Såhär ungefär

skulle det kunna se ut när jag dansar
Om jag var lika bra som min danslärare Beatrice Grognard
och om jag dansade den sortens dans.

Filmen är alltså från min dansskola Tarab. Den här sortens dans kallas Baladi. Själv dansar jag Sha'abi, en mycket mer kraftfull dans. Här är en förklaring om baladi, direkt från Beatrices hemsida.

Baladi" is the folk dance of the urban areas of Egypt.

This vibrant music, both structured and improvised, appeared at the very beginning of the 20th century. It roots are in the old songs and rhythms of the countryside. At that time important social and economic changes resulted in an exodus of fellahs to the towns. Along with their new-found urban prosperity they discovered the cultural and artistic exuberance of the new century.

Tradition and modernism joined hands: the peasants' musical repertories became more polished and complex, and took up new instruments like the saxophone, the accordion and the clarinet.

To the people of rural areas the significance of baladi is a little like that of jazz and blues to the black American community. It expresses the mood of a time and a community, and offers up to dance a whole new world of technical and expressive possibilities.

"Zaman el fan el gamil" - Baladi moderne
envoyé par tarabofegypt

Mammas nya kill... barnprogram

Jag läste en lyrisk recension i en tidning om barnprogrammet Dafo av två av killarna i Klungan.
Här är premiäravsnittet. Det gav så pass mycket mersmak att jag tittade på avsnitt 2. Lite knepigt med rösterna för mig som MNK-afecionado - det känns som om de hela tiden halkar litegrann mellan sina figurer...
Håll till godo.

Grekisk picknick

Rolig bakgrund de har valt. Jag vill minnas att farmor berättade första gången hon var nere vid kusten; det var nog när hon hade fyllt 47 eller så, och inte ens i Ratan fanns det väl marmorpelare.
Det känns som om det var fotografens idé att farmor skulle sitta i farfars knä. Inte helt hemtam plats tror jag.

Ung stark och stel

Farfar i början av förra seklet. Det är lite häftigt att han föddes hundra år före Sara och Joel.
Jag undrar hur han var. Minns att han nästan girigt grep efter mig när jag var liten och vi hälsade på i farmors stora kök, han satt på en stol och var grårufsig och gladbullrig, kanske var han ganska förvirrad också men det vet jag inte. Nu som vuxen kan jag förstå de där gamla händernas längtan efter att hålla i ett varmt och mjukt barn och komma ihåg allt som var nytt och starkt och sårbart... Då försökte jag hålla mig undan, svårt när alla vuxna gemensamt hjälptes åt att fösa oss fram för att säga goddag.
Jag undrar vilket år det var. Slutade han sina dagar på sjukstugan i Sorsele?
På den här bilden är han ung och knappast photogenique.

Dags att pusta ut

Alla ni som hållit andan av spänning; nu har jag äntligen köpt en jacka. Inte i dun - det går en hemsk trailer på TV om en dokumentär om hur plågsam gåsuppfödning är. Det som gör mig stolt är att jag köpte den med båda barnen utan assistans av någon annan vuxen. Dessutom fick dottern en täckdress. (De visade Bamse i butiken).

En annan tonårstid

Foto nr: B 8349
Motiv
Från ort: Ammarnäs. Kommun: Sorsele. 1919
Fotograf
Namn: Robert Lundgren. Från ort: Sorsele. Levnadsår: 1880—1950.
Namn:
Signe Strömgren, Adrian Strömgren, Ida Hedman, Karl Fredrik Grundström, Sofia Grundström, Frida Berglund, Elin Grundström, Set Strömgren, Tekla Berglund, Karl Erik Grundström, Betty Grundström, Rudolf Strömgren

Farmor 17 år, omgiven av Seth och en annan, snyggare kille - vem var han? Vad kände hon när hon stod där mellan dem? Vem är den kavata väninnan som så självklart tar plats och vem är bruden - och vad är det hon har på sig?!

Namnens ordning verkar inte linjera med personerna. Jag skulle säga att det är Rudolf som står längst ut på högeryttern, men han verkar ju stå i armkrok med bruden, borde hon då inte heta Märta?

(Jag försökte länka till rätt sida i Västerbottens museums stora bildarkiv men det verkar inte fungera, man hamnar lite vartsomhelst. Här finns startsidan till bildbanken)

Sovdaxning

H är lämnad på dagis, E sover, jag ska lägga mig på soffan och lyssna på Annika Lantz på webbradion. Jag följer henne både i P1 och P4.
(Tillägg långt senare: jag hade tänkt skriva något om intellektuell stimulans och nutidsorientering men så vaknade E, det blev amningsstund och sedan dagens ljuvligaste stund - att sova länge med bebisen nära nära. Snabbversionen: jag tycker att hon är hörvärd, speciellt i P4.)

Sorgligt knäppt och vackert

Jag kan berätta tre saker:

-- Ni som har tillgång till bibliotek borde låna och läsa "I taket lyser stjärnorna" av Johanna Tydell. En bok som handlar om en 13-årig flicka vars mamma har cancer och blir sjukare och sjukare och till sist dör. Aaargh vad det snuddar nära det tänkbaras gräns kan man känna när ens egen 13-åring ligger och snusar och sover i rummet bredvid och man själv är, tja, mamma.
-- Som om inte mitt projekt med att befria bokhyllan var nog, nu har jag börjat ett nytt litet projekt som går ut på att lära sig nederländska genom att läsa en bok av Belgiens svar på Stieg Larsson, med ett nederländsk-franskt lexikon i högsta hugg. Det går förbluffande bra*, många ord kan man gissa, och många kan man slå upp. Fast verben är svåra, det är väl som om en belgare skulle sitta och bläddra i ett svenskt lexikon och leta efter "visste", "kan", "var", "borde".
-- Jag tillbringade en oproportionerligt lång tid av lördagen hos frissan. Orden 'oförklarligt skitsnygg' blev så levande för mig. Sedan hann jag äntligen köpa en täckjacka efter att ha frusit mig igenom hela december och januari. 70 % rabatt och ändå var den en av de dyraste jackor jag någonsin köpt. Sedan kom jag hem, visade stolt upp mig för lilla S, som tyckte 1) att jackan påminde om vår förra portvakts hundbajsblanka äckelpäckelsoffa, och 2) att håret inte såg riktigt klokt ut. Fast hon gillade i alla fall den stickade rock jag hade köpt, så allt var inte förlorat.

* "Förbluffande bra"... Jag läste hela vägen hem på tåget (en timme och en kvart) och sedan läste jag väl en halvtimme när jag kommit hem. Det går stadigt framåt, nu har jag redan fått vända blad två gånger och är på sidan 8.

Såja soja

Ser dokumentär på svt2 om livsmedel, mark, vatten, etanol... och inser att det är dags att dra ner på grisfestandet. Efter många år av semivegetarianism har det barkat iväg; i kylen trängs just nu kyckling, skinka, salami, leverpastej, falukorv, julkorv och bacon. Men pastejen och baconpaketet är kravmärkta...

Det var som cellofan

Jag fick just tips om att den här lilla filmen sändes i SVT i kväll.

Det vet väl alla att backhoppningar och cellofanklänningar hör ihop? Annars är det ett fint litet program, synd bara att de inte nämner fotledsbrottet 1990.

Om jag får välja tar jag den lila täckoverallen i stället för en folieklänning!

Nix promenix

Idag har vi stannat inne och likt Sisyfus rullat vår sten. Man ska laga mat, äta/mata, göra smutstvätt, diska, städa, söva, trösta, leta, sortera bort, ordna, göra det stora och det lilla och allt som hör därtill. Det som kommer bestå av dagens arbete är att babygymmet är monterat igen och så har vi möblerat om.
Eller helt isolerade har vi inte varit, A och H har faktiskt gått ut med soporna.

Promenixen

Jag har en slinga på 5,5 kilometer som rundar stadsdelen härintill. Lugna villakvarter, välbelysta trottoarer, en hel del höjdskillnad och tillräcklig omväxling för att sträckan ska vara rolig att gå mer än en gång. När jag kom tillbaka efter sommaren började jag gå den varje kväll eller nästan varje kväll, med längre vändor de helger jag var här. Nu har det varit ett långt uppehåll, men idag gick jag promenixen för första gången sedan jag bröt fotleden i september. Det tog en timma och ett par minuter, vilket väl får sägas vara OK efter omständigheterna. Jag hade inte ont i foten efteråt, så om det inte regnar i morgon får det bli en runda till. Kanske kan jag komma under timman redan då.

I morgon ska jag bli klar med mitt PM inför C-uppsatsen och sen startar det jätteprojektet. Vecka 22 ska allt vara klart.

Sjuka helgen

Jag flexade ut igår vid halv fem och har spenderat stora delar av denna dag i sängen. Sovandes. I tisdags hittade jag lille O sovandes på kalaset på förskolan, med 39 graders feber. Lilla A går på penicillin. U är den ende som går upprätt i vår familj.

Men lilla A och O orkade leka i lekrummet idag, A måste leka med klossarna, sitta på lilla stolen och läsa en bok, leka med smågrejerna i hinken. Det var en fröjd att se. Jag låg på sängen i lekrummet och kom med uppmuntrande kommentarer. O kroknade först så vi satte oss och läste medan A oförtrutet lekte vidare. Utan syrgas! Länge leve Alexander Fleming.

Och vad fina ni var i VK, Signe

Vi har gjort ett uppehåll...

...det stora projektet och jag, det jag kastade mig in med hull och hår i före jul. I tisdags klocka 15.30 meddelade jag att nu gör jag inget mer här, är det något ni vill förändra får ni göra det själva, och så åkte jag på kalas med O på förskolan. Mer om det ovan. Vad bidde det då? En utställelsehandling - reviderad vägutredning där min kompletterade MKB fick godkänt av länsstyrelsen.

Och jag? Jag fick en blombukett på onsdagen som tack för gott samarbete. Då blev jag glad igen! I februari sätter det igång igen.

Glada helgen

Saker att glädja sig över:
Herr Partner har varit pappaledig idag så vi har både kunnat gå på vårdcentralen och få penicillin för dotterns marathonhosta (sedan 15 november!!!) och åka med en kompisfamilj till den kommersiella inomhuslekparken.
Inatt glömde bebisen att väcka mig (bara en nattamning på nio timmar).
Vi ska på kalas imorgon.
Jag har hittat fina barnkläder i ekologisk bomull på rea.
En svåger jag känner har ett eget uppslag i en tidning jag läser.
Det fanns en ledig tvättid åt oss.
Dessutom har H börjar växa in i att se barnprogram, kanske finns det en ände på Teletubbies-mardrömmen.

I helgen

...åker jag till kusten för att hitta det slutgiltiga svaret på frågan om hur kall och blöt man kan bli egentligen på en enda strandpromenad.
Eller också ägnar jag mig mest åt shopping. I morgon finns det inga måsten som radar upp sig. Pretty Wild.
Lilla S kommer bland annat att ägna sig åt sin latinläxa i goda vänners lag, hon stannar här i Bryssel. Pretty Unusual.

Jag gillar inte Ted

Jag tycker Ted Gärdestad har läskig röst och jag gillar inte hans låtar heller. En inte allt för brännande provokativ fråga kanske, men insikten kom igår när jag hörde honom på radio. Ett litet steg till mot ökad självkännedom.

Jag har också gjort slut

Jag tror att det är slut mellan amningsmottagningen (som är inrymd på BB) och mig. Idag fick de tillbaks mjölkpumpen (igen) och jag firade med att dricka ett glas vatten och äta en medhavd banan medan jag ammade i BB-matsalen.
H kom på att s0ptunnan för matrester gick på hjul och sprang skrattande omkring med den i korridoren. Under tiden satte E småskitarna till nyföddingar på plats genom att gallskrika och kräkas som det anstår en snart 6kg bebis. Vi har nog vuxit ifrån varandra helt enkelt, BB och min familj. Men vi skiljs som vänner, jag kanske ringer.

Uppbrottstider

Även jag har sagt tack och farväl i dag, till sjukgymnasten S med de vassa krokarna och de outsinliga idrottskunskaperna. Nu är det gång, tåhävningar och balansövningar som gäller om jag ska bli likadan som innan. Efter mycket dragande och tryckande rör sig vartenda litet ben som det ska, även om foten fortfarande ömmar på ett par ställen, och S menar att inget tyder på att jag inte ska bli 100% återställd. Än är jag inte riktigt där, men jag är på väg ditåt!

Det är slut mellan mig och Dr Välsnaggad

Alla epoker måste ta slut och även min tid som knäpatient. I dag besökte jag Dr Välsnaggad för sista gången. Han tittade på mitt knä och sa att det var stabilt och bra. Nu behöver jag aldrig mer komma tillbaka. Om det inte är något jag undrar över eller är orolig för, förstås, för då är jag förstås alltid välkommen.

Sammandrag av Vita serien här.
Maj 2007: Remiss från tobaksaffären
Maj 2007: en vandring utan kryckor
Juni 2007: sportiga ortopeder, men varför blir man blodläkare? Jo för att kunna lyssna på radio på jobbet och ändå tjäna bra med pengar (tack Signe)
Juni 2007: personligt rekord i vårdkonsumtion
September 2007: 1,2 m personligt rekord i familje-VM i längdhopp.
Maj 2008: Se upp med undermåliga efterapningar: Dr Välsnaggad äger
Juni 2008: Förnedrande rundtur i gröna snabba
Juni 2008: Kvällen före den stora dagen
Juni 2008: Mikroprojektet att lyfta hälen.
September 2008: Motionera de grå cellerna hjälper inte knäna.


Det är ganska intressant att gå tillbaka och följa ett gammalt spår och att upptäcka vad jag inte har skrivit om.
-- Skälet varför jag aldrig kommer att glömma Dr Välsnaggad
-- Hur fruktansvärt länge jag släpade mig omkring på kryckor och vilken chock det var att få reda på mitt hjärtproblem
-- Och framför allt någon som helst markör som visar vilken ökenvandring jag släpade mig igenom, hela den där evigt långa tiden.

Uppdatering: Kanske borde jag förklara skälet varför jag aldrig kommer att glömma Dr Välsnaggad: Det var han som insåg att jag måste ha ett fel på hjärtat. Det låter dramatiskt att säga att han räddade mitt liv, men troligen var det precis så.

Kärlek

Det ligger en liten ljuvlig son på soffan och gör söta bebisljud i sömnen. Det börjar likna kärlek, banne mig!

Jag ska aldrig mer

Dagens lilla löfte är att aldrig mer handla BH utan att prova ordentligt. Idag gick jag till specialbutik och fick lyxig experthjälp. Det är värt det, felköp är dyrt och i mitt fall även hälsovådligt. Och det var häftigt att hon hittade en som satt perfekt på första försöket, i en helt annan modell och storlek än jag skulle ha letat efter.

Oförklarligt skitsnygg

Tidningen Darling (sent nittiotal? tidigt 00-tal?) hade en guide till hur man blir "oförklarligt skitsnygg". Önskar att jag hade kvar den, idag ska vi babyfotograferas och hamna på familjesidorna. Färgmatchade kläder kanske? Såg en bild där alla barn och föräldrarna hade randigt, rart men lite knasigt kanske? Titta på bebisen eller i kameran? Och hur håller man upp bebisnacken så det inte ser stört ut?
Borde jag sova mig snygg eller satsa tiden på att föna håret?

Tillbaks på Fejan

Just när jag trodde min tid på Facebook var över blossade engagemanget upp igen, mer än någonsin. Jag har dessutom upptäckt den riktigt tröga men trots allt fungerande chatten.

Han heter nu.

Men jag skriver inte vad bebisen heter i detta forum. Den som vill veta får höra av sig eller göra ett mindre bibelstudium. Ty det är tre bibliska namn. Om den förste står att han var en son som "var honom (pappan) lik, en avbild". Den andre mannen kanske kan beskrivas som en betrodd och berest ledare med profetisk gåva och förmågor både att samla många förnäma kvinnor omkring sig och att hålla humöret uppe med sång även i orättvis misär. Det tredje namnet, som blir tilltalsnamn, kommer från en profet som mötte gud i en stilla susning.

Kris i heminredningsfrågan

Idag har jag gjort en mycket beklämmande upptäckt som har att göra med amerikanska coola killar och deras superluxuösa hem.
Killen ser ut så här: Svart streetwise kille med baggy pants, en gangsta-tröja, keps och sneakers plus ett kilo bling bling.
Och så här bodde de. Tvåvåningshus med pool utomhus. Golv av marmor eller sten. Jättestora badrum med enorma duschar. Plus jacuzzi. Köket har jättestora blanka marmorbänkar och ett dubbelkylskåp fullt med olika former av läsk. Det finns platt-tv överallt. I soffgruppen i vardagsrummet ryms 14 personer utan problem. Ingen bokhylla (kanske inte så konstigt) men inte heller någon skivsamling att tala om. Inga personliga saker, förutom inramade statusgrejor som guldskivor. Sovrummet - en trappa upp - har en gigantisk dubbelsäng. Garderoben är stor, full med många många varianter av samma sak: minst 20 par gymnastikskor, gärna samma modell fast i olika färgställning, 30 huvtröjor, 40 jeans.
Så långt är det väl inte så deprimerande. Bara amerikanskt over-sized. Men här kommer spaningen:
Alla dessa hus - och vi har sett en hel rad i dag, det var MTV-cribs-special - är inredda i tantiga färgställningar och möbler som man knappt ens skulle få tag i i Europa för att de är stora, överlastade och ospännande. Alla husen skulle kunna vara inredda av samma inredare, som använder samma koncept som hos herr och fru Varuhusföreståndare i huset bredvid. Tänk er u-formad beige plyschsoffa mot en ljusbrun vägg, med guldfärgade gardiner och någon sorts dekoration på väggen i kanel och gammelrosa. Sängarna har gigantiska sänggavlar i någon överlastad variant av tungt, svängt trä. Gardinerna är några enkla tygsjok som sitter ängsligt fästa vid fönsterkarmen så att de inte fladdrar för mycket (ett undantag: en kille som upptäckte att han hade gardiner av svart läder, det hade han aldrig märkt innan TV-teamet kom dit).
Det känns som om kafeterian på jobbet är mer rock'n roll än alla gangsta-snubbarnas hem tillsammans. Fast inte mer bling...

Porterstek

Dagens middag var porterstek. Jag kan starkt rekommendera det.

Man kokar upp en flaska mörkt öl, en halv dl svart vinbärssaft, en dl soja och lite annat smått och gott (mer detaljer i Annas kokbok sid 148 eller - skulle jag tro - genom att konsultera kamrat Google). Lägger ner en stek, exempelvis en rostbiff. Låter koka i en och en halv timme. Plockar upp köttet, silar spadet, reder med grädde och vetemjöl. Och såsen blir så pass god att smaklökarna blir alldeles fnittriga.
Något att testa när man vill bjuda på mat som är god och smakar vällagat, utan att för den skull behöva stå vid spisen.

Uppdatering: DN tycker att man bara ska koka köttet i en halvtimme. Verkar vettigt tycker jag, eftersom min stek blev rätt så överkokt.

Kris i beklädnadsfrågan

Innan vi kom oss iväg till Amningsmottagningen idag gick dragkedjan sönder på Herr Partners jacka som jag lånar. Så då provade jag min gamla täckjacka som iochförsig är för tight för att rymma alla lager ylle och fleece men... då pajade den dragkedjan också. Skinnjackan är för tight. Och softshell-skaljackan. Lyckligtvis råkar en åttiotalsdunjacka hänga i klädlkammaren, den är inte våran och den är pastellfärgad och trasig här och var men jag rymmer alla lager i den och den går att stänga.
Jag slängde eller gav bort alla jeans i takt med att de blev för slitna eller små under graviditeten.
Det är seriös kris i beklädnadsfrågan, frågan är vad jag ska ha på mig när jag går till klädaffären?

Surmjölk

Hej Amningsmottagningen, det är jag igen. Har ni kvar pumpen jag just lämnade tillbaka? Det har gått en frisk vecka sen sist. Jo, jag följer era råd som vanligt. Vi ses nog igen snart.

Kroppskultur

Fort, vem och vilka gjorde fjolårets största och bästa idrottsinsatser?

Eftersom jag har exakt noll koll på idrottsåret 2008 är jag övertygad om att jag kommer att få en direktsänd mick under näsan så fort jag kliver in i Globen på måndag. Charlotte Kalla, Jonas Jacobsson och Pia Sundhage tror jag på, men vilket lag? Vilken man? (Den handikappade skytten Jonas Jacobsson tog tre OS-guld men är inte nominerad som bäste manlige idrottare. I den kategorin dyker Zlatan upp igen, och några som jag knappt hört talas om. Men är det årets svenska idrottsprestation om man gjort mål i sitt italienska klubblag?

På måndag ska jag klippa och slinga mig, och om ett ögonblick ska jag ut på stan och leta efter en handväska och ett par strumpbyxor. Så även om ni är lika ointresserade av fotbollskillar som jag kan det vara värt att titta på SVT1 på måndag klockan 20. Jag lär stå där och se fin ut och säga något svepande om vilka insatser det svenska laget i starbåt gjorde under OS. Jag vet åtminstone att de är nominerade!

Vinkultur

Har jag berättat att jag går på en vinkurs? Det handlar ganska lite om konsten att lära sig snurra ett glas och säga något världsvant om vinets bouquet, och ganska mycket om att lång- och storsniffa i glaset och försöka bestämma om doften liknar mer gräs eller hallon eller kanske vått ylle. Mycket intressant. Det är synd att det inte finns några motsvarande alkoholfria drycker - vinkunskap kan man nog faktiskt bli helt fångad av. Inte för alkoholen - vill man bara bli berusad finns det väl billigare sätt än fina viner - utan för att det är fascinerande hur olika aspekter påverkar, och man får en känsla av om man bara lär sig lite till* kan man kanske förstå hur allt hänger ihop och på vilket sätt alla variabler påverkar varandra. Druvor, jordmån, geografi, land, klimat, tillverkningsmetoder, kvalitetsgrad, årgång, tillverkare...

*Själv står jag på ruta ett på ett mycket stort rutnät. Om ett par veckor har vi prov, då kanske jag kan avancera till två.

Tonsur

Har jag berättat att jag tänker gå i kloster på sportlovet? Vilket påminner mig om att jag måste kontakta vännen M som jag tänker tiga med. Vi har inte setts på så länge och nu får vi väl utbyta våra förtroenden genom allt mer intrikata vinkningar över det tystlåtna lunchbordet...

Retur

Nu sopsorterar vi även mjukplast. Oj vad mycket plast det blir. Hoppas det används till något bra (jag vet att vi även borde släpa hem mindre, men hur?)

På tur med bok i lur

I julklapp fick jag en MP3-spelare förladdad med en talbok. Den går efter lyssning att ladda med andra böcker eller använda som fickminne (röstinspelning). Jag har provgått två kapitel, tyvärr var jag lite för ivrig första gången så jag tog mig inte tid att bläddra tillbaks till första kapitlet när jag kommit fel i menyerna (jag var sen till dagis och behövde egentligen koncentrera mig på att få de fd foglossade lemmarna att hålla ihop och raska på). Så nu vet jag nästan hur boken slutar. Eller i alla fall vad som händer tio kapitel från slutet. Och så har jag hört första tio minuterna, vi bor tyvärr ganska nära dagis. Men jag kommer troligen gå lite omvägar när jag fått det här promenadhjälpmedlet - som gåstavar för själen.

Stig Dagermans tur

Vårt behov av tröst är omättligt, skrev Stig Dagerman i en essä som är en av de vackraste texter jag vet.
Läste just i Svenska Dagbladet att en fransk uppläsning av texten gjort stor succé. Jag har lyssnat mig igenom hela uppläsningen: 20 minuter textläsning, det är ganska coolt tycker jag.
Sedan gjorde jag en liten googlesökning.
Om man söker på frasen "Notre besoin de consolation est impossible à rassasier" får man lite drygt 20 000 träffar. Söker man på svenska - originalspråket - dvs "vårt behov av tröst är omättligt" får man lite drygt 400 träffar.

Uppdatering:
(Får man uppdatera andras texter?)
Têtes raides: Notre besoin de consolation est impossible à rassasier

Uppdatering 2 (Jörel): Man får det om man kommer ihåg att säga vem man är! Tidigare hade jag tänkt uppdatera genom att säga att uppläsningen görs av ett rockband (nåja, det finns väl mer rock n'roll där de kommer från) och det är just därför det är så spejsat att de gör en så lång uppläsning.

Uppdatering 3 (Jörel): Jag upptäckte just att TALKIE WALKIE FIRAR TUSEN INLÄGG med just det här inlägget. Det borde firas med ett hyllningsinlägg till oss själva men om man skulle säga allt gott som finns att säga om oss skulle den här uppdateringen bli på tok för lång...
Som tur är har Kool and the Gang sammanfattat situationen ganska bra:


Uppdatering 4 (Signe):
Everyone around the world, come on! Awoohoo! Talkie Walkie deklarerar målgrupp och syfte i samma truddelutt.

Min tur

Saker att se fram emot den här veckan
Att det blir fredag, för då ska jobbet på jobbet vara gjort.
Att mina svärföräldrar kommer på besök.
Saker att göra
Leverera
Räcka till
Finnas till
Saker att glädjas åt
Att A mår bättre, att O är frisk, att jag är hyfsat frisk och att U är hyfsat frisk.
A, O och U
Att jag bor i ett land där det är fred och där besluten inte fattas av dumma människor.
Att jag har goda grannar

Det där med fred och så kom sig av ett samtal idag med en man som flytt från sitt land, där det inte gick att göra något nu eftersom det är dumma människor som styr som tror att de vet allt fast de inte vet något...

Det nya livet

Saker att se fram emot den här veckan
Höga oxcytocinnivåer
Kaffe med en fin chokladbit
Kanske en och annan promenad

Saker att göra
Hinna till dagis innan 9
Sova dagtid
Amma Lillebror och krama och leka med H samtidigt utan att någon gör illa sig eller blir ledsen
Försöka slippa se Teletubbies, Bamse eller Byggare Bob
Lämna tillbaks den hyrda amningspumpen
Provköra några pojknamn
Tvätta mjölkskvätta textilier
Städa bort julen
Försöka söva båda barnen alldeles ensam

Saker att glädjas åt
Fredagsmiddag på kafé
Lördagsbesök av M med familj och S; blåbärspaj och mys
Bebisens första kyrkobesök; massor av snälla vänner och mer avlägsna men vänligt sinnade bekanta.
Söndagsfika med L.
Måndags-mod då jag klarade att slira omkring flera timmar i centrum med båda barnen i en syskonvagn med ett löst framhjul
Tisdagslunch med vännen E och svåger J
Korta telefonsamtal och mail emellanåt

Att överleva en presentation

När allt kom till kritan var det ganska enkelt. Vi steg fram till talarstolen, pratade om intressanta saker, var lagom roliga, visade fina bilder.

Folkets jubel - vi var de enda som fick applåder. Kommissionären kom inte fram och kramade oss efteråt, men det hade kanske varit övermycket.

Saker att vara glad för, kronologisk ordning:
lördag: hittade något att ha på mig på galan
söndag: blev klar med en inlämningsuppgift
måndag: genomförde presentationen på ett bra sätt

Saker att göra den här veckan (förutom att jobba lugnt och målinriktat):
avsluta en surdegsuppgift från september före söndag kväll
köpa snygga strumpbyxor och kanske skor med klackar
påbörja uppsats-PM inför C-uppsatsen

Saker att se fram emot:
söndag kväll: flyg till Stockholm
måndag kväll: Idrottsgalan
tisdag: trevligheter med maken innan vi reser åt varsitt håll

Att överleva sina studielån

Jag fick mitt årsbesked från CSN som alltid brukar vara lite komplicerat: jag har tagit studielån före 1989, mellan 1989 och sommaren 2001, och efter sommaren 2001. Alla tre lånen har olika namn och det är mycket noggrant uträknat.
Nåväl, nu börjar slutet anas. Annuitetslånet, som är det senaste lånet, tar slut om fyra år. De andra lånen börjar också vara på upphällningen även om det tar längre tid.
Man kan väl säga flera saker:
-- Oj vad gammal jag har blivit när jag tycker att fyra år är "snart"
-- Oj vad länge jag har knegat på och betalat mitt studielån från 1980-talet, när man tänker efter (och det är också det lån som jag kommer att ha kvar längst...)
-- Men framför allt, tänk vad skönt att skuldfriheten faktiskt börjar finnas någorlunda inom räckhåll, i alla fall just när det gäller CSN!

Andas

I dag ska en kollega och jag göra en presentation inför alla 600 som jobbar på kontoret. Roligt och lättsamt och på två språk ska det vara. Vi satt flera timmar i går och finputsade vårt femton minuter långa föredrag.

Nu på morgonen ringde GDs assistent för att kolla om hon verkligen kommit ihåg att meddela att den absoluta tidsgränsen är fem minuter. Pile.

Kollegan fick ett vulkanutbrott som nu lagt sig och vi har skurit ner och stramat upp och redigerat. Om ett par timmar är det vår tur, men först ska jag till sjukgymnasten.

Soyons zen...

The thing that wouldn´t leave

Är det möjligt, rättvist eller rimligt att jag börjar få ont i halsen och hostar igen? Andra varvet...
Få se nu: H blev sjuk ungefär 15 november och sen dess har jag, Herr Partner, Mamma, Pappa, Svärmor, Svärfar, Familjen Bodil, Lillasyster och Familjen Bror drabbats. En långsam lavin, så sent som denna vecka hade nästan en handfull av ovanstående personer kvar symtom.
Segvirus.

Grisfoder

Jag testar en svindyr (!) flingsort från hälsokosten som enligt en studie ska förebygga mjölkstockning. Ursprungligen är den framtagen för grisar och smakar så... Men det är värt 300kr/månad om det funkar. Återkommer med rapporter.

Frilufsning

Egentligen vore det möjligt att ta en skidtur.

Grattis bror!

Vår bror fyller 40 idag. När jag var barn var han världens starkaste (till dagbarns-pappornas förtret) och dessutom lik McGuyver. Dessutom visste han hur allt fungerar och hade ett brinnande intresse av att förmedla det; han brukade göra borsta-tänderna-sagor för mig och Lillasyster om sånt han lärt sig på fysiken eller kemin. Jag vet inte om han fortfarande kan lyfta hundra kilo med en arm men han kan fortfarande ganska mycket.
Varma gratulationer!

Minutschema

Idag var en dag då jag inledde dagen med att tänka: jag kan inte mer än misslyckas och sedan utförde jag metodiskt mina arbetsuppgifter med minutprecision. Typ, så där då var det klart, oj, nu är det precis en minut innan jag ska ringa min beställare. Och när vi pratat hann jag åtgärda precis det som behövdes innan nästa samtal skulle ta vid, och slutleveransen skedde kl 16 och sedan ilade jag till O dagis och hann hämta honom på utsatt tid. Skönt men samtidigt otroligt pressat.

När jag funderar på kläder tänker jag nog mest på morgonrock, efter denna vecka med sjukhusvistelse och stressat jobb. Men imorgon ska jag till jobbet en liten sväng i alla fall. A är hemma och vi är glada.

Sexigt under dunkappan

Vi lever i galatider, om en och en halv vecka ska jag till Stockholm på direktsänt hallaballoo eller hur man nu stavar till den saken.

Vad ska jag ha på mig? Jo, en rätt enkel ärmlös halvblank och mörkt blålila klänning med en ringning som visar ett halsband jag fyndade i Amsterdam. Förhoppningsvis kommer jag att vara snyggt nyklippt, välsminkad och med fot- och fotoriktiga skor. (Svår kombination...) Men, det kan vara kallt och dragigt i Globen om man inte sitter under en strålkastare. Och jag har ljust blålila otränade armar som jag inte ser någon större poäng med att visa upp för kreti & pleti.

Frågan är alltså vad jag ska skyla armarna med när dunkappan hängs in i garderoben. En svart kavaj blir för mycket kontor, en söt kofta blir för mycket hemmakväll. En bolero i fuskpäls tyckte min välklädda kollega. En liten sidenjacka med trekvartsärm funderar jag på. En snygg kidmohair/silkesjal var planen tidigt i höstas men den har jag inte börjat sticka än. Dresskoden är smoking, men åtminstone hälften av herrarna brukar komma i mörka kostymer och i år blir nog maken en av dem.

Annan stilfråga: visst är det aningen löjligt om han köper en slips i precis samma färg som min klänning?

Goda stilråd alltid välkomna, i morgon ska jag ut och leta i reavimlet.

Hammertime!

Jag ville se om det här var kvalitetsmusik från 80-talet och hamnade på svenska wikipedia, i en artikel som fått stämpeln "Den här artikeln behöver språkvård." Jag kan bara hålla med. Eller vad sägs?

"Hans andra album, 1990's Please Hammer Don't Hurt 'Em inkluderade hans kändaste, och framgångsrikaste låt, "U Can't Touch This", som är en sampling på "Super Freak" av Rick James; låtarna "Have You Seen Her" (cover på Chi-Lites version); och "Pray" (samplad från Prince's "When Doves Cry") är även dom med på albumet. Albumet kom att bli det första hiphop-albumet att nå diamant-status (mer än 10 miljoner exemplar sålda). Under 1990-talet turnerade Hammer intensivt i Europa, turnén inkluderade en utsåld konsert vid National Exhibition Centre i Birmingham.

Ett kritiskt bakslag började koka upp över den repetitiva naturen av hans texter, hans skarpt skurna image, och hans märkbara förtröstan till att sampla från andras låtar, till basen i hans singlar. Han blev förlöjligad i musikvideor av 3rd Bass och Ice Cube.

Trots denna kritik, kvarstod sig MC Hammers karriär som kraftigt framgångsrik. Snart så började MC Hammer-dockor, lunchboxar, kläder, och annat säljas under hans namn.

Efter att han droppat MC från sitt scennamn, släppte Burrel Too Legit To Quit år 1991. Burrel tog där, på ett antal låtar, tillfälle i akt att svara på kritik han fått mottaga. Även detta album blev väl mottaget av publiken, och såldes starkt, titel-låten på albumet blev en hit. En annan hit kom strax därefter, låten "Addams Groove" (som framträdde både på soundtracket till The Addams Family och på vinyl-versionen av Too Legit To Quit).

Komler = palt

dagens inköpstips: det norska paltmjölet som man bara tillsätter vatten till. Ska svälla 10 min, sedan kokas en timme eller mer beroende på fyllning. Det kan verka lite oortodoxt att havregryn ingår tillsammans med kornmjölet och potatisen men det blev riktigt gott. Säljs i en butik nära dig.

Vi har sett din hand

Den sortens radiotystnad som är enorm för en själv och en ytte-pytteliten sänkning av volymen för universum under bråkdelen av en sekund.
Jag har alltså inte bloggat sedan 22 december. Och nu är jag tillbaka.

Statusrapport

-- projektet befria bokhyllan fortsätter. Jag har hittills befriat en hel hylla (en planka, inte en hel Billy...). Jag har läst en stor mängd böcker som jag vid närmare eftertanke insåg att jag klarar mig mycket bra utan, och en liten mängd böcker som jag med glädje sparar.
-- snövintern i Bryssel fortsätter i alla fall över natten. Det är underbart att traska omkring på snöiga trottoarer.
-- jag har avlagt ett högtidligt nyårslöfte som också handlar om böcker men denna gång att öka innehållet verk i världen.
-- projektet kattavel har gått in i en ny och spännande etapp. Tror vi.
-- jag har helt otippat låtit mig ledas in i något som inte fanns på min karta för ett par månader sedan. Det har med personlig utveckling att göra, typ, och troligen är det precis vad jag behöver.

Och nu ska jag sätta mig på motionscykeln. Vätternrundan here I come.

Skratta åt eländet

Vad tror ni det betyder när man i en jobbannons säger att "A solid sense of humour is an essential qualification for joining this dynamic and highly motivated group"?

Att de är så ofantligt skojiga att de inte står ut med en tråkmåns, eller att de är så trista att man måste kunna skratta åt eländet för att kunna överleva där?

Och hur kul är jag på en skala?

Ska ta en titt på vad arbetsuppgifterna innebär innan jag bestämmer om jag ska söka eller inte...

Nödrop från hembygden

Från VK.se: Sorsele kommun måste sanera sin ekonomi och lösa pensionsskulden. För att klara detta vädjar man om statligt stöd. I ett brev till regeringen föreslår Sorsele kommun ett omställningspaket med flera stödåtgärder för små kommuner med ett vikande befolkningsunderlag. Sorsele kommun är en av Sveriges största kommuner till ytan, men är sett till befolkningen en av Sveriges minsta. Förslaget innebär bland annat lagändringar för att underlätta köp av tjänster från andra kommuner. Man vill också ha rätt att själv få bestämma antalet ledamöter i kommunfullmäktige. Sorsele kommun har sedan tidigare tillkännagett stora besparingsåtgärder inom främst skola och omsorg.
Jörel; när du skrev din statsvetenskapsuppsats om Sorsele kommun, förutsåg du detta då?

Bacill, bacill, du dumma sill

I A frodas virus och då är det bara väntan, inhalationer och nässug som gäller.

På jobbet första dagen efter julledigheten log jag åt en liten konversation:
P1 -Nu är glada julen slut
P2 -Nej, julen varar...
P3 -...intill påska
P2 - Nej, det är inte sant
Som taget ur ett ungdomsspex.

Men tänk så mycket gladare vi alla ska bli när vi blir friska!

Störningar

Jag försöker lyssna på (radion) P1 följetong Juloratoriet inläst 1984 av författaren själv (Göran Tunström). Jag vet inte om det är för att det är inspelat i forntiden som det låter så konstigt, men han är bara allt för lik Claes Eriksson i Galenskaparna.

Sssch

Det finns saker man inte ska säga högt när det finns baciller inom hörhåll. Som till exempel "Jag har i alla fall plåtmage" eller "Tänk att jag inte varit förkyld på två år!"

Plåtmagen klarade ändå situationen relativt bra, jag smutsade ner perrongen på den holländska stationen Rosendaal och sen var det bättre, medan stackars sonen och kusinen hade varsin dag av upprepat illkräk och efterföljande dag av blek återhämtning.

Plåtskallen går det sämre med, det går åt stora mängder näsdukar, vatten och eukalyptustabletter just nu.

En ljuspunkt: foten börjar se riktigt bra ut.

Fjärde advent

Amning på förlossningsavdelningen.

Är det tvillingar?

Två gånger igår fick jag frågan; är det tvillingar? Mina barn låg och sov och främlingar kikade in i deras supersmala syskonvagn. Hm, det skiljer en halvmeter på längden och åtta kilo. Folk tittar nog inte så noga.

Tredje advent

Så här stillsamt firades tredje advent i mitt lilla hem. Sen kom gästerna och vi färdades alla hit och dit med väskor och paket. Nu samlar de ihop sig för att åka hem och jag tröstar mig med att jag i alla fall kommer att få plats här igen.

Sexig i dunjacka

De här lättfrusna tuttarna behöver en varm jacka, annars kommer den här vintern bli en enda mjölkstockad feberfrossa. På Stadium provade jag ett tiotal jackor idag. Det är inte lätt att se ut som en hot mama när det ska rymmas: ylleinlägg, tröja, stickad väst, stickad kofta, fleeceväst. Nästa gång ska jag inte matcha det bylsiga med haremsbyxor i plysch. Jag ska ta mod till mig och kolla i lådan med smalkläder om det finns några normala byxor jag kan komma i... Sen blir det dunjackeshopping. De där tjejerna på stan som ser så coola ut i dunjackor, hur gör de?

Pojkar, pojkar...

Min tvååring blev livrädd när ett gäng på sex-sju femåriga pojkar invaderade lekhörnan på Max. De skrek, skrek lite till, knuffades, slogs, blockerade hela klätterställningen, hotade varandra och levde allmänt rövare. Allt i ett rus av bus. Jag försökte hitta något sätt att kommentera den läskiga situationen. Jag vill inte att hon ska tro att det är ok för pojkar att bete sig hur som helst bara för att de är pojkar. Inte ens när det är storpojkar i grupp.
Nu är jag också pojkmamma, hur ska det gå?

Julen 2008/2009

I år blev det ingen julgran, så håll till godo med ett julstilleben.

På micron: mina älskade skålar, uppropade på auktion, två ljus jag dekorerat, apelsinerna har Signe fixat. På väggen en gammal julklapp från Sigrid, pannkakstårtan. Bland brickorna syns en italiensk bricka, en som jag gjort i slöjden och en rund bricka i metall. I fönstret en pappersstjärna med guldglitter, på bänken vår kaffebryggare, en pappershållare i ek, vår brödrost och en vattenkanna.

Nyförvärv

Läsandet av anti-shoppingboken i mellandagarna har visst inte satt allt för djupa spår. Maken sitter i Tredje Rummet med lillebror i bärsele och spelar på sitt nyinköpta Playstation 2. Jag fantiserar om den nya dunjackan jag ska inhandla så fort jag törs ge mig ut i kylan.
Vi provgick den nya (begagnade) syskonvagnen, en finsk ORA som bara är 76cm bred. Det är bra när man åker hiss eller går in genom dörrar men det är inte så brett för en 2½åring och en lillebror i skrymmande babylift. Men alla var duktiga.

Människor man bara läser om

Det är som i en bok. Idag var S här. Hon ägnade massor av uppmärksamhet åt H, inte bara bebisen, och hade med sig jättefina presenter till båda. Och när jag började bli trött passade hon båda barnen medan jag sov och Herr Partner handlade. När jag vaknade bar hon på en vaken men tröstad Lillebror och H satt vid bordet och åt mat.
När jag berättade om S för grannen R föreslog hon att jag när som helst knackar på när jag vill ha lite vila.
K och Y kom förbi med sina barn, levande reklampelare för det ljuva tvåbarnslivet. Barnen lekte fint med Duplo och Briotåg utan vredesutbrott och tjafs. Och de satt fint och fikade. Och det gick att föra en konversation.
Sedan ringde B och erbjöd sig att bjuda oss på mat imorgon och jag fick själv välja om det ska bli hemma hos oss eller dem.
Ja, kära medmänniskor, det är så här man gör, tack! Eller, kära medmänniskor, jag ska försöka komma ihåg att det är så här man gör när det blir min tur att vara lite schyst.