I rosenrött jag drömmer

Nu sussar båda barnen, dr T med familj har gått till sitt hotell och jag har ett par lugna timmar för mig själv. Imorgon ska jag på disputation. Svärföräldrarna är barnvakter. På kvällen är det disputationsfest. Jag ska vara toastmadame och har köpt en plisserad fodrad chiffong-klänning med smala axelband och rynkat omlott-liv i empireskärning. Kulören är svalt rosenrött eller snarare en fin nyans av cerise som jag valde för att jag tänkte att Jorun skulle passa bra i den. Till detta smalt högklackade stövlar och en glest virkad sjal i petrolgrönt.
Färgmötet mellan en viss nyans petrolgrönt och rätt nyans kall röd känns i kroppen på mig. Jag tror det härrör från det året på lågstadiet (troligen trean) då vi istället för de klassiska grundfärgerna fick varsin kritask med vackra mellannyanser. Inte en enda normal kulör, petrolgrönt gräs och mörkcerisa stugor och en lätt senapsgul sol. Men ack så skönt. Sen bättrades nog känslan på av att jag i den känsliga ålder då man absorbtionsförmågan för smak är som bäst (1989?) lusläste H&M Rowells höstkatalog med travar av tunna ribbade bomullströjor i ungefär samma nyanser som lågstadiets kritask.
Så gott folk, i morgon är jag cerise. Eller "en kall nyans av rosenrött" som jag föredrar att säga. Och det kommer vara fint.