ur Rosencrantz and Guildenstern are Dead

Som Jörel antytt var vi på teater för ett par veckor sedan. Vi såg Rosencrantz et Guildenstern sont morts av Tom Stoppard (född i Tjeckien 1937). Nu har jag hittat boken med manuset och här kommer ett utdrag för ert höga nöjes skull.

(Detta har hänt: Ros och Guil är två kringvandrande figurer som inte vet varifrån de kommer eller vart de är på väg - de har kallats till danske kungens hov för att ta hand om sin förvirrade barndomsvän Hamlet. I slutet av berättelsen har de fått i uppdrag att föra Hamlet till det engelska hovet. De har med sig ett brev som de tjuvläser och där står det att Hamlet ska avrättas. Hamlet läser också brevet och byter ut det mot ett annat. Båten anfalls av pirater och när våra hjältar kommer till sans är Hamlet försvunnen och de är ensamma kvar med fripassagerarna - ett kringresande teatersällskap som även de misslyckats med att ändra Hemlets dåliga humör. De beslutar sig för att trots allt fortsätta till den engelske kungen, eftersom det är det som är deras uppdrag. De läser brevet ännu en gång och inser att det står att de ska avrättas. Teatertruppen spelar upp en serie dramatiska dödsscener.)

Teaterdirektören: (Dying amid the dying - tragically, romantically.)So there's an end to that - it's commonplace:light goes with life, and in the winter of your years the dark comes early...

GUIL (tired, drained, but still an edge of impatience; over the mime): No ... no ... not for us, not like that. Dying is not romantic, and death is not a game that will soon be over ... Death is not anything ... death is not ... It's the absence of presence, nothing more ... the endless time of never coming back ... a gap you can't see, and when the wind blows through it, it makes no sound ...

ROS That's it, then, is it?
(No answer, he looks out front.)
The sun's going down. Or the earth's coming up, as the fashionable theory has it.
(Small pause.) Not that it makes any difference.
(Pause.)
What was it all about? When did it begin?
(Pause. No answer.)
Couldn't we just stay put? I mean no one is going to come on and drag us off ... They'll just have to wait. We're still young ... fit ... we've got years ...
(Pause. No answer.)
(A cry.) We've nothing wrong! We didn't harm anyone. Did we?

GUIL I can't remember.

(ROS pulls himself together)
ROS All right, then. I don't care. I've had enough. To tell you the truth, I'm relieved.
(And he disappears from view.)
(GUIL does not notice)

GUIL: Our names shouted in a certain dawn ... a message ... a summons ... there must have been a moment, at the beginning, where we could have said - no. But somehow we missed it.
(He looks around and sees he is alone.)
Rosen---?
Guil---?
(He gathers himself.)
Well, we'll know better next time. Now you see me, now you---
(And disappears.)