26 oktober 2009

I dag

Åkte dottern till Paris med sin far.
Jobbade jag så länge att tidregistreringssystemet talade om för mig att det - av ren omtanke, kan tänkas - tänkte ignorera all tid jag hade suttit på jobbet som översteg 10 timmar.
Och så dansade jag till denna fantastiska musik. Oum Kalsoum, ladies.

Av de tre var det nog dansen som vann.

1 kommentar:

Signe sa...

Surt att bli mästrad av ett tidregistreringssystem... Maskinerna är våra vänner, eller?