Dag ett: total brist på förståelse för hur man gör för att engagera sig i arbetsuppgifter. Är det roligt att jobba? Viktigt? Jag fann en bild på wikipedia som precis stämde in på min sinnesstämning. Tänk er att gubbarna är projekt som försöker dra till sig uppmärksamheten/ roa den tsaritsa som inte ler.
Dag två: Jag börjar känna mig besvärad av min distansering, men kan inte riktigt fokusera. Allt jag gör tar hundra år och när jag kollar med andra kollegor som också jobbar dag två är läget lika hos dem.
Dag tre: Redan i duschen börjar jag fundera på vad jag måste hinna denna dag och gör listor på det som är viktigast. Arbetsbodil är tillbaka.
Ska man då sörja Semesterbodil? Ska man bli förskräckt över denna Arbetsbodil som inte drar sig för att börja arbetsdagen hemma i duschen. Semesterbodil drog sig inte för att fortsätta semestern på jobbet, men det kändes inte bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag vet inte vart Arbetsjorun tog vägen - jag är inne på andra veckan men hon gör fortfarande bara sporadiska besök. Kanske går hon hem och skriver listor.
Jag skyller det inte enbart på den muskulösa Semesterjorun som bara vill bestämma, utan mer på att hela kontoret är i semesterläge. Alla som härstammar från platser söder om Köpenhamn återkommer till sina kontor 1 september (grovt räknat). I går ringde min telefon exakt två gånger och jag fick max tio mail. I juli var det däremot business as usual hela tiden, rapporteras det.
Skicka en kommentar