A-föräldrar

Läser i dagens VK om kraven på adoptivföräldrar. När ansökan görs får ingen av föräldrarna vara äldre än 42 (vår pappa var nästan 41:5 när lillasyster kom). "De som vill adoptera får inte ha BMI över 30 eftersom det anses vara en hälsorisk på sikt. De som vill adoptera får heller inte ha BMI under 18,5 eftersom det kan vara ett tecken på ätstörningar. (...) Utredningen ska också ta upp livsstilsfaktorer som alkoholkonsumtion, rökning och stressrelaterade problem. Föräldrarna måste lämna in läkarintyg och hälsodeklaration. Dessutom ska de komma in med intyg från Försäkringskassan från de tio senaste åren. Att ta hand om ett adoptivbarn motsvarar ett heltidsarbete. Om man inte kunnat heltidsarbeta på grund av sjukdom kan man heller inte ta emot ett adoptivbarn. Motivet är att barn som adopteras från andra länder alltid är barn med särskild sårbarhet och inte sällan har varit med om traumatiska händelser. Adoptivföräldrarna måste finnas där som ett stabilt stöd, och då får de inte själva vara bräckliga. Det räcker inte med att den ena föräldern är fullt frisk, båda måste vara det. Bristande hälsa, fysisk eller psykisk, hos den ena parten kan inte kompenseras av den andra, båda måste orka."
Tur att jag råkar vara en person som kan bli gravid. Dessutom är jag så pass ung att jag kanske skulle hinna samla på mig tio friska år i rad innan fyrtiotvå om jag börjar nu. (Jag arbetade deltid ett tag efter en trafikolycka ett par år innan jag fick första barnet. Och så hade jag nedsatt arbetsförmåga pga "musarm" under en period av mycket arbete i ergonomiskt ogenomtänkta bildprogram.)