Utebliven gråt

Cyklar till förskolan för femte dagens inskolning, förberedd med en god bok (en handbok i resefotografering som Jörel gett mig), rena strumpor och pengar till lunch. I hallen frågar H mig och fröken om vi kan få åka rutschkanan idag? Jag säger att jag ska vila när barnen är ute och då svarar H "Hejdå mamma!". Efter fyrtiotvå sekunder i förskolans hall ska jag plötsligt cykla iväg - utan långa förberedelser, tröstanden och förklaringar. På dotterns initiativ. Hejdå, hejdå. Jaha. Om två och en halv timme ska jag hämta. När veckan är slut har hon provat att måla med vattenfärg, trä pärlhalsband, åka elektriskt skötbord, sitta i frökens knä på sagostunden, gunga med ett annat barn, ha fruktstund i soffan med de andra LilleSkuttarna och äta lunch ensam (med fröknarna och barnen). Min personliga utveckling har inte hållit samma tempo just den här veckan, men nästan.