Bad hairday

Den här lilla berättelsen är alldeles sann.

När patienten äntligen började känna sig mogen för att genomgå sin Operation visade det sig att patientens personliga ortopedkirurg hux flux hade börjat jobba i Antwerpen. Därför hade hon bokat tid hos hans efterträdare, kl 9.30. Hon hade svårt att komma iväg hemifrån och kom sex minuter för sent, hon valde att se det som att hon hade otur med tunnelbanan. Doktorn hade otur med... tja med det faktum att varje patient behövde 30 minuter medan han hade bokat in dem med tio minuters mellanrum. Så patienten fick sitta och begrunda tidsoptimism i en timme och tio minuter innan det äntligen var hennes tur. Det kändes som en nyttig läxa.

Efterträdaren undersökte med experthandgrepp patientens knäled, som var exakt lika glapp som kunde väntas. Han tog sig tid, lade fram olika behandlingsalternativ, förklarade.

Och patienten pratade, lyssnade och ställde följdfrågor. När kunde operationen utföras? Jaså redan 11 juni? Vad måste man tänka på? Hur lång sjukskrivning skulle det bli? När måste man ge besked?
Tack så mycket och hej, sa hon slutligen, öppnade dörren och hörde ortopedkirurgen hojta namnet på nästa patient när hon släppte dörrhandtaget.

Efteråt på vägen till tunnelbanan tänkte hon:
Nej.
Inte den här.
Jag kan inte låta mig opereras
av en person med den där frisyren.


Sedan lyckades hon överlista sjukhusets motvilliga administration att avslöja vilket sjukhus den välsnaggadex ortopedkirurgen hade flyttat till. Ringde på det telefonnummer hon hittade på den flamländsktalande websidan. Det verkade inte som att han hade telefontid just på fredagar, men det fanns en tabell som antydde att han i alla fall var på sjukhuset.
Hon valde att bortse från att hela fredagen i tabellen var illande rödfärgad, och slog ett av numren. En man svarade och sa något om att det var hos Dr Ortopedkirurg och något om ortopedioperation.
-- Do you speak English? sa hon vänligt.
-- A moment, sa han, förvirrat och sa till någon i samma rum: Det är någon som inte kan flamländska.
-- Dr Ortopedkirurg, sa en välbekant välsnaggad röst.
Hon förklarade vem hon var, förklarade att hon skulle genomgå Operationen och att hon hade träffat hans efterträdare men hellre ville resa till Antwerpen och bli opererad av honom. Om det gick bra.
Det tog en liten stund att förklara sitt ärende men han kom mycket väl ihåg henne. Och han ville gärna laga hennes trasiga knä.
-- Men kanske är det bättre att du ringer min sekreterare och bokar tid, jag står och opererar just nu..?

Sedan rodnade hon hela eftermiddagen.