Klockan är 10.10 och allt är väl

Jag kom hem från sjukhuset i onsdags, lagom för att se Sverige förnedras i fotbolls-EM... Eller jag hann väl hänga av mig jackan och knyta av mig skorna också.

På sjukhuset var det alldeles utmärkt. Operationen gick fint, enligt kirurgen var det en 100-procentig framgång. Knäet var stabilt och böjbart, som sig bör. Därmed inte sagt att jag skuttar omkring som en liten bergsget, ånej. Jag håller på med mikroprojekt som är så små och knäppiga att de nästan inte låter sig beskrivas.
I går: att lyfta foten med hjälp av musklerna på baksidan låret och knävecket (till skillnad från att lyfta foten genom att lyfta knät).
I dag: att gå uppför en trappa och lyfta vänster knä de 21 cm som krävs för att jag ska kunna sätta vänster fot på nästa trappsteg. Resultat: hittills klarar jag ungefär att lyfta knäet 19,5 cm, så det krävs att jag står på tå med andra foten för att inte fastna med vänsterfotens tår.

Jag gör till en sjukgymnast som pratar oupphörligen med mig för att jag inte ska höra de konstiga bubblande ljuden från knäna när jag rör leden... Man kan se det som en intensivkurs i franska.