Nyårslöfte

Jag fick Köp inte den här boken i julklapp av mina föräldrar. Författaren sparkar in öppna dörrar hos mig, ekologiska varor, sopsortering och begagnat är vardag för mig sedan mitten av nittiotalet. Rättvisemärkt, lokalproducerat, Downshifting och Simple Living är inte direkt främmande heller. Boken är för mig en trivsam ryggdunk, jag kommer nog fortsätta leva på samma sätt (som de senaste femton åren) nästa år också.
Uppdatering: för en stund sedan kunde man läsa en lista här på hur lite saker jag köpt som varit nytillverkade och som kostat över 100okr sedan 1998. Men efter lite samspråk med Herr Partner kom jag fram till att mina undantag för hemelektronik (kameror, datorer, TVapparater, diverse mediaspelare...), musikinstrument och reservdelar till bilar är helt arbiträra konstruktioner (godtyckliga). Så den egenrättfärdiga listan raderas härmed.

Gott nytt år

H är hos sina farföräldrar. Vi tillbringar nyårshelgen med sonen och vännerna Mjölkpumpen, Värmekudden och Klockan. Reglerna är enkla men effektiva: värmning, amning, massage och efterföljande urpumpning dygnet runt, minst var fjärde timme men inte oftare än 2,5 timme.
Sonen är nu 12 dagar, 56cm och väger 4650g. Jag har pumpat ur en dryg halvliter mjölk förutom amningen de senaste 16 timmarna. Febern har sjunkit en grad sen igår.
Vännen T ringde, vi har pratat jättejättelänge och jag är så glad att kunna prata igen.
Kanske är det den störda sömnen som gör det - vi har sett slutet på Doktor Dolittle (Eddie Murphy) och skrattat. Tre råttor pratar om att de hatar filmer med lyckliga slut. Då kommer en uggla och tar en av råttorna, som suckar "and I hate the circle of life".
För er som väntar på julkort: det kommer. Vi börjare adressera dem i mitten av november, de skulle bara kompletteras m foto på barnaskaran, men först måste vi vänta tills alla var födda. När labbet öppnar igen efter nyår ska vi hämta ut korten.

Något muntrare

I den här delen av världen är vi trångbodda men friska. Pojkarna kommer i morgon att anlända till Bryssel för tredje gången det här jullovet*, vi kör just nu en kort och intensiv Luxräd med kompisar och kända vyer till höger och vänster.

Maken är i alperna med nya och gamla kompisar och han är glad och omsvärmad. Vännen D visade en TV-intervju som han lyckades fånga upp igår. Den avslutades med de bevingade orden: Sein Name ist Bocklovv. Jan Bocklovv.

Så ni vet var man står internationellt...


*Sammanlagt kommer de att slå läger där fyra gånger innan de flyger hem, själv nöjer jag mig med två vändor.

Sjukbloggen

Nu påbörjar jag en pencillinkur, den här sortens demoner verkar vara svårutdrivna. Och så har jag mjölkstockning sedan ett par dagar. Och eftersom jag saknar 1,4l blod är det lite ont om kraftfulla blodkroppar.
Nu är hela familjen utom Bebisen vakna, det blev lite dumt att värma sig med kupévärmaren just när Dottern drömde mardrömmar.
Den här bloggen börjar urarta, kanske dags för radiotystnad tills det finns något roligt att berätta.

Rösten, brösten och resten

Demonerna börjar släppa greppet en efter en. Jag har inte tagit morfin-hostmedicin på 20timmar. Jag kan prata igen (men inte sjunga, överrösta eller läsa saga). Det här med julbord har vi spridit ut på flera dagar med olika tema; idag var det fiskdax.
Kärleken till barnen räcker till trots att de är dubbelt så många.
Det sprutar mjölk ur värkande E-kupor och tack vara goda råd från BB-hemvård kommer det nog bli ordning på det där också småningom.

I morgon bär det av

...och hur vi ska få in all packning i bilen, det vet vi inte. Idag har vi varit på sjukhuset, hos tandläkaren, köpt de sista julklapparna och gosat med lille söte jr R.
Nu ska vi se till att komma i säng så vi orkar vara snabba och effektiva imorgon bitti.

Icke plats för dem i härberget

I sann biblisk anda tog de inte emot oss på BB, vi fick stanna i ett rum på förlossningen eftersom de inte ville utsätta andra små familjer för våra virus. I rummet fanns inget vatten vid skötbordet, ingen dusch och ingen fåtölj att amma i. Men å andra sidan fick vi eget rum, två sängar och en fin adventsstjärna i fönstret och utsikt mot lite träd och barnklinikens lekplats. Och det här med förlossningar blev ganska avdramatiserat och vardagligt...

19 dec föddes han

och det gick väldigt bra. 54cm, 4640g. Nu är vi hemma igen. Jag har fortfarande ingen röst.

Blues i juletid

I dag har vi letat julklappar i Mammons salar. Det är ganska svårt tycker jag, det jag vill ge finns inte nödvändigtvis i en liten ask. Lilla S önskade sig hjärtskärande vuxna saker som TID att ägna sig åt roliga saker. Roliga saker, det har hon redan.

Och hur köper man tid? Man får väl köpa något undermåligt surrogat i stället.
Någon liten tickande manick att ha runt armen, kanske. Tyvärr säger den väl framför allt att det är tid att avbryta, att gå hem, att hinna fram, att läsa läxor, att bli stor.

Ja huvva. Men nu ska i alla fall den här mamman ta och baka lite julbak. I morgon eftermiddag har vi huset fullt av glada boklöv och då har vi inget mer som måste hinnas med än själva julglädjen.

So it is christmas

...och jag hänger också i bakkant. Jag fick veta igår att jag förväntades leverera fyra PM varav jag fått nästan ett och ett halvt klart. Men jag lyckades knyppla ihop en trovärdig nödtidplan som skulle klara beställarens kritiska datum och vet att en överhektisk tillvaro väntar den 7 januari. Då jag egentligen skulle börja jobba halvtid och hade rätt mycket inplanerat sedan förut. Men är munnen snäll får knoppen och kroppen lida...

Vi ser fram emot att åka till Uppsala på tisdag och att innan dess få träffa... ja, jag lämnar det till Signe att berätta.

Nu ska jag fixa lite julkort till grannarna och efter maten ska vi ut och önska god jul.

Ha det så gott kära systrar och läsare!

God morgon

Det är morgon i mitt lilla hem och kanske aningen syrefattigt, för nu är vi fyra här som delar på luften. Jag sitter med nybryggt kaffe och skriver kommentarer till kurskamraternas intervjurapporter. I lägenhetens olika hörn snarkar och susar det.

Jag ställer fönstret på glänt mot morgonkylan och fyller på i koppen.

Det blir en bra dag idag.

On the road again

Min snälla vän D kom och elchockade blåbilen och sen körde jag runt ett tag innan jag parkerade på D:s garageinfart och fick batteriladdning från ett praktiskt aggregat. D är kungen av elektriska saker. Under tiden drack jag te med trevliga familjen och sen körde jag hem och det gick helt utan problem.

I dag ska jag handla efter jobbet, då får vi se om det blev en tillräckligt hög dos av stret.

Tips i sista sekunden

Jag bläddrade i Revue på lunchen och läste om en amerikansk undersökning som påstås bevisa att om en kvinna äter ägg under graviditeten ökar hennes barns motståndskraft mot bröstcancer. Hur många, när eller varför förklarade inte notisen, men jag föreslår ändå en len middagsomelett i förebyggande syfte hos familjen Väntan-längtan.

Hur någon kom på tanken att undersöka det sambandet är (även det) en öppen fråga.

Tiden som bara rusar

OK, jag fick iväg det jag skulle få iväg klockan halv nio i går kväll. Så vitt mina trubbiga kvällsinstinkter kunde avgöra var det hela Tillräckligt Bra.

I dag och i morgon hade jag tänkt ägna mig åt den vuxna motsvarigheten till att städa bänken, titta på film, leka jullekar och äta bespisningens variant av julmat.

Synd bara att en vimsig kollega kom förbirusande med ett mail med rubriken HYPER URGENT. Synd bara att en betydligt mer planerad dito står i korridoren med något liknande och väntar på att jag ska se mindre upptagen ut.

Som (ja, som vadå? lök på laxen, grädde på moset, ris på bördan?) har jag en inlämningsuppgift som ska vara klar i kväll klockan åtta. Den skrev jag på till halv ett i natt, och från halv åtta i morse tills jag gick till jobbet klockan nio. Och så har jag fortfarande en land-locked bil. Min bästaste handyman D skulle komma och hjälpa mig i går, men efter gårkvällens underkylda regn var hans bil och alla vägar kring K'berg inneslutna i ett centimetertjockt islager så det blev inget med den saken. Kanske försöker vi i kväll igen (efter deadline!) eller så får jag ringa Automobilklubben.

Sen sägs det att det ska bli jul och att man brukar förbereda det med presentinköp och matlagning och städning. Jag har i alla fall en ny klänning och ett nytt nattlinne. Just nu är det det senare som lockar mest.

Kärlekshitt

Min förra Love Song var om J Alfred Prufrock. Vilken hjälte är det som är "jag" i den här sången? En ledtråd: han har mustasch.

42+1

Allt är bra med bebisen; hjärtljud, fostervattensmängd, flöde i navelsträngen. Vi träffade en riktigt bra läkare som var noga med att förklara igångsättningsmetoderna begripligt. Jag är fortfarande tokförkyld men graviditetsmässigt mår jag bättre än på flera månader. Jag har inte ont i ryggen längre, kan gå med raska steg utan foglossningskänningar och sitta på huk och ta på dottern skorna.
När rösten är borta kommer vi en bit med visselkoder och teckenkommunikation (jag visslar melodin i dotterns eller makens namn eller så föreslår maken numrerade alternativ). Kostråd som lenar; att dricka honungsvatten med pressad citron och att äta kall turkisk yoghurt.
Igångsättningsdatumet är nu ändrat till på måndag (22/12).
Svärföräldrarna kommer hem igen någon dag efter begravningen för att fira jul med vår dotter, och så åker vi till dem när vi orkar.

Andra katter att klappa

Nu har vi två katter.
1. Tigris
2. Lina

Lina är vit och mycket vacker. En smäcker liten skönhet, väger tre kilo om ens det och för sig som en drottning. Hon är ett och ett halvt år gammal och på god väg att bli utställningschampion, om vi bara ställer upp i ett par tävlingar till...
Tigris är kamelfärgad och en mycket stilig ung herre. Han är bara barnet, sju månader, väger över fyra kilo och för sig som en fullständigt korkad fanclubmedlem. Han är fullständigt begapad i Lina.
Vi håller på att beträda spännande och helt väglöst land. Jag tror att jag har berättat om Planen.

Lina är svårflörtad. I går fick jag klappa henne två gånger och det kändes mäktigt. I dag fick jag bära henne på min axel. Hon gör helt klart för mig att besluten fattas från fall till fall.
Tigris, vanligtvis så kelsjuk, är för upptagen för att hinna med att bli klappad just nu.

Sara hade lagt fram ett julkort där två ringar var monterade som hon och en kompis hade tänkt ge till två kompisar i skolan. Vit metall med svart syntetpäls på. Blixsnabbt rusade Lina fram, krånglade loss ringen från dess underlag, tog den i munnen, bar den ner i källaren och gömde den bakom takboxen. Bara en sån sak. Och när hon dricker vatten måste hon doppa högra tassen i vattnet och lapa vattnet från den. Doppa nosen i en vattenskål, usch så banalt.

Tiden som bara går

När jag gick hem i fredags insåg jag att jag inte jobbat tillräckligt med det jag ska presentera på onsdag. Dessutom kom jag plötsligt ihåg att jag bokat en semesterdag på måndagen (igår). Jag gjorde det enda man kan göra om man har något slags överlevnadsinstinkt: bestämde mig för att fixa det på tisdag - dvs idag och tänkte inte mer på saken.

Och vad har jag gjort idag? Jo, kan ni tänka er, idag har jag gjort andra saker. Det finns alltid andra katter att klappa och getter att valla. Så nu är klockan halv sju och i morgon ska jag leverera ett stort jobb som inte är klart. Leveranstiden är i och för sig flytande, men någon gång innan i morgon midnatt ska något bra ha lämnat Utboxen. I morgon ska jag dessutom till tandläkaren och sjukgymnasten mitt på dagen.

Så vad gör jag? Jo, nu när jag druckit upp en kopp Senseo-kaffe med smak av vanilj och karamell ska jag jobba som en galning till halv nio eller halv tio. Och i morgon ska jag komma så tidigt jag orkar och jobba så mycket jag bara hinner. Och sen får det räcka så.

Favorit i repris

I trivsamt vidskeplig anda har jag lagt fram samma linne och kjol som jag bar när jag födde H, bebisen kommer ha på sig samma igelkottsmönstrade nattskjorta och samma flätstickade filt. Vi tar med oss samma sorts återhämtningsdryck och kexchoklad och just nu tittar vi på samma Sagan Om Ringen-trilogi. Så nu borde det väl dra igång snart, och bli minst lika bra som sist.

Familjefäder

En märklig situation har uppstått i vår dator/familj, sedan vännen P lånade den och fixade lite Försäkringskassaärenden har han ersatt Herr Partner i menyn över användare.Vi har trixat och ringt och undrat i flera veckor nu, men de enda föräldrar som kommer upp i självservicens meny är jag och vännen P.
Men idag knäckte jag felet, det var Herr Partners Bank-ID certifikat som blivit för gammalt.

Tidsandan

Arbetsförmedlingens databas Platsbanken och mäklarnas Hemnet är två av de sajter som jag i regel passerar någon gång per dygn. Finns det lediga jobb i Skellefteå, finns det roligare hus? Efter sommarsvackan stabiliserade sig arbetsmarknaden i Sverige och man kunde se att det i regel alltid fanns ungefär 40 000 anmälda lediga jobb. Sen sa det pang och nu går totala antalet jobb aldrig över 30 000. Huspriserna faller och faller och jag tror det är en vecka, minst, sedan någon i Skellefteå la ut ett hus till försäljning.

Det är som Staffan alltid säger: Ingen dager synes än. Vi får väl trösta oss med stjärnorna på himmelen - de blänka!

Om belägringen fortsätter

Man kan låna TV-spel på biblioteket.

Blir det någon jul i år?

Frågan är lika aktuell som i fjol: Blir det någon jul i år? Alla som är födda i vår familj är råförkylda. Jag har tappat rösten och måste äta smärtstillande för att stå ut med att svälja saliven. I broschyren från EU:s folkhälsosatsning (mot överanvändning av penicillin) står "under ett helt liv får de flesta ett hundratal förkylningar". Jag passar på att ta dem i ett svep och ser fram emot en frisk ålderdom.
Svärmorfar begravs i Jämtland på lördag, ev firar svärföräldrarna jul med svärmormor och vi firar med oss själva. Det verkar lösa sig med den evighetslånga kedjan av backup-barnvakt, dagis är stängt nästa vecka men syster Bodil får måndagen och vännen S tar tisdagen och julaftonsmorgonen. Om bebisen håller fast vid sitt astrologiska beslut om att bli stenbock.
Vi har kollat upp en extragång att bebisen mår bra i magen och dessutom storhandlat i fredags så vi klarar ett par dagars belägring till. Några BB-väskor ligger i den nytankade bilen, det viktigaste finns i en ryggsäck här hemma.

Upploppet

Ja, så var det dags för sista arbetsveckan före jul. Mycket att göra, lite tid och sedan frid.
Idag var det söndagsskolavslutning, A och O var änglar i glittrande vingar. Båda klarade det rätt OK, men hann längta hem innan allt var slut.
Vi har förmånen att ha U föräldrar på plats några dagar, så U får förhoppningsvis möjlighet att fixa fläkten på en av våra bilar.
Julkorten åker iväg imorgon, den här julen fixar sig nog också.

LOLigt

Visst är det nya tider, när nobelpristagare postar LOLcatz på sin blogg när han ska vara borta och kalasa i Stockholm några dagar.

Och när jag känner mig otroligt på efterkälken som postar om hans inlägg fem dagar efter att det publicerats.

(Rubriken anspelar på den här lilla berättelsen från november 2000. Åtta år sedan.)

41+5

Idag har vi sovit, byggt med träklossar och Duplo, druckit honungsvatten och varm vinbärssaft. Snyter jag mig mer kommer jag få åderbråck. Kanske blir det ett stillsamt friluftsäventyr till macken för att köpa halstabletter.

Ett brustet halleluja

Läst: Ett brustet halleluja av Tomas Sjödin. Ett lapptäcke av historier om kyrkklockor, Johannes av Korset och om hur tomhet och saknad kan ge utrymme för resonans. Jag hörde honom på författarafton i november, boken var läsvärd.

Förlossning i Grekland

Min svärkusin har fött både i Grekland och Sverige och tycker att det är bättre på grekiskt(privat-) sjukhus. Hon har förlösts på bokad tid av den läkare som hon gått hos under graviditeten (han föredrar fredagar). Varje månad hela graviditeten har han gjort ultraljudsundersökningar.
Ett annat exempel på grekisk omsorg är att efter förlossningen kommer två duschkillar och sköljer av den nyförlösta mamman och säger att det ser fint ut.

Förlossningar i Europa

Fritt ur minnet från diverse källor: Svensk förlossningsvård har de senaste 25 åren varit jämförelsevis föderske-inriktad, förr var det som på andra håll i Europa snarare förlossningsläkarens/barnmorskans förlossning. Nu rekommenderar svensk förlossningsvård uppestående/gående och om bedövning ges används metoder som tillåter rörlighet. Lustgas, elektrisk stimulering (TENS), massage, akupunktur, varma bad och dusch, riskuddar, sterila kvaddlar är alternativ som erbjuds istället för ryggbedövning som kan leda till värksvaghet. Speciellt Frankrike var förr väldigt inriktat på för föderskan mer passiva förlossningar med kraftig smärtlindring eller sövning (-och har kanske rester av det arvet kvar?) Tång är jämförelsevis ovanligt i Sverige, om barnet behöver hjälpas ut används sugklocka. Speciell är också barnmorskans starka ställning, i Sverige är läkare bara delaktig "vid behov". Barnmorskor får inte använda skarpa verktyg i samma utsträckning som läkare och klipp blir allt mer ovanligt eftersom man märkt att spontana bristningar inte läker sämre än klipp. Dessutom rekommenderas numera att den nyförlösta mamman sitter som vanlige under läkningsperioden, utan specialkuddar, eftersom hon läker bättre då.
Barnmorskan och undersköterskan lämnar den födande kvinnan ganska långa stunder ensam. Det har istället blivit allt vanligare är att kvinnan har med sig en privat doula (en coach som inte är sjukvårdspersonal) som stöd, förutom sin partner.

Granntrivsel

I kväll var vi på dansafton nästgårds. Det var vår danslärare Beatrice som ordnade en föreställning där fyra av hennes duktigaste elever visade upp koreografier som de själva hade skapat. För oss som är egyptisk-dans-afecionados var det en riktigt mysig kväll.
Det är ganska lärorikt att titta på vad folk skapar själva när de har chansen. Jag som dansar med samma övertygande lätthet som en tankbil börjar vid det här laget ändå ha förstått så mycket att jag kan se hur komplicerad den skenbart spontana rörelsen är... Och hur lite betalt de kvinnor fick som hade skapat de tekniskt mest avancerade danserna - till syvende och sist är det dans och inte teknik man vill se.

Tidigare i dag gick S på indisk danskurs i samma lokal; jag kom dit för att hämta henne när kursen hade dragit över med 20 minuter. Deltagarna hade dansat sig alldels trötta och låg hopkrupna på golvet i oändligt vilsamma ställningar som avslutning, och det var väl ingen som hade någon lust egentligen att gå därifrån...
Jag undrar om man inte borde dansa varje dag. Det är väl oväntat för att komma från mig?

41+4

Jäpp, då var man sjuk igen. För andra omgången på fyra veckor. Hinner kanske med en tredje variant av virusattack innan den 23:e? Ikväll har jag fnissat åt Kung Fu Hustle och snytit mig. Hoppas man kan använda lustgas när man har hosta.

Härliga friluftsmamman

Igår beklagade jag mig för vännen T att mina ideal och verkligheten inte överensstämmer (jag vet, det är knappast unikt, men i alla fall...). Jag skulle vilja vara en sån där härlig friluftsmamma som outtröttligt tar med sig barnen på fräscha små äventyr i skog och mark.

Idag gjorde vi i alla fall en härlig utflykt till naturbruksgymnasiet och tittade på små och stora kor, grisar och burdjur. På grund av smittrisk och regler var alla besökare tvungna att skriva i en gästbok när man hälsade på hos korna och grisarna och man fick inte besöka dem efter att man träffat gnagarna, fåglarna och ödlorna. Det här är en napphink för kalvar.

Efter tre månader

Nu har tre månader gått sedan jag körde bil senast. I dag är det dags igen och jag gruvar mig lite, konstigt nog. Jag tycker ju om att köra. Jag har ju till och med längtat efter det. Men kommer jag ihåg hur man gör? Klart jag gör. Men ändå...

I går kom en kallelse till bilbesiktning 22/12 och det finns en liten sak jag borde få fixad innan dess, måste ringa verkstaden på måndag. Och ska det fortsätta bli varannandagsvinter som nu borde jag nog se till att få vinterdäcken på plats innan vi kör till Bryssel. Konstigt, jag gruvar för att åka till Cora och handla men är helt övertygad om att det är enkelt att åka till Bryssel med samma fot och samma bil och en massa värdefull last.

Om en vecka prick kommer mina näraste käraste hit.

Uppdatering, efter tre månader och en timma

När jag startade bilen för en vecka sedan gick den i gång som vanligt. Idag var den stendöd. Jag antar att jag borde ha kört några mil förra lördagen, kanske matade jag bara fram bensin och kondensvatten i ledningssystemet med isproppar som resultat. Eller kanske är det den kalla natten som tagit knäck på batteriet. Nu har jag återupptagit mitt medlemskap i den eminenta föreningen Automobile Club du Luxembourg som jag inte var med i de fem år som Mazdans vägassistansförsäkring gällde. Den försäkringen tog slut för fem månader sedan.

Jag betalade precis bilförsäkringen, men där ingår enbart assistans vid olyckor. Jag har en känsla av att det nya ACL-kortet och min bilförsäkring överlappar varandra i vissa delat, det borde jag reda ut. Men nu ska jag ta en promenad till affären.

Livet och döden

Idag dog svärmorfar.

41+2 eller 39,8

Igår gick vi på bio och såg årets bästa film; Burn after reading. George Cloney och Brad Pitt lyckas vara helt osexiga och varken coola eller smarta och i kombination med ett intrikat manus, god regi och de andra skådespelarnas insatser blev det bara så bra.
Efteråt tog vi en nattchoklad med marsmallows på Waynes och bläddrade i glansiga magasin. Syster Sigrid har fått en fin utmärkelse igen, tidningen Residence (nr 10 s.96-97)har utnämnt henne till årets nånting (stjärnskott? nykomling? bästa?) och har ett helt uppslag med Sigrid Strömgren och hennes möbler.
När vi kom hem hade H jättefeber igen. Natten innan ägnades åt att hantera nerspydda sängkläder (till slut fick vi kombinera kliiga sofföverdag och frottéhanddukar för att ha något att skyla oss med). Den senast genomlidna natten ägnades åt feber och feber och att dricka vatten.
Just nu är livet ganska rart igen, H hostar runt med farmor och farfar i ett potpuri av ringlekar, A sorterar Viktiga papper och jag har adresserat en massa julkort.

Love song

När jag läste slutet på Joruns senaste inlägg tänkte jag på The Love Song of J. Alfred Prufrock av T.S. Eliot.
Den rad jag tänkte på var följande.

I grow old … I grow old …
I shall wear the bottoms of my trousers rolled.

Shall I part my hair behind? Do I dare to eat a peach?
I shall wear white flannel trousers, and walk upon the beach.
I have heard the mermaids singing, each to each.

I do not think that they will sing to me.

Inga jämförelser förutom tvekandet.

Men jag vill varmt rekommendera att ni läser dikten, sakta, flera gånger... Den är smått lysande, den lille mannen med sin stora outsagda fråga och de oåtkomliga damerna med sina eviga tekoppar och sitt muntra småprat.

Jag hörde en gång att J. Alfred Prufrock var en riktig person, och att Eliot såg namnet och inspirerades av det. Wikipedia hävdar dock att det inte alls var på det viset och hur kan jag säga emot detta lärda kollektiv med alla sina fotnoter?

För er som föredrar att höra poesi snarare än läsa den:



Slutligen, här är författarens egen uppläsning. Och om ni trots alla dessa tips inte tar del av dikten - tja vad kan jag säga denna Nobeldag?

Should I stay or could I go?

Jag har semester halva dagen i dag. Lyxigt värre. Denna ledighet tillbringar jag i min lilla lägenhet, och underhållningen består i att låta två buttra elektriker komma in ibland och trycka på knappar och konstatera att ringklockan fortfarande inte fungerar. Sist de var inne sa de att med det här kablaget blir det svårt att få något att fungera och jag sa att jag tyvärr bara är hyresgäst så jag kan i alla fall inte göra något åt saken. Sen diskuterade de med en tant på luxemburgska och sen såg jag den lilla elektrikerbilen försvinna neråt gatan.

Så, vad gör jag nu? Ska jag tro att de kommer tillbaka med några rullar nutida elkabel som de behöver komma in hit för att dra eller ska jag gå ut och köpa de saker jag hade tänkt fixa idag? Törs jag ställa mig i duschen? I kväll ska jag i alla fall ut och luciatåga.

H som i...

Lilla H har 4H: Hosta, Hög feber (39,1), Hemma från dagis och Huvva bortskämda föräldrar. Mamma åkte vidare idag och efter ett halvt dygn på egna ben (det första sedan 18 november) kommer vi åter få förstärkning av A:s föräldrar.

41+0

Idag var vi till barnmorskan på vårdcentralen: allt är bra. Det blir ultraljud på specialistmödravården om en vecka. Om allt fortsätter vara bra har bebisen på sig till 23 december, sedan blir det igångsättning. Och barnmorskan avråder från drastiska åtgärder som t ex att hoppa studsmatta eller än värre köra skoter på skumpigt underlag, det finns risk att man skadar moderkakan då.

Fildelning och backhoppning

I Metro fick jag syn på en insändare med en ny vinkling på fildelnings-temat. Fritt återgivet: "Jan Boklöv uppfann V-stilen i backhoppning. Tänk om han som upphovsman skulle få ersättning av alla som använder den tekniken. Det går ju inte." Men det vore väl inte så dumt?

40+6

Jag har bakat kokoskakor, havreflarn, saffransbullar och schackrutor berikade med vit choklad. Mamma har handlat, stekt plättar och monterat ett broderi. H har varit två timmar på förskolan för att träna på julspelet, hon ska vara värdshusvärd (med replik: "Det är fullt.") A har skött dagislogistiken och grejat med badkarsfronten och sett en Pippifilm med H. Och så har vi alla turats om att hantera sex-sju maskiner tvätt.
Nu ska vi sova en stund. Vissa har migrän, andra behöver bara lyx-vila lite. Inget tyder på att det blir bebis idag.

40+5

I kyrkan idag träffade jag en föräldraledig barnmorska som berättade att hon blivit extrainkallad ikväll för att jobba på förl0ssningen. Hon såg fram emot ett mysigt arbetspass. Det var en trevlig tanke för mig att hon uppfattar sitt arbete som mysigt. Som det verkar nu kommer hon att jobba i lugn och ro utan mig.

40+4

Igår träffade vi S och hans harmoniska föräldrar. Det var välgörande. A och jag fick hålla honom och H klappade honom lite och räknade tår. Så liten! och ändå 4kg.
Idag har vi gått med Mamma på julmarknad på museiområdet. Det mest bestående minnet är renköttsoppan med god men skållhet buljong, känslan kommer finnas på tungan ett par dagar framöver...

Vandringsbibliotek

Jag har inrättat ett vandringsbibliotek i bokhyllan i köket med böcker som jag hoppas ska adopteras av nya familjer (det blir väl någon sorts förfärlig kattungeannons så småningom: jag kan inte behålla och är det ingen som vill ha dem så tvingas jag göra mig av med dem ändå). Men på ett humant sätt.
Jag tycker ändå om de böcker som jag gör mig av med så här kommer en hyllning:
"En nubbe och pizza i Alfta" av Saw Alonzo. En flödande skröna om en italienare som öppnar en restaurang och ordnar motorcykeldagar i Alfta. Det är en glad fantasi som är full av käcka ingredienser som en alkoholiserad frikyrkopastor som håller karaokegudstjänster med enminutspredikningar om att man ska vara snäll, och så visar det sig att folk blir helade på gudstjänsterna. En likaledes alkoholiserad överläkare som gör ett vetenskapligt genombrott när det visar sig finnas en tjärn i Alfta vars vatten magiskt skyddar mot skrumplever. Italienska kriminella. Kroatiska torpeder. Avskurna tummar och öron. En bilmekaniker som kan snurra två pizzor samtidigt. Tanter som spelade fotboll på 50-talet och fortfarande bildar en juste backlinje. Kungligheter, presidenter, motorcykelgäng, Jan Guillou. Och så en hel del ganska handfast erotik. Boken är vansinnigt gullig men behöver jag äga den. Nae skull' int' tro de'.
"Natural Causes" av Michael Palmer, en jätteduktig alternativmedicinsk läkare som råkar i blåsväder när hennes alternativmedicinskätande patienter börjar dö i barnsäng.
"Den ätbara kvinnan" av Margaret Atwood om en kvinna som börjar identifiera sig med det hon äter och alltså inte kan äta just någonting. En inte alltför subtil skildring av hur kvinnor förväntas anpassa sig till sina män.
"Flickornas handbok i jakt och fiske" av Melissa Banks om... ja just det, kvinnor och relationer. Fint skriven chick-lit, en utmärkt reskompis.

Singelmingel

Jag har precis bokat en konserbiljett, i kväll ska jag gå och titta på den franska sångerskan Camille på den Atelier. Alldeles ensam. Jag antar att jag inte blir ensam med artisten i lokalen, men som det ser ut just nu går jag dit på egen hand eftersom ingen jag känner (OK, ingen av dem jag frågat) har lust eller möjlighet att gå.

Det känns lite konstigt, jag går så sällan på konserter och när jag går är det tillsammans med en eller flera andra. Jag hoppas det blir bra!

Jag läste just det här på Caroline Ringskog Ferrada-Nolis parisblogg: "Ikväll spelar The Game på Le Bataclan, men eftersom inte min genomsnittlige vän tycker om hip-hop, (white middle-class - I love your ass), så ska jag inte gå."

Man väljer ju själv hur mycket man vill begränsa sin livsvärld. Men ooo, jag är lite nervös. Och vad ska jag ha på mig? Stödstrumpor och mina eviga Reebok-skor, OK. men sen då?

Äktare än så här kan det i stort sett inte bli

... eller det skulle möjligen vara det här:

Äkta vara

Jag har redan länkat till den här texten från Life de Luxe men det kan ju tänkas att ni missat den bland alla luckorna i min kalender.

Andrew Brown, som hälsade på i Ammarnäs i somras, skriver i sin blogg på the Guardian om det riktiga Lappland. Och det är nog mest Sorsele han pratar om.

Heminredning

Den gula barnsängen, asfaltgrå tapet, takmonterad sänghimmel, lapptäcke sytt av syster Sigrid, fåtölj från morfar Carl-Erik som jag har klätt om, en rosenbroderad fotpall från Myrorna, en trasmatta köpt i kyrkan, en bokhylla från Myrorna med plastlådor uppmärkta med siluettklipp av plaggen som ska förvaras i, ett svartfodrat hemsytt chiffongdraperi med guldstjärnor som täcker baksidan av bokhyllorna som vi köpt av grannen A. På tavellisten: John Blund av Nils von Dardel, present från Jorun.

Snöskulpturen "Snö-pappan", lätt upptinad.

Och så badrummet: Röda Korsets hälsoråd till Sveriges ungdom, illustrerad av Aina Stenberg Masolle. Den jättedyra speldoseåsnan från arbetskamraterna, de råkade missa att ta bort prislappen och jag låter den sitta kvar. Stuvbiten med röda päron som var det första H uppmärksammade i sitt hem när hon var nyfödd. Babyhandduk som syster Bodil sytt till sin O, under symbolen för den fjärde familjemedlemmen som kommer när han kommer.

Snart 40 +

Nej, jag väntar inte barn, jag är bara åldersfixerad ett tag. Jag går och känner mig som 40+ och tycker att det är helt ok. Jag har en trygg stabil position på arbetsmarknaden, jag är en av dem som håvar in pengar till företaget och därmed förmodligen får en god löneökning även i nästa förhandling. Jag har så många barn som jag ska ha och går och tror att det ska bli lättare och lättare att leva med dessa barn med åren. Att jag kanske snart får lite egen tid. Jag har föräldrar på båda sidorna som är pigga och glada pensionärer. Mina syskon stretar och ligger i och har den ena lysande karriären efter varandra, härliga kusiner till mina barn och är trevliga vänner till mig.
Nej jag fruktar inte 40 års dagen. Det enda som är surt nu när jag är så beredd är att den inte infaller nästa år. Då hade jag nämligen fått tre ytterligare semseterdagar, men från nästa år ändras avtalet, så jag ligger kvar på min nuvarande nivå.

40+2

Surfar tre-fyra drastiska (felstavade) förlossningsberättelser och bestämmer mig för att sluta med det och istället gå och sova med H. Det gick ju bra förra gången.

Nytt läge?

Om en timme auktionerar Kronofogden ut en trea på Mariehem.

A-föräldrar

Läser i dagens VK om kraven på adoptivföräldrar. När ansökan görs får ingen av föräldrarna vara äldre än 42 (vår pappa var nästan 41:5 när lillasyster kom). "De som vill adoptera får inte ha BMI över 30 eftersom det anses vara en hälsorisk på sikt. De som vill adoptera får heller inte ha BMI under 18,5 eftersom det kan vara ett tecken på ätstörningar. (...) Utredningen ska också ta upp livsstilsfaktorer som alkoholkonsumtion, rökning och stressrelaterade problem. Föräldrarna måste lämna in läkarintyg och hälsodeklaration. Dessutom ska de komma in med intyg från Försäkringskassan från de tio senaste åren. Att ta hand om ett adoptivbarn motsvarar ett heltidsarbete. Om man inte kunnat heltidsarbeta på grund av sjukdom kan man heller inte ta emot ett adoptivbarn. Motivet är att barn som adopteras från andra länder alltid är barn med särskild sårbarhet och inte sällan har varit med om traumatiska händelser. Adoptivföräldrarna måste finnas där som ett stabilt stöd, och då får de inte själva vara bräckliga. Det räcker inte med att den ena föräldern är fullt frisk, båda måste vara det. Bristande hälsa, fysisk eller psykisk, hos den ena parten kan inte kompenseras av den andra, båda måste orka."
Tur att jag råkar vara en person som kan bli gravid. Dessutom är jag så pass ung att jag kanske skulle hinna samla på mig tio friska år i rad innan fyrtiotvå om jag börjar nu. (Jag arbetade deltid ett tag efter en trafikolycka ett par år innan jag fick första barnet. Och så hade jag nedsatt arbetsförmåga pga "musarm" under en period av mycket arbete i ergonomiskt ogenomtänkta bildprogram.)

40+1

Idag har H och jag vi byggt en snö-pappa utanför Designhögskolan och dekorerat den med blommor, pinnar och gräs. Under tiden skurade förlagan badrummet till snäppet renare än flyttstädat.
Middag: saffransris med ekologisk saffran som vi köpte i Grekland i somras, till det färska kycklingfiléer med citrus, ingefära och bacon. Och grönsaker. Och en god passionsfruktvinäger från den lokala delikatessbutiken. Efterrätten blir lingonpaj med nersmulade rester av förra veckans kolakokning.
Ikväll tar Herr Partner och jag tillfället i akt att gå på bio (Bondfilmen är nästan det enda sebara som går efter läggningsdags).

40+0

Jaha då var vi framme vid BF (beräknat förlossningsdatum). Min kompis M fick en pojke igår, vi pratade en halvtimme och jag hörde hans lilla röst gny i bakgrunden när han var sex timmar gammal. De valde mellan Sture och ett annat lika rejält namn på S och bestämde sig för det andra namnet. Nu är jag på tur, själv tror jag att det blir på morgonen fredag 5/12.
Den här dagen ägnar jag istället åt att borra med borrmaskin och sy med symaskin. Dottern får ett fodrat stjärndraperi, en sänghimmel och några tavel-lister att ställa barnteckningar på och så kommer jag fålla hennes lucalinne. Vi föräldrar får en sänglampa, bebisen får en stoppad vinröd velourkorv till spjälsängen, ett hemsytt underlakan, en krok till speldosa-åsnan och lite säkerhetstillbehör till skötbordet.
I natt hade jag sån foglossning att det inte gick att sova. Jag låg och försökte övertala kroppen att ligga kvar i samma ställning, men det går inte i längden, man måste vända sig ibland och då rämnar skarvarna i skelettet på ett ganska trist sätt. Och även om det känns som kroppen gått i två delar går det inte att använda armarna och baxa runt en kroppsdel i taget. Så jag gick upp och tog lite Alvedon och flossade.

Singing, not sinking

I dag har jag varit på körövning med delar av den nyligen hopsatta jobbkören som ska sjunga engelska carols på kontorets julfest. Jag var lite mesig när annonsen kom ut och tänkte att det nog skulle vara för proffsigt och att jag kanske inte känner någon. Men så tänkte jag att det ju faktiskt är kul att sjunga och att sångare brukar vara trevliga. Så jag anmälde mig och det är jag glad för! Jag kunde till och med sjunga jämförelsevis bra...

Andra halvan av kören övar i eftermiddag och sen ska vi kanske ses i morgon lunch innan vi har premiär i morgon kväll. Det kan till och med hända att jag får en solostrof på urtråkiga "twelve days of Christmas". Engelska bordet* bjuder på plum pudding och "a mug of cheer" efteråt.

*varje nationalitet får en viss summa pengar att handla in mat och dryck för och sen får man gå runt bland borden och äta och dricka olika specialiteter. Det brukar bli portugisiskt folkdanslag, S:t Nicholaus, spanska julvisor, svenska köttbullar, grekisk ringdans, engelsk drag show, polska piroger, franska ostar, irländskt kaffe och en massa annat.