Sorgligt knäppt och vackert

Jag kan berätta tre saker:

-- Ni som har tillgång till bibliotek borde låna och läsa "I taket lyser stjärnorna" av Johanna Tydell. En bok som handlar om en 13-årig flicka vars mamma har cancer och blir sjukare och sjukare och till sist dör. Aaargh vad det snuddar nära det tänkbaras gräns kan man känna när ens egen 13-åring ligger och snusar och sover i rummet bredvid och man själv är, tja, mamma.
-- Som om inte mitt projekt med att befria bokhyllan var nog, nu har jag börjat ett nytt litet projekt som går ut på att lära sig nederländska genom att läsa en bok av Belgiens svar på Stieg Larsson, med ett nederländsk-franskt lexikon i högsta hugg. Det går förbluffande bra*, många ord kan man gissa, och många kan man slå upp. Fast verben är svåra, det är väl som om en belgare skulle sitta och bläddra i ett svenskt lexikon och leta efter "visste", "kan", "var", "borde".
-- Jag tillbringade en oproportionerligt lång tid av lördagen hos frissan. Orden 'oförklarligt skitsnygg' blev så levande för mig. Sedan hann jag äntligen köpa en täckjacka efter att ha frusit mig igenom hela december och januari. 70 % rabatt och ändå var den en av de dyraste jackor jag någonsin köpt. Sedan kom jag hem, visade stolt upp mig för lilla S, som tyckte 1) att jackan påminde om vår förra portvakts hundbajsblanka äckelpäckelsoffa, och 2) att håret inte såg riktigt klokt ut. Fast hon gillade i alla fall den stickade rock jag hade köpt, så allt var inte förlorat.

* "Förbluffande bra"... Jag läste hela vägen hem på tåget (en timme och en kvart) och sedan läste jag väl en halvtimme när jag kommit hem. Det går stadigt framåt, nu har jag redan fått vända blad två gånger och är på sidan 8.