Spetälsk, spetälsk

Nu har den drabbat oss för första gången, huvudlusen! Jag och lilla A hade två var, men O och U har klarat sig hittills. Så ikväll är det någonslags wetlook som gäller för mig och A och imorgon bitti ska jag tvätta ur håret och kamma igenom det igen. Och fortsätta kamma i en vecka och köra kuren igen. Och kamma. Trist!

Och förutom det hostar jag, så det är helt i sin ordning att inte alls komma nära mig! Jag har haft en slö och slapphelg men imorgon går jag till jobbet. Och har en supergod pesto i lunchlådan, gjord på valnötter, västerbottensost, hemodlad basilika, olivolja, salt och vitlök.

I lunchlådan

Jag har blivit bättre på att laga mat under hemmafruperioden. Får jag säga det själv blir det numera nästan alltid godare än lunchrestaurang-gott. Kvällens storkok av lammgryta skulle jag värdera till 129kr/portionen smakmässigt... En improviserad svensk lamm Garam Masala med röda linser, lök, vitkål, morötter, vin, grädde, kryddor och grekfarmorns sultanrussin. Till ett inköpspris av 49kr/kg för lammbitar med ben, 5:90kr/kg för säsongens grönsaker och lite slattar ur skafferi och kyl. Vad är din lunch värd?

Biggest baddest in da hood

Copenhagen Brussels all day long

Nu sitter jag hemma i soffan, efter att ha suttit bakom ratten en hel dag och blickat ut över Europas förnämliga motorvägar.
Hastigheten har växlat mellan krypfart (långa perioder av Stau på Autobahn), behaglig marschfart och i enstaka fall uppemot 150. För det mesta förhållandevis lagliga hastigheter vilket förvånar och gläder mig, det kännas fint att bli mer ansvarskännande med åren...
En enda ful gest har jag tecknat på hela dagen, men den står jag för. Den riktades mot en av dessa vedervärdiga Autobahnvandaler som tycker att de äger snabbaste filen och därför har rätt att köra upp tätt bakom en oskyldig liten clio som är mitt uppi en omkörning, och blinka hotfullt med helljuset. Ruskigt skrämmande att ha en Merca nosande i baken när man är uppe i 140 - marginalerna är ju ändå så små i den farten. Så jag avslutade min omkörning med båda händerna ordentligt på ratten innan jag vågade mig på min protest.

Vi har hunnit med många olika saker på semestern, fast alldeles för lite jämfört med vad vi hade velat göra. Många är de som aldrig fick besök eller ens en påringning och de som vi hann träffa hann vi nästan bara skaka tass med innan det var dags att rulla vidare. Kändes det som...

Och det blev inget besök i Pauki heller, fast det nämner jag bara av etikettskäl.

Rekorden, denna semester:
Bäst var släkt och vänner, som vanligt.
Flest var milen.
Tyngst packningen.
Skojigast delfinshowen på Kolmården. Eller insamlingen av djuren från savannen på samma djurpark - det var fascinerande att se noshörningarna i rollen som savannens värstingar.
Kallast tältnatten i Aitelnas.
Dyrast... Usch det orkar jag inte tänka på... Kanske det nya sköna, varma och mysiga tältet som vi sedan bara använde en gång. Men vi lär ju få fler chanser.
Snällast Sara. Tycker hon själv. Och efter hennes storartade tålamod och kartläsning under dagens hundramilafärd tycker jag nog att en medalj är på sin plats.
Nyaste intresset svampplockning.

Lätt

Just nu läser jag Vandra fjäderlätt av Jörgen Johansson. Författaren argumenterar med konkreta exempel och packlistor för en ensamvandrares övernattningspackning för senhöstfjällturer som väger runt tio kilo, inkl tält! "Det går inte att bortse från att det finns en viss machobetonad nimbus kring att bära tungt i fjällen. Min ryggsäck är tyngre än din, alltså är jag mer karl än du." "Barnens prylar väger inte speciellt mycket mindre än pappas och mammas, men de orkar inte bära lika mycket." Eftersom föräldrarna måste bära barnens packning vandrar de mindre med barnen än de skulle vilja. Hans budskap handlar om att väga allt, göra sig av med gammal tung utrustning och skaffa nya lätta saker utan att låta sig luras av säljare och experter. Han rekommenderar t ex vindtäta joggingbyxor från Stadium istället för Fjällrävens enkilosbrallor. Onödiga bra-att-ha-saker ska lämnas hemma. Det lättaste regnskyddet består av ett lättviktsparaply och en regn kjol... regnställ svettas man ändå för mycket av. Att såga av tandborstskaft däremot ger föga effekt. Trevlig läsning, kanske kommer jag förändra mitt beteende på sikt.

Paus

Två av mina kollegor har varit tjänstlediga en eller flera dagar/vecka för att förkovra sig kreativt, måla och gå konstskola. En annan kollega tog tre månaders tjänstledigt för att flytta ut i jaktstugan, vikariera i hemtjänsten och ta hand om en tupp. Gemensamt för alla tre damer är att de är underbetalda akademiker med expert/myndighetsjobb och har passerat femtio. Coolt!

Vådan av att bli stor

Efter ett väckande besök hos tandläkaren har jag slutat äta godis. Jag skulle ha kunnat sluta av andra skäl också, men just då var det mina tänder som fick sista ordet.

Jag berättade för O att jag har slutat med godis. Lite senare sa han med tårar i ögonen: När jag blir fem år ska jag sluta med ballonger.

Jo, det finns alltid något man borde avstå från.

Morgondagen

Förutom att laga och frysa in ett trettiotal portioner mat (blåbärspannkaka, köttfärssoppa, grönsakssoppa och moussaka) har jag köpt två par foträta men piffiga skor samt fotat mig för mitt nya körkort. I morgon ska jag på personaldag på Det Nya Jobbet. Det enda som saknas i mitt liv just nu är en ny frisyr och en pigg parfym. Jörel - vad hette den där goda som du visade i påskas?

Trevliga saker de senaste 36 timmarna

• Provköra Audi A6
• Träffa en god bekant från 2006
• Äta bröllopstårta
• Få sova en hel natt (trots att det blev en tidig morgon)
• Gå på Drottninggatan i Stockholm
• Äta på Al Forno
• Komma hem till familjen
• Plocka hallon
• Träffa våra nya grannar

Jobbiga saker är att bli akut trött efter lunch på ett arbetsmöte... den tidiga morgonen 5.30 tog ut sin rätt.

Senil demens

Jag har besökt ett rart och vänligt par i helgen. De trivs ihop och tycker om besök, sång, sötsaker och solskenspromenader. Ibland glimmar de till och är i det närmaste helt med. Och så plötsligt blir jag ombedd att vattna tussilagon som de plockade i morse. Det flimrar och bruset avslöjar oklarheter i orienteringen både till tid, rum och person. Allt inramat av en social begåvning och en vilja att göra och säga rätt som är så stark att den övergår i fantasier och skapade minnen. Märkligt organ, hjärnan.

Min tisdag

Lilla vännen vaknar varje timme hela natten men väcker oftast bara sin far. Jag sover med den minsta vännen tydligt närvarande men vaknar bara till nån enstaka gång när det knakar för kraftigt i fogarna när jag vänder mig.
05:00 väckning. Besöker det nystädade/tömda dasset. Städar, packar, äter frukost, kokar välling, tömmer vattenledningar.
06:20 Avfärd mot bussen, W kör eftersom vår bil kajkade ihop i fredags och står i Krokom i väntan på renovering av växellådan (7000kr).
12:00 H kräks i bussen. På mig. På sig. På leksakerna. På den medhavda bilbarnstolen. Mina rena kläder finns i bagageluckan ute.
13:00 Byter kläder.
14:00 Skyndar oss av bussen. Upptäcker att mobiltelefonen saknas. Tar taxi hem.
14:20 Upptäcker att vi varken tagit ut blöjhinken eller köksavfallet i fredags.
14:40 Lämnar H på förskolan. Hon gråter hjärtskärande.
15:10 Hämtar telefonen på busstationen. Köper en ryggsäck. Köper en krok att hänga galonisar på. Tänker handla mat men hinner inte.
16:10 Hämtar barnet på förskolan. Möter tre olika familjer med gråtande barn som inte vill hem. Men H är glad.
16: 45 Äter makaroner med ketchup tillsammans med H. A måste jobba ikväll efter deb ofrivilligt förlängda Jämtlandshelgen. Blöjbyte. Coopblöjorna brukade vara bra, nu är de som stora knöliga pensionärsblöjor och dekortrycket är fult. Varför?
17:30 Duschar för första gången sen i torsdags. Samtidigt badar jag H. Efteråt lirkar jag loss klädseln från bilbarnstolen. Den går att tvätta i maskin, jag ringde och frågade förra gången det behövdes.
18:oo Kollar mailen. Ingen reaktion på mitt senaste löneanspråk. Virus, trojaner, datorn full med skit. Det går inte ta bort med mitt vanliga antivirusprogram. Undrar vad som är verkliga varningar och vad som är lurendrejeri, trycker Alt F4 för jag vågar inte klicka.
18:10 Kollar tvättstugan. Ingen tvättid de närmaste tre dagarna.
18:20 Kollar postlådan. Skatteåterbäring? Har inte hunnit öppna kuverten än.
18:40 H vill hälla idealmjöl på golvet. Jag vill att hon ska låta bli. Kompromiss: hon slänger servetter och sugrör i hela köket medan jag hämtar ett spännband och knyter igen skåpet.
18:42 Vi försöker titta på barnprogram. Skittråkigt. Vi ringer mina föräldrar med högtalartelefonen. H håller i luren, jag pratar.
19:10 H vill smörja magen med kådsalva. Det får hon. Jag tar dagens tredje nässpray. Hon luktar gott, mest tjära. Sen får hon välling. Gör te till mig. Bergamottolja finns på min tio-i-topplista av dofter.
19:45 Ringer A: han kommer snart hem. Bra. Fyller diskmaskinen med Duploklossar och resetillbehör.
19:55 H säger att hon vill sova i Lilla Sängen. Under minuten som jag hämtar tandborsten somnar hon i soffan. Dricker upp mitt svala honungste. Slänger lite möglig frukt.
20:05 A kommer hem och bär H till Lilla Sängen. Sedan sköljer han av stommen till barnbilstolen och duschar.
Resten av kvällen kommer vi kanske packa upp, zappa, vika tvätt, prata om musiken i kyrkan och äta smörgåsar. Note to self: det är prästost som är den goda sorten och herrgårdsost som inte är lika god. På måndag börjar karriärlivet igen.
KOMPLETTERING: När vi åkte i fredags doftade det nytvättade kläder, diskbänken var blankpolerad, golven torkade och badrummet nystädat. Tillochmed balkongen var uppfräschad. Så vi är inga rå-äcklisar, det bara olyckas ibland.

700!

Vi har gjort 700 anrop i den här kommunikationsradion. Än så länge är det ytterst oklart om det är fler än vi fyra och fem andra som lyssnar på just det här bandet. Så jag trycker på knappen och säger:

- Är du där? Kom.

- Vem då? Kom.

- Allt väl? Kom.

Klart slut.

Pastorn i litteraturen

(Det här får gärna bli en serie!)

Jag läser just Midvinterblod av Mons Kallentoft och det finns väl både bra och dåliga saker att säga om den boken. Just nu nöjer jag mig med ett citat och en fråga: har den här författaren någonsin träffat en pastor? Tror han att de finns i verkligheten?

(En udda profil i ett mindre samhälle har mördats och pingstpastorn är en av de goda medborgare som hört av sig för att tala om vem det var när en bild av den döde publicerats i länstidningen. Nu åker poliserna runt till dem som hört av sig för att få veta mer om vem den mördade var.)

Trots att de hade bråttom bjöd pastorns fru Ingrid på kaffe. De satt alla fyra i de gröna skinnsofforna i det vitmålade vardagsrummet och åt kakor, sju sorter, hembakta.

Fettet i kakorna.

Precis vad hon behövde.

Pastorns fru satt tyst, han pratade.

"Jag har gudstjänst idag, men församlingen får vänta. En synd av detta allvarliga slag måste få gå före. Den som väntar på att få be väntar aldrig för länge. Eller hur Ingrid?"

Frun nickade. Sedan nickade hon mot kakfatet.

De tog båda för sig en andra gång.

"Han var visst en bekymrad själ. En sådan som Herren håller av på sitt eget vis. Vi talade om honom som hastigast en gång i församlingen och då var det någon, jag minns inte vem, som nämnde hans namn. Han var väldigt ensam, konstaterade vi. Han skulle behöva en vän som Jesus."

"Pratade ni med honom någon gång?"

"Ursäkta?"

"Ja, bjöd ni in honom till kyrkan?"

"Nej, det tror jag inte föll någon av oss in. Våra dörrar står öppna för alla, fast kanske lite mer för vissa. Det ska medges."

- - -

Avslutningen av texten är en träffande pik, men det första citatet är väl ändå helt tondövt? Finns det någon människa, ens bland de allra mest krystade predikanter vi mött, som skulle kunna uttrycka sig på det viset?

Min dag

6.20 ringer klockan
6.40 äter jag frukost
7.00 går jag till bussen och blir troligen upplockad av grannen. Men om inte är jag på jobbet
7.40 börjar min arbetsdag
9.00 Äntligen fika
11.30 Lunch i all hast på jobbet
12.00 Igång igen
14.00 fika
16.30 Iväg till bussen
17.10 hemma igen efter en promenad från bussen. Lagar mat
17.30 Vi äter
18.00 Bolibompa för barnen, plockar, läser tidning, funderar om jag inte borde göra något...
19.45 Kvällsmat
20.30 Borsta tänderna, byta blöja, sjunga läsa saga
21.15 Barnen ligger förhoppningsvis och snart sover de.
Jag hamnar framför tv, läser, skriver blogg eller något.
22.30 Sista matningen
Godnatt, ses imorgon igen.

Din dag

Jag skrev just en text om den perfekta dagen på Life de Luxe. Hur ser era dagar ut? Min planering ser lite overklig ut eftersom den bara handlar om mig och inte alls om de andra människorna i min familj.

Högstadiemodigt

Trettonåringen växer och växer och nu när sommarshortsen just packats undan är det i det närmaste tomt på byxhyllan i garderoben. Hans gode far bad mig köpa något snyggt, och jag tänker göra en räd till Quiksilvers outlet i morgon, lite coola skate/snowboard/surf-kläder blir väl bra?

Nu kom just ett nytt mail från samma avsändare, han hade reafyndat på ICA Maxi, tre par jeans à 99 kr, billigt och bra.

Jag hoppas att tiderna förändrats sedan min egen högstadietid, men det var kanske bara bland flickorna som ett par konsumjeans var död och undergång och halvkroppskastmärke. Sonen verkar glad och nöjd över att de är lagom långa. Jag hoppas det fortsätter så.

Förnumstighet

"Graviditet är ett unikt tillstånd på många sätt. Däremot är det inget magiskt tillstånd på det sättet att onödiga kilokalorier försvinner upp i rök! Det är fortfarande en balans mellan intag av energi och omsättning av energi. Äter gravida kvinnor för mycket kommer de gå upp mer i vikt än vad graviditeten kräver". (ur det vetenskapliga underlaget som utgör grunden för Livsmedelsverkets kostråd för ammande och gravida.) Och så följer en lång rad uträkningar om hur energikrävande det är att amma, med slutsatsen att amning inte är någon säker metod för att gå ned i vikt men att det å andra sidan är mycket energikrävande och att många ammande kvinnor kan behöva äta mycket. Ja, kära vänner på LMV, det är ganska energikrävande att ta hand om små knoddar, både födda och ofödda. Men det finns fler faktorer än antal rågbröd och äpplen som inverkar på orken. Sömn till exempel. Oro och omständigheter. Möjlighet att få och ta emot hjälp. Psykosociala energinivåer, har ni räknat på det?

Surströmming

Ikväll har vi varit på surströmmingsfest med makens kollegor, anställda och brukare (personer med psykisk ohälsa). Vi hade trevligt. Jag funderar nu efteråt på annorlundaskapet, vad som är utmärkande, vad som är resultat av medicinering, vad som är medfött, vad som är inlärt... Och på neurologi och samförekomst av svårigheter. Och vad det är i kroppsspråk, hållning och röst som signalerar olika svårigheter.
Och så ser jag på Livsmedelsverkets hemsida att surströmming är säker mat bakteriologiskt, en lång artikel här kan ge er besserwisserpoäng vid lunchbordet. Men att barn och kvinnor i barnafödande ålder inte bör äta strömming oftare än 2-3ggr/år på grund av miljögifter.
Orsaken att jag hamnade hos vännerna Livsmedelsverket var att jag kollade upp de uppdaterade kostråden för gravida. Tjenare vad krångligt det blivit. Nu handlar det inte bara om allt man inte får äta utan dessutom om allt man borde äta. Roligt att se att de förtydligat råden om konkreta problemområden som fiskolja, surströmming, ginseng, sushi, salami och tillagning av ädelost.
Från i morgon ska jag äta mer fisk och fler mellanmål och skölja grönsakerna bättre.

2 765 km

Som att stå överst i slalombacken... och blicka ner.

En dag och åtta timmar säger Google att den här körningen ska ta sammanlagt. Oh what a day!


Visa större karta

Utmaningen är inte att klara det utan att ha roligt under tiden...

Tunga steg med stora kliv

Det var tungt att gå från garaget idag. Med matkassar vägde jag 97,5kg. Jag tror att jag orkar ett litet snäpp över 100 men sen får nån annan bära.

Individualism och kollektiv

Resten av lägenheten är SkönaHem-kritvit. Golvet är blått. Rummet ligger i norr. Det övre exemplet är min favorit bland de tillåtna kombinationerna som vi kan få av hyresvärden,

det nedre har en fototapet som man får smyga upp privat och hoppas på att slippa böter för vid flytt.

Hitta vilse, springa bort

Syster S och T är på väg att åka vidare men katten har gömt sig och finns ingenstans. Jag har plats 324 i Försäkringskassans telefonsupport.
Uppdatering: Katten låg inklämd i den hopfällda bäddsoffan - undkom mirakulöst giljotinering. FK har ett toppentrivsamt lokalkontor med tidningar i väntrummet och bara tre personer före mig i kö. Jag älskar samhället och samhället älskar mig.
Bonus: H har en älskad nalle iklädd stickad kolt som följt med till både Grekland och Norge (som hon fått av Jorun). Den försvann på väg till garaget och var försvunnen en dryg vecka men låg plötsligt i sandlådan, bara lite lätt tilltufsad men fin. Inte bara samhället älskar oss, även grannarna!

Torka rent och torka torrt

Två veckor kvar av hemarbete kombinerat med inskolning. Tid för kreativitet och framförhållning, fixande och skaffande. (Och tid för foglossning.) Letar beg syskonvagnar på Blocket och försöker förstå hur det nya livet ska bli.
Läser nya IKEA-katalogen på nätet och har de där gamla vanliga fantiserarna om att använda vedträn i inredningen, att bygga fönstersmyg att sitta i och att tapetsera om Det Tredje Rummet. Hittar inspiration på nätet i tapetkollektionen Nordic Leaves. Men den känns lite daterad redan, för mig hojtar den 2007 så det hörs lång väg. Imorgon ringer jag kvartersvärden och kollar upp underhållsplanen.

Torka tåren bort...

Oj, så många tårar i bloggen. Men det finns härliga saker också. Lilla A stod en stund idag på gräsmattan i Abborträsk och Sigrid blev den som fick bevittna det! Tidigare har hon stått i en sekund så där, men nu stod hon bara en liten stund och tog sedan stöd mot bordet.

Vi hade en härlig eftermiddag i Signes svärföräldrars stuga. Kusinerna A, O och H kröp och sprang på mossmattan och Signe bjöd på årets härligaste paj i långpanna. Blåbär, hallon och vinbär och vackra vinbärsblad som dekoration. Ja, ni skulle varit med!

Vad jag önskar att jag kunde hjälpa er Jorun. Det jag kan erbjuda är ett dåligt betalt (antar jag) jobb på halvtid, som avlastning för mig och Urban, med början den första september. Två nätter och tre timmar dagtid i veckan. Vår kära M börjar plugga och så är det dags för den fjärde personen i vårt hem sedan augusti ifjol.

Vi är ju bara tre nu

När jag var mycket ung hade jag en kompis som flyttat hemifrån och börjat gymnasiet. Hon berättade en gång, mer i förbifarten, att ibland när hon kom hem till sitt uthyrningsrum och inte hade något för sig brukade hon lägga sig på sängen och gråta. Sen brukade det kännas bättre.

Inte jag, jag gråter nästan aldrig. Men i dag kom ett mail om en tioåring som dukade middagsbordet för fyra och som med blanka ögon ställde tillbaka den fjärde uppsättningen i skåpet igen.

Det tredje hösten börjar och det blir inte lättare.

Uppdatering:
Jag har tänkt på den här texten i natt och kommit fram till att det på det stora hela taget blir aningen lättare med tiden - dels vänjer man sig, dels går det bevisligen att leva så här. Men de sorgsna stunderna blir sorgligare med tiden eftersom de lagrar sig över varandra och eftersom inget tyder på att vi kan vänta en snabb förändring. De sorgsna stunderna brukar jag behålla för mig själv, men de finns där, tro mig.

Utebliven gråt

Cyklar till förskolan för femte dagens inskolning, förberedd med en god bok (en handbok i resefotografering som Jörel gett mig), rena strumpor och pengar till lunch. I hallen frågar H mig och fröken om vi kan få åka rutschkanan idag? Jag säger att jag ska vila när barnen är ute och då svarar H "Hejdå mamma!". Efter fyrtiotvå sekunder i förskolans hall ska jag plötsligt cykla iväg - utan långa förberedelser, tröstanden och förklaringar. På dotterns initiativ. Hejdå, hejdå. Jaha. Om två och en halv timme ska jag hämta. När veckan är slut har hon provat att måla med vattenfärg, trä pärlhalsband, åka elektriskt skötbord, sitta i frökens knä på sagostunden, gunga med ett annat barn, ha fruktstund i soffan med de andra LilleSkuttarna och äta lunch ensam (med fröknarna och barnen). Min personliga utveckling har inte hållit samma tempo just den här veckan, men nästan.

Ställföreträdande gråt

Jag lyssnade till dagens sommarvärdpar, komikerduon Mia&Klara, som inte körde sketcher utan turades om att berätta om livet. Och brast till slut ut i en gråt. Mitt i mellanmålet. Och fick förklara för dottern: "Mamma är ledsen, mamma gråter. Vill du ha en bulle?".
Inte för att jag egentligen delar erfarenhetern i deras berättelser. Om sju svåra år av riktigt dåligt tonårssex, om att inte stå ut med att leva ensam, om att skapa styvfamilj, om att sakna sin döde far. Men ändå. Gunnar Ekelöf skriver "Det som är botten i mig är botten också i andra". Så jag bortser från ramberättelserna och låter mig påverkas.
Dottern har nog aldrig sett mig i tårar förut, men hon var väldigt förstående. "Mamma ramla ner, illa huvet, aj, lessen, gråter ögat."

Arbetsdag om tre veckor

Och jag har i princip men inte formellt tackat ja till det nya jobbet och nästan sagt upp mig från det gamla.
Det är bara tolv vardagar kvar tills jag börjar på en eller flera arbetsplatser. Fattar inte hur transformationen Bodil beskriver ska ske med mig men jag känner igen fenomenet från Det Gamla Livet.
Men i Det Nya Livet kommer jag vara en dödstrött höggravid småbarnsmamma med dagistider att passa. Hur ska jag klara mig utan en-tvåtimmarssömnen mitt på dagen? Och vem ska handla-tvätta-städa-diska när vi inte längre har någon hemmaman/hemmafru?

Arbetsdag tre

Dag ett: total brist på förståelse för hur man gör för att engagera sig i arbetsuppgifter. Är det roligt att jobba? Viktigt? Jag fann en bild på wikipedia som precis stämde in på min sinnesstämning. Tänk er att gubbarna är projekt som försöker dra till sig uppmärksamheten/ roa den tsaritsa som inte ler.

Dag två: Jag börjar känna mig besvärad av min distansering, men kan inte riktigt fokusera. Allt jag gör tar hundra år och när jag kollar med andra kollegor som också jobbar dag två är läget lika hos dem.

Dag tre: Redan i duschen börjar jag fundera på vad jag måste hinna denna dag och gör listor på det som är viktigast. Arbetsbodil är tillbaka.

Ska man då sörja Semesterbodil? Ska man bli förskräckt över denna Arbetsbodil som inte drar sig för att börja arbetsdagen hemma i duschen. Semesterbodil drog sig inte för att fortsätta semestern på jobbet, men det kändes inte bra.

Kvinnor som vankar som ankor

Shit nu är jag så där jättegravid! Gick en rask 45min promenad m barnvagn idag och nu känns det som jag är en gammal Barbiedocka med utnötta gummiband i höfterna. Inga jämförelser i övrigt.

Kvinnor som svettas för mycket

är den fantasieggande titeln på en dokumentär på bästa sändningstid ikväll. Jag misstänker att den tyvärr inte hamnar i kategorin "livet rodel" om damer med många spännande järn i elden samtidigt. Eller om överträning. Troligen är det bara vanlig freakshow-TV, med lätt könsstereotypiserande övertoner. Jag orkar nog inte se. Men titeln tilltalar mig.

Lite snyggare

På allmän begäran.
Här är det blonda bombnedslaget...



...och den där andra systern.

Lite enklare

Den här bilden snubblade jag över på någon nätpromenad. Håll med om att den lilla tösen skulle kunna göra livet lite enklare för sig...

clipped from www.jamesjean.com

I vecka 24

Igår fick vi äntligen träffa T och H i verkligheten (vi sågs sist i maj, förr i tiden träffades vi minst en gång i veckan). Åh vad jag saknat och saknar dem och önskar att de bodde närmare!
Idag började inskolningen på förskolan, efter två skyddade år hemma. Personalen verkar vara många, engagerade och lugna och barnen harmoniska. Fast vi var ju bara där två timmar...

I tåg vi gå

Konstigt bra helg i Lux:
- investerade några timmar och sedlar hos frissan för en grundlig omgörning.
Jorun blev söt som en docka, jag blev söt som... tja i alla fall som ett leksakståg.

- investerade något färre timmar och mycket färre sedlar på en nattmarknad i en nordlig luxemburgsk liten stad, som fick mig att inse behovet av en kakelfogs-skrubb-borste i naturmaterial.

- tillbringade några rejäla promenadstunder med att genomkorsa hela staden och besöka konstmuséet MUDAM. Jag vet aldrig om jag blivit så hänförd av en byggnad eller av några konstutställningar förut. Tre saker biter sig fast i minnet:
--- föreställningen Michael Jacksons fans sjunger Michael Jacksons låtar (jag hoppas att det går att hitta något clip någonstans på nätet men jag orkar inte kolla i kväll).
--- en labyrint av stora halvgenomskinliga element i olika färger. Jag vet inte vad det var som jag upplevde när jag gick igneom den utom att jag gjorde det med alla sinnen.
--- en konstfilm eller konstig film med nakna människor filmade i extrem närbild med små spindlar knatande runt kring kroppsöppningarna. Oj så läskig.


Nu börjar semestern, Signe och Bodil. Snart i en bil nära er!

Uppdatering: På Life de luxe finns en länk till Michael Jackson-hyllningen.

8-8-8-10

Tioårig bröllopshelg.
Torsdagkväll: fyraårskalas för O. Städar och packar.
Fredagmorgon: lyxfrukost med dottern och barnvaktssvärföräldrarna; färska frukter och bär i fet turkisk vaniljyoghurt, ägg, tio sorters pålägg, juice, te och kaffe och så vidare.
Gym, bad och bastuvariationer på IKSU Spa (träningsvärk idag!). Klädbyte, långlunch på Brännlands Wärdshus. Liten lek- och mysstund med dottern, klädbyte, sedan färd med bra musik i bilstereon till Övik. Incheckning på hotell, klädbyte, en sen middag på mysig liten italiensk restaurang med skitdyr god lamminnerfilé och både färska jordgubbar och varm hallon&björnbärssås till pannacottan.
Lördag: Klädbyte, lång hotellfrukost med högläsning ur tidningar. Stor Starwarsutställning med nörderier och originalrekvisita i vackra museilokaler. En sen lunch på indisk restaurang, både Masala Naan-brödet, Kormasåsen och Alu Gobin var bra. Guidad visning av Ecce Homo och In hate we trust, båda fotoutställningar av Elisabet Olsson.
Middag hemma med svärföräldrarna. Klädbyte, spelkväll med kompisar. Jag vann i Svea Rike.
Söndag; ny utflykt, nu får dottern följa med. Vi ska träffa T och hennes pojke H.
Måndag; inskolning på dagis.

Åtta åtta åtta - tio

På jobbet har vi firat att det i dag är 8/8 '08 genom att äta de wienerbröd som kallas åttor. Här kommer tio sådana till Signe och A som i dag firar sin tionde bröllopsdag.

(Den enda bröllopsdag jag kan utantill förutom min egen är Signes - tioåringen föddes 7/7 samma år men vi reste ändå hela vägen upp till Sorsele med kolikgossen och en energisk treåring. Vi hade roligt, även om jag var otroligt trött.)

(Bilden är tjuvlånad från det belgiska konditoriet Le Tordoir. Besök dem om ni passerar Fayt-Lez-Manage...)

Axel är det nya knät

Om målet är att bli bionic woman så har jag kommit ett stort steg på väg: nu är det axelns tur. Jag kom just från doktorn som skissade min framtid ungefär såhär
-- en läskig undersökning just efter semestern, när man genom att spruta in en vätska i leden ska utröna var leden är sönder. ("Men det gör väl inte ont?" sa jag naivt. "Jo!" sa läkaren och log med hela ansiktet.)
-- återbesök två dagar efter undersökningen för att planera operationen.
-- operation några veckor senare, genom kikhål om det går.
-- immobilisering av leden i sex veckor - tur att det är vänster arm!
-- sjukgymnastik i tre månader.

Jag tror att om jag rappar på lite med hela processen finns det goda chanser att hinna pricka in skidsäsongen 2008/09. Jag är nästan tvungen att återvända till Alperna, ungefär som en ryttare som ramlat av hästen måste våga sig upp i sadeln igen...

Milstolpar

För fem minuter sedan avgick en tungt lastad grön renault i riktning Sverige.
Ça y est.

Semesterdag 46

På vilken jag kokat hallonkräm, hallonsylt, fryst in några färska hallon och ätit jordgubbar som sommarbarnen S och O plockat.

Lilla A har lärt sig att låtsas skratta och idag försökte hon göra grimaser. Otroligt gulligt och svårt att förstå för en oinvigd. Hon höll händerna för ögonen, skrattade på låtsas och sa grimaser.

Jaha ja, kära utländska systrar, så ni har återvänt till skrivborden. För dig Jörel är det ju inte så länge kvar till en ny period av frihet, och för dig Jorun: du får snart sällskap av mig och Signe vid våra. Det blir spännande att höra vilket skrivbord Signe stannar vid. Mitt skrivbord känns överlamrat med jobb när jag tänker på det, men det är väl bara att göra som vanligt, blott en dag ett ögonblick i sänder, så löser det sig säkert.

Jag har målat på huset idag, jag köpte färg här om dagen så vi har fram till år 2012. Den färg vi målar med utgår ur sortimentet på COOP så det blev 12 st 3 liters burkar att greppa när andan faller på. Formatet tre liter är utmärkt.

Lev och må!

Den som lever får C

Jag kom in på C-kursen i Medie- och kommunikationsvetenskap! Oj vad glad jag är, trots att jag bävar inför arbetsbördan.

Jippi!

Grattisfontän till Jörel

Önskar dig en fontän av finaste belgiska choklad så här på födelsedagen. Grattis! Din dotter sitter i mitt kök och pysslar hemtrevligt, roligt att få låna henne lite. (*HUR vänder man bilderna?*)

A shoulder to cry on. Eller över.

Nu är jag riktigt ledsen.
I kväll på gymet - efter första dagen tillbaka på jobbet! Officiellt frisk! - tränade jag hårt och bra, svettades glatt och rikligt, och tog en dusch. So far so good.
Ända tills jag gjorde det fatala misstaget att lyfta vänstra armen rakt upp för att skölja av löddret från armhålan.
>Krack<
Igen. Vänstra axeln gick ur led. Det är femte eller sjätte gången sedan den där olyckliga påsken 2007.
Jag klarade av det med veteranens säkerhet. Jag kan dela med mig av mitt husknep: man ställer sig upp, böjer sig framåt, låter armarna falla mot marken och låter dem dingla tills axeln liksom ramlar tillbaka in i sockeln. Sedan får man vicka och vrida och massera tills musklerna ramlar tillbaka på rätt plats.
Så nu gör det ont men det är inte därför jag är ledsen.

När ska det egentligen ta slut det här?

Fler observationer

1. Jag uppmärksammade just att både syster J och jag står på listan äver de måske egnede som kan få ta ett steg upp på den märkliga rulltrappan som heter befordringsgång. Vill man ändra sina arbetsuppgifter får man dock ta egna initiativ.

2. Den nästan alltid läsvärda bloggen Shampoo Rising analyserar livsstilsreklam ur Sköna Hem och man undrar om reklamfolk är riktigt kloka. (Exempel 1 och 2)

3. Jonas Thente, en annan läsvärd skribent, skriver om stockholmsmidsommar och jag tänker att det är så där jag skulle vilja skriva lite oftare, men det kräver gott minne eller diskret anteckningsbok och jag saknar båda delarna.

4. Ett prov på mitt dåliga minne: någon jag träffade i Sverige sa: Hälsa där det passar! Jag hälsar till er, men minns inte från vem.

5. Ett exempel på att minnet ändå inte är helt slut: jag kommer i håg alla de lösenord som behövs för ett framgångsrikt inloggande.

6. I dag blir det solförmörkelse, men vad jag förstår är den mer synlig norrut än här. Titta inte rakt in i solen om ni inte har svetsglasögon. Och det har ni väl inte?

Framme

Hej jag ville bara säga att jag också är tillbaka på jobbet. Nu ska jag läsa e-post.

Konstiga observationer

1. När den oupphörligen samtalande sjukgymnasten drar en anekdot som visar sig handla om - mig. Fast lätt förvrängd. Han kom nog på ungefär halvvägs att det faktiskt var mig han pratade om, och så fick han snurra till den så att den fick en helt annan poäng. Nu är det slut på sjukgymnastiken, och det känns bra.

2. När en helt främmande karl stannar till framför ens pappersinsamlingssäck utanför dörren. Ogenerat granskar innehållet genom den genomskinliga gula plasten. Öppnar säcken och rotar igenom den på jakt efter serietidningar. Mitt framför ögonen på mig och A.

3. När man kommer till jobbet efter en jättelång sjukledighet, fylld av prat och arbetslust. Och ingen annan är där.