30 april 2008
Bokstafett: om folkgruppers känslor för djur
Resetidningen Vagabond gav ut en pocketguide till Athen inför OS 2004. Boken har några långsökta beröringspunkter med Skjutspojken: Där låter man veta att greker gillar djur så länge djuren är katter, övriga arter påstås de skjuta så fort tillfälle ges (jaktsäsong aug-maj). Och så bifogas några sidor recept på grekmat, delvis innehållande djurkött.
Även denna bok avhandlar en farfar, en far och en son. Politikersläkten Papandreous öde beskrivs i två spalter så ytligt att jag funderar på att leta efter biografier. Sagan börjar med farfar George som var premiärminister tre omgångar, bl a i exil. Sonen Andreas Papandreou som trots skandalösa kvinnohistorier och annat smått och gott (som han frikändes från i domstol) var också premiärminister jättelänge och fortsatte och fortsatte att regera tills han mot sin vilja bryskt avsattes pga sin gaggighet. Han avled bara några månader efter avsättandet. Barnbarnet G.A. har haft två ministerposter och leder Socialist International. Kanske skulle korsläsning av denna skrift och Skjutspojken även ge insikter om jag fördjupade mig i den krigiska historien (kortfattat; det har varit krig nästan jämt, redan de gamla grekerna...) eller transport-tipsen (don´t drink and drive, folk kör som tokar).
Länka vidare från detta litteraturtips om ni kan?!
Även denna bok avhandlar en farfar, en far och en son. Politikersläkten Papandreous öde beskrivs i två spalter så ytligt att jag funderar på att leta efter biografier. Sagan börjar med farfar George som var premiärminister tre omgångar, bl a i exil. Sonen Andreas Papandreou som trots skandalösa kvinnohistorier och annat smått och gott (som han frikändes från i domstol) var också premiärminister jättelänge och fortsatte och fortsatte att regera tills han mot sin vilja bryskt avsattes pga sin gaggighet. Han avled bara några månader efter avsättandet. Barnbarnet G.A. har haft två ministerposter och leder Socialist International. Kanske skulle korsläsning av denna skrift och Skjutspojken även ge insikter om jag fördjupade mig i den krigiska historien (kortfattat; det har varit krig nästan jämt, redan de gamla grekerna...) eller transport-tipsen (don´t drink and drive, folk kör som tokar).
Länka vidare från detta litteraturtips om ni kan?!
Bokstafett : Skjutspojken (forts)
Skjutspojken av Emelie Flygare-Carlén, utgiven 1841.
Handlingen i korta drag: gossen Ivar är son till en man som är på fritt fall genom klassamhället: faders farfar var adelsman men förslösade sina ägodelar. Hans far gifte sig med en bondflicka och blev bonde. Fadern själv hade en bondgård men var dum nog att låta sig värvas till soldat - när han var borta missköttes gården till den grad att den inte gick att rädda. Gossen Ivar växer därmed upp som torpare.
När boken börjar har föräldrarna bara en ägodel kvar: hästen Grålle som de använder som skjutsbönder för att få någon extra liten slant som de kan betala skatten med. Ack och ve, en arrogant officer kommer förbi och kräver skjuts till Norge, och han driver hästen så hårt att den stupar. Officeraren piskar även stackars Ivar för att lära honom veta hut - som adelsman borde han hålla sig för god för att vara skjutspojke.
Katastrof: hästen dör. Ivar går med sorgesamma steg iväg med skinnet för att sälja det till en garvare. På vägen träffar han den vackraste kvinna han har sett - det är den arrogante officerarens fru som söker efter honom, med sitt sjukliga lilla spädbarn i famnen. Ivar, som är en snäll ung man, hjälper henne gärna. Sedan blir han lärling hos garvaren, och eftersom han också är väldigt duglig går allt honom i händer.
Många år senare är Ivar välbeställd men sorgsen - hans fru är död och hans son är sjuk. Han återser officerarens familj - nu har de på grund av mannens inbilskhet blivit fattiga, men är fortfarande stolta. Dottern har vuxit upp till en alldeles förtjusande ung dam. Genom att dölja sitt ursprung får Ivar flickans hand, och får en möjlighet att hämnas på officeraren. Det är många förvecklingar men alla är lyckliga och du och bror på slutet.
Ja vad ska man säga som denna bok? En liten intressant insikt om amning fick man på köpet - det är Ivar som berättar som sin första fru som spred sin svaga hälsa genom modersmjölken.
"Ett par månader efter vår ankomst till Röstorp blev Alfred född. Ifrån den tiden var min hustru fortfarande sjuklig, liksom barnet, som hon envisades vid att själv amma. Jag har sedan ångrat att jag tillät det, men jag var då så lycklig av att se henne upptagen med en mors ömma omsorger, att jag inte besinnade, att gossen erhöll en ohälsosam näring."
Liksom en intressant inblick i svensk mathistoria: när hästen dör är Ivars familj fullständigt utblottad och har knappt med mat. Ändå har de inte en tanke på att slakta den, utan det är självklart att begrava den. Att ta skinnet tycker de är fruktansvärt men nöden har ingen lag. (Här i Belgien finns det slakteributiker som specialiserar sig på häskött, jag antar att det inte är lika tabubelagt här.)
Det mest fascinerande med boken är att den fortfarande är njutbar, 167 år efter att den kom ut. Handlingen är inte särskilt raffinerad, men allt det där runt-i-kring är så intressant. Klassamhället är så djupt rotat att det är en självklar faktor i tillvaron. Gossen Ivar som gör en klassresa i båda riktningarna, har starka åsikter om klasstillhörighet, men inte utifrån ett rättvisetänkande eller solidaritetstänkade utan mer utifrån stolthet och heder och en önskan att vara en fri man.
Det är intressant med kvinnosynen - kvinnorna i boken är intelligenta och rådiga - kopplat till den totala avsaknaden av feministisk agenda.
Samma år som boken kom ut avskaffades stockstraffet.
Året efter att boken kom ut fattade Sveriges riksdag beslut om att inrätta folkskolan.
40 år senare höll August Palm ett socialistiskt anförande med titeln "Hvad vilja socialdemokraterna?"
Handlingen i korta drag: gossen Ivar är son till en man som är på fritt fall genom klassamhället: faders farfar var adelsman men förslösade sina ägodelar. Hans far gifte sig med en bondflicka och blev bonde. Fadern själv hade en bondgård men var dum nog att låta sig värvas till soldat - när han var borta missköttes gården till den grad att den inte gick att rädda. Gossen Ivar växer därmed upp som torpare.
När boken börjar har föräldrarna bara en ägodel kvar: hästen Grålle som de använder som skjutsbönder för att få någon extra liten slant som de kan betala skatten med. Ack och ve, en arrogant officer kommer förbi och kräver skjuts till Norge, och han driver hästen så hårt att den stupar. Officeraren piskar även stackars Ivar för att lära honom veta hut - som adelsman borde han hålla sig för god för att vara skjutspojke.
Katastrof: hästen dör. Ivar går med sorgesamma steg iväg med skinnet för att sälja det till en garvare. På vägen träffar han den vackraste kvinna han har sett - det är den arrogante officerarens fru som söker efter honom, med sitt sjukliga lilla spädbarn i famnen. Ivar, som är en snäll ung man, hjälper henne gärna. Sedan blir han lärling hos garvaren, och eftersom han också är väldigt duglig går allt honom i händer.
Många år senare är Ivar välbeställd men sorgsen - hans fru är död och hans son är sjuk. Han återser officerarens familj - nu har de på grund av mannens inbilskhet blivit fattiga, men är fortfarande stolta. Dottern har vuxit upp till en alldeles förtjusande ung dam. Genom att dölja sitt ursprung får Ivar flickans hand, och får en möjlighet att hämnas på officeraren. Det är många förvecklingar men alla är lyckliga och du och bror på slutet.
Ja vad ska man säga som denna bok? En liten intressant insikt om amning fick man på köpet - det är Ivar som berättar som sin första fru som spred sin svaga hälsa genom modersmjölken.
"Ett par månader efter vår ankomst till Röstorp blev Alfred född. Ifrån den tiden var min hustru fortfarande sjuklig, liksom barnet, som hon envisades vid att själv amma. Jag har sedan ångrat att jag tillät det, men jag var då så lycklig av att se henne upptagen med en mors ömma omsorger, att jag inte besinnade, att gossen erhöll en ohälsosam näring."
Liksom en intressant inblick i svensk mathistoria: när hästen dör är Ivars familj fullständigt utblottad och har knappt med mat. Ändå har de inte en tanke på att slakta den, utan det är självklart att begrava den. Att ta skinnet tycker de är fruktansvärt men nöden har ingen lag. (Här i Belgien finns det slakteributiker som specialiserar sig på häskött, jag antar att det inte är lika tabubelagt här.)
Det mest fascinerande med boken är att den fortfarande är njutbar, 167 år efter att den kom ut. Handlingen är inte särskilt raffinerad, men allt det där runt-i-kring är så intressant. Klassamhället är så djupt rotat att det är en självklar faktor i tillvaron. Gossen Ivar som gör en klassresa i båda riktningarna, har starka åsikter om klasstillhörighet, men inte utifrån ett rättvisetänkande eller solidaritetstänkade utan mer utifrån stolthet och heder och en önskan att vara en fri man.
Det är intressant med kvinnosynen - kvinnorna i boken är intelligenta och rådiga - kopplat till den totala avsaknaden av feministisk agenda.
Samma år som boken kom ut avskaffades stockstraffet.
Året efter att boken kom ut fattade Sveriges riksdag beslut om att inrätta folkskolan.
40 år senare höll August Palm ett socialistiskt anförande med titeln "Hvad vilja socialdemokraterna?"
29 april 2008
9, rue de la Pharmacie
Att gå till jobbet tar mig 45 minuter i rask takt, genom välbärgade bostadsområden med rosor och häckar och blommande körsbärsträd såhär på våren.
Kvarter där inget speciellt händer. Inget? Tja något händer väl. Nog dyker det ändå upp någon liten krämpa ibland, någon liten kolesterol som kommer krypande och ska tryckas ner, eller en liten hösnuva eller hallux valgus eller bara allmän håglöshet.
Antar jag. För det här är nämligen en alldeles färsk spaning från i morse: det här är de apotek jag går förbi på vägen till jobbet - och då talar jag om de apotek som ligger på gatan jag promenerar på och inte de tre eller fyra apoteken som hade krävt en 100 meters omväg för att bli avfotograferade.
Hur ser det ut på vägen till era jobb?
Och hur gör man för att ens bilder ska stå på rätt ledd UNDRAS!
27 april 2008
Bokstafett : Skjutspojken
S och jag har en lek som vi tycker är rolig i all dess enkelhet. Den går till så att en börjar sjunga en sång, den andra försöker komma på en sång som innehåller ett av orden i den första sången, och börjar sjunga sin sång. Och så bollar man sånger mellan sig till allmän förnöjelse. Om man inte kommer på någn sång får den andra fortsätta att sjunga, och sjunga, och sjunga. (Kan bli lite segt om man som jag bara kommer på orden " Go go, go Johnny go, go, go Johnny go, go go, Johnny B Goode" och S inte kommer på en enda sång som passar...)
Nåväl. Jag har en anspråkslös idé om en litteraturlek som funkar ungefär likadant. Jag läser en bok, skriver om den och berättar om den. En av er plockar upp stafettpinnen - den boken har någon sorts koppling. Är också skriven på 1800-talet. Eller handlar också om en pojke. Eller innehåller också en berättelse om en häst. Eller är också skriven av en kvinna som heter Emelie.
Föraning: Jag har en känsla av att jag vet att ni alla i den mån ni svarar på utmaningen kommer att börja med orden "kul idé, men tyvärr..."
Nåväl, jag får väl leka stafett med mig själv, om inte annat - det kanske blir jonglering snarare än stafett... Jag återkommer om boken jag håller på att läsa: Skjutspojken av Emelie Flygare-Carlén from 1841.
Nåväl. Jag har en anspråkslös idé om en litteraturlek som funkar ungefär likadant. Jag läser en bok, skriver om den och berättar om den. En av er plockar upp stafettpinnen - den boken har någon sorts koppling. Är också skriven på 1800-talet. Eller handlar också om en pojke. Eller innehåller också en berättelse om en häst. Eller är också skriven av en kvinna som heter Emelie.
Föraning: Jag har en känsla av att jag vet att ni alla i den mån ni svarar på utmaningen kommer att börja med orden "kul idé, men tyvärr..."
Nåväl, jag får väl leka stafett med mig själv, om inte annat - det kanske blir jonglering snarare än stafett... Jag återkommer om boken jag håller på att läsa: Skjutspojken av Emelie Flygare-Carlén from 1841.
Deckargåtor och det där andra
Jag läste just en svensk deckare som innehöll ett mord/dråp, två rättegångar, en grov misshandel som leder till att den vackra huvudpersonen blir ärrad och ful, en biltur som slutade med att de voltade ner i ett dike och föraren blev förlamad från halsen och neråt, ett par oväntade vändningar i intrigen och en lagom liten dos svensk samhällskritik.
Och när jag tänker på den i efterhand, så grunnar jag bara över hur det ska gå för huvudpersonen och hennes relation till sitt nyfödda barn (som hon inte kan ta till sig) och hur det ska gå med relationen till hennes präktige och förnuftige man (som tar barnet med sig och lämnar henne, i sista kapitlet). Och jag bryr mig så pass mycket att jag googlar på författaren för att få veta om hon har skrivit någon senare bok, läser en intervju med henne och blir besviken när hon säger att ingen är på gång.
Varför läser man egentligen deckare? Är det någon som är så vidare värst intresserad av själva deckargåtan nuförtiden? Annat som en sorts stomme åt... det där andra, vad det är nu är.
Och när jag tänker på den i efterhand, så grunnar jag bara över hur det ska gå för huvudpersonen och hennes relation till sitt nyfödda barn (som hon inte kan ta till sig) och hur det ska gå med relationen till hennes präktige och förnuftige man (som tar barnet med sig och lämnar henne, i sista kapitlet). Och jag bryr mig så pass mycket att jag googlar på författaren för att få veta om hon har skrivit någon senare bok, läser en intervju med henne och blir besviken när hon säger att ingen är på gång.
Varför läser man egentligen deckare? Är det någon som är så vidare värst intresserad av själva deckargåtan nuförtiden? Annat som en sorts stomme åt... det där andra, vad det är nu är.
25 april 2008
Världsbra produkter och rådgivning
Oj. Här kan man köpa våtservettlådor med uppvärmningsfunktion. Och nallar med inspelat ljud från hur det lät inne i magen på en riktig kvinna innan hon födde.
På ICAs våtservettpaket finns texten "INFORMATION: Tänk på miljön och använd antal tvättlappar utifrån behov". Tack för tipset, det ska jag börja tänka på vad jag än använder. På vilka produkter saknar ni den informationen mest?
På ICAs våtservettpaket finns texten "INFORMATION: Tänk på miljön och använd antal tvättlappar utifrån behov". Tack för tipset, det ska jag börja tänka på vad jag än använder. På vilka produkter saknar ni den informationen mest?
24 april 2008
Världsrekord i partyballongflygning
Med hjälp av tusen färgglada heliumballonger lyfte en katolsk präst från brasiliansk mark i söndags. Han skulle sätta världsrekord för partyballongflygare 19 timmar i luften. Han lyfte till en höjd på 6000 meter utrustad med GPS och skyddsväst . Men sen gick någonting snett och nu är han själv försvunnen. Sist han hörde av sig var han fem mil utanför kusten. Det enda spåret från honom hittills är ett knippe ballonger som hittades ute till havs i tisdags kväll. Vad var det som hände? Ni MÅSTE lyssna på Studio Ett från idag, det är fantastiskt att höra en fysiker redogöra för exakt hur puckad idé detta är. Tack för tipset Sigrid!
Världens mesigaste mamma
Jag har med två timmars varsel backat ur på en lång, trevlig bilresa med min goda vän S, för att barnstolen inte går att fästa på exakt rätt sätt. Det enda extra riskabla med att inte fästa stolen ordentligt är om man blir påkörd bakifrån eller från sidan och det händer egentligen nästan aldrig.
Men min mamma-fantasi har löpt amok hela morgonen. Jag får flash-backs från olyckan jag var med om för några år sedan, en omkörnings/prejnings/whiplasholycka, och i min fantasi krockas mitt späda lilla bebisbarn ur olika vinklar med olika resultat.
Nu har vi vinkat av S efter en trivsam kaffetår på balkongen. I morgon kör vi i fullt dagsljus superförsiktigt mot fjällen, kör inte ens om en EPA-traktor och pausar innan vi ens hinner börja gäspa och tar hela eftermiddagen på oss. Och spänner fast alla säkerhetsbälten jättejättehårt.
Men min mamma-fantasi har löpt amok hela morgonen. Jag får flash-backs från olyckan jag var med om för några år sedan, en omkörnings/prejnings/whiplasholycka, och i min fantasi krockas mitt späda lilla bebisbarn ur olika vinklar med olika resultat.
Nu har vi vinkat av S efter en trivsam kaffetår på balkongen. I morgon kör vi i fullt dagsljus superförsiktigt mot fjällen, kör inte ens om en EPA-traktor och pausar innan vi ens hinner börja gäspa och tar hela eftermiddagen på oss. Och spänner fast alla säkerhetsbälten jättejättehårt.
23 april 2008
Dagens hoppsan
I morse tog jag på mig en omlottblus som visar lite väl mycket BH om man inte har ett linne under. Eftersom linnet som passar till låg i tvättkorgen försökte jag lösa saken med en säkerhetsnål. Jag hittade ingen, och tog en t-shirt och en kofta i stället.
Efter ett par timmar på jobbet gick jag på toaletten. Vad hittade jag i mina trosor? En säkerhetsnål. Jag är min egen Uri Geller.
Efter ett par timmar på jobbet gick jag på toaletten. Vad hittade jag i mina trosor? En säkerhetsnål. Jag är min egen Uri Geller.
22 april 2008
Åttonde veckan
Jag ska äntligen få min föräldrapenning, efter åtta veckor utan. Det sociala livet börjar se riktigt trivsamt ut; söndagskaffe hos C, måndagsmiddag med S, tisdagspyssel med Y och M, onsdagslunch med svärföräldrarna, torsdagsresa till inlandet med S, och så en hel långhelg i fjällen med föräldrarna, onsdagslunchkalas för jobbet, familjefest på kvällen, torsdagen blir förberedelser för kompisfesten på fredag. Pengar, vänner och kalas.
21 april 2008
Ryktet går
Så fantastiskt intressant om den strategiska användningen av falska rykten och till råga på allt väldigt smart tänkt: bara man säger det folk vill tro på, så kommer de att tro det...
|
Gissa boken
How then are we to begin ourstrife to destroy him? How shall we find his where; and having found it, how can we destroy? My friends, this is much; it is a terrible task that we undertake, and there may be consequence to make the brave shudder. For if we fail in this our fight he must surely win: and then where end we? Life is nothings! I heed him not. But to fail here is not mere life or death. It is that we become as him; that we henceforward become foul things of the night like him — without heart or conscience, preying on the bodies and the souls of those we love best. To us for ever are the gates of heaven shut; for who shall open them to us again? We go on for all time abhorred by all; a blot on the face of God's sunshine; an arrow in the side of Him who died for man.
Jag läser och läser en bok som jag inte kan släppa. Jag började läsa den som ett allmänbildningsprojekt, men den är spännande och trevlig och bra. Det enda är att det blir många sidbläddringar - jag läser den som e-bok och har ställt in displayen så att varje sida tar två komma en knapptryckning...
Flyktingarna ska rädda ett nedläggningshotat inland
Lyssna på Studio Ett P1 från idag. För att det är ett intressant ämne och för att det är roligt att höra sin barndomsdialekt, dels av gamla bekanta, dels av inflyttade.
"Den demografiska bilden ser ut som en stor svamp, med få unga som ska serva en stor grupp riktigt gamla människor. Nu raggar småkommunerna nya invånare. Men vad är det som ska locka flyktingarna att stanna kvar. Är det naturen eller de lediga bostäderna. Med jobben är det si och så. Det kan till och med vara svårt att få praktikplatser. Om flyktingarna som befinner sig långt från storstäderna. Medverkande är: Lars Göran Brant, integrationsdirektör, Länsstyrelsen, Västerbotten, Sara Linder, arbetar på hotellet, Elenor Jacobsson, Lappland Allservice, Gabriel Medina, flykting Colombia, bor och arbetar i Sorsele, Gabriel Eduardo Medina, går första året på gymnasiet, Sadda Nanden, flykting, Sri Lanka, boende i Sorsele och Göran Wikström, socialchef, Sorsele.
"Den demografiska bilden ser ut som en stor svamp, med få unga som ska serva en stor grupp riktigt gamla människor. Nu raggar småkommunerna nya invånare. Men vad är det som ska locka flyktingarna att stanna kvar. Är det naturen eller de lediga bostäderna. Med jobben är det si och så. Det kan till och med vara svårt att få praktikplatser. Om flyktingarna som befinner sig långt från storstäderna. Medverkande är: Lars Göran Brant, integrationsdirektör, Länsstyrelsen, Västerbotten, Sara Linder, arbetar på hotellet, Elenor Jacobsson, Lappland Allservice, Gabriel Medina, flykting Colombia, bor och arbetar i Sorsele, Gabriel Eduardo Medina, går första året på gymnasiet, Sadda Nanden, flykting, Sri Lanka, boende i Sorsele och Göran Wikström, socialchef, Sorsele.
Provocerande otäckt
Jag försöker läsa eländes-självbiografin Vingklippt ängel av Berny Pålsson. Jag är ingen fan av eländesskildringar, förstår inte alls den där längtan efter att bli omskakad av "starka skildringar". Men nu läser jag i alla fall den här boken, halvvägs igenom har vi hunnit med psykvård, piller, knark, sexuella övergrepp, mobbing, fysisk och social självdestruktivitet och en hel del oförstående från omgivningen. Det går ovanligt snabbt för mig att läsa denna bok eftersom jag byter sida så fort rakbladet kommer fram... Jag tycker inte om den men kommer nog att läsa klart den eftersom det är intressant mig att märka hur provocerad jag blir. Varför väljer hon hela tiden så destruktiva vägar? Om hon inte knarkade och hängde med alla dessa läskiga typer skulle det väl gå mycket lättare att tillfriskna... Och varför kommer ingen stor och stark och bara fixar allt? Fast det är så klart inte så enkelt, det förstår jag med. Hur gör man för att hindra att ens barn hamnar där? Och den där psykvården, är det så smart att samla jätteunga personer som mår dåligt i trånga utrymmen med dygnetruntbevakning och ägna tiden åt piller, symtom och att reda ut? Tänk om det bästa är att göra något helt helt främmande, värstingseglatser eller tomatodling eller hunddagis...
20 april 2008
Mindre otäckt
Alla pysselstunder vi inte har haft med våra barn än:
Matskulpturer - ett med flit outforskat område som kanske kunde utforskas mer!
Matskulpturer - ett med flit outforskat område som kanske kunde utforskas mer!
|
Otäckt
För några år sedan upptäckte jag att en person som jag kände hade blivit djurrättsaktivist, och hade gått så långt på våldets väg att han höll på att avtjäna ett långt fängelsestraff. Sedan fick jag höra att han hade blivit frigiven för gott uppförande.
I dag kom jag på att jag skulle kolla vad han gör nu, och surfade runt lite. Hittade ingenting nytt om just honom, men huvva vilka otäcka saker jag har läst nu på morgonen.
Organisationen som han var aktiv i när han greps hade ett speciellt forskningslaboratorium som måltavla. De kom på att de förutom att skrämma och trakassera dem som jobbade på laboratoriet också skulle skrämma och trakassera folk som jobbade på helt andra företag, men vars företag hade affärsrelationer med laboratoriet. Som till exempel firman som levererade mat till laboratoriets lunchrestaurang.
Så vitt jag förstår är kampanjen inte avslutad än. Den måste vara fruktansvärt effektiv - varför ska en revisor - städfirma - budfirma - bank - ... vilja utsätta sin personal för risker bara på grund av en kund, när världen kryllar av kunder?
Vem vill sticka ut hakan för att försvara en firma som håller på med kontroversiell verksamhet - även om den är laglig och sker under kontrollerade former?
I synnerhet när det inte finns någon som älskar djurförsök även om vi är många som tycker att nödvändiga djurförsök är just nödvändiga... Den som kom på hela strategin - jag läste namnet på någon sajt men la det aldrig på minnet - måste vara en hejare på mobbning.
Kolla lite på den här sidan och särskilt tonfallet. Usch, det finns många människor som hatar.
I dag kom jag på att jag skulle kolla vad han gör nu, och surfade runt lite. Hittade ingenting nytt om just honom, men huvva vilka otäcka saker jag har läst nu på morgonen.
Organisationen som han var aktiv i när han greps hade ett speciellt forskningslaboratorium som måltavla. De kom på att de förutom att skrämma och trakassera dem som jobbade på laboratoriet också skulle skrämma och trakassera folk som jobbade på helt andra företag, men vars företag hade affärsrelationer med laboratoriet. Som till exempel firman som levererade mat till laboratoriets lunchrestaurang.
Så vitt jag förstår är kampanjen inte avslutad än. Den måste vara fruktansvärt effektiv - varför ska en revisor - städfirma - budfirma - bank - ... vilja utsätta sin personal för risker bara på grund av en kund, när världen kryllar av kunder?
Vem vill sticka ut hakan för att försvara en firma som håller på med kontroversiell verksamhet - även om den är laglig och sker under kontrollerade former?
I synnerhet när det inte finns någon som älskar djurförsök även om vi är många som tycker att nödvändiga djurförsök är just nödvändiga... Den som kom på hela strategin - jag läste namnet på någon sajt men la det aldrig på minnet - måste vara en hejare på mobbning.
Kolla lite på den här sidan och särskilt tonfallet. Usch, det finns många människor som hatar.
Var är du?
Jag hoppas att vi kommer oss iväg till Backens kyrka söndag 11.00. Det är temagudstjänst O Brother where art thou? Backen gospel med blue grass komp spelar och sjunger. Kyrkkaffe.
17 april 2008
Sjunde veckan
Nu har jag varit hemma med H sju hela veckor. Och det är skönt och jättebra. Vi vaknar ett tag efter att A har gått till jobbet, H hämtar lite kläder åt mig och sen äter hon sin soya-yoghurt med cornflakes alldeles själv. Tre förmiddagar är det öppen förskola om jag ids. En eftermiddag har vi tvättstugan. Varje vecka går vi på bibblan. Ibland handlar jag (men aldrig mer än att det ryms under barnvagnen). Varje vecka träffar vi Farmor och Farfar. Jag läser mycket böcker för H, och så hänger vi i lekparken. Idag hade vi saftkalas på balkongen och så har vi sett flygplan och fåglar och traktorer. Planen är att jag ska börja lunch-dejta och hänga med andra daglediga lite mer. Jag hade en bra regel förra hemmaperioden som jag tänker återuppta; att träffa någon varje dag eller kväll.
I går träffade jag några jobbarkompisar på ett klädköparparty, beställde kläder för ett halvt barnbidrag men avbokade beställningen idag efter tips i kommentarfältet om att företaget är mer som Satan än hela USA... Och för att jag just betalt en resa till Kiato, Korinth, Grekland tio dagar i maj/juni och behöver pengar. Försäkringskassan har inte hunnit handlägga min ansökan om föräldrapenning och det var i februari jag var på jobbet senast så lyxkonsumtion är lite osmart just nu.
I går träffade jag några jobbarkompisar på ett klädköparparty, beställde kläder för ett halvt barnbidrag men avbokade beställningen idag efter tips i kommentarfältet om att företaget är mer som Satan än hela USA... Och för att jag just betalt en resa till Kiato, Korinth, Grekland tio dagar i maj/juni och behöver pengar. Försäkringskassan har inte hunnit handlägga min ansökan om föräldrapenning och det var i februari jag var på jobbet senast så lyxkonsumtion är lite osmart just nu.
Varför ska det göra så ont?
SR P1 vetenskapsradion torsdag 17 april
Berith Karlsson Tingåker, förlossningsläkare på Danderyds sjukhus har forskat om precis varifrån, hur och varför det gör ont att föda. Hon har sett att under graviditetens gång förändras sättet vi känner smärta på - smärtnerver och smärtreceptorer försvinner från själva livmoderkroppen, medan de hela tiden finns kvar i livmoderhalsen. Det gör att man borde kunna fokusera smärtlindring till livmoderhalsen, tror Berith Karlsson Tingåker, som nu vill gå vidare och hitta enklare smärtlindringsmetoder än den ryggbedövning som är den vanligaste metoden idag. Ganska intressant program. Hon nämnde t ex att mensvärksliknande känsla i början av graviditeten avtar i takt med att barnet växer (och smärtnerver/receptorer försvinner) och sen när livmodern är full med en-två-tre-fyra stora foster så gör det inte ont när de sparkar. Hm, ja så var det ju... Har inte tänkt på det.
Igår satt jag med tre sjuksköterskor på Öppna förskolan. Jag tror att de arbetade på förlossningen/gyn och på intensivvården. Jag satt mest och bara lyssnade när de småpratade jobb. IVA-sköterskan var fundersam till de andras arbetsmiljö med relativt accepterande inställning till smärta. Om störtblödningar och överbeläggning. Om nolltolerans till våld på jobbet, även till smockor från födande. Och om vilken bra arbetskamrat min förlösande barnmorska är och vilken vacker grön sjal hon håller på att sticka under lugnare stunder, mitt i alltihop.
Berith Karlsson Tingåker, förlossningsläkare på Danderyds sjukhus har forskat om precis varifrån, hur och varför det gör ont att föda. Hon har sett att under graviditetens gång förändras sättet vi känner smärta på - smärtnerver och smärtreceptorer försvinner från själva livmoderkroppen, medan de hela tiden finns kvar i livmoderhalsen. Det gör att man borde kunna fokusera smärtlindring till livmoderhalsen, tror Berith Karlsson Tingåker, som nu vill gå vidare och hitta enklare smärtlindringsmetoder än den ryggbedövning som är den vanligaste metoden idag. Ganska intressant program. Hon nämnde t ex att mensvärksliknande känsla i början av graviditeten avtar i takt med att barnet växer (och smärtnerver/receptorer försvinner) och sen när livmodern är full med en-två-tre-fyra stora foster så gör det inte ont när de sparkar. Hm, ja så var det ju... Har inte tänkt på det.
Igår satt jag med tre sjuksköterskor på Öppna förskolan. Jag tror att de arbetade på förlossningen/gyn och på intensivvården. Jag satt mest och bara lyssnade när de småpratade jobb. IVA-sköterskan var fundersam till de andras arbetsmiljö med relativt accepterande inställning till smärta. Om störtblödningar och överbeläggning. Om nolltolerans till våld på jobbet, även till smockor från födande. Och om vilken bra arbetskamrat min förlösande barnmorska är och vilken vacker grön sjal hon håller på att sticka under lugnare stunder, mitt i alltihop.
Varför ska det vara så svårt
Man utbildar sig för att få ett kvalificerat arbete.
Man får ett kvalificerat arbete.
Och sedan sitter man där och måste vara så S M A R T hela tiden.
Fatta intelligenta beslut. Se alla potentiella problem liksom i blixtbelysning. Formulera sig i varje evigt e-mail så att är entydigt och specifikt och inte i onödan skapar konflikter, även om mottagaren läser det baklänges med boxarhandskarna på.
När jag såg på filmen Bienvenue chez les Ch'tis (som jag skrev om för några dagar sedan) drabbades jag av en akut längtan efter att jobba på posten.
Jag vill också sortera brev.
Man får ett kvalificerat arbete.
Och sedan sitter man där och måste vara så S M A R T hela tiden.
Fatta intelligenta beslut. Se alla potentiella problem liksom i blixtbelysning. Formulera sig i varje evigt e-mail så att är entydigt och specifikt och inte i onödan skapar konflikter, även om mottagaren läser det baklänges med boxarhandskarna på.
När jag såg på filmen Bienvenue chez les Ch'tis (som jag skrev om för några dagar sedan) drabbades jag av en akut längtan efter att jobba på posten.
Jag vill också sortera brev.
16 april 2008
Går det flera tåg?
Jag lunchläser och hamnar hos Soule mama. Läs om ni har en stund över. Hon har just kommit ut med en bok som handlar om att vara kreativ tillsammans med sina barn, och det är ett av de huvudsakliga ämnena i hennes blogg.
Jag läser och tittar på bilderna och det kniper lite kring hjärtat. Jag missade det tåget. Trots att det alltid ingått i planerna blev det inga regelbundna och lyckliga pysselstunder runt matbordet. Och nu börjar de bli stora, de små. Kanske går det fortfarande att göra något åt saken, kanske blir 2008 sommaren då vi slöjdade tillsammans. Man vet ju aldrig.
Jag läser och tittar på bilderna och det kniper lite kring hjärtat. Jag missade det tåget. Trots att det alltid ingått i planerna blev det inga regelbundna och lyckliga pysselstunder runt matbordet. Och nu börjar de bli stora, de små. Kanske går det fortfarande att göra något åt saken, kanske blir 2008 sommaren då vi slöjdade tillsammans. Man vet ju aldrig.
det är hon
Brolle JR var med i ett radioprogram i morse och lanserade sin nya låt "Det är hon". Oj så oväntat att använda dialektgrammatik i sin radiohit - eller är det bara fel? "Det är hon jag vill åldras med" osv. Återkommer om jag snappar upp nån mer fras. Han kommer från Norrbotten.
15 april 2008
Lustig biosuccé
Kvalitetshumor från söderom gränsen
En otippad biosuccé i Frankrike är filmen Bienvenu chez les Cht'is. Den handlar om en postföreståndare som falskeligen utger sig för att vara handikappad för att få en eftertraktad tjänst, och blir avslöjad. Som straff förflyttas han till norra Frankrike - Nord Pas de Calais - och det är det värsta man kan tänka sig. Hans fru som stannar i södra Frankrike tror att han bara är tapper när han försöker berätta att det faktiskt inte är så tokigt i norr. Och så leder det ena till det andra.
Och det roligaste och gulligaste var att folk skrattade så fantastiskt hjärtligt åt skämten. Kanske därför att de inte handlar om dem (det är ju en himmelsvid skillnad att bo på andra sidan gränsen...) fast de kände igen allt. Ungefär som att sitta i Sorsele och storskratta åt skämt om Arjeplog.
En otippad biosuccé i Frankrike är filmen Bienvenu chez les Cht'is. Den handlar om en postföreståndare som falskeligen utger sig för att vara handikappad för att få en eftertraktad tjänst, och blir avslöjad. Som straff förflyttas han till norra Frankrike - Nord Pas de Calais - och det är det värsta man kan tänka sig. Hans fru som stannar i södra Frankrike tror att han bara är tapper när han försöker berätta att det faktiskt inte är så tokigt i norr. Och så leder det ena till det andra.
Och det roligaste och gulligaste var att folk skrattade så fantastiskt hjärtligt åt skämten. Kanske därför att de inte handlar om dem (det är ju en himmelsvid skillnad att bo på andra sidan gränsen...) fast de kände igen allt. Ungefär som att sitta i Sorsele och storskratta åt skämt om Arjeplog.
Galenvarning?
Men Jörel, törs du verkligen gå i Liemannens ridskola? (min franska är inte helt tiptop så jag är hänvisad till bilderna).
Semestershopping
Jag håller på att planera majlovet och i år ska det bli kul. Kanske ett ridläger hos den här mannen. Kanske cykelsemester. Kanske vandring.
Helst billigt, nära och ekologiskt. Lilla S är peppad på att tälta men temperaturerna håller sig envetet runt tio-elva grader på dagen och sex-sju på natten, och det tycker jag är lite för kallt.
Kanske hittar vi en stuga att hyra.
Se där, något för intresseklubben att anteckna...
Helst billigt, nära och ekologiskt. Lilla S är peppad på att tälta men temperaturerna håller sig envetet runt tio-elva grader på dagen och sex-sju på natten, och det tycker jag är lite för kallt.
Kanske hittar vi en stuga att hyra.
Se där, något för intresseklubben att anteckna...
14 april 2008
Livet från den mörka sidan
Väninnan och kollegan 1 begraver sin mamma den här veckan efter att i sex veckor ha vakat hos henne.
Väninnan och kollegan 2 har rest till sitt hemland för att opereras för bröstcancer. Sedan väntar fem veckors strålbehandling.
Kollegan 3 är hemma och vårdar sin man som fick en hjärnblödning i februari. Han är halvsidesförlamad.
Så sorgligt, alltihop.
Väninnan och kollegan 2 har rest till sitt hemland för att opereras för bröstcancer. Sedan väntar fem veckors strålbehandling.
Kollegan 3 är hemma och vårdar sin man som fick en hjärnblödning i februari. Han är halvsidesförlamad.
Så sorgligt, alltihop.
Livet från den ljusa sidan
Maken fyller år i dag och i lördags instruerade jag gossebarnen i uppvaktningens olika steg.
1. Leta upp ett bra recept på sockerkaka.
2. Kolla vad som behövs och vad som finns hemma.
3. Skriv en inköpslista med det som behövs och inte finns hemma.
4. Säg till pappa att ni behöver X pengar.
5. Handla det som behövs och köpe en present för pengarna som blir över.
6. Baka en sockerkaka söndag eftermiddag.
7. Stig upp lite tidigare än vanligt måndag morgon.
8. Vispa grädde, garnera tårtan, uppvakta.
Jag vet inte exakt var det gick fel, men när det var läggdags i går kväll var ingen sockerkaka bakad. En åtgärdsplan sattes ihop, helt utan min inblandning, och så här blev det:
1. Tolvåringen ställde väckarklockan på fyra och gick ner och bakade sockerkaka.
2. Hans bästa väninna kom hem till oss strax efter fem och hjälpte till.
3. De väckte nioåringen och dekorerade tårtan med karamellfärgsgrön grädde, bilar, winegums och choklad.
4. Vid halv sju tassade de in hos Jan (som så vitt jag förstår sov alldeles på riktigt) och sjöng en fin liten trudelutt.
5. Halv åtta kom ett gäng hantverkare för att bryta upp ett golv eller tak. (En bjälke måste repareras)
Än så länge vet jag inte om pengarna räckte till en present eller om det blev smågodis för hela slanten. Och jag undrar mycket över vad unga frökens föräldrar säger - om de nu vet om att hon var ute och gryningsbakade...
1. Leta upp ett bra recept på sockerkaka.
2. Kolla vad som behövs och vad som finns hemma.
3. Skriv en inköpslista med det som behövs och inte finns hemma.
4. Säg till pappa att ni behöver X pengar.
5. Handla det som behövs och köpe en present för pengarna som blir över.
6. Baka en sockerkaka söndag eftermiddag.
7. Stig upp lite tidigare än vanligt måndag morgon.
8. Vispa grädde, garnera tårtan, uppvakta.
Jag vet inte exakt var det gick fel, men när det var läggdags i går kväll var ingen sockerkaka bakad. En åtgärdsplan sattes ihop, helt utan min inblandning, och så här blev det:
1. Tolvåringen ställde väckarklockan på fyra och gick ner och bakade sockerkaka.
2. Hans bästa väninna kom hem till oss strax efter fem och hjälpte till.
3. De väckte nioåringen och dekorerade tårtan med karamellfärgsgrön grädde, bilar, winegums och choklad.
4. Vid halv sju tassade de in hos Jan (som så vitt jag förstår sov alldeles på riktigt) och sjöng en fin liten trudelutt.
5. Halv åtta kom ett gäng hantverkare för att bryta upp ett golv eller tak. (En bjälke måste repareras)
Än så länge vet jag inte om pengarna räckte till en present eller om det blev smågodis för hela slanten. Och jag undrar mycket över vad unga frökens föräldrar säger - om de nu vet om att hon var ute och gryningsbakade...
13 april 2008
Grattis Therese
I morgon är det ett år sedan din H föddes. Fantastiskt modigt och bra gjort! Det delas ut för lite medaljer.
(När det var jag som skulle föda trodde jag att det var viktigt att kunna många förlossningsställningar och att vara bra på att sitta på huk länge utan att tappa balansen. Det gick i alla fall.)
(När det var jag som skulle föda trodde jag att det var viktigt att kunna många förlossningsställningar och att vara bra på att sitta på huk länge utan att tappa balansen. Det gick i alla fall.)10 april 2008
Jordnötshjälpen
Oj jag köpte just 2kg jordnötter med kort datum för att det var så oerhört billigt. Men hur ska jag hinna göra av med dem innan maj månad är slut? Tacksam för svar.
Signaturen Desperat Hemmafru
Signaturen Desperat Hemmafru
09 april 2008
Ett billigare alternativ
Eller så köper vi den här för 150kr. Då får vi en underbar fyra med balkong med älvsglimt (i stället för terass), fröna får gro i det gemensamma solfönstret i trapphuset (i stället för eget växthus), lekrum = TVrum = musiklyssningsrum = bibliotek även i fortsättningen och vi får turas om att gå på toaletten. I gengäld kan vi fortsätta att äta ute lite nu och då och att prioritera fritid före inkomst.
Eller så köper vi inte den här heller, och vips kan vi äta ute en dag till.
08 april 2008
Åh nej en superlägenhet igen
Innan 06:30 imorgon måste jag bestämma mig. Är det värt att flytta igen (över gården) och måsta tillbringa mycket mer tid på jobbet eller äta gröt varje lunch men få: fyra rum, två toaletter, takterass åt öster med viss älvsutsikt samt växthus på taket? Men det luktar unk i deras trappuppgång (som har utsikt mot garaget) och hissen känns sliten och klottrig. Hos oss är det luftigt och doftar bara gott. Hos oss finns det en granne som odlar pelargoner i trapphuset, hon har dessutom småhundar. Och en granne som har "Jesus är världens ljus" som dörrskylt. Och en granne som verkar ha trevliga fester för de skrattar och spelar musik som vi tycker om att höra genom golvet. Och en granne som vinkar i fönstret, som bryr sig när mitt barn verkar ledsen och som känner igen borttappade vantar. Hos oss finns det ett skatbo och ett gulligt blått trähus utanför sovrumsfönstret. Åt andra hållet ser vi solen gå ner, vi ser älvsglimtar och ett dagis och en lekpark och små roliga barn som tultar omkring. Fönstret i vardagsrummet går så djupt att en ettåring kan stå och peka "kolla, kolla, barna" och "titta, titta, traktor". Jag känner på mig vad vi kommer att välja.
En blyg flickas bekännelser
I min personliga innehållsförteckning har jag länge haft med en punkt som heter "och så tycker jag inte om att prata inför folk" och den har väl hängt med sedan mellanstadiet eller så.
(Jag kom just i håg att i fyran fick jag gå till en logoped för att jag pratade så tyst. Det enda jag minns var att hon bad mig skrika så högt jag kunde medan hon höll i midjan på mig. Jag pep lite grand och hon konstaterade att det inte blev något utslag alls, och tyckte det var mycket märkligt. Det var väl inget konstigt med det, jag var ju helt enkelt inte en sån som gapade och skrek.)
Fast forward till nyss (ett par månader sedan) när jag läste en mindre pinsam självhjälpsbok. Ett kapitel handlade om bilden man bär med sig av sig själv och hur den påverkats av föräldrar, skola och annan omgivning under uppväxten. Den efterföljande övningen var att hitta något i den egna självbilden som objektivt sett inte (längre?) var sant. Det var då det slog mig att jag ju faktiskt är en teaterapa när kören festar. Att jag gillar att leda möten. Att jag anmälde mig som frivillig när vi skulle spela teater på en konferens med några hundra deltagare. Att mina fåniga men vältajmade skämt fick publiken att gapskratta. Varför skulle jag gå omkring och definiera mig själv som blyg?
När jag häromdagen diskuterade arbetsuppgifter (i ett sammanhang som jag hoppas få tillfälle att återkomma till) hade de ändrat sig lite sedan de publicerade annonsen. Att tala inför grupper och hålla i olika sammankomster ingick nu i jobbet. Vad tyckte jag om det? Tänk så skönt att jag då, helt ärligt, kunde säga att det lät roligt och intressant. Det som känns svårt är att sammanställa materialet på ett pedagogiskt sätt och att läsa in allt som behövs för att kunna svara någorlunda bra på spretiga följdfrågor. Men presentera material och läsa in fakta vet jag att jag kan.
Jag vet inte om jag burit med mig en missuppfattning om mig själv, eller om jag helt enkelt mognat.
(Jag kom just i håg att i fyran fick jag gå till en logoped för att jag pratade så tyst. Det enda jag minns var att hon bad mig skrika så högt jag kunde medan hon höll i midjan på mig. Jag pep lite grand och hon konstaterade att det inte blev något utslag alls, och tyckte det var mycket märkligt. Det var väl inget konstigt med det, jag var ju helt enkelt inte en sån som gapade och skrek.)
Fast forward till nyss (ett par månader sedan) när jag läste en mindre pinsam självhjälpsbok. Ett kapitel handlade om bilden man bär med sig av sig själv och hur den påverkats av föräldrar, skola och annan omgivning under uppväxten. Den efterföljande övningen var att hitta något i den egna självbilden som objektivt sett inte (längre?) var sant. Det var då det slog mig att jag ju faktiskt är en teaterapa när kören festar. Att jag gillar att leda möten. Att jag anmälde mig som frivillig när vi skulle spela teater på en konferens med några hundra deltagare. Att mina fåniga men vältajmade skämt fick publiken att gapskratta. Varför skulle jag gå omkring och definiera mig själv som blyg?
När jag häromdagen diskuterade arbetsuppgifter (i ett sammanhang som jag hoppas få tillfälle att återkomma till) hade de ändrat sig lite sedan de publicerade annonsen. Att tala inför grupper och hålla i olika sammankomster ingick nu i jobbet. Vad tyckte jag om det? Tänk så skönt att jag då, helt ärligt, kunde säga att det lät roligt och intressant. Det som känns svårt är att sammanställa materialet på ett pedagogiskt sätt och att läsa in allt som behövs för att kunna svara någorlunda bra på spretiga följdfrågor. Men presentera material och läsa in fakta vet jag att jag kan.
Jag vet inte om jag burit med mig en missuppfattning om mig själv, eller om jag helt enkelt mognat.
07 april 2008
06 april 2008
Den rådande ordningen
Jag har hjälpt tolvåringen med en grundlig genomgång och upprensning av hans rum. Nu börjar det finnas en struktur och etablerade "rätta platser" för hans jox och mojänger. Vardagsrummet har också fått en duvning, men de övriga utrymmena har jag inte hunnit/orkat/haft lust med. I morgon flaxar jag i väg söderut och blir borta tre veckor igen. Har inga större förhoppningar om att något ska omorganiseras medan jag är borta/hemma. På bokrean köpte jag en praktisk handbok om ordning hemma.
Den har kommit bort.
Den har kommit bort.
05 april 2008
Skrivbord och arkiv
Händelser på jobbet förra veckan: jag bestämde mig för att jobba med tomt skrivbord och gjorde mig av med alla högar. Resultat: Det ordnas studieresor till mitt rum. Nå, det är väl mest jag som ordnar dem och de utgår vanligen från kopieringsmaskinen: har du sett att jag har städat skrivbordet? Kom och titta! Men för mig är det i alla fall en stor händelse.
Några intressanta observationer: jag hade en ångesthög på bordet som jag gick omvägar kring. Jag desarmerade den mycket försiktigt - det som låg överst såg väldigt skrämmande ut så jag började från botten. Resultat: Jo, det hände inget farligt, det fanns inga bomber i högen. Det skrämmande översta dokumentet som jag faktiskt har känt obehag för i minst ett år, visade sig konstigt nog vara en sak som jag faktiskt klarade av förra sommaren.
När skrivbordet var klart tog jag itu med en hög på fönsterbrädan. Konstigt nog var alla dokument i högen från 2006. Så länge har jag alltså flyttat den där högen fram och tillbaka.
Nu är min policy väldigt enkel: jag förvarar saker jag måste göra i korgar som är märkta med det jag måste göra med dem härnäst. Läs, skriv, kommentera, kontakta.
Och om ett papper inte passar in där har det troligen ingenting på mitt skrivbord att göra.
Jag har också gjort en småskalig revolution i arkivskåpet, men den är inte klar.
I morse kom jag plötsligt på att det inte finns något som hindrade att jag tog itu med mitt arkivskåp här hemma, som tyvärr var ganska oanvändbart eftersom det var alldeles fullt. Det var en konstigt omstörtande känsla att inse att jag kanske inte borde använda mitt arkiv som museum över mina studier 2000-02 utan att jag kunde använda det till saker jag behöver ha till hands i dag.
Resultat: en gul sopsäck full med pappersbråte, några hittade saker och en hel rad tomma hängmappar att använda till något bättre.
Det som var allra värst i genomgången var att upptäcka att nästan inga saker i arkivskåpet var nyare än 2006. Sedan dess har jag alltså hankat mig fram genom att lägga räkningar i någon tillfällig bunt för att betala, och staplat viktiga brev där jag har kommit åt... Inte konstigt att man lever i kaos, och inte har en aning om vart man ska börja söka när saker försvinner.
Några intressanta observationer: jag hade en ångesthög på bordet som jag gick omvägar kring. Jag desarmerade den mycket försiktigt - det som låg överst såg väldigt skrämmande ut så jag började från botten. Resultat: Jo, det hände inget farligt, det fanns inga bomber i högen. Det skrämmande översta dokumentet som jag faktiskt har känt obehag för i minst ett år, visade sig konstigt nog vara en sak som jag faktiskt klarade av förra sommaren.
När skrivbordet var klart tog jag itu med en hög på fönsterbrädan. Konstigt nog var alla dokument i högen från 2006. Så länge har jag alltså flyttat den där högen fram och tillbaka.
Nu är min policy väldigt enkel: jag förvarar saker jag måste göra i korgar som är märkta med det jag måste göra med dem härnäst. Läs, skriv, kommentera, kontakta.
Och om ett papper inte passar in där har det troligen ingenting på mitt skrivbord att göra.
Jag har också gjort en småskalig revolution i arkivskåpet, men den är inte klar.
I morse kom jag plötsligt på att det inte finns något som hindrade att jag tog itu med mitt arkivskåp här hemma, som tyvärr var ganska oanvändbart eftersom det var alldeles fullt. Det var en konstigt omstörtande känsla att inse att jag kanske inte borde använda mitt arkiv som museum över mina studier 2000-02 utan att jag kunde använda det till saker jag behöver ha till hands i dag.
Resultat: en gul sopsäck full med pappersbråte, några hittade saker och en hel rad tomma hängmappar att använda till något bättre.
Det som var allra värst i genomgången var att upptäcka att nästan inga saker i arkivskåpet var nyare än 2006. Sedan dess har jag alltså hankat mig fram genom att lägga räkningar i någon tillfällig bunt för att betala, och staplat viktiga brev där jag har kommit åt... Inte konstigt att man lever i kaos, och inte har en aning om vart man ska börja söka när saker försvinner.
Söndagens låtlista
Fam Rej + en duktig pianist har hand om musiken i kyrkan på söndag.
SGT 375 " I Guds eget ord vi läser"…
SGT 30 "Gud är trofast"…
Jesus du är konung/Ingen är som du/Korset är Jesus gav sitt liv
En enkel kärleksång till dig/Endast av nåd
SGT 582 Makten är i Jesu händer
SGT 375 " I Guds eget ord vi läser"…
SGT 30 "Gud är trofast"…
Jesus du är konung/Ingen är som du/Korset är Jesus gav sitt liv
En enkel kärleksång till dig/Endast av nåd
SGT 582 Makten är i Jesu händer
04 april 2008
Tjafs som ingenjörskonst
Intressant att läsa inläggen om inredning, där har jag ingen anledning till självskryt. Skönheten i vårt hem står nog barnen för, och vårt föräldraskap består i att sticka åt dem en och annan smörgås eller annan mat. Dagarna i ände är det arbete, jobb och mer arbete (självskryt), nej en sådan stress är det faktikt inte, men ibland känns livet som en rodelbana, det går utför och det går fort.
Men som det står i en av bibelns böcker Predikaren om den flitiga hustrun: "Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer". Det är väl det som är idealet, att med humor och god hälsa ta dagen som den kommer.
Längre än så gick det inte att driva detta försök att använda alla samlade etiketter. Men tyvärr medgav blogger bara 200 tecken i etikettrutan. Meningen med det var dock att jag i fortsättningen ska försöka bli bättre på att använda etiketter i mina inlägg.
Men som det står i en av bibelns böcker Predikaren om den flitiga hustrun: "Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer". Det är väl det som är idealet, att med humor och god hälsa ta dagen som den kommer.
Längre än så gick det inte att driva detta försök att använda alla samlade etiketter. Men tyvärr medgav blogger bara 200 tecken i etikettrutan. Meningen med det var dock att jag i fortsättningen ska försöka bli bättre på att använda etiketter i mina inlägg.
02 april 2008
Faktiskt ännu värre
Den här bilden föreställer en reklamtavla för ett hårfärgningsmedel som på ett vackert och självklart sätt integrerar självaste solen, himlen och havet i annonsen.
Troligen är jag bakåtsträvare men jag tycker att de här coola och smarta annonserna som går utanför ramarna är ännu värre än de vanliga. Hur freda sig för all denne reklam när till och med solens upp- och nedgång är till för att sälja hårfärgningsmedel...
Troligen är jag bakåtsträvare men jag tycker att de här coola och smarta annonserna som går utanför ramarna är ännu värre än de vanliga. Hur freda sig för all denne reklam när till och med solens upp- och nedgång är till för att sälja hårfärgningsmedel...
|
01 april 2008
Nationalpark
Jag tror inte att det är ett aprilskämt men det står på vk.se att eftersom motståndet mot nationalpark är så stort i Storuman- och Arjeplogsdelarna av det tilltänkta Vindelfjällens nationalpark så blir det bara i Sorsele kommun. Hur blir det?
Jag var på Västerbottensmuséet och såg Lasse Strömgrens fotoutställning från området. Det finns mycket vackert kvar att se som jag har osett.
Jag var på Västerbottensmuséet och såg Lasse Strömgrens fotoutställning från området. Det finns mycket vackert kvar att se som jag har osett.
En annan sorts ljuspunkt
Jag är peppad på furans återkomst, även om den dröjer. Hoppas att den återuppstår i värdighet och härlighet efter ekperioden. Ett vänligt och närodlat alternativ... Men tänk såna där jättestora furulampor som är rektangulära och stora som ett halvt köksbord och därför hänger i mässingskedjor i taket. Undrar om man borde köpa upp sig på ett lager av dessa icke-designklassiker? Jag förknippar dem med inland, fritidsintresset raska promenader och att baka rutor i långpanna. Oj så välgörande det skulle vara att skymta denna i en inredningstidning! Finns på Blocket...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
