Skrivbord och arkiv

Händelser på jobbet förra veckan: jag bestämde mig för att jobba med tomt skrivbord och gjorde mig av med alla högar. Resultat: Det ordnas studieresor till mitt rum. Nå, det är väl mest jag som ordnar dem och de utgår vanligen från kopieringsmaskinen: har du sett att jag har städat skrivbordet? Kom och titta! Men för mig är det i alla fall en stor händelse.
Några intressanta observationer: jag hade en ångesthög på bordet som jag gick omvägar kring. Jag desarmerade den mycket försiktigt - det som låg överst såg väldigt skrämmande ut så jag började från botten. Resultat: Jo, det hände inget farligt, det fanns inga bomber i högen. Det skrämmande översta dokumentet som jag faktiskt har känt obehag för i minst ett år, visade sig konstigt nog vara en sak som jag faktiskt klarade av förra sommaren.
När skrivbordet var klart tog jag itu med en hög på fönsterbrädan. Konstigt nog var alla dokument i högen från 2006. Så länge har jag alltså flyttat den där högen fram och tillbaka.
Nu är min policy väldigt enkel: jag förvarar saker jag måste göra i korgar som är märkta med det jag måste göra med dem härnäst. Läs, skriv, kommentera, kontakta.
Och om ett papper inte passar in där har det troligen ingenting på mitt skrivbord att göra.

Jag har också gjort en småskalig revolution i arkivskåpet, men den är inte klar.

I morse kom jag plötsligt på att det inte finns något som hindrade att jag tog itu med mitt arkivskåp här hemma, som tyvärr var ganska oanvändbart eftersom det var alldeles fullt. Det var en konstigt omstörtande känsla att inse att jag kanske inte borde använda mitt arkiv som museum över mina studier 2000-02 utan att jag kunde använda det till saker jag behöver ha till hands i dag.
Resultat: en gul sopsäck full med pappersbråte, några hittade saker och en hel rad tomma hängmappar att använda till något bättre.
Det som var allra värst i genomgången var att upptäcka att nästan inga saker i arkivskåpet var nyare än 2006. Sedan dess har jag alltså hankat mig fram genom att lägga räkningar i någon tillfällig bunt för att betala, och staplat viktiga brev där jag har kommit åt... Inte konstigt att man lever i kaos, och inte har en aning om vart man ska börja söka när saker försvinner.