25 december 2008

Rösten, brösten och resten

Demonerna börjar släppa greppet en efter en. Jag har inte tagit morfin-hostmedicin på 20timmar. Jag kan prata igen (men inte sjunga, överrösta eller läsa saga). Det här med julbord har vi spridit ut på flera dagar med olika tema; idag var det fiskdax.
Kärleken till barnen räcker till trots att de är dubbelt så många.
Det sprutar mjölk ur värkande E-kupor och tack vara goda råd från BB-hemvård kommer det nog bli ordning på det där också småningom.

1 kommentar:

Anonym sa...

Skönt att se ett livstecken, läsa att du håller på att bli bättre. För mig är det rösten som fortfarande svajar, kan i bland bli lite problematiskt särskilt om man är på jobbet. Tur att jag har fungerande armar och ben och inte rädd för att göra bort mig =) Ha en trevlig annandagjul./Kram