Deckargåtor och det där andra

Jag läste just en svensk deckare som innehöll ett mord/dråp, två rättegångar, en grov misshandel som leder till att den vackra huvudpersonen blir ärrad och ful, en biltur som slutade med att de voltade ner i ett dike och föraren blev förlamad från halsen och neråt, ett par oväntade vändningar i intrigen och en lagom liten dos svensk samhällskritik.
Och när jag tänker på den i efterhand, så grunnar jag bara över hur det ska gå för huvudpersonen och hennes relation till sitt nyfödda barn (som hon inte kan ta till sig) och hur det ska gå med relationen till hennes präktige och förnuftige man (som tar barnet med sig och lämnar henne, i sista kapitlet). Och jag bryr mig så pass mycket att jag googlar på författaren för att få veta om hon har skrivit någon senare bok, läser en intervju med henne och blir besviken när hon säger att ingen är på gång.
Varför läser man egentligen deckare? Är det någon som är så vidare värst intresserad av själva deckargåtan nuförtiden? Annat som en sorts stomme åt... det där andra, vad det är nu är.