Den rad jag tänkte på var följande.
I grow old … I grow old …
I shall wear the bottoms of my trousers rolled.
Shall I part my hair behind? Do I dare to eat a peach?
I shall wear white flannel trousers, and walk upon the beach.
I have heard the mermaids singing, each to each.
I do not think that they will sing to me.
Inga jämförelser förutom tvekandet.
Men jag vill varmt rekommendera att ni läser dikten, sakta, flera gånger... Den är smått lysande, den lille mannen med sin stora outsagda fråga och de oåtkomliga damerna med sina eviga tekoppar och sitt muntra småprat.
Jag hörde en gång att J. Alfred Prufrock var en riktig person, och att Eliot såg namnet och inspirerades av det. Wikipedia hävdar dock att det inte alls var på det viset och hur kan jag säga emot detta lärda kollektiv med alla sina fotnoter?
För er som föredrar att höra poesi snarare än läsa den:
Slutligen, här är författarens egen uppläsning. Och om ni trots alla dessa tips inte tar del av dikten - tja vad kan jag säga denna Nobeldag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar