Provocerande otäckt

Jag försöker läsa eländes-självbiografin Vingklippt ängel av Berny Pålsson. Jag är ingen fan av eländesskildringar, förstår inte alls den där längtan efter att bli omskakad av "starka skildringar". Men nu läser jag i alla fall den här boken, halvvägs igenom har vi hunnit med psykvård, piller, knark, sexuella övergrepp, mobbing, fysisk och social självdestruktivitet och en hel del oförstående från omgivningen. Det går ovanligt snabbt för mig att läsa denna bok eftersom jag byter sida så fort rakbladet kommer fram... Jag tycker inte om den men kommer nog att läsa klart den eftersom det är intressant mig att märka hur provocerad jag blir. Varför väljer hon hela tiden så destruktiva vägar? Om hon inte knarkade och hängde med alla dessa läskiga typer skulle det väl gå mycket lättare att tillfriskna... Och varför kommer ingen stor och stark och bara fixar allt? Fast det är så klart inte så enkelt, det förstår jag med. Hur gör man för att hindra att ens barn hamnar där? Och den där psykvården, är det så smart att samla jätteunga personer som mår dåligt i trånga utrymmen med dygnetruntbevakning och ägna tiden åt piller, symtom och att reda ut? Tänk om det bästa är att göra något helt helt främmande, värstingseglatser eller tomatodling eller hunddagis...