Senil demens

Jag har besökt ett rart och vänligt par i helgen. De trivs ihop och tycker om besök, sång, sötsaker och solskenspromenader. Ibland glimmar de till och är i det närmaste helt med. Och så plötsligt blir jag ombedd att vattna tussilagon som de plockade i morse. Det flimrar och bruset avslöjar oklarheter i orienteringen både till tid, rum och person. Allt inramat av en social begåvning och en vilja att göra och säga rätt som är så stark att den övergår i fantasier och skapade minnen. Märkligt organ, hjärnan.