fastigheten för att passa oss, sett till att flytten flutit på bra och han har dessutom tjatat på oss att städa ur och slänga allt skräp vi dragit på oss. Hans teori är att det ingen efterfrågat på fyra år kan man slänga. Vi som har ett mer utvecklat confirmation bias håller inte med eftersom vi vet att om inte annars så precis efter att man slängt något, blir det efterfrågat.
Nu är frågan hur man kan få till en källsortering i en fastighet där soprummet inte är anpassat för detta. Men det är nog en tidsfråga och en påverkansfråga, det känns inte bra att verka för ett hållbart samhälle och sedan inte källsortera på jobbet.
Vi har inte dresscode, men en väl utvecklad inredningsmanual som ska stärka vårt varumärke. Alla kontorsrum ser likadana ut, med samma möbler, samma färger på fondväggar och gardiner, knoppar och you name it. Snyggt men inte så roligt tycker jag. Men så har jag jobbat i en firma som kört med att man ärver kontorsmöbler av sina företrädare och alltid försöker göra det bästa av situationen. Den nya firman är mer storstad i hela tänket och det är väl bara att hänga på och lära sig något av det. Och rätt skönt att lämna 1980-talsgardinerna bakom sig och njuta av tyget Umeå.
Flyttprojektet har drivits av en fantastisk 72-åring som drivit på ombyggnad av fastigheten för att passa oss, sett till att flytten flutit på bra och han har dessutom tjatat på oss att städa ur och slänga allt skräp vi dragit på oss. Hans teori är att det ingen efterfrågat på fyra år kan man slänga. Vi som har ett mer utvecklat confirmation bias håller inte med eftersom vi vet att om inte annars så precis efter att man slängt något, blir det efterfrågat.
Nu är frågan hur man kan få till en källsortering i en fastighet där soprummet inte är anpassat för detta. Men det är nog en tidsfråga och en påverkansfråga, det känns inte bra att verka för ett hållbart samhälle och sedan inte källsortera på jobbet.
Vi har inte dresscode, men en väl utvecklad inredningsmanual som ska stärka vårt varumärke. Alla kontorsrum ser likadana ut, med samma möbler, samma färger på fondväggar och gardiner, knoppar och you name it. Snyggt men inte så roligt tycker jag. Men så har jag jobbat i en firma som kört med att man ärver kontorsmöbler av sina företrädare och alltid försöker göra det bästa av situationen. Den nya firman är mer storstad i hela tänket och det är väl bara att hänga på och lära sig något av det. Och rätt skönt att lämna 1980-talsgardinerna bakom sig och njuta av tyget Umeå.
Rapport ellära:
Jag förstår att läsarkretsen förväntar sig en återrapportering om mitt elläraprojekt. Det tog slut några dagar senare när jag hittade en sponsrad kortkurs i ellära, som svarade på de grundläggande frågorna. Så där slutade min nyfikenhet.
08 oktober 2009
Intresserad så där i allmänhet
Jag har länge haft Google som startsida när jag öppnar Firefox. Plötsligt slog det mig att det inte alls var speciellt smart: jag har ett sökfönster uppe i navigationsraden i alla fall.
Så dags att byta. Och valet föll på svenska Wikipedia. Hittills (30 minuter i runda slängar) är jag jättenöjd. Jag har suttit och läst en jättelång och mycket intressant artikel om matvanor på medeltiden, och kan bara säga: Läs läs läs!
Så dags att byta. Och valet föll på svenska Wikipedia. Hittills (30 minuter i runda slängar) är jag jättenöjd. Jag har suttit och läst en jättelång och mycket intressant artikel om matvanor på medeltiden, och kan bara säga: Läs läs läs!
07 oktober 2009
By-helare
I dag har belgisk TV ett reportage om helbrägdagörare. Tydligen finns det ungefär två helbrägdagörare per by i det här landet. Som till exempel kan ta bort vårtor genom att bestryka dem med ett halmstrå doppat i vigvatten. Eller kan lindra brännskador genom att be för folk över en telefonledning. De sistnämnda kallas tydligen 'coupe-feu'. Och tydligen ska vissa sjukhus tillhandahålla listor på helbrägdagörare för den som efterfrågar sådan information. Andra sjukhus inte.
Det finns mycket mellan himmel och jord. Undrar hur det ser ut i Sverige om man skrapar på ytan?
Det finns mycket mellan himmel och jord. Undrar hur det ser ut i Sverige om man skrapar på ytan?
06 oktober 2009
När klockan närmar sig åtta
och man fortfarande inte har kommit hem från jobbet, inte ätit något sedan lunch och tycker rejält synd om sig själv...
Ska man då tycka att det är betryggande, skönt och härligt, att få träffa en medmänniska som tar så mycket TID för en?
Jag var alltså hos polisen. Och det jag skulle säga var inte raketvetenskap.
-- I lördags stal någon min plånbok. I dag när jag skulle beställa nya betalkort upptäckte jag att någon hade länsat mitt konto. Jag misstänker att personen i fråga stod bakom mig när jag köpte biljetter i tunnelbanan, och lade min kod på minnet, stal min plånbok och gick direkt till bankomaten.
Men det går inte att säga på en minut inför en polisman, knappt ens på en halvtimme.
Min polisman var jättesnäll och tålmodig och jag gillar sånt. Men ibland kan grundlighet upplevas som en problem. Till exempel när man utreder frågan: "var var du när du upptäckte att kontot hade blivit länsat?"
På banken.
"vilken bank var det?"
-- Centea, på rue d'Auderghem nära Rond-Point Schumann.
"Jaha. Vilken kommun är det?"
-- Hm. Jag vet faktiskt inte.
"Kan det vara Etterbeek?"
-- Ja, det kan det mycket väl vara. Eller jag vet inte...
"Jag skriver rue d'Auderghem så länge så får vi se... Så när gjorde du upptäckten?
-- I dag.
"Ungefär vilket klockslag?"
Jag drog till med halv två men det kanske var tio över två. Hjälp har jag begått mened nu?
Ska man då tycka att det är betryggande, skönt och härligt, att få träffa en medmänniska som tar så mycket TID för en?
Jag var alltså hos polisen. Och det jag skulle säga var inte raketvetenskap.
-- I lördags stal någon min plånbok. I dag när jag skulle beställa nya betalkort upptäckte jag att någon hade länsat mitt konto. Jag misstänker att personen i fråga stod bakom mig när jag köpte biljetter i tunnelbanan, och lade min kod på minnet, stal min plånbok och gick direkt till bankomaten.
Men det går inte att säga på en minut inför en polisman, knappt ens på en halvtimme.
Min polisman var jättesnäll och tålmodig och jag gillar sånt. Men ibland kan grundlighet upplevas som en problem. Till exempel när man utreder frågan: "var var du när du upptäckte att kontot hade blivit länsat?"
På banken.
"vilken bank var det?"
-- Centea, på rue d'Auderghem nära Rond-Point Schumann.
"Jaha. Vilken kommun är det?"
-- Hm. Jag vet faktiskt inte.
"Kan det vara Etterbeek?"
-- Ja, det kan det mycket väl vara. Eller jag vet inte...
"Jag skriver rue d'Auderghem så länge så får vi se... Så när gjorde du upptäckten?
-- I dag.
"Ungefär vilket klockslag?"
Jag drog till med halv två men det kanske var tio över två. Hjälp har jag begått mened nu?
Den där mässan
Det är tre dagar en gång om året så det gäller att bunkra information och kunskap så man klarar sig ett tag. Annat matnyttigt är utställningen med ett 50-tal utställare, t ex "Joice är en teve-telefon, som gör att även den som inte har dator och Internet kan få hälsningar med rörliga bilder och ljud via sin teve. Bredbandsuppkoppling krävs. Hörslinga går att koppla in." och "SEM Glove (Soft Extra Muscle Glove) tar man på sig som en vanlig handske. Samtidigt bär man en kraftenhet på kroppen. Tillsammans stärker de musklerna så att användaren kan utföra rörelser, som musklerna annars inte hade klarat."
Och så det gamla vanliga som jag egentligen jobbar med.
Och så det gamla vanliga som jag egentligen jobbar med.
Epilepsihundar
Däremot ska jag inte på seminarieblocket om hur hundar kan användas som "hjälpmedel" i olika sammanhang eftersom det är inställt. Men det hade varit kul att höra om epilepsihundar.
"Hund + teknik = stöd vid Epilepsi?
Kan vanliga familjehundar förvarna ungdomar med svår epilepsi innan anfallen kommer? Kan hundar lära sig aktivera tekniska larmsystem och kalla på hjälp vid epilepsianfall? Kan hundarna bidra till att epilepsianfallen blir färre och att livskvaliteten ökar?
Rapport från ett projekt där servicehundar kan kalla på hjälp via ett mobilt larm. Projektet har under 2008 och 2009 delfinansierats av Allmänna arvsfonden.
Föreläsare: Susanne Persson, projektledare, Alleato, Stockholm"
"Hund + teknik = stöd vid Epilepsi?
Kan vanliga familjehundar förvarna ungdomar med svår epilepsi innan anfallen kommer? Kan hundar lära sig aktivera tekniska larmsystem och kalla på hjälp vid epilepsianfall? Kan hundarna bidra till att epilepsianfallen blir färre och att livskvaliteten ökar?
Rapport från ett projekt där servicehundar kan kalla på hjälp via ett mobilt larm. Projektet har under 2008 och 2009 delfinansierats av Allmänna arvsfonden.
Föreläsare: Susanne Persson, projektledare, Alleato, Stockholm"
Integrativ medicin
Det här ska jag på i morgon: "Vem styr vem - hjärnan eller datorn?
Intressant föreläsning av Martin Ingvar, professor i integrativ medicin, Karolinska Institutet. Onsdagen den 7 oktober kl 10.00-12.30.
Datorer och teknik används allt mer både i arbetslivet och på fritiden. Ibland är det inte så enkelt att använda den nya tekniken och det kan utesluta stora grupper.
Känslan att inte klara av, inte lyckas och framför allt inte förstå kan vara stressande. Speciellt för den som sällan använder datorer och annan teknik. Personer med kognitiva funktionsnedsättningar är särskilt känsliga för detta. Därför måste utvecklingen ta hänsyn till att helheten för användaren känns bra, annars kan vi inte tala om kognitiva hjälpmedel."
Intressant föreläsning av Martin Ingvar, professor i integrativ medicin, Karolinska Institutet. Onsdagen den 7 oktober kl 10.00-12.30.
Datorer och teknik används allt mer både i arbetslivet och på fritiden. Ibland är det inte så enkelt att använda den nya tekniken och det kan utesluta stora grupper.
Känslan att inte klara av, inte lyckas och framför allt inte förstå kan vara stressande. Speciellt för den som sällan använder datorer och annan teknik. Personer med kognitiva funktionsnedsättningar är särskilt känsliga för detta. Därför måste utvecklingen ta hänsyn till att helheten för användaren känns bra, annars kan vi inte tala om kognitiva hjälpmedel."
Måncykeln
Det verkar vara så att om flera kvinnor lever tillsammans så synkroniseras deras menscykler efter ett tag. Jag tycker mig ha läst om det när det gäller kvinnofängelser, och även om kvinnor som skötte om apor i en djurpark - aphonorna är tydligen de enda djur som får mens och efter ett tag blev det så att djurskötare och djur hade mens samtidigt.
Troligen någon evolutionär poäng med det, kanske har det att göra med att man är mer sårbar för rovdjur om man har mens (pga lukten) och kanske är det lättare för flocken att hantera problemet om det bara händer en gång i månaden.
Nåväl. Jag läste en krönika av en kvinna som skrev att hon hade synkat sin menscykel med någon som hon bara umgicks med via e-mail. Efter ett tag så började och slutade deras mens på samma dag.
Nu kan vän av ordning tycka att det vore dags att jag snart länkar till någon källa. Men jag ska i stället hasta över till min idé.
Visst vore det ett kul socialt experiment att kolla om en massa bloggande kvinnor över hela jorden skulle kunna synka sina cykler. Det enda man skulle behöva göra vore att skriva "förresten fick jag mens i dag" i ps till något inlägg. Och så läsa varandras bloggar i den mån man följer dem.
Undrar om kroppen då skulle börja gradvis ställa om sin hormonproduktion, så att storhopen bloggare skulle röra sig mot någon gemensam kalender. Under förutsättning att krönikören har rätt alltså.
Och voilà, nu hittade jag källan. Det var Katerina Janousch som svarade på en fråga i en frågespalt.
Troligen någon evolutionär poäng med det, kanske har det att göra med att man är mer sårbar för rovdjur om man har mens (pga lukten) och kanske är det lättare för flocken att hantera problemet om det bara händer en gång i månaden.
Nåväl. Jag läste en krönika av en kvinna som skrev att hon hade synkat sin menscykel med någon som hon bara umgicks med via e-mail. Efter ett tag så började och slutade deras mens på samma dag.
Nu kan vän av ordning tycka att det vore dags att jag snart länkar till någon källa. Men jag ska i stället hasta över till min idé.
Visst vore det ett kul socialt experiment att kolla om en massa bloggande kvinnor över hela jorden skulle kunna synka sina cykler. Det enda man skulle behöva göra vore att skriva "förresten fick jag mens i dag" i ps till något inlägg. Och så läsa varandras bloggar i den mån man följer dem.
Undrar om kroppen då skulle börja gradvis ställa om sin hormonproduktion, så att storhopen bloggare skulle röra sig mot någon gemensam kalender. Under förutsättning att krönikören har rätt alltså.
Och voilà, nu hittade jag källan. Det var Katerina Janousch som svarade på en fråga i en frågespalt.
05 oktober 2009
04 oktober 2009
Jag var också där
Det blev inte kalvbräss för mig, men däremot urbenad grisfot virad i savoykål. Alldeles utmärkt gott och inte så mäktigt som Jörels val.
Annat på menyn: Små ålar i grön sås, njurar, stekt rödspätta. Typiskt belgiskt enligt en skylt på väggen. En annan skylt sa "I love cooking with wine. Sometimes I even put it in the food".
Kocken ville inte laga till en av kundernas uppstoppade fasan som bars omkring i en plastpåse. Ca ne se fait pas.
Av Effie och bläckfisk syntes inget spår.
Annat på menyn: Små ålar i grön sås, njurar, stekt rödspätta. Typiskt belgiskt enligt en skylt på väggen. En annan skylt sa "I love cooking with wine. Sometimes I even put it in the food".
Kocken ville inte laga till en av kundernas uppstoppade fasan som bars omkring i en plastpåse. Ca ne se fait pas.
Av Effie och bläckfisk syntes inget spår.
Got no time for time
Jag har tänkt jobba 6-timmarsdagar i mitt nya liv som 75 %. I torsdags hann jag precis klart med det jag måste, men i fredags fick jag gå hem innan det som borde varit klart var klart. Det känns konstigt. Och i helgen har jag smygläst lite på sådant jag egentligen borde ägna måndagen åt, men då måste jag fixa fredagens jobb, just nu känns det som jag har negativ tid. Någon gång kommer jag att ha anpassat mig till deltid, men det blir nog inte följande vecka heller.
Men U verkar ha hamnat på ett bra ställe, han drar till Gbg på utbildning denna vecka och om ytterligare veckor börjar han resa lite i tjänsten. Då får mamma rycka in som sällskap och avlastning.
I helgen har jag haft det bra, i lördags satt mor, far, svärmor och svärfar i köket och skalade äpplen, skar och jag frös in. Det blev tio kilo i form av äppelklyftor och mos, men inte från våra träd utan från U bror N. Och vi har varit på barndop för lille J.
Men U verkar ha hamnat på ett bra ställe, han drar till Gbg på utbildning denna vecka och om ytterligare veckor börjar han resa lite i tjänsten. Då får mamma rycka in som sällskap och avlastning.
I helgen har jag haft det bra, i lördags satt mor, far, svärmor och svärfar i köket och skalade äpplen, skar och jag frös in. Det blev tio kilo i form av äppelklyftor och mos, men inte från våra träd utan från U bror N. Och vi har varit på barndop för lille J.
Been there, done that
Nu har jag ätit kalvhjärna. Ville bara säga det. Den var panerad och stekt.
Smakar: mycket mild smak. Konsistensen är också väldigt len. Konsistensen påminner lite om stekt ägg, typ. Maträtten är mycket mättande. Mycket konstigt. Smakar inte alls illa, som servitrisen sa.
Nu är det gjort så nu behöver jag inte göra det igen.
Smakar: mycket mild smak. Konsistensen är också väldigt len. Konsistensen påminner lite om stekt ägg, typ. Maträtten är mycket mättande. Mycket konstigt. Smakar inte alls illa, som servitrisen sa.
Nu är det gjort så nu behöver jag inte göra det igen.
03 oktober 2009
Bollslöjd
Vid kafébesöket hann jag konsumera del två av dagens Västerbottenskuriren samt ett helt nummmer Elle Interiör (från i sommar). En av de intressantaste produkterna var ett överdrag till Pilatesbollar i sobert möbeltyg eller kanske den kvalitet som används i en klassisk men ändå fräck höstkappa. Lite smårutigt med struktur, gråaktigt. Bilden var liten men det såg roligt och fint ut. Jag har glömt vad tillverkaren hette.
Hur överambitiöst eller utsiktslöst vore det att ta fram symaskinen? Vore det lika knasigt som att klä in den med tidningspapper, papier mache? Bollslöjd eller låta åbäket behålla sin plats i klädkammaren, granne med tvättkorgarna?
Hur överambitiöst eller utsiktslöst vore det att ta fram symaskinen? Vore det lika knasigt som att klä in den med tidningspapper, papier mache? Bollslöjd eller låta åbäket behålla sin plats i klädkammaren, granne med tvättkorgarna?
Julsångsäsong!
Idag har vi tagit en solig promenad bland höstlöven och tillbringat ett par timmar i vårt favorithörn av det offentliga rummet: kafé Station. De spelade julmusik i högtalarna!
Hela kyrkan sjunger
Om en vecka i samma lokal men med andra personer (bl a Herr Partner och jag) och med andra sånger. Stämsång, trummor och kanske lite munspel. Välkommen.
02 oktober 2009
Inte klok på en fläck
Nu betar katten i azalean.
Och sedan fastnar skrattet i halsen, tänker på en annan liten katt och en annan syster.
Huvva.
Och sedan fastnar skrattet i halsen, tänker på en annan liten katt och en annan syster.
Huvva.
Hej Jörel
H leker att hon ringer till dig. Vad har du idag? undrar vi. Har du några böcker? Har du nån bil? Har du också balkong? Har du blomkrukor, har du blommor i dem och vatten? Hur gammal är du? Har du nån tidning som du kan läsa i Bryssel?
Mammaklädd
Några fler graviditeter finns inte i min livsplan. Även om så hade varit vet jag inte om jag hade vågat mig på de här mammaklänningarna... Men lite roliga är de, och kreativa!
01 oktober 2009
Svinis?
Det florerar ett rykte som jag nog satt igång själv, om att jag hade svininfluensan förra veckan. Kanske var det så, eller så var det en vanlig förkylning med ont i halsen, yrsel, toktrötthet, hög feber och värk i knäna. Jag tänker att influensa är något stort och otäckt som andra har, själv blir jag bara förkyld. Enligt Svenska Journalens frågespalt så kan man vara ganska säker på att det är svinis eller HettNett man har om man har influensasymtom den här hösten.
Hur vet man om man har influensa eller bara är tokförkyld?
Hur vet man om man har influensa eller bara är tokförkyld?
Vikarierande hemmapappa
Som jag misstänkt så är det mycket lättare och därmed roligare att vara hemma med en 9månaders och en treåring än med en nyfödd och en 2:3åring. Herr Partner har åkt iväg för att besöka en svårt sjuk släkting och jag vikarierar hemmavid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
